I will write only a short summary in English and a "full text version" in Swedish.
Betty behaved very well but I believe the describer wasn't fully fair with the points. During the "Activity" (me standing passive for three minutes) Betty sniffed around and, with about a minute left, laid down still observing but very calm. For that she recieved a 4 which means increased acitivity. That was contradictory to what happened.
I do not agree with the remaining fears either and this is one part of my critics to mental descriptions. It is too much subjective opinions in it. And the validity, well, I could write a full essay about that.
Anyway, Betty had, due to my opinion no remaining fears. She was curious and sniffed very thouroughly on the overall at the first passage, then she ignored it and passed without hesitation or bows. At the noise she jumped up on to the noise and walked there at the first passage. How could it possibly be a remaining fear of that????
There is no chance of appealing because it is the describer's interpretation of the dog's reaction, otherwise I would have appealed. And it is the first dog I haven't filmed so I do not have any evidence. I didn't have time to bring the camera because they phoned from the club and asked me to come instantly since dogs hadn't shown up. I have tried to phone the SBK, the national association, but they have been closed for education. There is nothing to do, unfortunately.
End of the English part!
Så tar vi det då på svenska.
Betty var duktig. Hon lät sig snällt hälsas på och följde med testledaren utan vidare. Däremot var hon inte sugen på att låta sig klämmas och kännas på så där utan vidare. Men jämför man med hur hon var i februari när hon kom hem igen så är det en enorm skillnad i öppenhet mot nya människor.
Hyfs kul att leka men inte att komma tillbaka med trasan. Inte kul att kampa, trasan är inte hennes grej.
Det var lite kul att springa efter den där saken i gräset men bita i den var onödigt.
Så kom då första oenigheten med beskrivaren. Under aktiviteten nosade Betty runt i gräset och kollade in publiken. Så la hon sig ner när det återstod ca en minut, drog en suck, tittade på mig och tittade därefter runt omkring sig. På detta får hon en fyra som betyder ökad aktivitet. Vad ökad aktivitet? Jag är medveten om att en hund kan öka aktiviteten liggande men hon gick ner i varv. Mycket märkligt, må jag säga.
Avståndsleken var inte så kul men hon gick utan vidare spisning fram till figgen.
Dags för Dumpe. När overallen flög upp hoppade Betty bak och tittade storögt på det som hade dykt upp. Jag såg henne i ögonvrån till vänster om mig, utan att vrida huvudet. 5, flydde mer än 5 m. Hmm, vi hade inte samma måttstock, beskrivaren och jag. När jag stod vid overallen gick Betty lugnt fram och nosade på den. Vid första passagen var lilla damen vansinnigt nyfiken på det där som hängde där och stannade och nosade noga och sedan var hon klar med det. Gick glatt förbi, vi vände och gick tillbaka lugnt och fint, inga bågar eller tveksamheter. Samma sak andra gången. Då får hon en trea på kvarvarande rädsla. Där fattar jag absolut ingenting, absolut INGENTING.
Vid oljudet stannade hon och hukade och gick sedan direkt fram själv. Vid första passagen stannade hon och tittade över kanten i två sekunder och sedan var det bra med det. På tillbakavägengjorde hon en båge men den gick inte från plåten utan FRAM TILL PLÅTEN. Där hoppade hon upp på plåten och promenerade lugnt på den på tillbakavägen. En viss munterhet uppstod och jag vände mig till beskrivaren och konstaterade att "jaha, där var det ingen kvarvarande rädsla". Andra passagen var Betty helt ointresserad av plåt och skrammel och hon gjorde definitivt inga bågar. Vad får hon på det???? En tvåa. Tvåa???? Inte heller här fattar jag någonting.
Spökena var lite läskiga och det skälldes friskt framför mig innan Betty till sist ställde sig bakom mig. När jag stod framme vid spöke 1 tog Betty själv kontakt, såg att det var en människa och så var det bra med det. Vid spöke 2 var det samma sak, Betty tog själv kontakt och så var det klart. Stämmer inte riktigt med poängen hon fick.
