Frisko

Det är kul att se vad som händer när man offentliggör namnet på den hanhund man avser att använda på sin tik. Friskos hemsida har haft 65 besök på fem timmar vilket är väsentligt mycket mer än vad det brukar vara. Min egen sida har haft över 80 besök det senaste dygnet. Kul att det finns ett intresse för vad som händer på Öland ute i landet! Det uppskattas!

Jag träffade Frisko i Köge i april i år. Första anblicken av honom gjorde klart att Aragon inte hade en chans. Jag ringde hem till Cissi och sa lite diplomatiskt att "det här blir tufft, mycket tufft". Och det blev det ju...
Fick också chans att på plats prata med matte Gitte en stund och konstaterade att Frisko är en oerhört trevlig hund och att jag skulle lägga hans namn i kom-ihåg-lådan för hanhundar som kan vara intressanta framöver. Och där låg namnet och skvalpade tills jag för några veckor sedan plockade fram det och började göra lite research på honom och hans släkt. Precis som jag redan hade gjort på x antal snygga hanar runt om i Europa.
Fördelen med Frisko, förutom att han uppfyllde alla mina krav, var att jag hade träffat honom och konstaterat att han hade det där extra som jag letar efter. Utstrålning. Karisma. Självsäkerhet och social kompetens trots att han då inte ens var två år.
Jag blev väldigt glad när det kom positiva reaktioner tillbaka från Danmark på min trevare.
Frisko har en syster i Sverige som har en kull valpar och pappa Crunch har lämnat en kull valpar i Skåne så linjerna är inte nya. Dessutom finns importer med avkommor från antingen pappa eller mammas släkt. Mamma Ciwis linjer är inte heller nya men jag tror att den här kombinationen kommer att ge riktigt snygga hundar med lagom motor för att kunna fungera i en familj. Det kommer att finnas arbetslust men i lagom dos för den "vanlige" hundägaren som inte vill träna på klubben flera dagar i veckan men också så mycket mer att plocka fram för den som så vill.
Det här blir en spännande kombination!

Hanhund till Arwen klar!

Äntligen har jag bestämt mig för hanhund till Arwens andra kull. Hela julhelgen satt vi insnöade och hade en massa tid att formulera de sista frågorna till ägaren och att fatta beslutet. Nu är det klart och det känns väldigt rätt. Frågan är bara när Arwen tänker löpa. Det skulle ha varit i november, trodde jag, men eftersom Arwen älskar att skoja med mig har hon inte börjat ännu. Jag tror att hon inväntar lite bättre väglag och skönare årstid för sina valpar.
Det blir en hanhund som jag har träffat vid ett tillfälle. Jag studsade till då jag såg honom för han hade det där lilla extra, den där utstrålningen, den där självsäkerheten, den sociala kompetensen som jag tycker att en riktigt bra hund ska ha. I mina ögon räcker det inte med en eller flera titlar, det krävs lite till och det har den här killen. Dessutom är han kritvit med superpigment, bra rörelser och allt det där vanliga som man tittar efter. Jag är helt övertygad om att han kommer att matcha Arwen perfekt i alla avseenden.

Det blir den här hanhundens första, men knappast sista, kull. Han kommer efter högklassiga utställningslinjer på båda föräldrarnas sidor men också med en arbetande pappa. Och eftersom Arwen är en snygg och arbetsvillig brud hoppas jag att det blir riktigt tjusiga valpar som kan arbeta. Hanhunden är familjehund och älskar barn vilket också Arwen gör och med det ser jag att valparna kommer att bli härliga familjehundar.

Även den här gången blir det en utlandsresa för att fixa en date mellan de två. Alltid kul att se nya platser men jag undrar om inte familjen semestrade i den här staden för många år sedan? Måste plocka fram en karta och uppdatera mig.

Om ett par dagar kommer det bilder och mer info om snyggingen!

kortvarig glädje

Säg den lycka som varar för evigt. Dagen efter att jag investerat i ett mobilt bredband dog det. Leverantören skyllde på driftsstörningar men jag undrar jag. Terroriserade bolaget rätt friskt i en vecka och sedan började det så sakteliga att fungera igen lite då och då. Nu har maken fått fart på vårt fasta bredband så nu är datorn på högvarv igen. Rapporter och tankar kommer!

Äntligen...

Äntligen, äntligen, äntligen, efter sex veckor har jag ett fungerande internet hemma igen. Men inte pga av att felet är avhjälpt på den kraschade anslutningen, nä,nä. Jag blev så himla ilsk på att det ska vara så svårt att få saker och ting att fungera så jag knatade iväg och investerade i ett nytt mobilt bredband.
Har nu ägnat ett par timmar till att uppdatera min gruvligt eftersatta hemsida. Och mer kommer men inte nu, det är spårkurs imorgon bitti och innan dess ska jag ha ett möte med John Blund.

Utställningar och nakna karlar i jacuzzin

Rapport om utställningar:
Saxnäs i slutet av augusti, Cinzia och Love fanns på plats tillsammans med Eski.
Love sköter sig numera i ringen och än en gång fick Chrillan visa en vit herde. Slät etta och det är väl så bra det kan bli om man inte tar tag i hans fysiska träning. Hans underbara coola, lugn kan ingen ta ifrån honom men exteriört saknas fortfarande en del uppbyggnadsmässigt.
Cinzia börjar att landa i det här med utställningar och är mycket trevlig att visa. Domare Eva Eriksson tyckte om Lillskit och det blev ck och cert. I "BIR-finalen" väntade Eski men just den dagen var det Cinzia som tilltalade domaren mest. Hon blev BIR och jag var självklart jättenöjd. I BIS-finalen hamnade vi utanför placering.
Två veckor senare var det dags för Helsingborg och Sofiero. Make Peter arrangerade SM i Femkamp i samma stad samma helg och eftersom han var ett par funktionärer kort erbjöd jag mig att hjälpa till. Hade anmält Cinzia och Love till Tranås på lördagen men jag hade fått de förväntade svaren/svaren jag hoppades på vid utställningen i Saxnäs så jag avstod från att åka till norra Småland.
Vi åkte redan på fredagen och tog in på hotell. Lördag fm kvistade jag över till Helsingör där ridmomentet gick av stapeln i en by ute på landet. Det var alltså ett samarrangemang mellan Sverige och Danmark. Allt gick som på räls och när det var klart och jag hade fyra timmar innan jag skulle ta över fäktningen i Helsingborg, passade jag på att åka till kennel Horsebo och säga hej. Det blev en trevlig pratstund med Helle över en kopp kaffe innan vi inspekterade ett helt gäng med valpar. Ursöta... Sedan blev det Helsingborg igen.
Fäktningen gick även den som på räls och plötsligt var det ett par timmar över före den gemensamma middagen på kvällen. Då är det ju självklart läge att slappa en stund i hotellets jacuzzi. Sagt och gjort, på med baddräkten och till relaxen. Det var bara jag och en ensam man i hela relaxavdelningen, han höll just på att svepa in sig i ett badlakan när jag kom. Det var så "just på att svepa in sig" att jag inte kunde undgå att notera att han inte hade något på sig under badlakanet. Nåväl, relax, bastu, skönt att sitta i vilstolen en stund. Trodde jag. Oförtrutet tog jag sikte på jacuzzin i rummet intill, gled ner i det varma vattnet och startade bubblorna. Efter 90 sekunder kommer karlskrället in till jacuzzin, säger något som dränktes i ljudet av bubblorna, släpper badlakanet och glider ner i vattnet. Jag brukar finna mig i de flesta situationer men det här var något jag inte var mentalt förberedd på. Helt plötsligt befann jag mig badandes jacuzzi med en naken (och snygg med alla detaljer på plats) karl som jag
aldrig sett förut. Vad gör man??????????????????????
Tankarna svischade medan jag bokstavligt talat höll mig på min kant. Hade han tänkt överfalla mig hade han säkert gjort det redan. Var han en sådan där typ som försökte skrämma kvinnor? Njöt han av att visa upp sig? Eller tyckte han bara om att bada i jacuzzin? Strategin blev att sitta kvar en stund till (han skulle inte skrämma iväg mig) och sedan diskret smyga upp ur badet när han låg där och blundade och såg ut att njuta. Medan jag inväntade lämpligt tillfälle att avvika slog det mig: Tänk om Peter kommer och hittar mig i en jacuzzi med en naken karl... Eller om det hade varit tvärtom, jag hade hittat honom i en jacuzzi med en naken kvinna, vet inte vem jag hade klöst ögonen ur. Jag smög iväg så fort det blev tillfälle...
Sofiero nästa dag. Endast en hanhund (Grimm) som fick slät etta och två tikar. Cherie of TBB var där (också en slät etta) och Inge-Brit och jag hade MYCKET att prata om mellan varven i ringen. Den tyske domaren tyckte väldigt mycket om Lillskit som fick sitt femte cert och än en gång blev BIR. Sedan räckte det inte längre än så...
Dagen efter Sofiero började den lilla damen löpa och då bestämde jag mig för att inte åka till Åland, som vi var anmälda till.
Innan denna helgs utflykt till Hamar och Norge har det hunnit bli en underbar vecka i Kroatien. Mycket sol och bad och en hel del jobb blev gjort.
Så var det då Hamar. 155 mil t o r, avresa fredag kl 12.30 hemkomst söndag kl 01.05. Många timmar i bilen, inte så många timmar i Vikingskeppet, den gamla OS-anläggningen. Cinzia, Aragon och Tisma (Cissis phalene) var de hundar som fick följa med. Cissi själv var i Spanien så hennes karl Fredde och jag drog iväg. Tur vi var två som kunde köra, det blev ändå många mil bakom ratten.
Aragon är ju sparsamt utställd efter att han blev champion men han är fortfarande en mycket snygg, trevlig och glad hund. Ck och tredje bästa hane räckte inte till norskt championat och Aragon var lika glad för det.
Två juniortikar fick ck innan det var dags för Cinzia. Lillskit ställde upp sig snyggt och uppförde sig som en tjej som vet att hon är vacker. Domaren var nöjd och vi fick ett ck med oss.
I öppenklassen var det tre tikar, en norsk tik, Beyla of White Viking, som har hur många cert som helst och bara har bommat certet en gång tidigare (vad det sägs), en svensk championtik och en svenskfödd tik som bor i Norge. Det var bara championtiken som blev utan ck.
I bästa tikklass blev det naturligtvis spännande. Vi ställde upp, vi sprang och vi ställde upp. Domaren började plocka runt juniortikarna men jag var helt fokuserad på att få Lillskit att stå så bra som möjligt. Jag hängde nog inte riktigt med men plötsligt så pekar domaren på oss och jag undrade ju vart jag skulle gå, för hon angav ingen riktning som hon gjort med de andra. Då hör jag en lätt irriterad stämma någonstans ifrån, "gå fram till "ettan" då". Jag var tvungen att fråga domaren två gånger om det stämde att vi skulle till förstaplatsen innan jag vågade tro på det. TJOHOO och YIPPEE, Cinzia blev bästa tik och fick certet!! Det var väldans nära att domaren fick en kram...
Så blev det BIR-final mot Dino och där var han bäst. Grattis till Benite och "gamlingen" som fortfarande håller måttet! Fast jag var nog minst lika glad för BIM som Benite var för BIR, det var tufft tikmotstånd för en liten tjej från Öland.
Lilla Tisma ledde runt Fredde i ringen och gjorde det så bra att hon också fick ett ck. Sedan blev motståndet för tufft och hon blev fjärde bästa tik.
Nu får det bli Lilleström också, absolut. Det är vind i seglen i unghundsklassen för närvarande och man vet aldrig hur länge det håller i sig. Helt plötsligt kan det bli tvärnit och det roliga är slut för den här gången. Kanske kan det bli Helsingfors också och sedan Stockholm medan vinden blåser åt rätt håll. Får fundera på det. Växjö är vi anmälda till i alla fall, och då kommer även Challenge och Carmenzita...
Vid kl två åkte vi från Hamar och bilen med två ck-hundar och en BIM och vi stannade här hemma vid strax efter ett på natten.
På hemvägen anslöt Darling som av olika skäl flyttar hem igen. Hon har haft en bra tid i Oslo men ibland inträffar saker och ting som gör att man inte kan behålla sin kompis. Så nu är vi med valp och damerna här hemma har fullt upp med att ta hand om bebisen. Med andra ord är det precis som vanligt, fullt ös!

