Jag blir så arg och ledsen

Berner, 84 år, bor ihop med sin 9-årige cockerhane Putte i en marklägenhet. Berner har haft en stroke och behöver hjälp av hemtjänsten. Putte har nafsat hemtjänstpersonal. Putte betraktas som aggressiv och ett hot dök upp om att Berner inte ska få ha sin älskade kompis kvar. Berner blir naturligtvis förtvivlad.
Visst blir man ledsen in i själen av sådant? Och arg, för hur ofta är det egentligen hundens fel att det blir ett nafs? Hundar markerar ibland avstånd och ett sätt att göra detta är att nafsa. En klok kollega har lärt mig att inte lägga negativ energi på sådant jag inte kan förändra och fokusera på det jag kan göra något åt. Kan jag göra något åt detta? Jag vet inte, men det går ju att försöka i alla fall.
Jag ringde upp chefen för omsorgen och erbjöd mig, utan några som helst garantier att lyckas men med kunskap om vart jag kan lotsa vidare till i så fall, att träffa inblandade parter och se om det går att komma till en lösning. Kostnadsfritt, givetvis. Kommunens representanter nappade och agerade föredömligt blixtsnabbt. De är värda en STOR eloge!!
I fredags träffade jag Berner och Putte för första gången. Putte är en förtjusande liten (nåja, rätt rund om magen) cocker, lätt att få kontakt med, pigg och glad, något bortskämd men inte värre än vad många andra hundar är, bestämd herre som älskar sin husse. Berner hade haft kontakt med ena lokaltidningen som dök upp när jag var där. Se www.ostran.se/nyheter/kalmar/vaegrar_goera_sig_av_med_putte . Vi hamnade på förstasidan i lördags!
Under träffen i fredags kom vi överens om vissa saker, och jag tipsade Berner om hur han kan göra med Putte. Idag tog jag med Putte på veterinärundersökning för att få fastlagt att han är frisk. Och det är han! Veterinären på Kalmar Djursjukhus sa att hon kan intyga att det inte är någon röd flagg på Putte vare sig det gäller hälsa eller temperament. Putte var otroligt lätt att hantera.
På vägen tillbaka till husse stannade jag till hos Lena Lundby och Swedish Dog Design (de som tillverkar bältena) och Lena skänkte genast ett bälte och en Santa (aktiveringsleksak) till Berner och Putte.
Det var en lycklig man som väntade hemma i soffan. Lycklig för att hunden är vid hyfsad vigör, lycklig för de fina presenterna från Swedish Dog Design och lycklig för att någon bryr sig och att det finns en lösning i sikte.
Medan jag var på Kalmar Djursjukhus med Putte hade TV4 Kalmar, som hade inslag om Putte för en vecka sedan, ringt kommunen och frågat hur det gick. Där hänvisade man till mig i frågan om Putte varpå jag blev uppringd. Det slutade med att TV4 kom till Berner för intervjuer med oss båda. Och Putte filmades givetvis.
Resultatet av detta kommer ikväll kl 18.30 på lokalnyheterna och läggs också ut på webben. På webben ligger redan en puff för kvällens nyhet www.nyhetskanalen.se/2.20925 . Gode tid, vilket pådrag! Och här är jag utnämnd till hundpsykolog, vilket jag vill betona att jag inte har utbildning för att kalla mig även om det inte finns en "legitimation" för denna titel. Jag är instruktör, så är det, men det kommer man en bit på.
Nåja, det som är det allt överskuggande målet för mig är att få Putte att fungera ihop med hemtjänsten så att Berner kan få den omsorg han behöver. Och jag tror att det lyckas! Putte är ingen problemhund, som jag har sett, och det finns en vilja från kommunen att lösa detta. Då är ju förutsättningarna goda för att lyckas.
Så håll alla tummar och tassar för att det verkligen blir bra och att Berner och Putte kan få leva lyckliga ihop i fortsättningen också!

Demokrati

I en demokratisk organisation kan man kritisera och kommentera beslut, oavsett om man befinner sig på gräsrotsnivå eller om man är vald till någon post i organisationen.

Det finns lagar och etiska regler som reglerar vad man får och inte får skriva på internet.

Alla behöver inte hålla med om det som skrivs även om det håller sig inom dessa ramar.
Att alla inte håller med gör inte att det inte får skrivas.

Mitt nya liv...

Long time, no see, som det så vackert heter. Jag vet K, jag lovade att uppdatera bloggen. Nu blir det av.

Tjejernas voltning med den nu f d bilen gav lite tankeställare. Dubbdäcken åkte på illa kvickt på samtliga bilar. Idag var det ett reportage i tidningen här om en kille som hade voltat på liknande sätt för två år sedan. Han hade inte lika mycket tur. Förlamad från midjan och nedåt. Tankarna kommer onekligen om vad det är som avgör åt ena eller andra hållet.

Växjö är avverkat och det var oerhört spännande att se vad stränge och rättvise domaren tyckte om C-kullen. Ozzy inledde starkt med etta med hp! I unghundsklassen var det jubel igen, inte för C-kullen men för att Aragons två grabbar Exo och Cesar blev etta och tvåa i konkurrensen med ck resp hp.
Aragon har gett snygga och trevliga hundar. Selda och Cesar (mamma Verguns Ana) har mer motor än den andra kullen men har ändå Hoss och Aragons coolhet. Ur Blixtras kull har jag bara träffat Saiko och Exo och ingen kan väl säga annat än att det är snygga och mysiga killar?! Exo har definitivt likheter med far och farfar.
Tillbaka till Växjö. Bernie och Love var ingen succé, nog om det. Exo blev bäste hanhund och jag måste ju erkänna att jag var jättestolt! Slog championhanarna, starkt gjort!
Juniortjejerna Carmenzita och Cinzia fick mycket bra kritik med etta, resp etta med hp. Domaren fick en stor blöt puss på munnen av Cinzia som verkligen ÄLSKAR människor. Artfränder kan hon ha synpunkter på men människor är sååååå balla. Enda nedslagen på C-kullen var typiska utvecklingssaker, lös i fronten, instabil i rörelserna, etc. Hade de varit födda en dag senare hade de inte fått vara med i juniorklassen så de var ju verkligen unga i klassen.
Carmenzita hade jag inte sett sedan hon var valp och det var en Arwenkopia med semilång päls. Jisses, vad hon var mamma upp i dagen! Ska bli kul att följa denna kull i utställningsringen och i arbete.
Uppfödargruppen fick hp och vi stannade kvar till finalen (ut direkt). Jättebra träning för de små som var helt slut när dagen var över. Tack hussar och mattar för ett bra jobb!

Tjejerna och Bambi har hunnit flytta in till en härlig lägenhet i Kalmar som de delar med Beccis. Beccis har hundfobi. Vi jobbade hårt med detta innan flytten och nu går det riktigt bra. Söta, goa Bambi är accepterad.
Det betyder i sin tur att det har blivit lite mer space i vårt "lilla" hus. Kinkas gamla rum, f d ostlagret, är omgjort till teorilokal och jag har startat upp min hundverksamhet med kurser.
För närvarande har jag tre kurser igång, en valpis och två unghund/vardagslydnad. Tar inte fler än sex ekipage i kurser med momentträning och det känns helt rätt. Hinner med alla och har koll på läget. Har hyrt in mig i ridhuset hos grannen så vi har träning där och teori och fika i ostlagret hos oss. Faktiskt riktigt lyxigt att inte behöva vara bekymrad över väder och vind och dagsljus. Och teorilokalen är kanon!
Till våren kommer jag att vara utomhus i både Kalmar och här hemma.
Har hunnit med en utbildning till Rallylydnadsinstruktör också och jag har förstått att detta är den nya stora sporten som är på frammarsch. Förstår också varför. Ett fantastiskt redskap för att ge hundarna vardagslydnad på ett positivt sätt. Sporten kommer att få officiella tävlingar genom SBK under 2011 eller senast 2012.
Men innan våren ska jag ha en eller ett par klickerkurser. Dessutom har jag kö till aktiveringskurser och vardagslydnad. Verkar ha gått in i detta vid helt rätt tid. Att det är rätt tid beror på flera faktorer.

• En "het" konkurrent här på Öland har byggt om sina lokaler och verksamheten har mer eller mindre legat nere en tid. Men hon är på gång igen och det är jättekul. Denna dam är en av mina stora inspirationskällor, kanonduktig!
• Nästa avgörande faktor är att brukshundklubbarna inte sätter igång kurser nu.
• En tredje faktor är att alla inte är intresserade av att gå kurs hos brukshundklubbarna. Har ett antal damer i mogen ålder som går hos mig och jag har svårt att se dem på en brukshundklubb.
• En fjärde faktor är att en huvudaktör här i trakten just har lagt ner sin verksamhet och hänvisar sina kunder och nya förfrågningar till hundägareföreningen Tass och till mig.
• En femte faktor är att jag samarbetar med Tass, när de inte har valpkurs skickar de sina förfrågningar till mig och tvärtom. Dessutom kommer jag att ha kurser åt Tass.
• En sjätte faktor är att de som går hos mig eller Tass garanterat får arbeta med positiva metoder.

Man tror knappt det är sant men det finns fortfarande de som arbetar efter devisen att hundjäveln ska sättas på plats, annars lyder den inte. Rycket i kopplet ska vara så hårt att hunden skriker till, osv. Detta är HELT ofattbart då forskning har visat på att uppåt 80 % av hundarna har smärta i nacke och/eller rygg av halsband, med eller utan ryck. Som IMMI-instruktör har jag förbundit mig att hålla mig uppdaterad med forskning och att arbeta med positiva metoder. Och tänk så mycket trevligare detta är för både husse/matte och hund!

En del av mina damer i mogen ålder har, liksom jag själv, taskiga knän och att sitta på huk går bara inte. Tänk er dessa damer komma till en brukshundklubb för valpkurs med en pall under armen? Finns knappast på kartan men här gör vi det. Pallen/campingstolen är med till ridhuset och när man ska ner i nivå får man sitta på den. Fungerar alldeles utmärkt och alla är glada.

Har också blivit säljkonsulent åt Swedish Dog Design som har konstruerat ett makalöst "bälte" att ha på hunden i stället för halsband eller sele. Såg bältet sättas på några sjövilda unghundar under praktiken och nog sjutton undrade jag om det var något sederande som pumpades in i jyckarna utan att man såg det. Efter en kort stund hade vildarna blivit fullt hanterliga och drog inte längre i kopplen. ? Förklaringen är att uppfinnaren av detta är problemhundsutredare och har tröttnat på alla quick fix som finns där hundarna får ont om de drar eller riskerar att skada sig för att halsbandets läggs över den känsliga översta nackkotan, osv. Hon har helt enkelt satt sig ner och tagit fram ett bälte (OK, ser ut som en sele) som är anatomiskt korrekt för hunden, skadar inte, orsakar inte smärta utan stimulerar punkter som avger lugnande signaler.

Cinzia är ett litet 28-kgs monster när hon är kopplad och går tillsammans med flera hundar. Med bältet på är det inga problem att gå med henne, Arwen och Cariña och ha alla koppel i en hand. På unghundskursen var det en lycklig eurasier som drog iväg längs grusvägen med sin matte. Satte på honom ett bälte och så fick de gå igen. Utan "gå-fint-träning". Efter 25 m tittade matte på mig och sa "vad detta än är så ska jag ha ett, vad händer, han drar ju inte". Lycklig hund och lycklig matte, kul att få sälja en sådan produkt!

Bältet har blivit en kanonsuccé och det har spridit sig inom vissa raser just därför att det är vänligt mot hunden. Swedish Dog Design kommer att finnas bland försäljarna på My Dog. Passa på att titta där, ni som kommer dit, eller titta på det jag har till Cinzia. Misstänker att fler vita herdar kommer att ha det inom kort, vet i alla fall ytterligare en som har beställt.

