EM och lydnad

Dags för vår andra lydnadstävling, denna gång på Saxnäs BK (Öland). Förutsättningarna var inte de bästa. De senaste 4 dagarna har jag varit inblandad i organisationen kring Ungdoms-EM i Modern Fyrkamp i Kalmar. Pust, jag bara säger det, pust... är vid det här laget ett vrak. Igår dömde jag fäktning i 8 timmar, var speaker på simmomentet i ett par timmar, ansvarade för att det fanns en lunch och skötte incheckningen av de sist anlända på hotellet. Dagen var 14 intensiva timmar lång. Var så trött att jag inte fick i mig någon middag vid tio på kvällen.
I onsdags var stora ankomstdagen och den var 15 timmar lång, slut vid ett på natten. Fattar inte att människan kan fara till månen men att en jäkla lastbil som är fellastad och får stopp på en övergång kan stoppa tågtrafiken i fyra timmar. Ska det behöva ta fyra timmar att få bort bilen? Varför kan SJ inte få fram mer än EN buss till alla tågpassagerare? Varför inte bussa enbart förbi stoppet och använda den enda bussen som finns att tillgå i djupa Småland effektivt? Jag vet en lastbilschaffis som jag har en gås oplockad med, han stal fyra timmar av mitt liv.
Jag har också en gås oplockad med en av de sent anlända coacherna som vägrade betala för alla de personer som deras förbund hade anmält. Samma coach ställer sedan till ett herrans hallå i matsalen då hotellchefen hade lyckats få fram varm mat till de 40 som anlände kl 24.00 men inte hade ordnat en speciell line för muslimer. Att det fanns en härlig pasta med skaldjur dög inte, de tyckte inte om pasta... Smockan hängde i luften vid det laget. Både hotellchefen och jag var på krigsstigen.
Det är en hel flock med gäss som jag har oplockat med. Ytterligare en nation som anlände lite tidigare på kvällen "hade inte pengar". Det är kutym/praxis i modern femkamp att man betalar för sig när man anländer till tävlingsorten. Man betalar ett paketpris för allt (hotell, mat, transporter, anmälningsavgifter, etc) per dygn. Har man då beställt för 14 pers i 6 dagar så bokar arrangören (=jag i detta fall) upp det. Så kommer man med 10 och ska stanna i 3 dagar... Kalabaliken var total och rödrockarna (internationella förbundets representanter) fick slita hårt en stund. Jag kan vara en envis surkärring när det behövs och det var jag här. Man kan inte bara anmäla, skicka färre och säga att "vi har inte pengar". De fick alldeles gratis en föreläsning om att oavsett man har pengar eller inte så avbokar man de som inte ska komma. Är inte säkert att det gick fram, deras engelska var "bristfällig" och jag smattrade på som en kulspruta.
Ytterligare en annan delegation från en annan kultur försökte förmå mig att skriva "extra" kvitton. Kvitton på sådant som inte var betalt. Där hamnade jag väl i onåd hos de ledarna men det bjuder jag på. Surkärring, var det. Det mest fascinerande var att de inte gav sig. Senare på kvällen kom en av ledarna smygande och vädjade "special for me" om ett kvitto.
Idag gällde det "bara" att få ut lunch till 220 personer på olika ställen... hahaha. Ska man skratta eller gråta...?
Mitt i all röra blev dessutom mina föräldrars älskade gamla vorstehtik Lisa dålig igår. Lämnade mina fyra busar hos päronen igår morse och då låg Lisa bara alldeles stilla i sin korg och lyfte inte ens huvudet. Idag fick hon, 13,5 år gammal, somna in för alltid. Kära lilla Lisa som aldrig har gjort en fluga förnär och som har varit min pappas trogne följeslagare i jakten. Där tog en epok slut och det känns väldigt tråkigt.
Den senaste veckan har inte bjudit på någon "hundtid" för träning precis. Det har blivit fem minuter vid vardera tre tillfällen, that's it.
Så var det då lydnadstävling ikväll igen. Förutsättningarna var inte optimala och ett tag funderade jag på att skippa det. I synnerhet som jag hade tagit fel på tiden, det började sju och inte halv åtta. Skam den som ger sig. En oaktiverad Arwen är inte att leka med, då fattar hon INGENTING. Nåja, lite fattade hon. Platsliggningen gick bra trots att två jyckar reste sig och gick iväg. Samma vattenspaniel som förra gången uppsökte sin matte. En terv gillade inte heller läget.
När det var vår tur var hon lite lätt glad (=studs, studs). Linförigheten 7, sedan var det läggande. Fick ner henne med ett kraftfullt dk, fortsatte, stannade, vände, började gå tillbaka. Då sätter hon sig upp och snor runt med blixtens hastighet. Något hände utanför planen en bit bort, jag vet inte vad men något var det. Jag fortsatte fram till henne. "Sätt hunden upp" säger tävlingsledaren. Vadå "Sätt hunden upp"? Hon sitter ju redan upp och har dessutom satt sig bredvid mig. Noll poäng. Inkallning 9 poäng. Ställande med hjälp av dk gav 6 poäng. Apporteringen är det vi har kört mest och det har gått kanon de senaste dagarna. Men inte idag. "Tugg, sen och tappar" står det i protokollet tillsammans med en 6:a. Hopp över hinder gick exakt som förra gången, hon la huvudet på sned och glodde på mig innan min irriterade ryckning med kroppen fick henne att lyfta på rumpan, 7 poäng. Tandvisningen var helt problemfri, 10. Helhetsintrycket blev en 8:a. Totalt blev det 141,0 poäng och jag antar att jag ska vara nöjd med detta. Känns som om det definitivt var vår lägstanivå, sämre än så här går det inte, och då är väl ett andrapris egentligen ganska hyfsat med tanke på vår korta karriär. Fast det känns inte så vilket naturligtvis beror på en uttröttad och ledsen matte som inte har tränat med sin hund. När vi gick av planen var Arwen en väldigt glad hund och hon fick sina välförtjänta köttbullar.
På publikplats satt det en del folk och en av dem vänder sig till mig och säger "vilken trevlig hund du har". Och så är det ju. Arwen är ju en otroligt glad och positiv hund, alert och villig att lära. Det vet ju jag som arbetar med henne dagligdags men det värmer gott när en främmad hundmänniska spontant säger detta när man själv håller på att gräva ner sig i det missade läggandet, apporten och hoppet.
Två dagars EM-tävling kvar och sedan en dag med avresor. Efter det väntar vila, vila, vila, träning, träning och åter träning. Om 141 p är vår lägstanivå för en erkänt tuff domare är det inget dåligt utgångsläge. Vi ska ha vårt förstapris innan året är slut.

