I väntans tider

Idag har Kira varit inne och blivit ordentligt undersökt med nya provtagningar och röntgen. Svaren kommer nästa i vecka.
Nästa vecka kommer också beskedet om Aragon ska bli pappa. Han låter hälsa från Trekanten, där han bor, att han annars gärna träffar den söta damen igen. De hade sååå trevligt.

Vi är på G!

Regn och snöblask, storm, brrr. Agilityträning! Inomhus i ridhus, inga problem. Idag var det första av klubbens träningstillfällen i det fina ridhuset i Algutsrum här på Öland.
Vi var en rätt stor skara som utnyttjade detta, allt ifrån våra SM-ekipage (ni är jätteduktiga!!) till de som inte har hållit på så länge. Det är en av finesserna med agility, det spelar ingen roll om du är nybörjare eller elit, alla hjälps åt, ingen är förmer än någon annan. Vem som helst kan alltid fråga vem som helst och så löser man ett eventuellt problem tillsammans.
En av de andra stora finesserna är den alltigenom positiva stämningen och alla uppmuntrande tillrop till hundarna. Det var nog bara jag som bråkade med min hund. Cariña var alldeles tokig och skulle bara stormskälla hela tiden. Äntligen, äntligen fick hon vara med på en riktig träning och det skulle alla höra hela tiden. När någon av de andra startade på banan blev det ännu värre. Ingen annan än Cariña skulle minsann få springa bland de underbara hindren! Och köttbullar fanns med i väskan, det skulle firas med att skälla. Fast i ärlighetens namn fanns det andra som skällde också, kanske inte lika mycket men nästan. Kanske.
Cariña flög som en pil mellan och över alla hinder. Man såg att detta har hon längtat efter! Oerhört följsam i handlingen, totalt fokuserad på uppgiften och självständigt arbetande. Det var ett nöje att se henne. Frånsett att hon fortfarande av en viss anledning kallas för julkorven tar det inte lång tid att få henne i tävlingsskick igen.
Arwen var om möjligt ännu lyckligare än sin mamma.Hon studsade konstant från det hon kom in i ridhuset tills det hon fick gå ut igen med undantag för den stund hon var på banan. Hon var mer i luften än på backen.
Banan gick kalas. Idag var hon inte det minsta osjälvständig utan vågade verkligen ta ut stegen och fortsätta på kommando framåt. Tur för mig att banan var knixig och att jag kunde skicka henne framåt för annars hade jag inte haft en chans att hänga med, här snackar vi snabbt tempo. I slalomen var hon så ivrig i första rundan att hon tog stora skutt och tog två pinnar åt gången. Man får inte vara för i gasen!
Ser fram mot en säsong med inte bara utställningar och lydnad/spår. Agilityn måste få sin plats denna säsong. Det vore väl sjutton om inte båda damerna ska plocka pinnar. Vi är på G!

Undersökningarna fortsätter

Kira är något lite bättre idag. Det som är helt fastställt är att hon har en mycket kraftig urinvägsinfektion som dessvärre har gått upp mot njurarna. Men tyvärr verkar det som om detta inte är det enda. Undersökningarna fortsätter på torsdag och efter det blir det förhoppningsvis närmare besked.

Albano djursjukhus rekommenderas!