Det är alltså skjuts på hunderiet för min del. Hinner ju knappt jobba.

Sedan måste jag bara beröra vår SBK-anslutning innan jag slutar för idag. Låt mig direkt klargöra, jag tycker det är alldeles för tidigt för vita herdarna att bli SBK-ras. Vi är inte mogna för det.

Och fortfarande, flera veckor efter att beskedet om anslutningen kom, finns inte information att hämta om vad det innebär. Det tycker jag är skandal. Det skullle ha varit solklart INNAN vi ansökte om exakt vilka konsekvenserna blev vid en anslutning. Nu lutar det troligen åt att vi "bara" behöver kora hundarna eller bli uppflyttade till högre klass för att få ett utställningschampionat. Betyder detta att de hundar som är äldre än fyra år inte kan bli utställningschampions i framtiden? Det finns ju en övre gräns för att få kora och den är fyra år. Vän av ordning påpekar naturligtvis att då kan man ju tävla dem till meriten högre klass. Jaha. Hur många vita herdar har vi som tävlar bruks??? Och observera, lydnad är inte bruks. Lydnadsmoment finns i bruksgrenarna men det är bara en del av bruksgrenarna. Skulle tro att vi inte ens har tio ekipage i dagens läge som tävlar bruks. Varför i herrans namn ska vi då vara en bruksras???? Vi får andra köpare till valparna säger någon. Tror jag inte. Det finns redan nu de som söker sig till VH istället för schäfer men innan VH visar tävlingsresultat är de som kommer till marginella. Alltså resultat först - anslutning sedan.

Nästa del i den här historien som jag vänder mig mot är hur "omröstningen" ang anslutningen gick till. På ett årsmöte där 20 eller 21 medlemmar närvarade röstade en majoritet för anslutning. Låt oss säga att det var 21, 21 av hur många medlemmar? 150? 200? Även om det var ett enhälligt beslut är det en försvinnande liten del av medlemmarna.

Och varför var det inte fler på årsmötet? Och varför har det inte varit fler än ett fåtal medlemmar på de senaste årsmötena? Det är skrämmande att styrelsen inte har gjort en analys av detta eller åtminstone haft reflektioner i frågan. Kan det möjligen bero på den geografiska lokaliseringen av mötet? Eller tidpunkten som alltid envisas med att ligga som mest en vecka bort från Malmöutställningen? Troligen säger stadgarna att mötet ska avhållas inom en viss tidsperiod men varför, varför, varför läggs den då inte så långt som möjligt från Malmö-utställningen. För jag är helt och till fullo övertygad om att stadgarna inte säger att "Årsmötet ska genomföras samtidigt med eller en vecka före eller efter utställningen i Malmö".

Min högst personliga teori är att det inte har varit fler på årsmötena de senaste åren p g a att det är för många av oss för långt att åka till Uppsala och att för oss som bor i södra Sverige blir för mycket att åka ena helgen till Malmö på utställning och andra helgen till Uppsala på årsmöte. Då har jag hört att det finns de som säger att "det är ju en prioriteringsfråga, du kan ju skippa utställningen". Visst kan jag det men om jag nu vill åka på en av de utställningar som är nära (bara 33 mil) och som dessutom råkar vara den utställning som finns i mars, ingen i februari, så blir det så, jag väljer Malmö.

Valsituationen borde aldrig behöva uppstå med lite planering från klubbens sida. Om man är intresserad, vill säga. Och det borde man ju vara för att inte ett demokratiskt underskott ska fortsätta. Varför inte göra årsmötena mer intressanta genom att ha en helg med aktiviteter (tävling/träning/föreläsning) och kanske att ha det i samband med rasspecialen? Eller räkna ut den geografiska medelpunkten för medlemmarna och låt mötesplatserna cirkulera inom en 10-mils radie från denna.

Sedan är det för mig fullständigt och totalt obegripligt att man har en omröstning om en så viktig fråga som SBK på ett årsmöte med den historik som finns kring deltagandet. Varför inte ha en skriftlig omröstning där man skickar in sin röst eller omröstning via nätet? Vi lever ju inte på stenåldern eller bongotrummornas tid. Det finns ju en snail mail och också en e-mail.

Ansvaret åvilar den gamla styrelsen men också den sittande styrelsen har ett ansvar. Ser man i årsmötesprotokollet från 2008 står det att läsa att "Årsmötet uppdrar åt styrelsen att arbeta långsamt med att bilda specialklubb". 2009 har vi fått besked om att vi är anslutna från 2010. Jag menar att styrelsen har åsidosatt 2008 års årsmötes direktiv i denna fråga. Det är en allvarlig anklagelse men jag står för den. Årsmötet ger direktiv och frågan är om styrelsen över huvudtaget hade mandat att föra frågan till omröstning på kommande årsmöte. Och om styrelsen som utsågs vid 2009 års årsmöte hade mandat att ansöka till SBK.

Informationen om anslutning som vi medlemmar har fått de senaste åren har varit knapphändig och definitivt inte vad man kan kräva att få i en så pass viktig fråga. Saknar dessutom någon form av debattforum i klubben där vi medlemmar kan diskutera frågor som är viktiga för oss, givetvis utan pseudonymer.

De som skriker högst i jublet över anslutningen verkar mest vara personer som inte själva tävlar eller ställer ut. Jag finner alltihop synnerligen märkligt.

Någon som har åsikter? Skriv gärna i kommentar till inlägget så att vi kan få någon forma av debatt någonstans!

Nog för ikväll!

Tack till Dig/Er däruppe!

Tack till Dig/Er däruppe i en annan sfär som agerade skyddsänglar idag när tjejerna halkade av vägen och voltade med golfen! Bilen står på skroten men tjejerna kom undan med blånader, skärsår och ömma kroppar.
Tack och lov att ingen hund var med i bilen! Nu ska det inhandlas burar.

Thanks to the Guardian Angels that protected the girls today when the car slipped off the road and turned all over. The car is no more a car but the girls got away with blue marks, wounds from glass and aching bodies.
Thank God no dogs were in the car. Now I will buy safety cages and safety belts for them.

Hallå, här är jag!! Hallo, here I am!

Tillbaka till verkligheten efter flera veckor i arbetstunneln. Har varit tvungen att prioritera ALLT stenhårt för att hinna och orka med.
Sedan sist, det var väl Ronneby, har det varit;

• inofficiell utställning i Saxnäs där Cinzia blev BIR-valp, Arwen BIR, BIG 1 och slutligen BIS3, tror jag det blev. Selda, Aragons dotter, deltog och fick också hp. En riktigt snygg ung dam, dock en oslipad diamant vad det gäller uppförande...
• agilityträningar (mina stackars knän...) med Arwen och Cariña.
• utställning i Böda där det största blev BIS4 i valpklassen för Challenge.
• inlämningsuppgifter till hundinstruktörsutbildningen. Rackarns, vilka roliga övningar jag kom på! Var ju bara tvungen att ut och testa dem på mina hundar vid några tillfällen. Cinzia har varit helt slut, Cariña lagom trött, Arwen lycklig och Bambi ännu lyckligare.
• utställning på Sofiero där det bästa var att träffa en massa trevliga människor och att få umgås en kväll och dag med Helle (fäktare).
• officiell agilitytävling i Långasjö med Arwen och Cariña. Linn hade tränat en gång med Arwen och två med Cariña. För Arwen blev det disk i båda klasserna, mer samträning behövs. Cariña tuffade runt med några fel och fick placering 12 i agility och 10 i hopp av ca 35 startande. Det bådar gott!
• Skördefest på Öland. Kroppkakor, mamelader, geléer och sen och felaktig leverans från burkföretaget. Paniken var oerhört nära ett tag men vi redde det och det blev som helhet en lyckad helg.
• brygger vin åt kusinen som hade skördat lite druvor. Har aldrig bryggt vin på druvor tidigare och är inte säker på att det är rätt sort men det är ett försök.
• praktik på hundinstruktörsutbildningen. Varje minut jag har kunnat frigöra sedan i augusti har ägnats åt att fullgöra praktiken. Tack Johanna, Lena, Karin och Åke för att ni har stått ut med mig! Och tack alla underbara hundägare som jag har fått förmånen att träffa!
• skrivandet av projektarbetet till hundinstruktörsutbildningen. Tur att nätterna är långa!
• svettas framför webben då Kinka fäktade individuella tävlingen på VM i Turkiet i måndags. Direkt resultatrapportering men där man enbart ser siffrorna är ytterst påfrestande för nerverna. Det började i fredags med att hon fäktade kanon och gick till finaldagen, 118 startande från början. I måndags slog hon stora delar av världen med häpnad och tog sig efter lysande fäktning ända till åttondelsfinalen där hon till sist fick stryk av mycket rutinerade Flessel (5 OS-medaljer...). Min lilla tös blev alltså utslagen i spannet plats 9-16 och fick placering 16 eftersom hon hade så låg ranking från början. Med denna insats avancaerade hon från plats 122 till 57 på världsrankingen. Imorgon är det lag, dags för ny pärs.
• två och en halv dags avslutning på hundinstruktörsutbildningen med etolog Lars Fält. Vilken lirare, vilka erfarenheter, vilka kunskaper! Vi satt alla 7 och bara njöt och sög åt oss av hans kunskaper! Mycket av det han pratade om har jag nytta av i uppfödningen och i tankarna kring avel, hur man väljer tik och hane. Visste ni att 60% av valpens gener kommer från tiken? Hans avslutande bild på hur hundar är (personlighetsmässigt) i ett fyrfältsdiagram med Oförig - Förig i lodräta skalan och Osjälvständig - Självständig i den vertikala väckte mycket tankar om hurdana hundar vi vill avla på och avla fram. Och vad man kan använda hundar till beroende på var i fyrfältet de befinner sig. Bekräftade bara att en agilityhund måste vara mer lämplig för jobb än en lydnadshund. Han sa det med lite omskrivning, en bra lydnadshund är fördummad. Tog det fyr i brasan nu? Det var naturligtvis att hårddra det hela att säga att bra lydnadshundar är fördummade men han menade att om de ska bli bra arbetshundar måste man jobba upp deras självständighet. Och att ska man ha en bra arbetshund ska den inte ha tränat en massa lydnad innan. Ännu mer fascinerande var hur han vände upp och ned på begreppet "social" och vad vi tolkar som socialt beteende hos en hund. Måste läsa mina anteckningar ett par gånger till innan jag kan reda ut det ordentligt. Lars kommentarer kring mh är värda att diskuteras. Nu var det andra gången jag hörde en erkänd etolog (Per Jensen var den första), som dessutom har varit med och konstruerat mh:t, varna för att dra slutsatser av resultaten. Här läser man titt som tätt på hemsidor att någon har gjort ett bra mh. Vad är ett bra mh? Och allt pekar numera på att skotträdsla sällan är nedärvt utan i de allra flesta fall är ett inlärt beteende och eftersom inlärda beteenden lärs in kan en hund ena dagen vara skottfast för att andra dagen vara skotträdd. Utan att det är ärftligt. Mina reflektioner kring Lars Fälts två dagar förtjänar ett eget blogginlägg! Och det vore intressant om klubben kunde bjuda in någon av auktoriteterna inom ämnet till en föreläsning och efterföljande diskussion. Det är så himla mycket eget tyckande som inte är förankrat i modern forskning ute på fältet.
• och nu är jag sedan igår godkänd hundinstruktör med diplom från Immi på väg! Håller redan på att planera för kurser och har försäkrat mig om ett ridhus där jag kan hyra in mig vid behov. Tänker dra igång så fort det går. Helgen dedikeras till att jobba med logga, kursinbjudningar och en ny hemsida till denna verksamhet. Planerar för valpkurs, unghund, vardagslydnad, aktivering, utställningsträning, Inför valpköpet, kurs för hundrädda, seniorkurs, m m. Undrar just om jag får några kunder...? Det blir kanske pannkaka av det hela. Nåja, det har varit skitkul fram till nu i alla fall! Har lärt mig massor. Nu ska jag bara omsätta detta på Cinzia framför allt, det lilla monstret, mördaren, tjuven, vandalen, etc.
• firade min "examen" med att åka upp till Borgholm igår kväll och vara med på Åkes och Karins gåing. De som vill gå en promenad med sin hund tillsammans med andra hundar är välkomna. Igår var vi ett antal hussar och mattar som promenerade med 22 hundar i olika åldrar, storlekar och raser(Cinzia var en av dem) och stannade upp vid några tillfällen och gjorde några enkla övningar. Underbart bra social träning! Cinzia hade häftiga synpunkter på de andra 21 vovvarna. Hon behöver verkligen den här träningen. Människor är inga som helst problem, det är artfränder hon är tveksam till trots att hon lever i flock. Den damen är lite att bita i!