Sorg och glädje

Sorg och glädje avlöser varandra, det är en del av livet. En olycka kommer sällan ensam, brukar man säga och tyvärr så stämmer det också. Kanske just för att sorg är en del av livet. Tack och lov blandas sorg med glädje och i minnet av de man mister gäller det att ta vara på de glada stunder som etsat sig fast. Ändock är det tungt att mista vänner, oavsett om det är människor eller hundar. De senaste två månaderna, med start med Hoss, har tre vänner försvunnit, nu får det räcka med sorg.
Glädjen är ändå det som genomsyrar vardagen, det får man aldrig glömma.

Vart tog sommaren vägen?

Vart tog sommaren vägen? Och vad ska man säga?
Det har varit en alldeles underbar sommar, valparna Darling, Dolly, Dunder, D'Artagnan och Dallas har hållit familjen fullt sysselsatt, jag har haft förmånen att få vara på Eriksöre Camping och träffa mängder med hundar och ägare, mina egna hundar har haft en rolig sommar och utställningsresultaten har framkallat glädjehicka.
På det tråkiga kontot står att våre käre Hoss har somnat in, lugnt och stilla med huvudet i mitt knä. Den dagen kommer för alla oss hundägare då vi till sist måste fatta det definitiva beslutet. Jag har dragit på det då gamlingen inte har haft några tecken på att ha ont, bara vara gammal och stel. Och vem är inte stel på morgonen? Men nu gick det inte längre. Hoss fick avsluta med en skön sommar då det i stort sett alltid var någon hemma. Han har lufsat runt i trädgården och skällt, sovit i uterummet, flyttat sig ut under forsythian och skällt lite till. Nu vilar han under det stora äppelträdet i nedre delen av trädgården. Men hans hundsjäl jagar säkert gäss nere vid stranden, gräver ner stenar och tar sig en simtur. Sov gott, min Strandkung.
Valparna är stora nog att flytta i veckan som kommer. Efter att de till sist hade kommit ut allihop har de vuxit som ogräs. Pigga och glada är de, med mycket bus i blicken. Allra värst är Dolly och Dallas. Dolly ska ha Petter som fodervärd och han kommer att få att göra, tro mig! Det är faktiskt lite Cinzia över henne...energisk och jättevacker.
Tiden på campingen ska få ett eget inlägg så småningom. Det har varit den bästa tiden i mitt liv på länge! Jag har haft så roligt och lärt mig så mycket! Hur ska jag klara av att stå i klassrummet med 32 18-åringar som är trötta på allt och fattar nada igen? Det är då det gäller att vara professionell och det kommer ju naturligtvis att gå bra. Det är bara att bita ihop och ta sig över skoltröskeln.
Akhiro har varit på Öland på semester igen. Oj, vad kul det har varit att träffa honom och hans matte och husse igen. Akhiro och Cinzia är såååå lika och tycker väldigt mycket om varandra. Förhoppningsvis får Cinzia syskon i Sverige. Funderar starkt på att göra om kombinationen Arwen-Akhiro igen med tanke på hur bra resultatet har blivit. Jättesnygga, arbetsvilliga och mentalt mycket bra hundar. Är någon intresserad av en valp ur den kombinationen går det bra att höra av sig!
Världsutställningen fick jag inte se i år. Cinzia åkte dit med Maggan och Challenge och båda syskonen fick Excellent. Challenge, eller Spiro som han kallas, blev trea av 15 juniorhanar. Det kan man ju säga var lyckat.
Bernie har hunnit bli champion i V:a Sörby efter en formidabel löprunda av Chrillan. Chrillan, som normalt sett visar phalene, kastade stilettklackarna och sprang som en hind (nåja, nästan) runt ringen med Bernie som visade sig från sin allra bästa sida. Domaren smalt i solskenet och det blev ck, cert, championat och BIR. Det ledde till ett ljudligt lyckorace i ringen med Chrillan och mig. Bernie tittade förvånat på oss. Dagen kröntes med en BIS 3-placering och vi jublade ikapp, vi som var där! Det var en rolig söndag!
För två veckor sedan var det en annan rolig söndag, eller om det var lördag. Spiro var i Södertälje på utställning och Maggan ringde kontinuerligt in rapporter. Det är så förtvivlat spännande när man är här hemma och vet att de är i ringen. Den dagen blev snyggingen BIR och jag vet inte vem som var stoltast, Maggan eller jag.
Idag har det än en gång varit en sådan dag. Årets Rasspecial. Förra året var vi ett helt gäng som åkte till Köping men i år blev det för långt att resa. Spiro var enda hunden från Strandkungens men det räckte. Förra året blev han BIS-valp och i år, 18 månader ung, blev han bästa hane och BIM. Stort, stort, stort för en liten kennel som inte har tagit fram så himla många kullar och valpar. Ja, jag är jättestolt och lycklig för detta! Och som jag skrev tidigare, det blir sannolikt en kull med helsyskon till Spiro och Cinzia. Varför ändra ett vinnande koncept?
Cinzia har haft väldigt mycket att göra i sommar. Hon har varit lektant, fostrare (trodde man väl ALDRIG att hon skulle veta vad fostra är), myskompis, m m. Valparna har haft en trogen följeslagare i Lillskit som har mognat. Bambi har haft fin avlastning. Det blev extra viktigt för två veckor sedan när Bambi hastigt och lustigt fick inte bara mjölkstockning utan också en böld som växte i stort sett medan man tittade på den. Fascinerande och skrämmande hur fort en böld kan växa! Och vilken tur att Kinka upptäckte det direkt på morgonen. Det blev ilfärd till veterinär Satu som sövde, klämde och tömde bölden och satte två dränageslangar. Efter det har stackars Bambi varit iförd t-shirt i tio dagar för att samla upp all smörja som har runnit ut. Nu äntligen har det lagt sig men hon äter fortfarande penicillin. Stackars lilla Bambi som har varit en så duktig mamma och vilken tur att det fanns tre andra tikar som kunde ta över skötseln av valparna helt och hållet. Cariña, Arwen och Lillskit har varit mycket ambitiösa och omtänksamma. Ingen valp har någonsin behövt vara ensam eller otvättad. Nåja, ikväll är de mer svarta än vita. Våt jord ger den effekten på vita små troll. Och imorgon är det en ny dag, full av bus, hönsjakt och andra upptåg.

Redan två veckor sedan Norrköping...

... och massor har hänt, naturligtvis.

Röntgen av Bambi gav inget då kliniken hade fått fel framkallningsvätska vid servicen. Suck. Det man kunde se var att det var stora valpar med mycket fostervatten. Med det lät jag mig inte nöja, ny tid tills i fredags.

Bambi har gått upp totalt 9 kg (från 30 till 39) varav 3 kg på en vecka.

Nu ser hon ut så här: Mot normalt så här:

Var ska detta sluta!?

Här kikar djursjukvårdare Maria och veterinär Satu på Skogsbykliniken på bilden:

Man kan se fem, eventuellt sex valpar. Men skulle hon då ha gått upp närmare två kg per valp när det är dags för valpning? Jag tycker det låter orimligt varpå jag ringde en mycket erfaren uppfödarkollega (Welsh Corgi) för att få råd och dåd. Hon tog snabbt ner mig på jorden genom att konstatera att "Ni nya uppfödare springer och ultraljudar och röntgar och det gör bara att ni skapar en massa frågor som det inte finns svar på förrän valparna kommer ut. Det som kommer ut, det kommer ut och då får du se hur många det är." Och visst har hon rätt när hon säger att "Hade du inte röntgat men sett att din tik är jättestor men mår bra så hade du tänkt att det blir en stor kull och så hade det varit bra med det." Jepp, visst är det så.