Ännu en helg med utställning

Inofficiell utställning på hemmaklubben, vad gör man då? Jo, man anmäler hela gänget utom pensionerade Hoss och pushar på de andra med. Vad blir resultatet? Nio vita herdar till start!
Totalt var det dryga 200 med på utställningen men vi blev med våra nio den största rasen tillsammans med stabyhoun som också har uppfödare på ön.
Cariña hade bantat och var nu med i leken igen. Gissa om hon trivdes! Hon var drottningen mitt i gänget av avkommor. Arwen, Aragon, Love, Wille, Bernie, Bambi, Betty och Bella hjälpte alla till med att få folk att höra att HÄR ÄR VI!!! Hussar och mattar och hundar, allt i en salig röra.
Precis när Bernie och Love skulle in i ringen öppnade himlen sig och regnet fullständigt vräkte ner. Loves bettfel som han hade fått natten till Världsutställningen hade vuxit bort igen men nu var han något oren i gången. Bernie stod som bästa juniorhane denna gång.
Aragon hade bättre utvecklad front än Wille och vann där och i kampen om bästa hane segrade Aragon. Han med de allvarliga felen på Världsutställningen. De hade också försvunnit, konstigt...
Och den här domaren har dömt vita herdar flera gånger så hon kan rasen.
När det var dags för juniortikarna började det att åska också. Bella vann för dagen, före Bambi och Betty och sedan slog Arwen Cariña. I bästa tikklass vann Arwen som sedan också slog brorsan och blev BIR. Det roligaste var dock att allihop fick 1:a med hp! Alla nio!
Vi hade också två grupper, en avelsgrupp med Cariña och tikarna och en uppfödargrupp med hanarna. Båda grupperna fick hp med en lysande kritik!
Efter "grundomgångarna" hade det fungerat med en klass "Mr and Miss Wet T-shirt". Regnet stod som spön i backen och blixtarna fräste runt omkring oss, det var riktigt obehagligt en stund. Vi var alla dyngsura. Själv var jag snustorr under min fina regnjacka medan det droppade från nederkanten på mina capribyxor. Håret var våtare än när det är nytvättat. Skorna tog två dagar att torka. Men säg det som varar för evigt, inför finalerna försvann molnen och nu blev det väldigt varmt istället.
I finalpasset blev båda grupperna BIS. Vi slog den andra gruppen med stabyhouns och det var kul eftersom det förra året var fler grupper med och då vann stabbarna. Det var extra roligt att kunna ha helt olika hundar i de båda grupperna. De kritvita grabbarna var en maffig syn, två långhåriga och två korthåriga, när de travade in i ringen med Wille i täten. Cariña och tjejerna var ett lyckat drag. Alla tikarna har stora likheter med sin mamma och det var ingen tvekan om att det var avkommorna som visades.
På denna inofficiella utställning finns en särskild championklass alla raser och där hade vi tre vita med, Cariña, Aragon och Arwen. Åtta deltog totalt och Arwen lyckades bäst. Hon blev tvåa.
Därefter var det direkt BIG-final med 13 hundar och där vann vi, Arwen och jag! Det var tredje året i rad som en vit herdehund vann grupp 1-finalen på denna utställning. För två år sedan var det Cariña och förra året Frostflake's Daisy. Har det månne blivit tradition?!
BIS-finalen blev en spännande historia. Åtta hundar var kvar till denna och alla var naturligtvis snygga. Arwen visade upp sig snyggt i den nu stekande solen och till sist var det bara vi och en jättefin amerikansk cocker kvar. Vi fick springa lite extra, skorna tjippade och klafsade och de båda domarna konfererade en stund innan de beslöt att cockern blev BIS och vi BIS 2:a.
Sanslöst bra resultat, är min sammanfattning av dagen.