Nu ska saker och ting återgå till det normala. Men vad är normalt här?!

På fredag tar jag med ett gäng hundar till skolan för att demonstrera klickerträning på mina elever. Nästa fredag är jag inbjuden till en konkurrerande friskola för att göra samma sak där. Det är en av mina gamla lärarstudenter som jobbar där och han blev helt fascinerad av klicker när han var med på en klickerlektion hos mig. Sedan blir det ytterligare två tillfällen med mina egna elever i höst. Arwen och Niña tycker detta är störtkul och Cinzia får följa med för att miljötränas. Kanske hinner vi lite kul stadsaktiviteter på lunchen också.

Ingen arbetsbrist här! Bara tidsbrist!

Short summary in English!

Very, very much has happened since last time.

Arwen and Cariña have both started in official agility with Linn as a handler. They had not trained more than once and twice. Arwen was disqualified in both classes and Cariña was no 10 and 12 out of app 35 dogs.

Some shows where the best result was Challeng BIS 4 puppy in Böda.

I have now passed the exam for the Instructor education. My diploma is on its way!

Kinka made a brilliant competition at the World Championship. She was on the 16th place out of 118. Tomorrow is the team competition.

Cinzia is a challenge to me.

That's all for tonight, folks!

En härlig dag!/A lovely day!

Hemma igen efter en intensiv och rolig dag i Ronneby.
Kort sammanfattning: Ozzy BIR-valp efter en kanonsnygg presentation. I valpfinalen tävlade han mot 43 andra valpar. Domaren behöll 10 valpar i ringen efter första gallringen och Ozzy var bland dem men sedan blev det respass i gallringen till fem kvar. Vilken debut av Ozzy och Maria att komma på plats 6-10 i denna konkurrens! Snyggt jobbat!
Love uppförde sig som en drömprins, helt underbart. Tyvärr var domaren blind (eller såg hon för mycket?) och han fick en 2:a i kvalitet. Kritiken var bra och jag vet egentligen inte varför det blev en tvåa. Får lusläsa kritiken imorgon. Cyrano fick ck och cert och blev bästa hane. Grattis Ingrid!
Bambi och Betty fick båda etta och ck i öppenklassen.
Arwen var på sitt allra bästa show-humör, dansade, skuttade och hade jättekul. Absolut toppkritik och ck.
I bästa tikklass vann Arwen för Betty som därmed fick certet. Bambi blev trea.
I BIR-finalen fortsatte Arwen sin show och blev BIR, Cyrano blev BIM.
I gruppfinalen sorterades vi bort i första omgången.

MEN JILL, VAR VAR DU NÅGONSTANS???

Back home again after a lovely day in Ronneby.
Short summary:
Captain Corleone/Ozzy BOB-puppy. In the Puppies' final he was among the 10 best puppies out of 44. What a start of the career for Ozzy and Maria! Well done!
Love behaved excellent but the judge was blind... he got a 2 (good) in quality. The critics was good and I really do not know why he got a 2. I will have to read his critics again tomorrow. Cyrano got the CAC among the males. Congratulations to Ingrid!!
Both Bambi and Betty got an Excellent.
Arwen was in her very best show mood, she danced, jumped and had a great fun. The critics was absolutely top of the top and she got Excellent.
In the Best Bitch Arwen won, Betty was the second with the CAC and Bambi the third.
In the BOB-final Arwen won. In the group final we didn't have any chance.
Anyway, it was a very good day!

Hahaha, litta mörkläggning??

Fick mig ett gott skratt. Det var som jag anade.
Jill, varför är DU nervös inför utställningen imorgon?? Du som inte ska ställa någon hund eller som inte har en aaaaning om vem den sjätte hunden är... Själv brukar jag inte vara nervös, i synnerhet inte om jag bara titta.
Men, det är klart, det finns anledning att vara nervös. För det första, om jag skulle åka tåg skulle manschetterna darra rejält. Ska tåget gå över huvudtaget? Ska tåget komma fram i tid? Mina erfarenheter av tåg är inte de bästa.
För det andra kommer jag med fem utmärkta hundar. En valp, brorsa till BIS-valp på rasspecialen. Love som är återställd och börjar växa till sig. Bambi och Betty som är korrekta exteriört mem har lite färg. Och Arwen som är i hyfsad form. Tja, om jag skulle stå för motståndet till dem skulle jag också vara litta nervös. Hoppas bara att domaren inte är blind utan ser hur bra hundar jag har! OBS, det var ironi och sarkasm i det sista.
Nåväl, see you tomorrow, Jill!

Smått och gott

Oj, sommaren är snart slut! Slut på friden. Det har varit en skön sommar och fler roliga saker återstår.

Ronneby på lördag, ska bli jättekul! Hade Love här hemma i några timmar igår. Han är helt återställd på nosen men är istället helt avfälld... Denna hund har verkligen ett super-temperament, det är bara på utställningar som han ballar ur ibland. Goseplutt, snällis, jag vet inte allt. Systerdotter Cinzia tyckte det var urballt att leka med morbror. Hon visade honom poolen och hur man hoppar i och ur den, hon visade hur man kan jagas runt a)busken b)huset, etc. När jag var och återlämnade prinsen var Cinzia med och passade på att leka en stund med morbror Wille också. Cinzia i täten och de två stora hanarna efter, undan gick det! Hon sov som en stock hela kvällen och natten efter det.

Ska hämta Love en stund idag eller imorgon också och sedan tar jag hem honom över natten på fredag till lördag.

Bambi är med sin matte på träning på västkusten och kommer hem på fredag. Misstänker att fredag kväll blir antingen hypad eller att det är trötta hundar överallt.

På lördag morgon sticker vi iväg i samlad tropp, jag, Bambi, Love, Arwen, Betty, Pelle, Ozzy, Daniel och Maria. Har bestämt att möta Ulla och Linn i Ronneby. Kan behövas lite hjälp med så många hundar. Hoppas på bra väder i den underbara Brunnsparken. Varför är inte alla utställningsplatser som Ronneby och Sofiero?! Det spelar ingen roll hur det går, bara att komma till denna miljö är värt resan. Fast, klart, går det bra är ju det en bonus.

Om allt går i lås så kan det faktiskt bli så att Linn kommer att tävla Cariña i agility. Linn är jätteduktig och har stor erfarenhet av olika hundar. Och Cariña är lätt i handlingen så det kan bli något! Jag får givetvis göra grundträningen (knäna skriker av protest när jag skriver så) och så får Linn toppa.

På söndag får vi främmande. Akhiro med husse och matte kommer till oss på en veckas semester. Precis som med Aicos matte Elfriede har jag haft fortsatt kontakt med Akhiros matte Grit. Och nu kommer de hit i en vecka. Vi avslutar sejouren med att åka till Norrköping och vara med på utställningen där. Det blir lite "familjeträff" i Norrköping. Akhiro, Arwen, Challenge och Cinzia. Det ska också bli kanonkul!

Under veckan Akhiro är här blir det naturligtvis hundträff här hemma. Väntar besked från Carmenzitas familj när/om de kan komma. Och så ska vi väl hinna med en kräftskiva.

Arbetsåret inleds med kick-off för arbetslagen. Vi åker på Helsingforskryssning. Buss från Kalmar och under resan till Stockholm hinner vi avhandla det viktigaste av det som ska göras. Båtresa med avkoppling och god mat, heldag i Helsningfors och så tillbaka igen. Förra gången det begav sig var vi i Riga och det var så lyckat att vi beslöt att köra favorit i repris men till Helsingfors denna gång.

Ska bara avsluta med att Cinzia är en klipsk ung dam. Full av bus. Precis som mamma Arwen är hon fena på att strimla mjölkpaket i små, små bitar. Och att hitta en massa spännande saker och lägga dem mitt på golvet. Arwen slutade inte med detta förrän jag lärde henne "Städa" och "Ge mig den". Alltså, dags att lära unga fröken detta.

Fram med klicker och ett tomt mjölkpaket. Efter en stunds träning lyfte hon paketet med munnen.

Nästa dag kom hon spontant med ett mjölkpaket till mig, hon hade redan fattat galoppen! Upprepade det hela några gånger och lilla damen var omåttligt stolt.

På kvällen satt familjen i vardagsrummet. Då kommer en valp knatande med bestämda steg, fram till mig och överlämnar en plastpåse med skinksvålar. Svålarna låg i påsen för att hamna i hundmaten senare på kvällen. Nu kom lilltjejen med påsen, utan att äta upp innehållet. Jättebra! Eller? Påsen hade ju legat på bänken... Nåja, massor med beröm.

Ytterligare en stund senare kommer hon igen, denna gång med Arwen dansande runt omkring sig. Arwen var upprörd och jag hörde ur hon sa "Du är inte klok, vi äter upp det först, det är ju jättegott, kom igen nu!!" Lilltjejen struntade i mammas uppmaningar och överlämnade ett paket med färdigskivad ost i min hand. Båda tjejerna (Kinka och Lena) har tillfälligt (?) flyttat hem igen och rutinen på att lägga undan begärliga fynd är inte 100%-ig ännu. Alltså hade den lilla damen hittat ett paket ost och den överlämnade hon nu till mig. Stolt som bara den!

Tidigt på morgonen dagen efter noterar jag i dvalan att det kommer bestämda valpsteg fram mot sängen. Hör att det låter om munnen och inser att hon har något där. Sträcker ut handen och får en kladdig, stinkande burk som det varit makrillfilé i tomatsås i placerad mitt i handen. Urk. Där låg jag i sängen med en äcklig burk i handen och funderade på om det är detta som är meningen med hundliv? Men Cinzia var så stolt och så nöjd och man kan och får ju inte bli arg på henne i det läget. Hon har fattat den delen av galoppen som innebär att man ska hämta saker och lämna. Nu ska vi bara träna in att man hämtar saker på golvet och lägger dem i en särskild hink som ska ställas fram. Då kanske jag slipper stinkande konservburkar i handen vid halv sju på morgonen.

Provet negativt/The blood test was negative

Svaret på Cariñas blodprov har kommit det visar ingenting. Vilket i och för sig inte betyder ett smack. Fästingsjukdomarna syns inte förrän efter några veckor på proverna.
Vi fortsätter i alla fall med antibiotikan i ytterligare tio dagar och avvaktar några veckor till med nytt blodprov om det finns anledning.

The blood test on Cariña was negative which actually does not say anything. Diseases caused by tics are not possible to recognise until about four weeks after the infection.
We will continue with the antibiotics for another ten days and make a decision about a new blood test if necessary at that time.