Nåja, svaret lär komma inom några dagar, beräknad valpning är på torsdag och veterinären var beredd att satsa en slant på att Bambi inte går tiden ut. Valplådan och valprum står klart så det är bara att vänta. Tempen hoppar lite upp och ner och slemproppen har gett sig iväg. Spännande!

I lördags, den 12:e var det SBK-utställning i Kalmar. Bernie (Bernini)visades av Chrillan, en kompis som föder upp phalène (Fluffy Bunny Feet) och hon gjorde det kanonbra! Det blev cert nr två till Camillas och Knattes härliga hanhund medan de själva var iväg och döpte sin lille bebis Melker. Visste inte att Chrillan kunde springa så bra, hon som är van att trippa omkring med små phalèner i högklackat (Chrillan, jag har sett dina skor!!) men det här gav mersmak! Det var inte sista gången som hon visade vit herde, det är ett hett tips.

Love skötte sig bra igen, slät etta.

Ozzy var med i unghundsklassen och fick etta med hp och bra kritik som gick ut på att han behöver växa till sig.

Cinzia börjar bli lätthanterlig i ringen och kommer nog att kunna visa sig lika bra som sin mamma så småningom. Här blev det tredje certet på raken och slutligen BIM efter snygg-Eski. Tror att Cinzia gillar uppmärksamheten det innebär att vara i ringen, hon är allt lite show-girl. Ska klicka in att hon ska blinka åt domaren, det vore något...!Tyvärr har hon tappat A L L sin fina päls så här fyra dagar före Världsutställningen.

Uppfödargruppen fick bra kritik, etta med hp. I finalen inträffade ett "litet" missöde. När vi var på väg att vinna rök herrar Love och Ozzy ihop i ringen. Jag vet inte hur Rickard (visade Love) bar sig åt när han drog isär dem men jag är tacksam för att han hade sinnesnärvaro att sätta sin blödande hand bakom ryggen när domaren kom fram och meddelade att han kan inte sätta hundar som slåss som vinnare. Fullt förståeligt kan man inte ha slagskämpar på första plats. Nu blir det träning, obligatorisk, för herrarna innan nästa tillfälle. De behöver inte älska varandra men de ska acceptera att springa efter varandra och vara uppställda bredvid varandra. Basta.

Här en bild när vi just kommit in i ringen:

Love, Ozzy, Cinzia och Bernie.

Har nu avslutat spårkurs och agilitykurs och tar sats inför sommarens aktiviteter på Eriksöre Camping. Närmast ligger Eriksöre Hunddagar med prova-på-aktiviteter. Lördag den 3 juli är det prova-på-utställning, renrasiga och blandisar. Och på söndagen blir det prova-på-Rallylydnad och Agility. Kanske också en Viltspårkurs. Info kommer på http://www.eriksore.com/ !

Är också klar med det mesta i skolan. Betygen är i stort sett helt klara, fler elever har gråtit av olika anledningar. Föräldrar klagar på kollegor och hotar med Skolinspektionen och man bara undrar vart allt är på väg. Ett ständigt ifrågasättande av vår professionalism. Det värsta är att ofta så plockas ett enstaka ord ur sitt sammanhang och ges helt ny betydelse och, vips, så är någon kränkt. Jag säger inte att lärarna är ofelbara, bara att det känns som om fler och fler tror att man kan bråka sig till högre betyg och att det som eleven har presterat blir underordnat.

Jag förstår att man kan känna sig kränkt av att bli "anklagad" för att ha varit frånvarande t ex 50 % av tiden och att inte ha gjort tre av sex moment på en kurs. Men om det nu faktiskt är sant att man har varit borta den här tiden (semesterresor, mamma fyllt 50 och pappa 55 och morfar 75, arbetat, tandläkare, skolkat, sjuk) och inte har deltagit i de här tre momenten, hur kan man då känna sig kränkt av anklagelsen? Det är ju alldeles sant att man har missat 50% av kursen... Ibland svider sanningen men att kalla det för kränkt är väl ändå magstarkt.

En kollega meddelade ett G till en elev i en kurs, eleven instämde att hon inte var värd mer och inte hade uppnått högre mål för hon hade inte satsat på den här kursen. Dagen efter kommer eleven och vill ha ett nytt samtal för hon hade pratat med sin mamma som inte var nöjd med dottens G. Mamman var alltså inte nöjd med att dottern inte hade satsat på ett högre betyg och jobbat för det utan "bara" fick G och det ville inte mamman nöja sig med. Och så här är det i all oändlighet.

Då är det enklare med hundar!

Nu ska jag tempa Bambi igen.

Norrköping 6 juni 2010

Hmm, är visst inte så flitig på bloggen men nu blir det en uppdatering!

Norrköping idag, 57 mil t o r, mycket trafik, varmt och soligt och Söderling torskade.

Åkte upp med Lillskit som ett led i träningen inför WDS i Herning. Och det börjar faktiskt bli bättre med skällandet, nu är det väl 10% av vad det var från början. Vi kämpar på! Men Lillskit tycker att ALLA hundar som är mörka/svarta och/eller långhåriga är urläskiga typer som säkert har för avsikt att äta upp små söta vita tjejer och mördare. För all del, hon har synpunkter på ännu fler än de mörka och långhåriga...

Återseendet med brorsan Challenge, eller Spiro som han kallas, blev kärt, de där två har inte glömt varandra. Så här såg det ut förra våren när Maggan hämtade Spiro:

Idag såg det ut så här när de svischade runt ringen:

Lillkillen håller på att växa till sig och bli en riktigt stilig hanhund! Och idag kom det ett första ck! I Bästa Hanhundsklass blev det en fjärdeplacering. Bra jobbat Maggan och Spiro!

Lillskit skötte sig rätt så bra i ringen men behöver öva mer på att springa fint och att inte glo på långa män i stor keps och mörka solglasögon (domaren) som vill komma fram. Inte blev det bättre av att en mastiff (mörk...) modell större vrålade ut sin ilska och försökte riva ett tält 25 m bort. Men det behövdes inte mer än lite köttbulldoft förrän fokus kom på rätt plats igen. Den långe mannen med keps och mörka solglasögon tyckte att det var rätt kul, förstod jag av kommentarerna han fällde. Ingen kan anklaga domaren för att vara långsam, allt gick i en rasande fart. Ringsekreteraren stönade något om att det var svårt att hinna med. Och visst gick det undan. Helt plötsligt stod vi först i unghundsklassen med ett ck, YIPPEE!
I Bästa tikklass fick vi äran att springa först bland de fyra som var kvar. Och vi sprang och vi sprang, då minsann hade domaren helt plötsligt inte bråttom. Men det var det värt då vi fick kliva fram till förstaplatsen! Cert och Bästa Tik.

Gå långsamt, flåsade jag till Elisabet när hon gick för att byta hund inför BIR och BIM, men vad hjälpte det med den domaren?! Nåja, vi slapp springa mer, tack och lov.
Axo BIR och Cinzia/Lillskit/Houdinia/Mördaren/mm BIM och jag var så himla lycklig!! Visst är man glad när ens hund tar ett cert men har man dessutom fött upp hunden blir det något speciellt. Då är det min tanke bakom kombinationen som har gett resultat. Är det då ytterligare en generation framåt så är det faktiskt ännu roligare för då är det mina tankar på lite längre sikt som börjar att synas.

Puss på dig sötnos, tycks Axo säga till Cinzia.

Nästa uppgift för Cinzia blir i Kalmar på lördag. Det blir ett domarbyte och Yvonne Brink kommer att döma de vita herdarna. Spännande! Cinzia, Love, Bernie, Ozzy och Cesar är de med anknytning härifrån som är anmälda. Däremot blir det inget med Avesta och SV 10. Tycker det blir för mycket att först ställa i Kalmar på lördagen och sedan köra femtio mil på kvällen för att ställa i Avesta på söndagen och sedan femtio mil hem igen på kvällen. Jag väntar tills Cinzia är mer utvecklad och ännu bättre, d v s nästa år (förhoppningsvis).

Men innan lördag kommer en spännande fredag. Bambi ska röntgas för att se om och hur många valpar det finns därinne. Nog tycker jag att hon är rund om magen, hon äter mycket och är lite disträ.

Här ett par bilder från Smålandsstenar den 1 maj när Kinka var med och visade Bambi:

Har varit i farten rätt mycket den senaste tiden men inte riktigt avslöjat allt. Bambi har varit ute på anlagsprov i viltspår i början av maj och blev godkänd! Vi hann göra ett träningsspår till öppenklass innan vi fick lägga det på is tills efter valparna. Hon var väldigt disträ.

Och den 30 maj var jag i Torsås och tävlade med Cariña i rallylydnad. Tävlingsdebut och det var nervöst, det vill jag lova. Min orutin orsakade oss ett 10-poängs avdrag vid en skylt och sedan hade jag för kort koppel vilket orsakade ytterligare fyra poäng. Hade vi inte haft tiopoängaren hade vi slutat tvåa, gissa om jag grämer mig?! Nu landade vi på nionde plats men blev godkända med god marginal. Målet var att få godkänt och det lyckades ju. Cariña var alldeles salig över att få vara med ensam och få ALLT godis själv. Hon var väldans viktig, så viktig i minen som bara hon kan vara, och läxade upp alla damerna där hemma i tur och ordning när vi kom tillbaka. Arwen for som en mask på en metkrok och Lillskit och Bambi kröp och betygade sin underdånighet.