Betty var med för första gången och skötte sig strålande. Lilla Betty utstrålar harmoni och rör sig mycket elegant, riktigt trevlig att se på och att umgås med. Karin visade henne med den äran och husse Pelle mös när nervositeten släppte. Har väl aldrig sett Pelle röka förr men innan BIS-finalen med gruppen drog han med bestämda sug i sig en giftpinne ända in på filtret. Ska bli kul att se hur det går för Betty på officiella utställningar. Hon är ju anmäld till Gotland i augusti, sedan blir det Böda.
Bella är nästan veteran i ringen, känns det som. Catrine jobbar bra med henne och nu gäller det bara att få ner svansen när de springer. Bella ska också vara med på Gotland.
Bambi, vår lilla sötnos, börjar också få kläm på det där med ringen. Kinka visar henne bra och får henne att ställa sig snyggt. Troligen kommer även Bambi till Gotland, förutom Ronneby och Böda.
Grabbarna bus, d v s Love och Bernie, är ena snyggingar. Camilla har fått till visningarna bra och fick hjälpa mig med att visa Cariña och Arwen vid ett par av tillfällena i ringen.
Wille är en snäll goding. Börjar att få lite front äntligen men kommer att bli ännu bättre. Vilken snäll och lugn kille det är!
Aragon skulle visa att han vet minsann hur man gör så huka er grabbar, grrrr vov. Och så ryter man till och tar tag i honom och då är han en väldigt liten hund. Plutten. Han har varit hemma här några dagar nu och han är den störste kelgrisen av dem alla. På morgonen får man finna sig i att man har 37 kg herdehane liggande över sig vilt pussande en i ansiktet. Och så försöker han att vara kaxig mot andra hanar, utom Hoss, det går inte ihop.
Cariña hade en höjdardag. Fick vara i ringen fyra gånger. Hon njöt av att vara i centrum, hon ställde upp sig, hon fick köttbullar, hon var så lycklig. Sedan somnade hon som en stock.
Arwen börjar kunna det här med utställningar. Hon vet exakt vad jag vill, kan snart släppa in henne själv i ringen och be henne springa ett varv, därefter "fram och tillbaka" och sedan ställa upp. Domaren beskrev det som om hon hade ett uttryck av att "Här kommer jag, jag äger världen och är vackrast". Är det vad vi kallar attityd? Jag kan se på henne att hon trivs med att visa upp sig och det är viktigt. Hon blir den som gör Bambi sällskap till Ronneby.
Hade släpat med mig hästtransporten till utställningen för att ha hundarna i. Det är helt suveränt att kunna släppa in dem i den. Den är sval och där finns gott om plats för både bur och att röra sig på. Och när det åskar är den himla trygg att ha vovvsingar i., förutom att det är torrt i den. När jag skulle hem var den räddningen. Som på de flesta inofficiella utställningar var det många fina priser. Det är skillnad mot de officiella där man i princip bara vinner äran. Här är det anmälningsavgiften tillbaka flera gånger om, om man placerar sig. Och eftersom vi hade fyra mycket bra placeringar, förutom BIG 1, så var det mycket priser och bra priser.
Varför anmäler man då så många av sin ras/uppfödning till en inofficiell utställning på hemmaklubben istället för att åka till Köping? Förhoppningen var att visa upp rasen för den breda allmänheten, likaså att visa upp snygga och trevliga hundar av olika typ. Det tycker jag lyckades. Det var många som frågade om hundarna och rasen. Vid den här årstiden sjunker ju nästan Öland av alla turister som är här och den här årliga utställningen drar en hel del publik. Det var MÅNGA som satt runt ringen och tittade på finalerna. Ja, jag tror att det blev bra reklam för våra vita herdar!
Stort tack till er som var med och visade era vita herdar och ni som var med som supporters och hundhållare! Utan er hade det inte blivit en så lyckad dag. Vi kör väl igen i Saxnäs och Kalmar i augusti?