Cariña är bättre/Cariña is feeling better

Cariña är bättre. Hon har inte ont, äter ordentligt, sover i sängen och skäller lika ofta som vanligt men hon är trött.
Vi har fått fortsätta med antibiotikan eftersom blodprovet slarvades bort någonstans. Därför fick vi åka in och lämna ett nytt prov igår och nu väntar vi på svaret av det provet.
Essets sår ser ut att läka rätt så bra. Han hade mitt specialbandage i fyra dagar och sedan har han varit utan. Svullnaden har gått ner till stor del. Ska titta till det lite noggrannare imorgon igen.
Min fot är helt ok efter ormbettet.
Det var allt på hälsofronten för idag!

Cariña is recovering. She does not have any pains, she eats, sleaps in the bed and barks but she is tired.
We are continuing with the antibiotics because the blood sample "disappeared" somewhere. Yesterday we had to go back to the vet and give a new sample and now we are waiting for the result.
Esset, my horse, is also feeling better. The wounds are getting better and better.
My foot is ok after the bite of the snake.
That was the health report for today!

Titta i Agendan!/Have a look at the Agenda!

Ta en titt i agendan så ser ni vem som kommer och hälsar på i augusti!

Have a look at the agenda and you will find out who is coming here for a vacation in August!

?/English

Cariña is sick.
It started Tuesday late afternoon with severe pains in her left back leg when she was about to climb stairs . She neither ate nor slept in the bed for three days and that is alarming. She parked under my husband's desk, trembling of pain.
Thursday I took Cariña to the vet Satu, very skilled and sympathetic, and she examined Cariña.
The result was that either has my lady been biten (THE DAMN SNAKE IN OUR HAY THAT BIT ME FOUR WEEKS AGO?) or stuck by something, or perhaps a rupture in the muscle or...
Yes, I was biten by a snake some weeks ago in our barn. Not very good to have a (several?)snake in the barn.
A blood test made sure it wasn't the snake. Blood samples were sent for analysis for tics, we will have the result tomorrow.
In the mean time Cariña is given antibiotics and pain killers. Today, Sunday, Cariña has recovered. She is eating again, she sleeps in the bed, she jumps into the car, she barks and so on.

Thursday was a busy day. Our horses had taken the fence down and Esset had hurt himself on the front and back leg. Kalle had hurt himself on the back leg. Phui.
It could have been much worse and now the horses are back home. It's easier to keep an eye on them and their wounds when they are close.
That was the news report from Möckleby!

?

I tisdags eftermiddag började det. Cariña skrek till när hon skulle gå upp för tre trappsteg och hon fortsatte att skrika och gny. Hon höll upp vänster bakben och markerade tydligt att det gjorde ont. En noggrann besiktning visade ingenting i tassen eller ens något nedanför knäleden.
Hon tog sig in under husses skrivbord och där låg hon kvar. Och skakade.
Tvingade ut henne på en kort kvällskiss och sedan fick hon hjälp upp för långa trappan.
Hon var klart smärtpåverkad, ville inte äta och verkade inte ha en tanke på att inta sin vanliga sovplats i sängen. Hon, Cariña, sov på golvet!
Onsdag morgon, ingen aptit, ont. Tog sig inte in i bilen själv. Kort prommis och sedan in under skrivbordet igen.
På eftermiddagen ringde jag till den ena av våra underbara veterinärer, Satu på Skogsbykliniken. Det är alltid svårt att få tid hos Satu. Hon är flitigt anlitad och mycket skicklig och kompetent med en välutrustad klinik inrymd i en ombyggd gammal lada. Miljön där kliniken finns är otroligt charmig med kalkstensväggar invändigt, en stor öppen spis, och möbler i engelsk stil. Mycket "öppen planlösning" med kontoret i väntrummet. Liknar ingen annan djurklinik jag har sett!
Fick lov att komma torsdag morgon och lämna Niña så att de kunde sticka emellan med henne när tillfälle gavs. Det fanns inga tider. Satu och hennes djursjukvårdare Maria vet att jag inte säger att det är akut om det verkligen inte är det och då löser de alltid det hela på något sätt. Som den gången Bambi hade fått en tagg rakt in i trampdynan och naturligtvis inte kunde stödja på tassen. Det var bara att åka direkt dit efter ett telefonsamtal och 20 min senare var vi på hemväg med en glad hund igen. Däremot skulle jag aldrig drömma om att pocka på att få en tid om det inte var akut. Och jag behöver aldrig pocka, jag får en tid i alla fall.
Nåväl, vi for dit och satte oss i väntrummet. Hade laddat med en bok för jag tänkte inte åka ifrån min prinsessa. Fullt med folk, kända och okända. Till sist kom Satu ut och hämtade oss. Niña hade jätteont då hon reste sig och det var ju på sitt sätt bra för då fick Satu själv se hur Niña betedde sig.
Jag visade på en svullnad i ljumsken som jag hade känt och den skulle kunna vara resultatet efter ett stick eller bett. ORMDJÄVELN I HÖET? Satu undersökte försiktigt Niña som uppförde sig som den lady hon är, d v s perfekt trots smärta. Kan du lägga henne på sidan, bad Satu. Visst, no problems. "Ligg" och sedan pekar jag med pekfingret mot Niña och säger "Pang". Då sjunker Niña ner på sidan med spelad dramatik och ligger "död hund". Hon är en Drama Queen! Detta väckte en viss munterhet hos Satu och personal men Niña låg på sidan och lät sig villigt undersökas.
Ett blodprov visade att det inte var ormen. Tur för ormen för i så fall hade jag tömt höförrådet, eldat upp allt hö och importerat 15 mungos från djurparken.
Dock är det fortfarande ovisst vad det handlar om. Kan vara fästingburen infektion (Borrelia, Erlichia, vi har inte TBE på Öland), muskelbristning eller något annat trist. Blodprover på fästingsjukdom är skickade och vi väntar svar imorgon. Ger inte detta något blir det till att slå några plåtar på buk, ben och rygg.
I avvaktan på provsvaren får Cariña antibiotika och Rimadyl. Vi åkte hem med att om det är fästingburet så ska antibiotikan ge effekt inom 4 dagar.
Cariña åt inte mycket på tre dagar och i tre nätter sov hon på golvet eller i en hundkorg. Hon brydde sig inte om att folk gick förbi utanför tomten eller kom in här, hon låg och skakade under husses skrivbord hela dagarna. Då blöder hjärtat lika mycket som när barnen var små och slog sig (för det gör barn, oavsett hur mycket man passar på dem och det är troligen ett sundhetstecken att de tar för sig och vill upptäcka världen).
I förrgår kväll kröp vår lady fram från skrivbordet och flyttade sig ut i trädgården och igår var hon nästan sitt vanliga jag igen. God aptit, inte ont, pigg, passar på allt som rör sig, hoppar in i bilen, sov i sängen i natt, osv. Idag har hon inte fått Rimadylen, tror inte det behövs längre men jag är öppen för att ge henne den så fort hon visar smärta. Vad det än var/är så är hon på bättringsvägen, tack och lov.
Hann knappt hem från Satu i torsdags förrän det kom telefonpåringning om att eltråden i hästhagen var nere och en häst skadad...
Inte vet jag vad som kan ha hänt, våra hästar har till i år ALDRIG försökt ta sig ur hagar. Nu var det tredje gången det var trubbel med tråden som dessutom är av ståltrådsmodell. Första gången var tråden nere på halva ena långsidan men hästarna kvar i hagen. Andra gången hade de gått ut genom elbandet på ena kortsidan. Och nu var hela en långsidan (ståltrådsdelen) nere men hästarna kvar i hagen. Esset hade två jack, i ett framben och ett bakben. Suck. Och Kalleponken hade ett jack på kotan bak. Suck. Skit. Fan.
Det var bara att ta hem dem, tvätta såren och lägga Charlottes specialbandage.
Specialbandaget, som för övrigt fungerar bra även på hundar och katter, är kompress närmast såret och denna fästs med kirurgtejp i pälsen. Ovanpå detta en tuss bomull som också fästs med kirurgtejp i pälsen. Kirurgtejpen sitter precis lagom hårt i pälsen för att vara kvar men ändå vara lätt att ta bort. Jag brukar inte dra runt hela benet för att undvika stas om det skulle svullna häftigt, men några längder med tejp gör att kompressen stannar på plats. Sedan avslutar jag med att dränka bomullen med Alsolsprit som drar ur skit och infektion ur såret. Är såret infekterat håller jag vått omslag i upp till 24 timmar innan det får torka några timmar. Sedan upprepar jag proceduren igen så många gånger som behövs. Gör att man i många fall kan undvika antibiotikabehandling. Om såret inte är infekterat lägger jag enbart kompress, tejpar i över- och underkant och på sidorna och då är det tji flugor som kommer åt såret samtidigt som det luftar.
Sådana bandage har våra hästar just nu.
Essets sår är svullna runt om men det beror sannolikt inte på infektion men jag kör på med korta alsolomslag för att vara på den säkra sidan. Det som är positivt är att det kunde ha varit mycket, mycket värre med avslitna senor, etc. Han haltar inte ens trots svullnaderna.
Nu går pållarna här hemma i vår hage så att det är lätt att lägga om bandagen så ofta som det behövs och att man kan hålla koll. Dessutom måste vi ju stängsla om den andra hagen.
Kanske det vänder nu med sjukdom och olyckor?

Vad har hundrädda för ansvar?

Oj, nu har jag kommit igång med skrivandet. Undrar om någon orkar läsa allt?

Hundrädda människor stöter vi på titt som tätt. Människor som blir stela av skräck och glor med uppspärrade ögon på den fyrbente man har med sig.
En av sommargästerna strax intill där vi bor är vansinnigt hundrädd. Hon passerar vår tomt varje morgon för att hämta tidningen. Numera har vi ett staket som hindrar hundarna från att gå ut till henne men det hindrar inte henne från att av och till skrika: "Har ni hundarna kopplade? Jag är så hundrädd."
När hon är i sin stuga undviker vi att passera den med ligan. Om vi ändå gör det är samtliga hundar kopplade. Ändå kommer mantrat om hon ser oss: "Har ni hundarna kopplade? Jag är så hundrädd."
Hon är inte den ende som är hundrädd, det är tyvärr rätt så vanligt i samhället idag.

Just nu sprider sig svininfluensan över världen och vaccinationsfabrikerna jobbar för högtryck. Om man trots allt drabbas av influensan ska man hålla sig hemma, ta febernedsättande, vila, etc för att bli frisk.

Ramlar man och bryter armen, eller kanske bara stukar till den, går man till doktorn för att få hjälp och bli frisk.

Varför gör oftast hundrädda människor inget åt sin hundrädsla? Det blir fler och fler hundar i samhället vilket gör att man riskerar att möta hundar oftare och oftare. Ändå väljer man att gömma sig bakom "Ta bort besten, jag är hundrädd och då är det jag som har företräde".

Det är inget svårt att bota hundrädsla eller fobier. Ändå väljer man, för det är faktiskt ett val man kan göra, att inte göra något åt det.

Vilket ansvar har den som är hundrädd för att ta tag i den delen av sitt liv? Jag tycker att man har ett stort ansvar för sitt eget välbefinnande och att man inte ska belasta någon annan med att hålla undan hunden utom synhåll för att man själv inte har gjort något åt sin hundrädsla. Med det menar jag inte att hundar ska rusa fram och hälsa på alla de möter men att man ska kunna hantera såväl rädsla som hund så bra att man kan passera varandra på en trottoar eller väg utan att kontakt uppstår.

Nej, alla ni hundrädda, gör något åt er hundrädsla! Jag menar inte att ni ska älska alla hundar och skaffa er en egen men att ni ska kunna passera en hund på stan utan att hjärtat hoppar ur bröstet.