I tisdags lekte jag i trädgården med hundarna. Klumpedunsfia Arwen lyckades på något sätt springa mot muren vid terassen. Det small till och jag hann tänka Jäklar. Arwen tog två steg, sedan stod hon still, lyfte höger fram och hoppar runt och tillbaka utan att bry sig om frisbeen. Det "stannade" med att hon hade brutit av en klo så högt upp att det finns absolut ingenting kvar av den. Först så fanns klon där men pekade åt fel håll. Sedan, när pragmatiska Arwen hade härjat, var klon borta. Hon hade helt enkelt plockat bort den själv. Arwen hade nämligen fått följa med till kursen på kvällen och en av kursdeltagarna som är veterinär hade förklarat att "det där måste bort, de (Djursjukhuset) behöver låna henne en stund för det". Jag kan sätta ett cert på att hon förstod vad han sa och tyckte att det hade hon inte lust med och därmed tog hon saken i egna tassar. Alltså avlägsnade hon klon själv.
Nu är det antibiotika och tassbandage som ska gälla. Antibiotika, ok, den lurar jag i henne men det där med tassbandage är tji. Hur jag bär mig åt, hur jag tejpar och fäster så att ingen vanlig hund skulle kunna få bort det, efter en timme kommer hon skuttande utan bandage. Det är precis som när hon löper och ska ha tikskydd. Om jag släpper henne ur sikte i 60 s så är det av. Och eftersom Lillskit har ärvt mycket av sin mors förmågor så har tanken att sätta på henne ett tikskydd vid löp inte ens snuddat vid min hjärna.
Det som har fungerat bäst med bandage så här långt är faktiskt när jag har dragit på henne en gammal strumpa och fäst den. En kväll gjorde jag mig till och gjorde ett riktigt prydligt tassbandage. På morgonen låg det nedanför min säng, helt demonstrativt, medan Arwen låg i korgen några meter bort och glodde under lugg på mig...

Har fått Lillskit att minska ner på buset. Sonen var hemma men skulle iväg med bilen en sväng innan middagen. Bordet var dukat, jag stod i köket och sonen gick ut och körde iväg med bilen. DÅ HÖR JAG HUR DET KLIRRAR AV TALLRIKAR, GLAS OCH BESTICK I VARDAGSRUMMET. Och där stod hon, med skägget i brevlådan, trodde naturligtvis att även jag hade åkt med i bilen, bland tallrikar och omkullvälta blommor uppe på bordet. Bestämde mig på en hundradels sekund för att ge henne en klassisk betingning av negativ art vad det gällde att stå på matbordet. Jag tror jag lyckades för hon har, peppar, peppar, inte varit upp på något matbord sedan dess. Hon har faktiskt inte gjort något sattyg alls. Det är det som kallas för generalisering i behaviorismens värld!
Mitt i allt detta är det slutspurt i skolan. Elever som ska komplettera för att få G, elever som inte ska komplettera, elever som tror att de kan få högsta betyg utan att göra det som krävs och elever som gråter av lycka för ett högre betyg än de förväntat sig. Det är mycket känslostormar varje dag och många, många krav. Men som en kollega sa, det är eleverna själva som sätter betygen. Han menar att de får det betyg de har presterat för och så är det. Men visst lider jag med de som kämpar och kämpar och ändå inte når ända fram. Nu är avgångselevernas betyg satta och imorgon är det dags att ta tag i tvåornas insatser och bedöma dessa. Två och en halv vecka kvar, sedan är det sommarlov!
Nå, det var en rapport från Strandkungens.

Chicko

Idag kom det en härlig bild på Chicko (Akhiro-Arwen) från Jessica!

Smålandsstenar

En lång och händelserik dag går mot sitt slut, officiell SBK-utställning i Smålandsstenar och exteriörbeskrivning av Aragon.
Efter det lyckade MT:t för ett par veckor sedan ville jag få Aragon exteriörbeskriven så fort som möjligt. Den ene domaren i Smålandsstenar skulle inte hinna varpå jag kontaktade den andra som åtog sig uppdraget. Tyvärr så gjordes beskrivningen samtidigt som bedömningen av vita herdarna pågick i utställningen så jag hann inte se mycket. Försökte smita fram och kika när jag väntade med Cinzia men ett mycket irriterat "BORT" från Cissi fick mig att snabbt retirera. Och hon hade ju rätt, så fort Aragon ser mig i närheten får han lite fnatt, skäller, blir jätteglad och tämligen oregerlig. Men jag var ju så nyfiken...
Aragon blev godkänd och klarade därmed av kraven för korning. Ska man spetsa till det lite kan man ju säga att han blev den förste vita herden efter inträdet i SBK som blev klar med alla delar. (Reservation för vad som kan ha hänt på andra platser i landet som jag inte känner till.) Ska man vara mer ärlig så blev både han och Grimm (Cool Casper of TBB) klara med detta idag och bör vara de två första. Grimm blev beskriven en timme efter Aragon. I ett hundrameterslopp är en timme en evighet men sett till utvecklingen av en ras är en timme absolut ingenting. Men nu har vi två vita herdar som väntar på att få sin nya titel bekräftad!
Det som är lite intressant, tycker åtminstone jag själv, är att jag som en av de öppet mer kritiska till SBK-anslutningen får en av mina hundar till titeln Korad i första omgången. Har jag ändrat uppfattning i SBK-frågan? Nej... Nog om det.
Love, Cinzia och Bambi ställdes ut med lite skiftande resultat.
Love har börjat att uppföra sig rätt så bra, tycker jag. Nykokt lever i fickan fick honom att faktiskt ha fokus på mig större delen av tiden i ringen. Han var inte ens i närheten av att fälla mig, då var det värre med det ojämna underlaget. Love har lagt på sig några kilo och börjar närma sig att bli fullvuxen. Ett foderbyte i augusti förra året har gett resultat. OK, han har kanske hunnit halvvägs, det är en bra bit kvar. Kritiken var riktigt bra, med mer träning och det nya fodret blir det ännu bättre. Det finns hopp!
Däremot tror jag inte att han går ut på ett MT, han är alldeles för cool. Gillar inte att kampa, gillar inte att jaga, struntar i figurer i skogen som inbjuder till lek och då är det kört. Däremot låter han sig inte bekommas av pappfigurer, Dumpe eller skrammel, troligen skulle han bara lugnt vänta till släden var ända framme. Skott? Tjaha, var det något som small? Leka och lyssna till skott, nää. Han är lite svårflörtad på vissa saker, den gode Love, men absolut stencool. Jag får väl göra så som jag vet att det finns andra som gör, träna på vissa moment. Kanske kan jag lära honom att kampa och leka med andra.
Åter till utställningen. Cinzia/Lillskit/Houdinia/Miss Runaway skötte sig finfint. Tandvisning har jag slarvat med att träna och det gillar hon inte men finner sig i att hon måste när jag säger ifrån. Nu blir det till att titta på tänder så fort tillfälle ges!
Domaren belönade mitt lilla monster med en etta i kvalitet och etta med ck i konkurrensen (Unghund).
Kritiken: Kraftfull tik med bra huvud, normal hals, välutvecklad kropp med bra rygg, bra front, kraftig benstomme, välvinklad bak, bra lår, bra steg, vacker päls och färg.

Så var det Bambi. Kinka var med och visade henne idag. Jag tror att Bambi är dräktig, hon var inte sig själv på långa vägar. Trött och tjurig och inte alls så positiv som hon brukar vara. Tvåa i kvalitet med nedslag på att hon behöver mer ringvana och för mycket färg. Annars var det kalaskritik.
Till sist var det tre tikar kvar i matchen om Bästa Tik. Cinzia blev tvåa efter Asta, som är champion, och det betydde att Cinzia fick sitt första cert! Tjoho! Min lilla sötnos! Gullunge! Mattes älskling! Min kelgris!
Kan inte annat än att vara suveränt nöjd med utfallet av dagen!
Och grattis till Eski och Asta, dagens BIR och BIM!

Under hemresan inträffade en incident på 100-sträckan utanför Växjö. Ungdomarna och hundarna sov gott och jag pratade i telefon med Cissi.
Vi var fyra bilar på rad, två med släpvagn i täten och vi sist. Helt plötsligt ser jag något mycket märkligt, något stort och odefinierbart virvlar upp i luften en bit fram, åker ner framför bil nr 3 och upp i luften igen. Ungefär här hojtar jag i telefonen att "Vad i #&*#¤ händer?" Slänger luren i knäet på min yrvakna dotter och greppar ratten hårt samtidigt som jag stampar på bromsen eftersom bil nr 3 tvärnitar. Då faller en soffa ner från skyn, landar på huven på bil nr 3 och studsar ner på vägen. När soffan slutligen stod på vägen var det en f d soffa, vissa delar saknades och låg spridda lite här och där. Ur bil nr 3 kliver en äldre dam som lugnt börjar plocka upp de utspridda delarna. Kinka och jag går ur och lyfter bort soffan från vänsterfilen på 100-vägen, vi tyckte att den var olämpligt möblerad där. Sedan utbryter den stora kalabaliken. Plötsligt finns ytterligare en kvinna vid bil nr 3 och hon är väldigt upprörd och arg. Tre herrar kommer kutande från bil nr 1 och ett vilt parlamenterande mellan kvinnan och herrarna utbryter. Kvinnan skäller ut herrarna efter noter. Vi fattade ingenting först sedan förstod vi. Herrarna i bil nr 1 bröt kraftigt på svenska. Kvinnan bröt kraftigt på svenska. Herrarna hade kört bil nr 1 och kvinnan bil nr 2. MEN de kände inte varandra. Herrarna hade kört alldeles för fort med sin släpvagn och hade inte surrat lasten, bl a en numera f d soffa. Soffan hade flugit av släpet och susat över kvinnans bil och släpvagn innan den började studsa omkring. Jag förstår att kvinnan var rasande, det hade kunnat sluta hur illa som helst. Herrarna försökte tjafsa emot en liten aning, verkade inte begripa vilken änglavakt alla hade haft. Kvinnan tog ny sats och jag hjälpte henne en smula genom att förklara vissa trafikregler och säkerhetsaspekter.
Bil nr 3 fick inga skador men damen/föraren var nog lite chockad.
Klart obehaglig upplevelse att se en soffa komma nerdimpande från skyn, tyckte vi allihop. Hade jag inte varit på ett så synnerligen gott humör efter utställningen så hade jag nog skällt lite till på herrarna.