Stor vånda

Så var det dags igår kväll. Under mycket vånda. Lydnadstävling...för första gången för både Arwen och mig.
Jag har tävlat internationellt, jag har coachat upp till VMs finalpass, jag har dömt Grand Prix-finaler i Världscupen men jag vet inte när jag senast var så nervös inför något som det här. Troligen berodde det på att vi inte har tränat tillräckligt och att man ALDRIG vet vilket humör Arwen är på. Helt plötsligt kan hon ju lägga huvudet på sned och hävda att "det ordet har jag aldrig någonsin hört förut". Goda exempel på det är "Sitt", "Ligg" och "Hit".
Nåväl, förvarnade om den stillastående trafiken på västra landsvägen begav vi oss norrut på våra småvägar. Tävlingen var på klubben och det finns ju både fördelar och nackdelar med det. Fördelen är att det är bekant miljö för oss båda, nackdelen är att ALLA man känner kan se om man gör bort sig. Fördelarna fick överväga och därför blev vår debut på hemmaplan.
Tävlingen försenad en halvtimme, domaren satt fast i trafiken (Diggilo hade konsert på Ekerum två km från klubben). Mer väntan=nervositet.
31 anmälda var vi och 21 kom till start. När vi stod där på planen med våra hundar och väntade på lottningen var det 20 hundar som satt/låg snällt vid förarnas sida och en som studsade som en boll. De som har sett Arwen när hon är glad och vill sätta igång vet hur hon studsar, så gjorde hon nu... Vilken början...
Nr 14 kändes som ett bra startnummer. Inte bland de allra första när ALLA stirrar på varenda detalj på planen. Inte bland de sista när ALLA tittar för att det är så lite kvar. Mitt i när de flesta har slappnat av och gör något annat en kort stund, perfekt!
Först var det emellertid platsliggning. De första sju intog sina positioner och förarna avlägsnade sig. Efter ca 20 sek reste sig vattenspanieln och smög stilla till sin matte. Knappt en minut senare reste sig en flat, kollade runt och frågade "Är det någon som vill leka? Jag tycker det här är långtråkigt nu." En rottis nappade på förslaget och sedan blev det high life. Momentet fick avbrytas och förarna marscherade raskt fram till sina jyckar och försökte få kontroll på läget.