Otrevliga sommargäster

Öland kryllar för närvarande av sommargäster. Turister från när och fjärran. De flesta trevliga men somliga synnerligen otrevliga.
Solen och värmen gjorde att jag tog Ozzy och Cinzia med mig ner till den strand som egentligen är kobete nu på förmiddagen. De simmade och sprang i vattnet och busade och hade en härlig stund.
På väg tillbaka till bilen upptäcker jag två turister (ingen fast boende är klädd på det viset...) som kommer bortifrån den andra stranden (även den kobete). Ozzy går några steg mot dem och sätter sig ned och betraktar mannen i täten med stor förvåning. Antar att det var klädseln han glodde på. Cinzia kom direkt när jag ropade på henne men Ozzy satt kvar en kort stund innan han kom efter mig. Då blev den turistande mannen synnerligen otrevlig och började skrika om lösa hundar, koppel och allt det där andra som vi hundägare ofta får höra av pöbeln. Jag tog två djupa andetag innan jag med mild stämma upplyste den utklädde turistjäveln om att lagtexten talar inte om koppeltvång, lagtexten talar om att ha kontroll på hunden. Ska kolla vad paragrafen heter så att jag kan dra till med det också nästa gång, för det blir ju fler gånger. Konstaterade också att jag har kopplat båda två nu så what's the problem? Han fortsatte att vara otrevlig och jag fortsatte med taktiken "vänlig". Nu visade det sig att turistjävelns bihang/fru/älskarinna/fästmö/konkubin/... (vad vet jag?) var hundrädd men kom smygande när hon såg att båda valparna satt lugnt hos mig. Konstaterade bara att hundarna är kopplade och att en valp inte kommer svischande vid inkallning är tämligen normalt, i synnerhet när de har det märkligaste av ting att skåda men det sa jag inte. Däremot upplyste jag om att vi ofta är just här med våra hundar, sa inte att det finns fyra fullvuxna till hemma, men att om herrskapet önskade promenera just här när vi är där är det bara att hojta till så kopplar vi givetvis hundarna, inga problem mer än möjligen att vi inte alltid har koppel med till alla. Med otidigheter strömmande ur munnen fortsatte turistjäveln längs stranden.
Den lede for i mig en kort sekund och jag övervägde att åka hem och hämta de tre damerna och åka tillbaka. Ska man inte gå runt hela Öland för att komma tillbaka till ursprungsplatsen måste man också gå tillbaka längs stranden. Om man inte ska gå flera kilometer upp till vägen. Nåväl, jag nöjde mig med att konstatera att det finns ånyo en otrevlig turist på ön.
Visst hade jag valparna lösa men under full kontroll. Det strulade lite med inkallningen när den turistande figuren dök upp men Ozzy tog inte ett steg mot honom efter att jag kallat. Hade det dykt upp en hare hade ingenting hänt. Fast det var å andra sidan en utopi eftersom Arwen och Bambi hade varit på samma plats strax innan och då har alla vilda djur diskret dragit sig tillbaka.
Om jag har damerna (Cariña, Arwen och Bambi) med mig har jag faktiskt full koll på dem. Ok, det har väl hänt någon gång att osv, men under turistsäsong har jag stenkoll. Kommer det någon och jag inte har koppel till alla kallar jag in och sätter Cariña och Arwen fot, det funkar utmärkt. Är Hoss med får han koppel på sig för han hör ju inte, gamle gubben. Och Bambi går fint utan problem. Alltså bryter vi inte mot någon lag, full kontroll på hundarna.
Den här ön är delvis beroende av turister. Vi välkomnar turister till vår ö och vi välkomnar turister att njuta av vår ö så som den är. Finns ingen anledning till att vi under några sommarveckor ska anpassa oss efter andra förhållanden än vad som råder här resten av året. Om jag åker till Stockholm anpassar sig inte stockholmarna efter mig och låter mig släppa mina hundar i Kungsan eller Rålambsparken. Jag får ha mina hundar kopplade där och det har jag utan gnäll.
Östra Öland är lite speciellt, här rår vi oss själva. Jag går längs den här stranden i stort sett varje dag året om. Det som hindrar mig ibland är snö, inget annat. Jag äger inte marken men har lov av markägaren att vara där med både hästar och hundar. Vet med rätt så stor exakthet var fåglarna häckar, var sälen brukar dyka upp, vilken väg rådjuren tar och var hararna finns. Det jag inte har stenkoll på är turisterna och var de dyker upp. Det är bara att tjoa till så kopplar jag upp vovvarna, ingen ska behöva vara rädd. Det handlar om respekt, en ömsesidig respekt.
Välkomna till vårt Öland!

Ja, jag är dålig på att uppdatera...

Tiden flyger iväg och är uppfylld med allehanda aktiviteter. Bloggen har fått stå tillbaka. Ber om ursäkt för det. Nu är det ett antal personer som har stött på mig om uppdatering, så, here we go!



Familjen har flugit och farit över jordklotet de senaste veckorna vilket har påverkat mitt liv. Jag har skött ruljangsen själv här hemma många dagar. Farandet har fört med sig att:

1) Sonen har klarat sin internationella domarlicens i fäktning. Jag vågar påstå att vi är den enda familjen i världen där hela 75% av familjemedlemmarna (mamma/pappa/barn) har internationell domarlicens. Kanske något för Guiness Rekordbok?

Det för också med sig att lilla Kalmar Fäktklubb har fyra domare med internationell licens. Borde också vara världsrekord sett i förhållande till antalet medlemmar.

2) Kinka har utan framgång fäktat sitt första EM efter flera läger på raken i uppladdningen. När ska hon ta sin internationella domarlicens...? För tillfället befinner hon sig på hemmaplan till Bambis stora glädje.

3) Maken har efter dagar med träningsläger varit som förbundskapten på JVM i modern femkamp på Taiwan. Även där uteblev framgångarna. Varför åka så långt för så lite? Fast marginalerna är väldigt små.

4) Jag har fått bekräftat att jag är någon form av sambandscentral för familjen när de är ute på resande fot.

Ilfärd till Kastrup med bil när SJ har försenade tåg och ingen information. I fortsättningen blir det inte tåg, miljövänligt eller inte, men det kostade mig många timmar av mitt liv att färdas Kastrup t o r en fredagkväll när jag annars skulle ha suttit och myst med Kinka när hon var hemma en (1) dag mellan lägren.

Råd till sonen i Plovdij (ha, det får ni leta reda på själva var det ligger!!) strax innan examinationen. Vilken handrörelse använder man då ena fäktaren är utanför pisten och båda träffar, etc.

Tips på mental snabbträning innan lagtävlingen till Kinka.

Jaga reda på hur femkampsjuniorerna ska få ut sina luftpistoler ur Thailand på laglig väg (TACK Per-Åke, din lugna blekingska fick mig att börja tänka rationellt igen när det krisade som värst och jag hade mobilen och vanliga telefonen igång samtidigt parallellt med datorn).

Finns många fler exempel.



Mitt i kaoset har jag hunnit bli biten av en huggorm i foten. Ett antal storbalar med hö skulle lösas upp och skickas in i höförrådet. Då måste ju förrådet rensas innan. När jag stod där i det gamla höet stack det till i foten och började svida. Inget syntes på foten och det var bara att fortsätta. Kusin Barbro med make Peter hjälpte till. Peter tog ett stort fång hö i famnen för att lägga åt sidan när han fick ett stick i handen, han slängde ifrån sig höet och då ramlar en orm ur höet. Barbro skrek i full panik: DÖDA DEN; DÖDA DEN varpå Peter med manligt mod stampar på en stackars kopparödla. När den värsta paniken lagt sig kunde jag konstatera att kopparödlor bits inte. Då vänder sig Barbro till Peter och ryter: DU DÖDADE DEN, VARFÖR GJORDE DU DET??!! Peter skrattade nervöst och sa lågt att: du sa ju att jag skulle det...

Nåväl, ingen kopparödla eller orm överlever flera dagar i en pressad storbal med hö så den var faktiskt redan död, och stel, när den ramlade ut på gårdsplanen. Stämningen blev strax lättare.

Vi slet och kånkade och min rygg och nacke tog alldeles slut. Till sist var allt hö på plats.

På natten vaknade jag. Någon häst måste ha sparkat på min fot, så kändes det. Svullet, missfärgat och värk till tusen. Klockan fyra på morgonen, suck.

På förmiddagen fick Kinka (som tillfälligtvis hade mellanlandat hemma) ta på sig glasögon och kika om hon kunde se något. Ingenting...
Foten svullnade rejält och blev missfärgad och inte förrän på femte dagen kunde man se det. De två små prickarna med knappt en centimers avstånd, ett ormbett.
Hade aldrig tänkt mig att det skulle vara så små märken men visst, ett ormhuvud är ju inte som ett vitt herdehuvud precis.
Nu har svullnad och missfärgning försvunnit, tror jag, och foten känns ok. Det som bekymrar mig är att det finns orm i höförrådet.

Esset, min fullblodsvalack, var på väg att flytta. Carro, Beach Boys matte, var här och provred i två omgångar i flera dagar och allt var klappat och klart. Då var häststackarn helt plötsligt halt vid veterinärbesiktningen. Att springa på mjukt underlag gick bra men på hårt var det markering och vid böjprovet tyckte jag väldigt synd om min tappra häst. Han har inte visat någonting vid ridning men böjprovet blev too much. Så nu går han i hagen och vilar med de andra. Om två veckor ska vi testa lite lätt igen. Vad kan ha hänt??
Beach Boy är den maskulina varianten av Betty Boop, himmel vad de är lika! Om det hade funkat och de hade varit med i en parklass så hade det varit svårt att hitta något par med större likhet, det vill jag lova!

Exo, Aragons son, har varit på besök med sin husse Johan och matte Linda. Himla kul! Exo är en trevlig prick som har ärvt sin pappas och farfars huvud, bortsett från öronen. Här var fullt upp med många hundar. Ozzy (Corleone) kom på besök liksom naturligtvis Aragon. Och så då de fem hundarna som var hemma, totalt var det åtta hundar ett tag.


Jag och Arwen har tränat lydnad i smyg igen och vi var anmälda till två lydnadstävlingar. Då börjar Arwen att löpa vilket betyder att vi har fått stryka oss. Tusan också för nu var vi på G. Arwen supermotiverad efter en lång period utan regelbundet arbete och där momenten satt bättre än någonsin. Himla trist men vi får väl komma igen.

Går ju som bekant en instruktörsutbildning i IMMI:s regi. Vi hade en intensivvecka med sju dagar späckade av teori och övningar.Börjar att kännas bra efter den intensiva duvningen. Cinzia var med som figuranthund hela veckan och fick lära sig massor. Hon är otroligt lättlärd, nu är det bara jag som ska hålla i det. Hon liksom de andra tycker det är kul att spåra och hon har också ett stort föremålsintresse. Vilket inte alltid är så kul. Helt plötsligt kan hon komma springande med en trofé i munnen och den trofén kan vara ett senskydd (hästskydd), en toastolsborste, mina sockar, en sko, etc. Hon har ett par olika skattgömmor och där kan man hitta det mesta man saknar. Och inte saknar. Jag fattar inte var hon har fått tag på besticken som fanns där. Var kommer de ifrån?! Grannen?
Håller på med mitt projektarbete som är att lära Betty gå fint med sin matte. Det går bra så här långt, d v s vi kan gå fint nere i Färjestadens hamn bland turisterna om vi har mycket godis med oss. Men, det är en bit kvar innan vi är färdiga.