Imorgon kommer det förhoppningsvis lite bilder från Smålandsstenar!

Rätt svar och ny tävling

Lillskit lyckades hitta rätt spak som skulle föras åt sidan för att fälla baksätet. Det var väl en lagom utmaning för en smart hund?!
Dessvärre har hon på något sätt lyckats få ett bälte i kläm och tryckt på så till den milda grad att det har gått av, så jag har numera en fyrsitsig bil. Undrar vad ett nytt bälte kostar...

Idag fick hon en ny utmaning som hon inte kunde motstå. Matte/jag hade noga tryckt tillbaka sätena och ställt dem i ett läge så att lillskit absolut inte skulle komma åt spaken igen. Vad gör hon då?? Ny tävling! Hon satt i framsätet när jag kom tillbaka... och nu hade hon inte använt spaken för att fälla säte.

Vilka fullträffar idag!

Idag kan jag sjunga följande för Kinka: SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. Igen!
Och för maken kan jag sjunga: SM-SILVER, SM-SILVER, SM-SILVER.

Kinka försvarade sitt SM-guld idag. Helt fantastiskt! Efter en veckas fjällutbildning med skolan mötte maken henne på hemresan i Jönköping igår kväll och körde vidare till Göteborg och Kungsbacka, där SM är denna helg. Starkt att vinna efter en vecka på fjället, fjärran från träningslokalen!
Maken "passade på" att leka lite i oldblysklassen när han ändå var på plats. Resultatet blev ett SM-silver efter en stöts förlust i finalen.

Och så då Aragon och MT:t... jag sitter här och bara myser. Och försöker att bortse från att ryggen känns som om den är av, att höger knä knappt går att böja på grund av svullnad och att vänster fot värker som den lille lede efter ett felsteg när jag sprang över tuvorna för att gömma mig bakom pappfigurerna. Men det där är petitesser, Aragon har visat vad han går för idag! Nu har jag papper på det och det är inte bara jag "som tycker". För det finns alldeles för mycket tyckande i hundvärlden... tycker jag...
Idag var första gången som jag såg ett MT och det var ju lite skillnad mot ett mh. På sitt sätt betydligt tuffare men också justare på ett sätt. Bland annat fanns här två domare och inte en enväldig beskrivare.
Både domarna, testledarna och figgarna var kanonbra och uppträdde på det neutrala sätt man kan begära mot hundarna. Har tidigare sett hur TL kan stå med händerna i sidorna, lätt framåtlutad och med keps på huvudet när man ska gå fram och hälsa. Inte särskilt professionellt, kan man tycka.
Det var ett alltigenom lyckat arrangemang och en bra dag. Jag har lärt mig massor genom att se hundar i aktion, inte bara mina egna utan även andras. Har också känt att jag nu har en djupare kunskap i att kunna läsa av hundar och det lärde jag mig under instruktörsutbildningen.
Men de som tror att det bara är att gå ut och göra ett MT och hämta hem ett godkänt ska tänka till ett par gånger. Jag upplevde att det var en väsentligt tuffare bedömning av de olika momenten än vid ett mh. Och helt andra egenskaper bedöms, t ex koncentration och uthållighet. Dessutom är det ju delvis andra moment. Lekinviten från 40 m kräver sin hund! TL slår bitstocken i backen ett par gånger och ställer sig sedan med stocken ut från kroppen. Då släpper man hunden som ska rusa fram och hoppa upp och gripa tag och börja kampa med stocken.
Mest nervös var jag för pappfigurerna, fy vad läskigt med ett gäng halvgubbar i halvcirkel och en jäkel i mitten. De hundar jag såg hade också helt olika strategier för att ta sig fram till föraren. Några drog rakt fram i full kareta till föraren, däribland Aragon. Några tog en lov för att se om det fanns alternativ och sedan var det fullt ös (Bambi). Någon blev kvar bakom pappfigurerna och fick verkligen ta sats för att våga sig fram då föraren hade ropat några gånger. Jag satsade frejdigt på att bli så kul och intressant att hundarna till varje pris ville fram till mig. Ska bli kul att se filmen med Aragon där jag vilt tjoande och skuttande och pipande snubblar fram bland tuvorna. Värdighet var inte att tänka på, här gällde det att vara roligare och intressantare än alla för en hund tänkbara alternativ. Det är mitt mantra på valp- och unghundskurserna: Var roligare och intressantare än alternativet. Och man får ju leva som man lär.

Det blev en heldag i Mönsterås och därför var jag tvungen att fördela de icke-deltagande hundarna på något sätt. Arwen, Cariña och Hoss lämnades av hos mina bussiga föräldrar igår kväll. Den trion är väldigt lätt att handskas med när de är utan de yngre förmågorna. Cinzia fick hänga med idag och tillbringade en del timmar i bilen tillsammans med Bambi. Och vad händer då...?!
Den stunden jag var iväg och gick banan med Bambi var det dags för dagens bus. Cinzia satt ordentligt inlåst i bagageutrymmet i min bil. Ett rejält galler som smiter åt vid sidorna hindrar effektivt hundar från att klämma sig fram. Inte ens Houdinia kom förbi. MEN vad gör man då, när det inte går att pressa sig förbi gallret och det finns godis och mattes mackor i framsätet?
Ny tävling, hur löser man detta om man är Lillskit? Ännu en gång är det bara äran man vinner men jag kan bjuda vinnaren på en fika nästa gång vi ses.
Fritt fram att gissa!

Bambi

Bambi har börjat att löpa idag, den 15 april. Blodprov inbokat till tisdag nästa vecka.
Om någon tycker att det är tidigt beror det på att när hon och Aragon "strulade" (som det så fint heter i vissa kretsar) blev hon dräktig på åttonde dagen. Nej, det blev inga valpar den gången, det blev sprutor istället. Tror alltså att hon ligger tidigt med ägglossningen och då är det bäst att kolla det.
Kan betyda att det blir en resa till Storfors framåt nästa helg! Och att det i så fall blir valpar i slutet av juni med leverans i slutet av augusti.
I år känns det helt rätt med en kull efter Bambi och det ska bli jättekul!
På lördag är det mentaltest och där kan ju Bambis resultat påverkas negativt av ett löp men vi kör ändå. Jag är långt ifrån säker på att mina hundar klarar det men vi ger det en chans. Man måste börja någonstans.


Var och bytte däck hos lokale bilmecken idag. Var borta en halvtimme och hundarna var ensamma. Vad händer? De plockar ner en bunke med 11 nyvärpta ägg från 1,5 m och smäller i sig och bryter sig in i teorilokalen, öppnar kylskåpet och länsar paketet med ca 900 g köttbullar.
Cariña och lillskit är skyldiga till äggen (Cariña hade äggula runt nosen och upp på kinden, lillskit kröp och slickade sig om munnen). Troligen har sedan lillskit öppnat dörren till teorilokalen, flyttat stolen som jag hade barrikaderat kylskåpet med, öppnat kylskåpsdörren och plockat ut paketet med köttbullar. Sedan är jag övertygad om att henne något långnosiga mor hade hjälpt till med ätandet.
När jag upptäckte förödelsen (det låg en hel del på golvet som tidigare hade funnits uppradat i kylskåpet) sa jag bara lugnt "Häär" vilket betyder att " kom till mig men inte i hit-position". Arwen infann sig utanför dörren och sjönk ihop till 12-veckors valps storlek innan hon slank uppför trappan till övervåningen, jag sa inget. Sedan kom lillskit och blev även hon av en valps storlek innan hon med nytt hastighetsrekord försvann efter sin mor. Cariña tittade frimodigt efter dem och det indikerar att hon inte var inblandad i den delen. Bambi kom susande med en boll i munnen och var definitivt oskyldig. Hon leker hellre själv med en boll än hittar på sattyg.
På övervåningen hade Arwen intagit profilposition i en fåtölj, hon ville inte titta på mig och visade upp en fantastisk kollektion av lugnande signaler. Som taget ur en lärobok! Allt detta utan att jag säger något eller på något sätt är hotfull i kroppsspråket. Nåja, kanske lite irriterad i kroppsspråket. Lillskit hade intagit en låg position i soffan, vilket otroligt minspel den hunden har! Öronen for i olika positioner, ögonen ändrade form allt efter hon kollade av läget, hela hon pratade. Och jag pratade kroppsspråk, sa inget verbalt.
Tydligen gick budskapet hem. Efter det här fick gänget vara hemma i tre timmar och när jag kom hem var ALLT PÅ SIN PLATS, INGET UPPÄTET ELLER OMFLYTTAT ELLER FÖRSTÖRT ELLER GÖMT. Har vi kommit in i en ny fas? Man kan ju hoppas på det.


Och ni som undrar om det där andra, det gick vägen! Klockrent!

Köge

Fick en trevlig utflykt till Danmark i helgen.
Arwen och Aragon var på topphumör vilket innebar att Aragon helst hade velat skälla oavbrutet och att Arwen skuttade omkring som en unghund.
Åkte för en gångs skull ensam med två hundar och det gick lätt som en plätt. A & A är synnerligen lätta att ha med sig. Inga söndertuggade hotelltäcken, ingen sönderbruten bur, kan lämnas ensamna utan att man behöver oroa sig för DEN STORA KATASTROFEN.
Fick tid till att sitta och prata med folk som man annars inte hinner prata med. A & A satt i varsin bur (utan utbrytningsförsök) eller i bilen och jag kunde röra mig fritt.
Träffade en matte med sin Tysklandsimport, en juniorhane vid namn Indiana Jones. Vilken liten krabat! Sträckte ut sig i sin fulla längd och försökte kräla fram till sådant som var spännande. (Lite av Cinzia över honom. ) Gith och hennes Made-to- Measure-hane var en mysig bekantskap. Hanen var otroligt snygg och fick också certet, väldigt välförtjänt. Dessutom var det en glad och trevlig hund. Han stirrade oförstående på Aragon när vi möttes utomhus ooch Aragon vansinnes-skällde av glädje, lycka och passa-dig-din danske-typ-här-kommer-jag.