Efter det fick vi kliva ut i terrängen för att leka igen. I en alldeles underbar terräng där det hade passerat både hundar och vilt. Vad gör Betty då? Jo, hon vill nosa av området, dels därför att hon är stressad av det hon har varit med om och låter nosandet bli en överslagshandling men också för att det nosade så förbaskat spännande i utkanten av området där vi skulle vara. Leken blev underordnad för henne, naturligtvis. Hon hade samlat på sig men spårhunden i henne hittade härliga dofter och jag trodde för en sekund att hon skulle dra iväg i ett spår. Jag hoppade och studsade och tjoade och tjimmade och försökte på alla sätt göra mig rolig men det gick inte. Jag är/var en tråkmåns. Och trasan hade ju inte blivit roligare. När första skottet gick av hoppade hon till och tittade på mig och sedan efter husse som stod i publiken. Vid skott nr 2 gick hon helt sonika bort och satte sig hos husse. Sedan fick husse stå bredvid mig men efter skott tre bröt beskrivaren, Betty var helt klart berörd och att bränna av ytterligare ett skott hade inte gjort varken till eller från. Det höll jag med om fullständigt. Notabelt är dock att dagen innan hade Betty inte reagerat alls på hagelsvärmarna som hade avlossats hemma på gården i testsyfte. Då gick hon fram för att kolla vad det var som small.
I beskrivarens sammanfattning höll hon sig till vad som hände vid spökena och leken i allmänhet. Hon tyckte Betty var en trevlig hund med många bra kvaliteter, värd att satsa på. Hon föreslog till och med att vi skulle göra en riktig mentaltest men det får man väl inte göra utan godkända skott, såvitt jag känner till. Inne i klubbstugan igen åkte glasögonen på och jag kunde för första gången titta på protokollet. Det var då jag upptäckte tossigheterna. Jag övergav min icke påbörjade kopp med kaffe och rusade ut för att få tag på beskrivaren för kommentarer men då var hon redan igång med nästa hund...
Hem med Betty och vidare för att plocka upp ligan hemma i Möckleby och så in till Kalmar igen. Än en gång hade beskrivaren precis börjat med en ny hund så det var bara att lägga ner projektet med kommentarer.
Hela det här bara bekräftar min inställning att det är alldeles för mycket subjektivitet i mh. Och vad mäter det? I det här fallet är banan i ett område med otroligt mycket vilt, framför allt rådjur. Rena drömmen för ett luktfreak till hund. Banan på Öland är inte alls lika exponerad för vilt. Usch, jag blir irriterad bara av att tänka på det här.
Vidare är frågan vilka slutsatser man kan dra av ett mh. För några veckor sedan var jag på en föreläsning med etologiprofessorn Per Jensen. Jag frågade honom om hans inställning till mh. Svaret var glasklart. Man kan inte dra några som helst slutsatser av vad enskilda individer uppnår, möjligen kan man använda resultatet för en ras (genomsnittet) och titta på det. Ingenting annat, beroende på subjektiviteten i bedömningen och att de yttre förutsättningarna är så olika på olika banor och vid olika tillfällen. Skönt när en etablerad professor och forskare uttrycker exakt det man själv tycker.
Mer problematiskt är att det sitter gott om folk i hundsverige och dömer hundar efter deras mh och att dessa personer gärna uttrycker sig väldigt kategoriskt om andras hundar. Jensen berättade om försök som hade gjorts på Hundskolan i Sollefteå där man lät skötarna uttala sig om vad de trodde respektive hund var lämplig till för uppgift, t ex ledarhund, polishund, etc. Sedan genomförde man de olika testerna på hundarna och gjorde en bedömning utifrån det. Vilket stämde bäst med verkligheten? Skötarnas bedömning var det som stämde, testerna var mycket tveksamma. Då ska vi ha i minnet att dagen mh har utvecklats från testerna man använde på Hundskolan.
Jag kan hålla med om att vissa retningar vad det gäller aggressivitet kan vara bra att testa som vid mh. Bambi, som är en jättegullig dam, visade en helt ny sida när spökena dök upp. Jag hade anat att det fanns något under ytan men just vid spökena visade hon en viss skärpa som inte märkts tidigare. Däremot gav det inget nytt vad det gällde Betty. Förföljandet är bara larvigt att genomföra på en hund som har fått lära sig att man inte sticker när matte står bredvid. Arwen har en etta på det men jäklar vad hararna får springa fort här hemma.
Idag var jag på lite illbattigt humör och lyckades provocera en elev rätt rejält genom att bara krasst konstatera att "det är inte mitt problem att du har skolkat så mycket att du inte har fått godkänt på någon kurs på hela året". Eleven rusade till rektor och kallade denne för nazist när det inte blev medhåll i klagosången. Hade vi alla varit på annat humör hade vi kanske reagerat annorlunda.
Nej, skriv ner betydelsen av mh:t för den enskilda hunden. Det är faktiskt bara vad hunden visar just den dagen, på det humöret, på den banan, med just de figgarna. Vi har alla såväl bra som dåliga dagar, både hundarna och vi människor.
Slut för ikväll!