I helgen var det dags för rasspecial i Köping. Eftersom Arwen löper tänkte jag lämna henne hemma av hänsyn till grabbar Aragon, Bernie och Cesar men när Bernie och Cesar inte skulle med så blev det ändrade planer. Arwen fick hänga på. Maken hade precis kommit hem från sin utflykt till andra sidan jordklotet och fick agera hundvakt till Hoss, Cariña och Ozzy (hans husse och matte är bortresta en vecka).
Tre bilar fullpackade med utrustning, folk och Arwen, Bambi, Betty, Cinzia, Aragon och Cemi lättade mot Fårbo för att låta bil nr fyra med Chicko hänga på. Vi hade hyrt stugor på trevliga Herrfallet, knappt en halvtimmes resa från utställningsplatsen. God mat och dryck tillsammans med trevliga människor gjorde att det blev en härlig kväll.
Utställningen blev, som jag ser det, en succé för Arwen-Akhiro-kullen. Challenge blev bästa valp före de äldre valparna och före Cinzia. Cinzia hade bara en äldre tik före sig i finalen. Och i syskonklassen vann de och Chicko före tre juniorer. Det bådar gott inför kommande avelsklass och uppfödargrupp när de blivit lite äldre. Men, man vet aldrig hur de utvecklas, de är dock bara fem månader. Idag ser de bra ut och den här domaren gillade dem skarpt. Nästa gång kanske det är tumme ner, det vet man aldrig. Däremot är jag säker på att flera ur kullen kommer att dyka upp på tävlingsbanan i framtiden. Som helhet känns detta som en väldigt lyckad kull som tillför rasen positiva sidor, såväl exteriört som mentalt.
Aragon gillade inte att morfar Barec morrade och skällde bakom oss. Aragon lyssnade bra men han är ju trots allt en potent hanhund i sina bästa år och då tar man inte vilka provokationer som helst, även om det är morfar som provocerar. När Aragon slutade morra och vi sprang i ringen var han trots allt en glad kille och då kom de där glada skallen medan vi sprang. Aragon var så nöjd med att få vara med igen i ringen så, tja, det bara kom. Men så får man inte göra om man är championhane... Nåja, hellre en glad hund i ringen än en ledsen eller kuvad som får bättre placering. Det optimala är givetvis glad och bra placering. Nu hade jag inte väntat mig någon mer framskjuten placering för Aragon med tanke på konkurrensen så jag är nöjd med att vi inte var sist i championklassen.
Öppentikarna var väldans många. Kul att se alla dessa tikar i ringen. Rickard visade Bambi och kusinmake Peter Betty. Bambi skötte sig som hon skulle, den lilla nippertippan. Hon är otroligt söt och näpen med ett hjärta av guld men har humör när det behövs. (Just nu leker hon med Cinzia och Ozzy i trädgården. De får jaga henne fram och tillbaka och med jämna mellanrum stannar de och hoppar i poolen jag köpte när algblomningen slog till i slutet av juni. Våta, smutsiga och glada är de, alla tre. ) En slät etta och ingen placering, det är inget att säga om, det var många snygga och fina tikar med.
Betty skötte sig kanon. Ända till det var dags för domaren att titta på tänderna och känna över henne. Ingen av oss, allra minst Peter, var förberedda på att hon tänkte minsann inte låta en främmad människa ta på henne. Lilla Betty, hon har fortfarande en ryggsäck och riktigt vad som finns i den får vi aldrig veta. Hon är en öppen och glad hund som gillar att hälsa på människor så det blev en total överraskning när hon blånekade domaren att göra sitt jobb. Det som trots allt var positivt var att det fanns inte minsta tendens till att vara aggressiv, morra eller nafsa. Och domaren lät det bero efter ett par försök, det blev en KEP. Kritiken hon fick var bra och visar att det inte är några exteriöra fel på henne, det blir till att träna mer möten. Vi har ju tre veckor på oss till Ronneby. Husse Pelle blev så bekymrad att han övervägde att försöka visa henne själv, om det skulle hjälpa, trots att han inte är i skick att springa. Vi får se hur vi löser handlerfrågan.
Arwen var på ett sprudlande humör, pilsk som attan. Precis när det var vår tur började regnet att strila ner. Liksom sin mamma tycker hon inte att regn är så trevligt men när hon nu ÄNTLIGEN fick vara med igen på en utställning så bortsåg hon från det. Och det tackade jag för, jag vet hur jävlig hon kan vara när hon har bestämt sig för att INTE. Om jag hade vetat att hon var på så bra humör som hon var hade Peter eller Rickard fått visa henne. De kan springa mycket bättre än vad jag kan och Arwen behöver visa sig med fart. Mina skraltiga knän håller knappt ihop, det säger "klånk, klånk" för varje steg jag springer och inte går det fort heller. Undrar just om det blir bättre efter en knäledsplastik?
Bra kritik, ck och tredje bästa championtik är godkänt efter lång frånvaro från ringen. I Bästa tikklass var det hur många hundar som helst och vi blev oplacerade.
Parklass med Aragon och Betty, vad ska man säga mer än att vi hade behövt träna innan... och uppfödargrupp blev det ingen efter Bettys KEP. Vilken tur att jag inte hade tagit med Cariña till en avelsklass!
Trötta och nöjda for vi hemåt. Cinzia sov som en stock ända tills bilen stannade här hemma. Då for hon ut och började att leka med Ozzy... och jag fick rädda vad som räddas kunde i ett översvämmat stall. Det hade regnat med besked i lördags.
Igår morse satt jag på balkongen och drack mitt morgonkaffe. Då får jag syn på min bil, eller rättare sagt bakdäcket. Platt som en pannkaka. Någon däruppe måste ha tyckt att jag var värd att komma hem utan att stå i mörkret på landsvägen med en fullastad bil (tre hundar och packning) och byta däck.
Idag, tisdag, har jag rejäl träningsvärk i benen efter allt kutande och jag kan inte bestämma mig för vilket knä som värker mest. Ryggen känns sned och tröttheten värker i hela kroppen. Måste ta sats inför morgondagen och göra en insats i stallet där det fortfarande dryper av väta. Efter det kommer kroppen att värka ännu mer.
Nåja, det går över till Ronneby! Det ska bli kul att åka till den vackra parken igen. Kanske man skulle åka ner dagen innan och sova på Ronneby brunn och ta det lite lugnt? Det tål att tänka på! Undrar hur många som kommer dit?

Cinzia omdöpt/Cinzia is re-named

Lilla charmtrollet och sötnosen Cinzia kallas numera för "Killer". För övrigt har vi nu en höna mindre i hönsgården.
Our little charming girl and sweety Cinzia is re-named, she is now called "Killer". By the way, we've now got one hen less.

Skäms på mig/Shame on me

Det var väldigt länge sedan jag skrev på bloggen, väldigt länge sedan. Har helt enkelt inte hunnit, andra saker har prioriterats före.
Om vi tar det från där vi slutade senast.
Larv. Även i år blev det boende i Falköping. Allt hade varit frid och fröjd om inte Love och Bernie hastigt och lustigt kom på att de, som delar rum på jobbet på dagarna, inte längre tyckte om varandra. Ny miljö, nytt revir och, pang, vi gillar inte varandra, GRRRR. Inte mycket sömn den natten!
På utställningen skötte sig Bambi och Love bra, vi kom runt i ringen utan större missöden och åkte hem med släta ettor.
På hemvägen hälsade vi på hos Nadine (tack för hjälpen i Larv!!), Linus och Saiko. Riktig snygging, den lille Saiko.
Kinka svettades på U23-EM (inget toppresultat), mellanlandade hemma en dag innan hon for till Kina och Grand Prix-tävlingen där. Inget toppresultat där heller men hon är klar för EM i juli!
De kommande veckorna präglades av sjukdom och dödsfall i släkten, vilket la sordi på vårstämningen.
En helg med instruktörsutbildningen flöt förbi.
Sedan var det dags för sex dagar i Ungern och Balatonsjön. Varmt och skönt, sol och bad, god mat och dryck och trevliga vänner. Och lite fäktning. När maken inte lyckas försvara sin EM-titel klev en annan av vännerna fram och knep den åtråvärda guldmedaljen. Roligt, roligt och vansinnigt spännande, framför allt i semifinalen. Humöret var på topp och vi firade ordentligt.
Hemma igen kom det tråkiga beskedet att Love har fått blodblåsor över större delen av nosryggen efter något som ser ut som insektsangrepp. Stackars Love har en enda stor sårskorpa över halva nosryggen och ner på sidorna. Pigg och glad är han men det ser riktigt otrevligt ut. Och därmed sket sig Vänersborg och Norrköping. Jag tror inte han är klar för utställning igen förrän i bästa fall rasspecialen. Tidigast. Eftersom det är domarbyte i både Vänersborg och Norrköping drar jag mig ur dessa utställningar även med Bambi.
Igår var det Mors Dags-utställnig i Saxnäs på Öland. Inte så många hundar med men bra träning. Cinzia och Chicko ställde upp i valpklassen och blev BIR och BIM med kanonfin kritik. Cinzia har hamnat i lite spökålder och jag bävade för hur hon skulle reagera men det gick kalas. Arwen och Cesar fick också väldigt bra kritik och blev BIR och BIM i den öppna klassen.
Efter grundbedömningen gick vi åt sidan och släppte Cinzia, Chicko och Corleone tillsammans med Arwen. Här kan vi snacka race!! Bilder kommer. Arwen är en gasell och valparna gjorde sitt bästa för att hänga med mamma. Uj, vad det gick.
Inför finalpasset hade jag anmält Chicko och Cinzia till parklassen. Jag ska ALDRIG mer klaga på att Love är jobbig att visa... Efteråt kom folk fram och tackade för att vi hade varit med och bjudit på denna show, att valparna var SÅ söta, att det var så mycket glädje, att detta var dagens stora behållning, etc. Chicko och Cinzia hade bara en sak i de små huvudena; B U S. De hade ju inte setts på två månader och detta skulle repareras. Du milde himmel vad de for omkring, mer vilda än tama. Ibland låg de ner och brottades, ibland tog de några steg. Misstänker att konkurrenterna var lite irriterade på oss men man kan ju inte släpa två lyckliga valpar i kopplet. Efter den pärsen somnade Cinzia som en stock.
Arwen dansade omkring och var lycklig över att vara i ringen igen. Hon fick en tredjeplats i gruppen.
Så blev det dags för BIS-valpfinalen. Cinzia sov. Jag försökte väcka henne. Hon lyfte på ett öga. Jag puffade på henne. Hon lyfte det andra ögat också. Jag försökte få henne att resa sig. Hon la ner huvudet igen.Jag lockade med godis. Hon somnade. I det läget, när alla andra 15 valpar redan var i ringen, återstod en sak att göra, jag lyfte upp henne i famnen och gick in i ringen, intog vår plats och ställde ner en yrvaken bebis. Vadå springa?? Sova... Efter intensiv övertalning sprang hon i alla fall vid sidan av mig. Efter första gallringen var det sju kvar och vi var fortfarande med. Två till försvann och vi var placerade. Slutligen landade vi på en fjärde plats! Så duktig hon var, lilla Cinzia, 4 månader och två dagar ung! Men det blev en väldigt lugn kväll...
Sammanfattningsvis var det en härlig Mors Dag i strålande solsken!

Bilder kommer!