Inge-Brit och jag hann sitta ner och utbyta lite tankar och erfarenheter och det var så kul. Tänk om man hann göra detta vid varje utställning!
I Sverige kan jag känna att det är en sådan hets vid utställningarna. Var och en fokuserar på sin hund och de man ska hjälpa så att det finns ingen tid över att umgås. Och jag är ju själv likadan. Direkt när bedömningen är över försvinner alla åt varsitt håll, man stannar inte ens till gruppfinalen för man har långt att köra hem. Borde det inte vara en skyldighet att stanna till gruppfinalen om man har blivit BIR? Hur ska annars vår ras synas i de stora ringarna? Varför slå ut andra hundar och blockera möjligheten att rasen syns i stor ringen? Nej, har man anmält tycker jag att man stannar till finalen också. Man visste redan när man anmälde hur lång resan var och borde då kunna göra ett moget övervägande om man kan stanna i den händelse man blir BIR.

Inge-Brits snygge Vi2 blev BIR och de stannade till finalen. Resultatet blev en BIS2-placering! Det är ju fantastiskt roligt. Vi2 blev dessutom 3.a i juniorhandlingen med Martin. Här syntes de vita herdarna i ringen (och hördes genom Aragon...).

Domaren ådrog sig kritik. Det inkom skriftliga protester rörande minst sex av de hundra hundarna. 6%. Om det vore en utställning med 2000 hundar skulle dettta innebära skriftliga protester för 120 hundar. Är det så på utställningarna, undrar en som trodde att det var synnerligen ovanligt med skriftliga protester.
Jag såg ett stort bekymmer i att domaren inte visste att det fanns en korthårig variant av vit herdehund. Arwen är helt fullpälsad för stunden vilket betyder att hon har en massa underull som nästan är omöjlig att blöta igenom när man ska schamponera henne. Domaren tyckte hon hade acceptabelt med underull och att hon skulle ha haft längre päls så att den blev medellång. Hmmm. Det är en korthårig tik jag har. Hon ska INTE ha längre päls än vad hon har.
Aragon var "mycket fattig på päls på halsen idag". ?? Nej, han är inte fattig på päls på halsen idag men jämfört med en långhårig hund ser det mindre ut.
Tilläggas ska att A & A var de enda korthåriga vita herdarna.
De som vill veta mer om den kritik som riktades mot domaren får höra av sig till mig personligen. Men, han lyfte fram Vi2 till BIS 2 och premierade två andra mycket vackra vita herdar, där jag instämmer till fullo.

Jag avslutade dagen med att gå på Kro och äta dansk fläskstek enligt danskt recept, smaskens. Hann också med en härlig promenad med mina jyckar längs Kögebukten innan det var dags att hämta maken på Kastrup och styra färden över till Sverige igen.
Det blir fler resor till Danmark!

Dispenser, 5 på skott och MT

SBK reviderade sina bestämmelser rörande vilka som får göra MT den 1 januari i år. Tidigare fick en hund inte lov att göra MT om den hade fått 5 på skott på mh. Det nya är att hunden ska ha kryss i en ruta för varje delmoment, d v s även de som har 5 kan få göra MT.

MEN det som inte framgår är att detta endast gäller hundar som gjort mh efter 2009. Just nu gäller en generell dispens fram till den 30 juni, sedan är det stopp för hundar med 5 på skott som gjort mh före 2010! Så ni som har en hund med 5 på skott och som har tänkte er att göra MT framöver, det brinner i knutarna!

Informationen finner ni på SBK:s hemsida om ni slår in "generell dispens" som sökord.

Tur att vi har medlemmar som sitter i styrelse i lokal brukshundklubb och som snappade upp denna info i ett nyhetsbrev som tydligen går ut till klubbarna. Tack Ulla!

MT i Mönsterås

Fick just besked, både Aragon och Bambi har kommit med på mentaltestet i Mönsterås den 17 april. Spännande värre, har ju aldrig sett ett MT i sin helhet.
Det blir ett par hektiska veckor i april med andra ord. Idag har jag startat en ny introduktionskurs till spår som är vid tre tillfällen under en vecka, ny utbildningsvända av hemtjänstpersonal på onsdag, tur till Danmark och Köge till helgen och sedan MT helgen efter. Däremellan pågår de andra fyra kurserna och mitt ordinarie arbete. Troligen blir det ytterligare en hundgrej som inträffar under de här veckorna. Och så kanske Bambi börjar att löpa. Det blir med andra ord inget Västerås, utan istället Smålandsstenar den 1 maj.

Spårkurserna är så himla kul! De också. Har tagit till mig av tips från Aicos matte och det fungerar klockrent. Idag var det sex jyckar som spårade och sniffade och var jätteglada. Hussarna och mattarna var lika glada de och stolta över sina fyrbenta vänner. Och jag var stolt över att lyckas få dem alla att faktiskt spåra. Två av fyrbeningarna har jag varit ute med tidigare och då var det lindrigt sagt trögt men metoden med godisruta är kanon, nu sniffade de sig fram i spåret i slutet av passet. Annandag påsk på kvällen kör vi nästa träff och jag ser redan fram mot det! Innan dess ska jag spåra lite med mina egna också.
Cinzia är med som demonstratör de här gångerna och visar med bravur precis hur det ska gå till. Däremellan sitter hon i bilen och skäller och är upprörd över alla andra hundar som matte hjälper, klappar och pratar med.
Vädret är underbart så det fick bli en aktivering hemma i trädgården efter kursen. Här har det gåtts balans på en planka, klättrats på och hoppats över halmbalar, hoppats däck och vanligt hinder, åkts skottkärra, letats köttbullar i träden, bakdelstränats och en del annat. Avslutningsvis grävdes halva trädgården upp på en minut när jag vände ryggen till, troligen var det i jakt på en råtta. Tre jordiga damer tittade förvånat på mig när jag avbröt deras förehavanden, Hoss låtsades inte se vad som hänt.
Nu är det ett utslaget gäng som sover på balkongen. Kanske jag vågar lämna Cinzia hemma i 40 minuter medan jag åker och handlar.

Vår på Öland!

Snön har smält bort (nästan), lärkor, tofsvipor och tranor låter oss höra att de har anlänt. Det är vår!
Skulle ner till "vår" strand häromdagen, hade inte varit där sedan innan jul. Men si, det gick inte alls. Hårt packad snö och i en sådan mängd att det inte var möjligt att forcera den ens med fyrhjulsdrift. Det var ytterst nära att bonden hade fått dra loss mig med traktor...
Till Bläsinge är det inte längre några problem att köra, den vägen hålls öppen ner till fiskehamnen. Det var bara den där natten när snön vräkte ner och Cinzia var ute och drällde som det var omöjligt att ta sig fram där.
Bläsingestranden ger en föraning av sol och sommar och härliga bad. Oj, vad vi längtar, allesammans!
Idag var en underbar spårdag och nu är det fem hundar som sover gott. Hoss fick en promenad, damerna varsitt spår och jag en massa motion. Vi hade inte varit ute och spårat sedan mellandagarna så nu var det verkligen dags!
Cariña imponerade med att ta ett spår på gräsfält vid Eriksöre Camping utan att tveka en sekund, trots att det blåste och åskan mullrade i fjärran. Apporterna lämnades av med glans och levergodiset slank snabbt ner och så bar det iväg igen.
Bambi fick ett långt spår på ett stort fält och tröttnade lite i fokus på slutet. Massor med vilt utgjorde kraftig störning. Där var slag av älg och rådjur och här och där fanns rester efter en f d hare.
Arwen trippade runt i en björkhage och plockade apporter med stor nonchalans/säkerhet. Hon tyckte det var lite för lätt och blir då lite "kollar-på-det-här-när-jag ändå går-förbi".
Till sist fick Cinzia ett spår med vinklar och böj i skogsterräng. Lugnt och metodiskt satte hon nosen i backen och följde spåret till punkt och pricka, som om vi hade tränat varje dag de senaste månaderna. Den lilla damen har förmåga, precis som de andra.

Det är mycket på gång framöver. Utställningar, korningar och lite annat smått och gott. Börjar se fram mot Bambis valpar, hon får gärna börja löpa nu!
Arwen och Aragon ska ta en tur till Danmark om två veckor, Aragon och Bambi är anmälda till mentaltest i Mönsterås (vet inte om vi kommer med än) den 17 april och snart måste jag ta ställning till vilka hundar som ska åka på vilken utställning i Sverige. Rolig planering men allt ska matchas med hundkurser och aktiviteter på Eriksöre. Och så det vanliga jobbet, förstås!

Det är väl ingen som har missat att det är vit herdeträff på Eriksöre i slutet av september?! Titta in på www.eriksore.com under fliken Hund.

Malmö

Hemma igen efter ett dygns utflykt!
Cinzia är en härlig reskompis, det lilla monstret. Lugn och trevlig när man är borta, lugn och snäll i bilen. Sov som en stock hela natten bredvid min säng och gjorde inte en tendens till att jaga vildkaninerna som skuttade utanför huset. Skällde förstås en del i hallen, framför allt den första timmen, men det var inte lika intensivt som tidigare. Så småningom var hon faktiskt tyst.
I ringen skötte hon sig som en prinsessa ska, hälsade snällt på domaren, lät honom titta på tänderna, sprang vid min sida utan att fälla mig och stod rätt så bra uppställd. Hon är dock inte 14 månader än.
Än en gång fick hon riktigt bra kritik, det enda var att fronten var något lös och något trång bak. Och det ser jag som en utvecklingsfråga. Det får bli lite riktad träning fram till Världsutställningen i Danmark.
Resultatet blev 1 med hp. Domaren betonade att hon var "superb".
Horsebo Vi 2 tog certet och blev champion, grattis till Inge-Brit! Dee-dee blev BIR och grattis till det och till Elisabet! Giza tog tikcertet och ännu ett grattis, nu till Annicka!
Det var kul att träffa alla och slänga några ord men vart tog du vägen J, som skulle vara där som publik??