Ojojoj, idag har det varit huvudvärk.
Lilla Kira (Bitch) har blivit sjuk med diffusa symptom som kan tyda på både det ena och det andra. Sammanfattningsvis är hon rätt dålig. Matte hade bokat tid på djurkliniken i Arninge idag och kommer dit Vad händer? Jo, hon blir rent oförskämt bemött av en veterinär som inte lyssnar in vad som har hänt och vilka symptomen är. När matte begärde en röntgen fick hon besked att hennes tid var ute. Till sist ilsknar matte till och bestämmer sig för att åka till Albano istället. Då kommer notan, 900 kr. Då ingår en poliklinikavgift på knappa 500 kr och en avgift för undersökning på 400 kr. Undersökningen bestod i att veterinären tittade på hunden när hon rörde sig.
Kanske är prissättningen sådan i Stockholmstrakten men för en ölänning låter det absurt. En undersökning här eller på djursjukhusen på fastlandssidan betyder att veterinären faktiskt gör en undersökning, inte bara tittar. Självklart tillkommer kostnader för provtagning, etc, men baske mig att Sätu, Karolina, Carina, Susanne och de andra gör mer än bara tittar. Dessutom är de trevliga och lyssnar och förklarar.Tittandet är en del av undersökningen, inte allt, men det har tydligen inte landat i Arninge. Svagt!
På djursjukhuset i Albano var det annat ljud i skällan, trots att besöket inte var tidsbokat. Bra bemötande och noggranna veterinärer som la sig vinn om att ta relevanta prover och UNDERSÖKA. Blodprover och ultraljud togs idag, nästa vecka väntar en heldag med bl a röntgen. Ikväll kommer svar på de första proverna.
Nu kan vi bara avvakta och hoppas att det inte är något allvarligt. Faran är inte på något sätt över och vi håller alla tummarna för att lilla Kira ska klara sig.
Jag vet att om jag behöver uppsöka veterinär när jag är i Stockholm med mina hundar så blir det inte i Arninge, trots att jag har bott ett stenkast därifrån i flera år. Efter dagens nervösa väntan har Albano djursjukhus utkristalliserat sig som det alternativ jag kommer att använda. Sedan hoppas jag att jag inte behöver uppsöka djursjukhus...

My Dog, Svensk Vinnarutställning -08

Grattis Bianca of Trebons Berger Blanc till SV-08! Starkt av en så ung hund att försvara sin titel i år igen!
Det var tunt med konkurrensen, eller rättare sagt, ck i utställningen. Ingen av pojkarna fick bättre än en 2:a i kvalitet av Hans Lehtinen och därmed blev det ingen SV-08 på hanhundssidan.
På tiksidan blev det två ck, Bianca och Arwen, båda med mycket bra kritik. Arwen hade en av sina glädjestunder i ringen, hon skuttade av glädje, studsade och viftade vilt på svansen. Det var så att den lätt strame Lehtinen småskrattade när han såg hennes glädjefnatt och vi fick springa ett varv till. Kul med en hund som gillar att vara på utställning!
I den Barvestadska uppgörelsen vann Bianca och vi kan bara än en gång säga Grattis till Annicka och lilla Bianca!
Wille var ju med för första gången på en utställning om man bortser från ett par små inofficiella utomhusutställningar. Han och syrran är stencoola, ligger lugnt och iakttar det som händer runt omkring, sover en stund, dricker lite vatten, tigger en köttbulle. Vid ett tillfälle såg jag emellertid hur en minivovve var på väg att passera med sin husse. Wille spanade in "råttan" och jag hann precis ryta NEJ när han öppnade munnen för att fånga in miniatyren. Lydig som han är avbröt han omedelbart försöket till en munsbit.
Kan bara konstatera att det är inget fel på mentaliteten på dessa två syskon som ligger helt lugnt bland alla dessa hundar och människor. Vem säger att de svenska hundarna har dålig mentalitet?!
Nu återstår att fundera över hur vi planerar hundar och utställningar fram till Världsutställningen.

Ska Aragon bli pappa?

Ska Aragon bli pappa?

Det är den stora frågan nu. Aragon har debuterat som avelshane och tiken som han har parat är en mycket trevlig och social tik.

Hon har LP1 och tävlar i agility i hoppklass 2 och agiliytyklass 2. Tränar dessutom spår. En arbetande dam med andra ord. På utställning har hon fått ck som bäst. Vad hon heter? Verguns Ana, kallas för Cemi.

Nu håller vi tummarna!

Om någon skulle vara intresserad av valpar, ta kontakt med mig! Leverans blir i början av maj.

My Dog 3 jan 2008, BIR-valp och BIR!

Arwen, Bambi, Frostflake's Daisy, Catrine och jag i en bil till Göteborg. Vi bodde bra på Panorama även om töserna från landet tycker det är läskigt med hiss och dörrar som öppnar sig automatiskt, etc.