9 maj

Solen skiner, Östersjön glittrar och det blåser. Öland är klädd i sin vackraste vårskrud, en färgsprakande och väldoftande blomsterprakt.
På balkongen ligger Love, Bambi och Arwen och sover förmiddag, Cinzia ligger under sängen. Hoss och Cariña har tillbringat natten hos mormor och morfar för att det skulle bli lite lugnare här hemma med Love också i huset.
Cowboy flyttade till Ekerö för en vecka sedan. Ibland är världen väldigt liten, det är en av mina gamla elever som har köpt honom. Maria hade inte aning om att det var till sin gamla klassföreståndare hon ringde för tre veckor sedan, för att höra sig för om valpar som fanns till salu. Jag är övertygade om att Cowboy har fått ett fantastiskt hem hos Maria och hennes familj. Extra roligt är det att de är på Öland ibland och att det kommer att finnas gott om tillfällen att få träffa honom.
Corleone har också fått en familj. Han kommer att flytta definitivt hem till dem då deras semester börjar. Tills vidare är han hos dem så ofta det går och eftersom de bor i Kalmar och älskar sin lille kille är han där ofta. Det är jättekul att se Corleones glädje när Daniel och Maria kommer för att hämta honom.
Cinzia är kvar hemma tills vidare. Hon är en liten diva men vi börjar få ordning på saker och ting.
Gå fint i koppel fungerar och vi jobbar på sitt och ligg och stanna kvar. I förrgår fick hon prova spår och det gick bra. Det är nästan rörande att se hur Hoss och Cariña tar hand om yngsta flockmedlemmen och hur den lilla älskar sin mormor och morfar. Arwen kan koppla av valpstadiet nu.
Corleone är hos sin familj sedan i onsdags och då fick Cinzia flytta in i sovrummet på natten. Vilken lycka! För både henne och mig! Hon gosar ihop sig och sover gott och låter mig få sovmorgon. Jag behöver inte upp vid kl 5 längre för att släppa ut hundar. Om det är dags att gå upp före sju måste hon väckas. Och jag är helt övertygad om att det är de stora hundarnas förtjänst, de är nämligen väldigt morgontrötta och Cinzia gör ju som de gör.
Om ett par timmar bär det av mot Larv med Bambi och Love. Peter coachar på Militära EM eller VM (intresset på topp?) och Kinka är i Ungern för att fäkta U23-EM (håller alla tummar!!!!). Det betyder att sonen Rickard med familj är inkallade som hund- coh hästvakter.
Hämtade Love igår, han var nyduschad och snygg. Efter en repa på stranden igår kväll var han inte lika ren men väldans glad. Love är en otroligt mysig hund att ha och göra med, utom de tillfällen han dummar sig i ringen, men här är han en ängel. Lugn, snäll, lyhörd för kommandon, kelgris, bussig mot de andra hundarna, osv. Efter morgonens repa på stranden har jag insett att jag har en hund att bada innan avfärd... Bambi schamponerade jag igår kväll och hon är ju en liten ängel att tvätta. Tänkte vi skulle vara i badkaret men hon valde duschen istället. Puffade helt sonika upp duschdörren och gick in och ställde sig på plats. Står alldeles stilla och flytttar sig när man säger till henne. Jag behövde inte ens byta kläder efter det att vi var klara. Nu är det väl risk att vi får ta en "halvdusch" igen innan vi åker, även hon har ju busat på stranden.
Arwen är lite bekymrad, hon är ju inte duschad. Jag är säker på att hon har förstått att hon inte får följa med bara på grund av det. Men snart så! Arwen och Cinzia är anmälda till den inofficiella utställningen i Saxnäs på Mors Dag. Då är Cinzia 4 månader och 2 dagar och då får hon vara med. Och Arwen har kanske hunnit få tillbaka lite päls, annars är hon i väldigt bra trim efter valparna. Men, innan dess, Larv imorgon med Bambi och Love!
Har funderat mycket på om det var rätt att avvakta med Bambis parning. Är helt övertygad nu om att det var rätt. Det är en otrolig massa kullar på gång de närmaste månaderna. Jag tror att det är stor risk att flera uppfödare blir sittande med valpar i flera månader, marknaden är rätt stilla just nu. Har prata med uppfödare av andra raser och de säger samma sak.
Vad är det för hundar som efterfrågas av köparna? De jag har haft kontakt med vill ha a) familjehund b) hund att ställa ut och att träna med c) vakthund (ska helst morra åt människor på 50 m håll...) . De allra flesta har varit mycket noga med att höra sig för om HD/AD och genetiska sjukdomar. Sammanfattningsvis vill man ha en trevlig allroundhund. Otaliga är de som inleder ett mail eller ett telefonsamtal med att fråga efter priset. Få är de som avslutar med det men det är de som har köpt mina valpar. Människor som är intresserade av valpen och rasen. Jag känner en stor tillförsikt med att även C-kullen har fått riktigt bra hem i kärleksfulla familjer som kommer att utveckla dem till härliga vita herdehundar och goda representanter för rasen.
Dags för badrummet!

Ändrade planer/Change of plans!

Efter mycket vånda och många tankar hit och dit bestämde jag mig igår för att inte para Bambi i nästa vecka.
Marknaden med valpar är och kommer att bli ännu mer mättad de kommande månaderna, med tanke på alla kullar som är på gång, och det känns en smula oansvarigt att satsa på ytterligare en kull i detta läge. Vill också lägga kraft och energi på att jobba lite med mina hundar efter ett långt uppehåll. Cinzia är en härlig tjej som ska ha sin valpträning och så länge jag har valpar kvar till salu ska dessa socialiseras och miljötränas. Alltså, inga fler valpar i år!
Parningen blir dock av, om två löp och fortfarande med Vallgårdens Monsieur Aragon. Räknar alltså med Bambi-valpar våren 2010.
Beroende på hur Arwens kull utvecklas kan det bli aktuellt med en ny kull med henne nästa vår också. Eller så blir det Världsutställningen i Danmark i juni 2010.
Cariña och jag har något gemensamt. Vi trivs båda med att vara mormor/farmor, vi tycker båda att de små är jättegosiga och härliga att pussa på. När de blir stökiga eller bebisen skriker får mammorna och papporna ta över. Passar oss båda utmärkt och så får det förbli för Niñas del.

Nu ska jag ta mig en funderare på hur resten av året ska planeras med träning, tävling och utställning. Beslutet att inte para Bambi gör att saker och ting kommer i ett annat läge.
Arwen är förhoppningsvis i showform igen i juli. Cinzia gör debut den 31 maj i Saxnäs Mors Dagsutställning och hon kommer att vara med på rasspecialen. Vad som blir däremellan vet jag inte ännu. Bambi och Love åker till Larv och efter det får vi se. Aragon ska visas vid några tillfällen också. Och Betty dyker upp på rasspecialen och kanske något mer. Kursdagar på instruktörs-utbildningen sätter käppar i hjulet för Hässleholm, Norrköping och Avesta. Maken har satt stopp för Österbybruk. Han tycker jag ska döma veteran-EM i fäktning i Ungern då. Eftersom resa och hotell är bokat kommer jag inte undan. Nåväl, jag släpar med honom på ett jippo utomlands lite senare, hihi. Men vi kommer att synas i såväl utställningsringen som på lydnads- och agilityplan. Förhoppningsvis blir det också apellspår med minst en hund. Om vi kommer med... Hur ska vi hinna allt detta!!???
Hallå Aragon, har matte fått någon bebis ännu?

Change of plans. I have decided not to mate Bambi next week. There are a number of expected litters coming up in the nearby future and I believe it would not be very responsible to put another litter forward. So Bambi has to wait until spring 2010 to meet Vallgårdens Monsieur Aragon.
This means I will have to reconsider the plans for the rest of the year. I will take some of the dogs to shows and will hopefully compete in obedience, agility and perhaps tracking. I hope there is time enough to do all these projects!

Yeaahhhh! Gold medal!!

SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!! SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!!!!!!!
Idag vann Kinka Svenska Mästerskapen i värjfäktning individuellt efter kanonfin fäktning!
SM-GULD, SM-GULD...
http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2777623

Den här helgen har jag varit på kurs. Jag har efter många överväganden påbörjat en utbildning till hundinstruktör inom ramen för IMMI och den här helgen var första kurstillfället.
Efter två mastiga dagar är huvudet lite tungt men själen inspirerad. Det här ska bli kul!
Arwen har varit med båda dagarna och idag fick även valparna vara med. Alla har skött sig kanon och den enda som var ledsen var Cariña som var kvar hemma.

Today Kinka won the gold medal in the Swedish Championship in epee fencing!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

This weekend I have been to an education. I have decided to begin an education to become an instructor according to the IMMI and this weekend was the first time to meet.
After two filled days the head is a little bit heavy but the soul is indeed inspired. This will a great fun!
Arwen has come with me both days and today I also brought the puppies. Everybody behaved very well and the only one to be sad was Cariña who was left behind at home.

Here we go!

Ja, jag vet, är dålig på uppdatering. Lägger tiden på annat istället. Tre valpar har hitintills flyttat till nya hem och det har gått jättebra. En ny annonsrunda har gett en del svar, vi får se vart det bär.

Idag blev det kungjort här på hemsidan. Bambi ska paras. Trots att hon har en AD1 på ena sidan har jag valt att använda henne på en kull. Beslutet är noga övervägt men jag tycker att Bambi är en väldigt bra hund sett till helheten och min uppfattning är att hon kan tillföra rasen positiva egenskaper, såväl mentalt som exteriört.
Att hon är exteriört bra är det inte så mycket att diskutera kring. Att hennes höfter är kanon är inte heller så mycket att diskutera. Hennes mentalitet, hennes karaktär och hennes arbetsförmåga är lysande, hon är en underbar hund och det kan inte ses på några papper, mh i all ära. Få hundar är så bra som Bambi sett till alla tänkbara aspekter. Det vore fel att inte låta henne gå i avel om man kan matcha det med en stabil AD-hane.


Yes , I know, I am a very bad up-dater. I use the time for other things instead. Three puppies have moved this far and they are all doing very well in their knew homes. Som new advertising has given answers. We will see what happens the coming days!

Today it was announced on the home page. Bambi is going to be mated. Although she has an ED 1 on one side, I have chosen to use her for one litter. This decision is well considered but I think Bambi is such a good dog that she will contribute to the breed with positive traits, both to the exterior and to the mentality.
It should not be any discussion neither about the exterior nor about the hips. Her mentality, her character and her working capacity is brilliant, she is a marvellous dog which cannot be seen in any papers, although she is mentally described. Few dogs are as good as Bambi from the point of view of all perspectives together and that is why I think it would be wrong not to use her in breeding matched with a male with excellent elbows.
So, here we go!

Ujujuj

Så fort jag försöker uppdatera hemsidan låser programmet och allt står still. Och de få gånger de möjligen fungerar i fem minuter blir jag avbruten.

Igår kväll t ex hade jag precis slagit mig ner med datorn igång och plockat fram kameran för att föra över bilder. Då ringer telefonen. "Mamma, kan du komma och hämta Niño, det är dags." Niño är sonens pappishane. "Det är dags" = du ska bli farmor nu, vi ska till BB.

Jag stängde inte ens av datorn, jag störtade ut till bilen samtidigt som maken fick en snabb instruktion om allt som inte var gjort. "Puppisarna har inte fått kvällsmat, hästarna är klara, ..."

Efter en stund hemma hos ungdomarna fick de skjuts till BB och den 30 mars kl 02.51 föddes lilla Elin. Ett välskapt litet underverk på 3,2 kg.

Jag har alltså blivit farmor. FARMOR. Farmor. Farmor. Hmm, jag måste smaka på den nya titeln, har inte vant mig ännu.

12 timmar ung fick Elin besök av farfar och farmor. Jaa, hon är jättesöt, har lååånga tår, ljuvliga små fingrar, fjunigt hår. Hon kommer nog att se ut som Elin i "Drömmen om Elin".

Det här skulle ha handlat om valpar, valpbus, valpköpare, Svensk Vinnare 09 men det får vara. Inte idag. Idag är Rickards, Tinas och Elins dag. Och jag har blivit FARMOR!

After having had constant problems with the home page program lately I was about to update the page yesterday evening. This time I was interrupted by my son who informed me "Come and get Niño, it's time". It was time for his and his girlfriends baby to be born! The labours had started.