Mer semlor!

Idag blir det till att fira med nya semlor. Chicko är röntgad med HD A och AD 0 .
Imorgon bär det av till Skåne, vi är nr 5 in i ringen på söndag morgon.

Och första pris går till...

... CISSI
som var snabbast med att Arwen och Cariña jagar en mus i skafferiet. En hedrande andraplats till Jill!
Grattis båda två!
Musen överlevde inte.

Semla för att fira!

Vilken tur att det var två semlor i förpackningen och att jag är ensam hemma under helgen.
Satte frukostmackan i halsen när jag kollade gästboken för en stund sedan och såg Eva-Liz inlägg. Eva-Liz, you made my day, eller om det är SKK eller Cinzia eller Arwen eller Akhiro. Hur som helst, HD A och ED 0, nu har jag sett det själv på Hunddata!!
Så idag blir det den andra semlan, för att fira!

Agility

Visst, ja! Vi (Arwen och Cariña) tävlade klubbtävling i agility i söndags. Inte så mycket att orda om, men vi hade roligt och det var jobbigt! Vi hade inte tränat agility mer än en gång sedan i september förra året. Ok, vi var ringrostiga men det gick över förväntan. Hur det var gick det bättre i agilityloppet än hopploppet, verkar lovande! Så fort hindren kommer ut på planen igen så ska vi ta tag i det!

Det höll inte

Att uppdatera bloggen efter förra inlägget, alltså. Jag somnade så gott i soffan istället. Sedan har det varit intensivt igen.

Sportlovet gick i en rasande fart även om en natt var lång. Unga frk Cinzia tycker att hon kan ta sig friheten att gå på egen långpromenad i samband med kvällspromenaden om hon inte är kopplad. Husse hade henne inte kopplad. Hon drog iväg på långpromenad vid elva på kvällen. Det var stört omöjligt att åka runt och leta eftersom snödrivorna ligger flera meter höga på de små vägarna ner mot sjön. Och mer snö kom det denna natt, alltså inga spår att följa. Inte förrän kl 07.15 var hon tillbaka, trött men vid god vigör. Då hade jag anmält till polisen att hon var borta och kört runt på nysnötäckta vägar. Tur man har fyrhjulsdrivet!

Men nu var det så att hon skulle HD/AD-röntgas på eftermiddagen så det blev ingen frukost. 1,5 kg hade hon tappat under natten och hon är inte tjock annars. Veterinären ville inte sedera henne eftersom blodtrycket var lågt, pulsen svag, slemhinnorna bleka, hon var helt enkelt utmattad efter nattens övningar. Ingen röntgen den dagen. Istället åkte vi hem och körde med specialkost för att ersätta lite av det hon tappat.

Två kvällar senare var jag på väg ut på kvällspromenad med kopplen i högsta hugg när hundarna skuttade ut genom dörren. Då ser jag Cariña gå fram till grinden och puffa upp den varpå Arwen tar täten med Cinzia i hasorna i en tjurrusning ner mot fälten. Mitt vrål måste ha hörts åtminstone upp till Oskarshamn, de enda som inte hörde (eller brydde sig) var just Arwen och Cinzia. Cariña dök in på tomten fortare än kvickt och till och med gamle döve Hoss tittade upp och undrade vad som stod på.

Jag var fullständigt vansinnig och rasande.

In med de två kvarvarande hundarna och snabb fråga till maken: finns det ljus på snöscootern???
Nej, det fanns det inte.

På med varma kläder och så ut. Jag skulle ha tag på odjuren. Så marscherade jag iväg, beväpnad med den största ficklampan huset har. Första snödrivan (75 cm hög) forcerade jag med ilsken energi men sedan tog det stopp. Insåg att drivorna framför mig var mellan 1,5 och 2,5 m höga. Det fick bli fälten istället. Och det gick bra så länge skaren höll men när jag började sjunka ner upp till knäna var det bara att inse att det var dumdristigt i snövädret och mitt i natten.

Hem igen, ilsket svärande och genomsvettig. Då kom Arwen smygande, rätt så slokörad. Hon visste mycket väl att hon gjort tokigheter.

Maken, som vid det här laget låg och snarkade under duntäcket, vaknade av min irritation. Han insåg väl vad klockan var slagen (hustrun rasande och hon tänkte inte varva ner innan lillskiten var tillbaka) och klev tålmodigt och utan ett ord ur sängen, drog på sig varma kläder och gick ner och sparkade igång snöscootern. Efter tio minuter kom han tillbaka och hämtade Arwen för att få lite hjälp med tempo och att leta.

Undrar just vad grannarna tänkte, först vrålar jag som en besatt och strax efter kör en mörklagd scooter omkring på åkrarna vid kl 12 på natten. Arwen fick i alla fall motion.

Efter en timme gav maken upp. Han hade bara vält en gång i mörkret, han såg inte stenmuren under snön...

Tjugo över ett kom en liten dam smygande in och försökte låtsas som om hon inte hade varit borta alls. Fjäskfia.

Den lilla skönheten tär på mitt tålamod och mina nerver.

Dagen efter var det dags för ett nytt försök med HD/AD och nu hade hon hämtat sig. Hon hade ju bara varit på vift i 2,5 timme denna gång. Men veterinären konstaterade att den här hunden har mycket bra kondition, hon har låg vilopuls. Somnade snabbt och gott och hela proceduren gick fort. Så nu väntar vi på svaret från SKK. Trodde det skulle ha kommit idag men icke sa Nicke. Hade till och med köpt en semla för att fira/dränka sorgen men eftersom inget svar fanns så har jag ätit upp den ändå. Den var god.

Har jag tossehundar? Vad gör Arwen i skafferiet?Och Cariña? Cinzia tittar på.

Arwen är helt inne i skafferiet. Varför då? Ja, detta är en tävling, men utan pris, man vinner bara äran! Så in med förslag på svar!

PM till Malmö har kommit, 12 vita herdar och första ras i ringen. Verkar vara hög klass på startfältet. Jag har ju hund- och hästvakt den helgen och har anmält så då lutar det åt en tur till halv-Danmark. Men innan dess väntar årets tuffaste vecka på jobbet...

Motioner till VHK:s årsmöte

Nu har det varit så där himla intensivt igen. Ska uppdatera lite av det som passerat ikväll, om planen håller.
Dock har jag skickat in tre motioner till VHK:s årsmöte som än en gång hålls kring den kungliga huvudstaden. Jag vet inte än om det är möjligt för mig att åka upp till årsmötet, det går ju två dagar till detta med resa t o r. Och rösta genom ombud är inte tillåtet.
Läs gärna förslagen som ligger på hemsidan under fliken Motioner till årsmötet 2010. Det står var och en fritt att kopiera av en eller flera av motionerna och själva skicka dem till VHK:s styrelse om ni håller med om innehållet. Notera att de måste vara inne senast på måndag den 15:e!
Nu är det dags för hundkurs i snövädret!

Cowboy igen

Cowboy har fått komma hem idag!

Det snöar!

Snön vräker ner, därav snöflingorna på hemsidan.

Positivt!

Det ser för närvarande positivt ut för Cowboy! Tack och lov...
Han röntgades igår och efter det beslutades om operation. Det var tydligt uttalat att man skulle operera endast om man bedömde att han kunde bli frisk.
Operationen gick bra och skenor är inlagda för att stabilisera det krossade bäckenet. Och han mår nu så bra att han troligen får komma hem redan imorgon! Rehab kan starta om tio dagar, åtta veckor i stillhet. Men vad gör det i förhållande till att Cowboy blir Molle (han kallas så) igen?!
Naturligtvis kan både det ena och andra tillstöta men just nu ser det bra ut.
Det är bara att konstatera att puppisarna som åker härifrån Strandkungens ALLTID är mina små bebisar. Jag lider lika mycket som ägarna när något inträffar och det blir många och långa telefonsamtal.
I samband med Molles olycka var det flera personer som var engagerade. Idag hade en bil kört efter mattes bil in på gården när hon hade varit iväg. Det var poliserna som hade varit på olycksplatsen och som hade stått för eskorten som nu undrade hur det hade gått med vovven. Fantastiskt!
Tack till Albano Djursjukhus som verkligen har arbetat bra och tagit sig tid med en olycklig och smärtpåverkad unghund!
Sedan ska vi inte glömma Molles familj som var beredda att göra allt bara han kan bli frisk och samtidigt var beredda att låta honom somna in om han inte skulle kunna bli frisk. Svåra beslut men det var ingen tvekan.

Just nu känns det som om vi ska fira C-kullens ettårsdag lite extra på fredag.

Nytt namn till Cinzia!

Ödesdag för Cowboy imorgon. Ska sövas och röntgas och eventuellt opereras.

Hans syster Cinzia har idag fått ytterligare ett namn. Kärt barn har många namn, heter det ju. Hon heter och lyssnar redan till "Cinzia" och "Mördaren". Idag har hon fått namnet "Houdinia" också. Houdini var ju trollkarlen som lyckades ta sig ur låsta lådor, etc. Houdinia tog sig idag ur den stängda gallerburen utan att öppna grindarna. Bra gjort måste jag säga! Hon hade skapat en springa på ca 10 cm och där måste hon ha pressat sig ut.
"Cinzia", "Mördaren", "Houdinia", vad blir det härnäst!???

En tiger i bilen!

Cowboys tillstånd är fortfarande kritisk, oklart hur det går.

Vi fortsätter att hålla tummarna för honom.