Till utställningen var endast 9 vita herdar anmälda. Bambis syster Bellina blev BIR-valp före Bambi och Cirrus of Trebons Berger Blanc. Bellina är verkligen Aico's dotter, lite mer färg bara. Och Maria visade henne med den äran! Roligt!! Och vilken fin kritik de fick, Strandkungens döttrar, hoppas att det håller i sig.

Ende hanen, Cool Casper of Trebons Berger Blanc, fick 1:a med HP och därmed återstod endast tikar.

Daisy, som stod på specialtecken för championat, förde sig väl i ringen och fick 1:a med ck. Eftersom ingen annan tik förutom Arwen fick ck var certet och championatet klart. Jättegrattis till Daisy och Catrine! Bra jobbat!

I Bästa tikklass fick Arwen och Daisy mötas och där vann Arwen och blev då också Bäst i Rasen. Fantastiskt roligt! Det var Arwens andra BIR (Kongsvinger) och hon har också tre BIM.

Så hundarna från Öland blev BIR-valp och BIR, då är man glad! Arwens kritik var även den mycket bra, är hon verkligen så snygg?!

Imorgon åker vi till Göteborg igen, Arwen, Wille och jag. Wille är kullbrorsa till Arwen och Aragon och aldrig utställd officiellt. Han är rätt stor, kritvit, och i mycket en kopia av sin stilige pappa Hoss. Ska bli kul att se hur det går. Tyvärr kan inte hans husse eller matte följa med så det blir jag som visar honom. Ska säkert gå bra då vi har träffats rätt ofta och han är en väldigt följsam och lydig kille.

"Smågrabbarna" Bernini och Big Boss (Love) skulle ha varit med men har haft känning av växtvärk så de får vackert stanna hemma.

Snart dags att packa igen. Får inte in fler bilder, något tjafs med sidan.

Utställningar i Växjö och Stockholm

Utställningar, ja.
Växjö är inte mycket att orda om, det känns som om det var väldigt länge sedan. Många hundar av skiftande kvalitet men det var inte alltid man förstod domarens bedömning. Jag stod väl för långt bort för att uppfatta alla detaljer.
Sedan var det Stora Stockholm. Hade varit och jobbat i Stockholm i veckan innan så Arwen fick lifta upp med sin kompis Kakan (phalenehane, 4,5 kg), Anders och Chrillan som bor tre hus bort i byn. Tack Anders och Chrillan!! Goda grannar är guld värda!
Utställningen lär väl gå till historien som den 3-pris-tätaste utställningen någonsin.Tre hundar ut med 3:or och ett flertal med 2:or. Tjoflöjt, så var det med det! Domaren var noga och konsekvent, tycker jag, inget slarv där.
Arwen fick än en gång ett ck och blev 2:a i championklassen och 4:a i Bästa tikklass med verklig toppkritik. Jag var oerhört nöjd med henne, hon börjar gilla det där att springa i ringen och visa upp sig. Kul! Så tog vi sats för My Dog och Göteborg.

Mycket nytt, spår till att börja med.

Det tar tid att skriva, och tid har varit en bristvara de senaste månaderna. Det betyder inte att hundarna inte har fått sitt, tvärtom. Det är väl därför tiden inte har räckt till för att skriva. Vi har tränat rätt så mycket spår och det går kanonbra! Alla tre damerna älskar det och blir alldeles till sig när spårväskan, sele och lina kommer fram. Vi har kommit så långt att vi är på öppet fält och vädret inte är alldeles snällt varje gång.
Nu ska vi dra igång med agilityn igen och där ska Bambi få börja så smått med att lära sig de "snälla" hindren. Det blir väl jag som får göra det eftersom Bambis matte Kinka för tillfället jobbar i Spanien med lite större fyrfota vänner. Arwen och Cariña kan ju redan mer än grunderna och nu blir det att träna för att tävla igen. Here we come, nu ska vi visa att de inte bara är snygga utan också arbetar bra!