I rushed into Kalmar and spent a while with them before I drove them to the hospital. 02.51 this night little Elin, my first grand-daughter was born. A healthy little girl. So now I am a Grandma. "Granny".

Today Peter and I said hallo to the new little Barvestad. YES, she is cute!

Today's blog was supposed to tell about puppies, puppy buyers, Swedish Winner 09 and other things. But not today. This day's blog belongs to and is dedicated to Rickard, Tina and Elin.

I have become GRANNY !

Cesar

Cesar behövde av olika anledningar byta hem och av den anledningen lyckades uppfödare Ulla och jag med gemensamma ansträngningar få en tid för HD/AD-röntgen i måndags. Svaret har idag kommit och det är glädjande HD A/A och AD ua!
Cesar är den förste av Aragons avkommor som är röntgad, fyra dagar efter 1-årsdagen.
Under de senaste veckorna har vi jobbat för att hitta ett nytt och bra hem till slyngeln och det har blivit napp! Ställde frågan till Catrine och Henrik som har Bella om de var intresserade och efter att ha träffat Cesar i Kalmar den 24 februari var det ingen tvekan. De var intresserade! Eftersom 1-årsdagen var så nära beslöt vi alla att Cesar skulle HD/AD-röntgas innan ett eventuellt övertagande och för 1,5 timme sedan blev det klart med resultatet. Just nu är det en bil på väg från Vånevik till världens ände Holmsjö för att hämta den nye familjemedlemmen!
Jag är så glad att Cesar fick HD A/A och AD ua och att han kommer till just Catrine och Henke. Han kommer att få det jättebra! Det som "oroar" mig är att Cesar är en jäkla snygg hund och att konkurrensen på utställningarna framöver kommer att hårdna markant. Och samtidigt är jag jätteglad för just det eftersom det är en av Aragons avkommor. Jag kommer att få svårt att känna att det är konkurrens för han är ju lite "min" också.
Imorgon kommer Cesars syrra Selda på besök. Ska bli kul att se om hon fortfarande är lika lik faster Arwen som hon var senast!

Nytt från valplådan är att Cinzia och Chicko har rest varsitt öra. Andra örat är på väg också. Och det ser ut som om alla sex blir långhåriga!
Vi har börjat gå "promenad", d v s vi går ca 75 m på vår lilla åkerväg. Idag har vi gått 200 m bort och det var så kul och läskigt. Nu sover alla de utmattades djupa sömn.
Tänk vad fort det går! Om två veckor har de första flyttat.

Filmsnuttar!/Videos!

Här ovan och nedan finns ett par filmklipp från dagens lek i trädgården!

A short summary of the last week

This week (week 10) is normally my absolutely worst week at work. Then the conference with approximately 250 people attending/working is taking place and my job is to prepare, organize and run everything with the help of some of my students and fellow teachers. This is the week of year when sickness or abscence are words you do not find in the vocabulary.
What happens? Well, after a nice weekend with nice people coming to see the puppies (they are gorgeous!!) Monday was the first day of week. I came home a quarter before midnight, fell into deep sleep before I landed in my bed and then woke up with a shoulder that was not in order. Something had happened during the night, the left shoulder was aching like a very hot place were it is said nasty people will come to after death. Two pain killers saved the day and the conference started with opening ceremony, etc. But I finished my part of it early evening and went home to get some sleep and more pain killers.
I woke up in the middle of the night. The pain was totally out of control. ?? . Found some real hard pain killers in the medicine box, took them and almost fell asleep again.
Six o'clock, time to get up! But no, the pain was so hard that I fainted when I tried to go to the bathroom. What to do? I can't stay at home these days! Lying on a bed I tried to figure out what to do. Pain killers were not enough, but what the hell had happened in my shoulder?! My Peter refused to drive me to school, just asking "and what do you think YOU are going to do there today? You can't even sit up" . He had got a point in that... Well, to make a long (full day) story short it ended up in the hospital with X-ray and a nice orthopedist.
At the show in Stockholm in December I fell with Love in the ring. Is there anybody who does not remember that? And I admitted it hurt, yes I did. Well, my shoulder was broken and the muscels around was torn apart. Lucky I didn't know that in Stockholm, then the pains would have been even worse at that time. The X-ray showed that I had had a fracture which was OK now, the muscels had not recovered. The nice doctor couldn't explain why I got so much pain now but probably it had something to do with this fracture.
She put a local anasthetic in the shoulder to give some relieve (didn't help...) and gave me three different pain killers to take.
Instead of running a conference with 250 people involved I have been spending the last days in bed, mostly sleeping. The best of all is that the conference has been running smoothly without me. That means that the preparations and planning was good and that other people at school could solve the problems that occurred with the help of a phone call to me. No-one is impossible to replace!
The worst is that my shoulder still aches.
My family has forbidden me to show dogs in Malmö due to this. Well, I am actually not jumping around for the moment. So now we are on plan B, someone else is going to show Love. This "someone" is now being educated how to show a (wild) White Swiss Shepherd. "Someone" will come here tomorrow to practise with Cariña and Arwen and then with Love the coming week.This will be very interesting!
Perhaps I will be able to show Betty myself, don't tell my family about that plan... Anyway, we will be five people for four dogs so the dogs will be shown!

As soon as I will be able to use my left arm/hand a little bit more I will take new pics of the puppies! Time for medicine...

Aragons son Cesar!

Stilstudie på Cesar!

Likheter med Aragon?

Cesar har blivit en väldigt snygg junior, synnerligen välväxt för sina 11 månader. Det är en vit hane med bra pigment och mörka ögon. Det bästa från Aragon och Cemi har kommit fram i den här långhårige killen!

Spännande dag!

Idag har dotter Kinka återigen fäktat en Grand Prix-världscup, denna gång i Paris. Organisatören har en utmärkt hemsida med direkt resultatrapportering. Jag har alltså ägnat dagen åt en världscup. Framför datorn.
När man är på en tävlingsplats kan man flytta sig mellan pisterna och se det man vill se. När man sitter framför datorn får man se det som läggs ut i den takt det läggs ut. Det är en pina att glo på en skärm och l å n g s a m t se siffrorna dyka upp upp på skärmen, en siffra i taget. När det sedan är väldigt positiva siffror som dyker upp, i sakta mak, tänjs mitt tålamod till bristningsgränsen. Till sist var det en oerhört positiv sifferrad vid Kinkas namn MEN i sammanräkningen var det helt andra siffror. Så frustrerande att inte vet vilket som är rätt. Till sist visade det positiva sig vara det som stämde, TJOHO! Resultatet var så bra att det fanns en chans att Kinka var direktkvalificerad till morgondagens direktutslagning. Annars skulle hon behöva fäkta en kvalmatch med vinna eller försvinna. Då vidtog en ännu mer nervös väntan, det var bara halva startfältet som hade tävlat än så länge. I 2,5 timme satt jag klistrad framför skärmen och uppdaterade ca en gång i halvminuten. Och för varje uppdatering så steg spänningen, skulle resultatet räcka? Det kunde gå men skulle bli på det berömda hårstrået. Det gick. Kände hur luften fullständigt gick ur mig.
Nu kom nästa pärs. Skulle de andra svenska tjejerna klara sina kval och vem får Kinka möta imorgon? Ytterligare 1,5 timme framför datorn och nu är det klart. Alla fyra svenska tjejerna är bland de 64 som får tävla vidare imorgon. Kinka möter en italienska (det finns inga dåliga italienskor...) och den tjejen har en del riktigt bra meriter. 9.50 börjar de och då blir det till att sitta framför datorn igen.
Efter anspänningen framför datorn fick det bli en tur med hundarna. Försökte få igång snöscootern. Tänkte det kunde vara käckt med en tur ner över fälten. Eländet startade inte. Promenad istället. Bambi drog framåt, Hoss stretade bakåt (ville lukta överallt), Arwen flamsade omkring och Cariña gick tätt intill mig. Det var skönt i alla fall men ryggen hade tagit stryk efter alla timmar framför datorn. Tillbaka igen gav jag scootern en sista chans och då gick det, den spann igång. I samma sekund som den gick igång kom jag på att jag vet inte hur man stänger av den... strunt i det, det fick bli ett senare problem. Hoss fick till sin stora förtrytelse stanna hemma och damerna stod på språng. Då gällde det att få i växeln "Framåt". Visste vilken spak jag skulle dra i och efter lite trixande började vi åka framåt.
Efter 10 m kände jag att allt inte var som det skulle, jag befann mig inte vinkelrätt mot marken, jag hade en 45-gradig lutning i sidled och höll krampaktigt i mig för att inte falla till backen. Insåg att hela ekipaget höll på att välta och slängde mig snabbt av. Får skylla på att det bara är andra gången jag sitter på scootern. Klurade ut hur jag skulle räta upp det hela och sedan bar det av i lugn takt. Damerna sprang lyckliga bakom mig när vi tuffade ner längs lilla vägen. Då springer det upp en harpalt. Jag vet att husse körde ifatt damerna när de var på harjakt igår så då tänkte jag att då gör jag väl det också. Då dog motoreländet. Tvärdog. Där stod jag en km hemifrån med en scooter och ser hare och hundar försvinna i fjärran. Fan. Förra gången den dog när någon var ute fick vi spänna för Kalle (hästen) och låta honom dra den hem. Scootereländet väger ton! Hur det var fick jag igång motorn igen och tog upp jakten på den skingrade flocken. Haren kom lugnt skuttande tillbaka, den hade fintat bort damerna på ett tidigt stadium, och jag hittade tre virrhönor plumsandes i djup snö några hundra meter längre bort.
Vi fortsatten ytterligare en bit innan vi vände hem. Då körde jag fast när jag skulle över en passage mellan två fält. Jag såg på spåren att Peter hade kört där tidigare men han hade nog högra fart än vad jag hade. Scootern kom varken framåt eller bakåt och inte hittade jag backväxeln. Det fick bli ett styrkepass och till sist hade jag lyft/baxat ut scootern så pass att jag fick tillräckligt med fart för att komma fram. Sedan blev det race hem och så var då problemet en realitet. Hur stänger man av motorn??? Kom mig inte för att ringa Peter som är på träningsläger och fråga "Hur stänger man av motorn på din scooter?" och inte heller vill jag ringa Kinka i Paris och ställa frågan. Men problem är ju till för att lösas och det blev en Charlottiansk variant denna gång... Nu står scootern parkerad med motorn avslagen= ej igång! Nu återstår bara att klura ut hur jag ska få reda på hur man egentligen ska göra utan att avslöja att jag inte vet.
Det var en härlig pärs, denna scooterfärd. Genomsvettig med lagom puls och adrenalinhalt och nöjda hundar. Den ende som inte var nöjd var Hoss.

Valparna växer som attan. Alla väger runt 2200 g och de är 22 dagar. B-kullen vägde runt 1100g på dag 19 ... De går i valplådan, busar, skäller, kommer fram, vill bli upplyfta och är synnerligen pigga krabater. Första avmaskningen är gjord och imorgon ska de få smaka kalvfärs.

Snö, snö, snö/ Snow, snow, snow

Snömannen Hoss/The Snow man Hoss:

Det har snöat. Mycket. Detta är vad som kom inatt. Observera Cariña som har fått synpå kameran!

/It has been snowing here. Very much. This is what dropped down last night. Note Cariña who has noticed the camera!

Fyrhjulsdrift för att ta sig fram/4-wheel-drive needed

The dogs love the snow! Peter goes with the scooter and the dogs run with him. Hoss refuses to stay at home so Peter has to go twice, one short run in a slow tempo with Hoss and then another one with the ladies.

Hoss in the sunshine

Cariña

Corleone and Esset

Playing in the snow

Come on, what are you waiting for?