Med det i bakhuvudet råkade jag springa på min veterinär idag. Slängde mig om halsen på henne och berättade on Cowboy och fick några tröstande ord tillbaka. Vår underbara veterinär som är så lugn och inte drar sig för något, även om det är mindre roligt och inte alltid säger det man i första hand vill höra. Lugn, ärlig och saklig.
Berättade för henne om poliseskorten genom Stockholm och hon log och sa att det är bra att polisen bryr sig och att de ställer upp när det behövs. Sedan kom det: "En gång när jag hade en sövd tiger i min bil och skulle köra över Ölandsbron ringde jag till polisen och sa att jag måste köra fort och det är bra om ni inte stoppar mig för jag har en tiger i bilen och jag vill inte att han ska vakna upp och börja härja omkring..." Polisen lovade att inte stoppa henne. En tiger i bilen? Ja, en tiger i bilen... Den kalibern är det på vetten på Öland! Slå det om ni kan!

Idag går tankarna till Cowboy och hans familj

Cowboy blev påkörd idag efter att ha smitit ut. Av en bilist som valde att trycka gasen i botten och försvinna fort som attan. Om någon händelsevis vet vem som körde eller bilnumret på bilen, tala inte om det för mig, jag är INTE på rätt humör nu eller någonsin för att veta det utan att agera. Måtte föraren må riktigt, riktigt dåligt ikväll. Jävla fegis.
Två män på andra sidan vägen hörde dunsen och skriket och rusade till undsättning. Polis kom snabbt till platsen och matte tillkallades. Snabb färd till närmsta djursjukhus då Cowboy var/är väldigt dålig. Snabb undersökning och stabilisering av tillståndet innan han med djurambulans flyttades till ett större och mer välutrustat sjukhus. Denna transport fick poliseskort i hög fart genom huvudstaden. Inte illa, prata om engagemang!
Smällen tycks ha tagit i sidan. Svåra skador på bäckenet, blod i lungorna och annat elände.
Här håller vi ALLA tummar och tassar för Cowboy och tankarna är hos hans familj som naturligtvis är förkrossad.

Bloggar är bra därför att man kan uttrycka sig personligt, mer personligt än den text man lägger på en hemsida. Alltså:
Några ord till dig som körde:
En olycka kan alltid hända. Ett djur kan alltid dyka upp på vägen och ibland hinner man inte väja. MEN varför stannade du inte och tittade hur det gick?? Och kollade om du kunde hjälpa till?? Man är inte befriad från ansvar för att det "bara" är ett djur.
I mina ögon är du en ynklig fegis, troligen superegoist. "Jag mådde så dåligt då jag förstod vad som hade hänt" eller något liknande egotrippat slank säkert genom hjärnan då du insåg vad som hade hänt. Någon annan ska alltså sopa efter dig? Eller "jag tål inte blod" eller ... Och har man sådana tankar, eller ännu värre, skiter i vad man orsakar med sitt fordon, du, då ska du inte köra bil. Sälj bilen och åk kollektivt i fortsättningen. Det krävs omdöme för att vara lämplig som förare och du tycks inte ha omdöme.
Är det lite stake i dig tycker jag att du ska sälja bilen och skänka summan du får för den till välgörande ändamål för djur. Har du lån kvar på bilen kan du behålla dem och amortera av dem och betala ränta som en påminnelse om vad det är att ta ansvar. Och vet du, nu tänker jag inte lägga ett uns mer energi eller tid på att uttrycka mig till en person som för mig är en icke-person, du finns inte i min sinnevärld.
I min sinnevärld finns det goda, snälla och trevliga människor som är omtänksamma och som står för vad de gör.

Mina hundkurser

Utbildade mig till Immi-instruktör och rallylydnadsinstruktör under 2009 och hann också starta upp verksamhet kring detta. Vi kan kalla det rivstart.
En del har undrat över en ev hemsida till verksamheten och , ja, det finns. Verksamheten kallas för ABC för HUNDEN och hemsidan heter www.abcforhunden.dinstudio.se . Sidan är långt ifrån färdig men den finns i alla fall. Välkomna in och titta!

My Dog

Förra helgen bar det av till My Dog och Göteborg. Cissi och jag skulle ha en slapparhelg och hade bara varsin hund med oss, Tisma (phalene) och Cinzia.
Cinzia har utvecklats till en mer än kreativ dam. Inte så att hon tuggar sönder allt hon kommer åt men hon förser sig med det hon är nyfiken på, öppnar, pillar loss, häller ut, bär omkring, etc. Ibland misslyckas hon (min nya kaffepress finns inte längre) och ibland går det bra (porslins-vasen modell större som var flyttad från vardagsrumsbordet till min säng). Hon är en otroligt trevlig och gosig liten dam och hon är med på det mesta.
Lördagen började med att Cinzia inte alls tänkte vara i gallerburen (metall) som jag hade tagit med till hotellet. Under frukosten lyckades hon böja in grinden så att den inte gick att öppna. Jag mäktade inte med att böja tillbaka metallen i rätt läge. Tur att det fanns en extra grind.
På utställningsplatsen skällde hon hej vilt på alla hundar hon såg. OK, ibland kan jag förstå hennes reaktion, afghaner med lila paljetthuva, yorkshires med papiljotter, Old English med stövletter, bouvier där ögonen inte syntes men hon är allt bra tramsig och jag förstår ju att det beror på osäkerhet. Helt plötsligt dök Spirou (Challenge) upp och då blev det annat ljud i skällan! De hade inte setts sedan i september i Böda men gissa om de kände igen varandra! Stor glädje!
I ringen blev det 1 med hp för båda syskonen. Domaren delade bara ut två ck och det till hundar som redan var champions. Tvåor och treor haglade så sett ur det perspektivet kom vi undan bra. Retade upp mig på domaraspirantens beteende, framfusig mot hundarna, "ställ upp hunden nu" när lilla tjejen snurrade ett par varv extra. Förklarade med återhållen irritation som fick lysa igenom en smula att jag avsåg INTE att bråka med en så ung tik, hon var där för att ha roligt och lära sig, och att det fick ta den tid det tar. Betalar man 475 kr i anmälningsavgift så har man rätt till domartid i ringen också. Morr.
Lördagkvällen var på Amazing Thai igen, den här gången nio roliga herdemänniskor. Härlig mat och mycket snack!
Tillbaka till hotellet igen och upp till hundarna. Det borde ju vara idiotsäkert att placera Cinzia i en gallerbur av metall med en grind som inte går att öppna, eller hur???????????????????????
Nänänänänänä, inte Cinzia, inte...
På något sätt har hon fått ut så mycket nos och tand genom gallret att hon har lyckats hala in en flik av påslakanet i buren. Sängen stod knappt en dm från buren. Med hjälp av lakanet är min mysiga scarf numera en f d scarf, eller rättare en trasa. Och påslakanet med tillhörande täcke är också ett minne blott. Hon hade dragit in lakan och täcke så till den milda grad att ett galler hade brutits av och böjts åt sidan. Lakan och täcke satt stenhårt fastkilat i buren och jag insåg att jag skulle ha en hundbur och inte ett täcke över fötterna under natten. I det läget trodde jag att Cissi skulle få ett nervöst sammanbrott, själv är jag luttrad och ryckte bara på axlarna. Till sist fick jag loss textilierna (det var inte längre lakan och täcke) så att jag kunde ha lite trasor över mig under natten. 350 kr kostade detta mig...
Söndagen blev bra med trevlige Ove Germundsson som domare. Jag tror att de allra flesta var nöjda med honom som domare. Härligt när domaren kan skoja och skämta (eller hur Linda, "det blir en 3:a, nej jag skojar bara, det blir ett ck", visst var det kul??)
Aragons snygge son Exo fick certet och Cinzia fick ck och blev 2 Bästa Tik efter Dee-Dee som blev champion. GRATTIS till Dee-Dee och Elisabet!
En riktigt bra dag och trevlig helg!

Info och SBK

Har idag varit i kontakt med SBK då jag hade ett par frågor rörande VHK och dispenser.
Först gällde det dispensen för championatsbestämmelserna. SBK har ännu inte fattat något beslut om dispens kring championatsbestämmelserna. Det kan dröja ytterligare en eller två månader innan ett sådant beslut kommer. Har jag tolkat det som står på VHK:s hemsida fel? Jag trodde att det var klart med dispensen.
Det andra gällde korningar och dispens för hundar som fyllt fyra men inte fem år. Den dispensen är inte heller beviljad ännu.
Jag måste vara en baddare på att tolka saker och ting fel, jag trodde att även den dispensen var så att säga klar.
Men det var ju bra att gå till källan och få klart besked! Inget är klart ännu och jag fortsätter att leva i ovisshet.

Ännu en månad har gått, Putte igen

Ännu en månad har rusat iväg och det har runnit mycket vatten under broarna på den tiden.
Sedan sist har jag hunnit ägna tid åt Berner och Putte igen. Det är alldeles nödvändigt eftersom jag har förstått att personal tycker att det är hemskt obehagligt med Putte.
För mig blev det droppen då jag förstod att om det larmas på natten så ska polis tillkallas för att bereda väg förbi Putte. Arbetsmiljöfråga. Hmmm. Är det detta polisen ska syssla med? Fösa undan 9-åriga cockerpojkar eller jaga busar? Lösning är förhoppningsvis på gång.
Åkte till ett byggföretag och köpte ett kompostgaller där jag har fäst ihop de fyra sektionerna men inte satt ihop till en fyrkant. Detta kompostgaller går utmärkt att ha framför sig som en sköld och fösa undan Putte med om han skulle visa humör. Kompostgallret är numera placerat utanför ytterdörren.
Den andra lösningen är att Aragons matte Cissi är nattsyrra i kommunen och om hon är i tjänst har hon erbjudit sig att komma till platsen och fösa undan en styck cocker spaniel om det behövs.
Om han behöver fösas undan, alltså.
Nästa steg är att sätta upp barngrindar in till köket och vardagsrummet och så kan Putte vara där när hemtjänsten är på plats och jobbar.
Nu ska vi bara lösa promenadfrågan också. Flera förslag finns som kan komma fler äldre till godo.
Oavsett hur den delen löser sig är Putte en rätt så nöjd liten kille nu.
Lär återkomma i ärendet.
Gode tid så det kan bli!