Så var det vi. Arwen hamnade längst ut på ena kanten och det kändes lugnt. Platsliggning är hon vanligen rätt säker på men vid en tävlingssituation vet man ju aldrig. Jag tackade min lyckliga stjärna att nr 14 (vi) var de sista i den gruppen eftersom nr 15 och Arwen hade något horn i sidan till varandra. Hela momentet gick kanon, alla låg snällt där de skulle och alla utom en fick 10. Bra början!

Spanade in hur domaren satte sina poäng i förhållande till vad som utspelades på planen och la snabbt upp strategin att det var bättre att ta ett par dk än att nolla. Annicka fick ta ett par samtal med frågor om det ena och det andra från en nervös svägerska. Tack Annicka för supporten och stödet!

Till sist var det dags att gå ut på planen för tandvisning. Tyckte att Arwen kändes lagom glad men lite splittrad p g a att andra lydnadsplaner låg där vi annars tränar agility. Hon fattade tycke för domaren och gav honom nästan en puss när han tittade på bissingarna. 10 p.

Uppställning!

Linförigheten gick sådär. Hon var splittrad av allt som hände runt omkring och kan betydligt bättre men 7,5 fick vi med oss i alla fall så det var väl inte helt illa.

Läggande under gång är en av stötestenarna. För 10 dagar sedan tittade Arwen bara på mig när jag kommenderade ligg, oavsett om vi stod stilla eller gick. Samma sak med stå. Totalt hjärnsläpp efter WDS! Det har blivit till att träna först ställande i en vecka och så i måndags började jag med ligg igen. Nu var det dags och med lite dk så la hon sig, 6,5 p.
Inkallningen brukar gå bra, utom i förra veckan då vi var på klubben och tränade. Då sprang hon förbi mig i hög fart och fortsatte för att jaga koltrasten som satt 15 m bakom mig. Igår var det ingen koltrast på planen men när jag skulle sätta henne vid sidan så blev det "matte, någon har glömt ett par oranga saker (koner) här, jag hämtar dem till dig". Tilltaget väckte en viss munterhet hos tävlingsledare och domare, i synnerhet när hon inte ville ge sig med att hämta konerna. Ordning och reda ska det vara! Vid inkallandet sedan var hon lite ivrig och var på väg att tjuvstarta. 8 p.
Ställandet klarade vi också med lite dk, 6,5 p.
Nu var det dags för stora problemet, apporten. För en vecka sedan vägrade hon ta apporten i munnen, sedan har det med hjälp av klickern gått stadigt framåt så tillvida att hon tar apportbocken, tuggar på den och släpper den medan hon reser sig. Det är mycket enklare att göra en apportering från klass 2, den fungerar i stort sett perfekt och då har jag naturligtvis utnyttjat det i träningen. Igår blev det hyfs, hon ändrade ställning, tuggade lite och släppte den precis när tävlingsledaren sa "ta bocken". 5 p.
Hopp över hinder är ett av Arwens paradnummer. Utom igår kväll. Nu la hon huvudet på sned och bara glodde på mig. En nickning från mig fick henne att lätta på arslet och avsluta snyggt men då blev det "bara" 8 p.
Helhetsintrycket var 7,5 och summa summarum 156,5 p!!!
Målet hade jag satt till att inte nolla något och att vara över 100 p. Och det klarade vi ju galant.
Det var ju faktiskt så att förstapriset låg inom räckhåll, vilket jag aldrig hade kunnat drömma om.
Nu tar vi nya tag och tränar vidare, snart är det dags för nästa tävling och då är det inte hemmaplan den gången. Nervositeten har släppt och nu ska vi slipa detaljer. Jäklar i det om vi inte ska fixa ett förstapris innan året är slut!

World Dog Show 2008

WDS 2008 kommer jag sent att glömma, av olika orsaker.

Först var det köerna till parkeringen. 40 min mer eller mindre stillastående kö för att komma in på parkeringen. Hur är detta möjligt? Vad brast i organisationen? Stora evenemang på Älvsjömässanär ju inget unikt, varför blev det så här? Kan bara sammanfattas med ett ord: Skandal! Folk hoppade ur bilarna ute på vägen och sprang med sina hundar till ingången för att inte missa utställningen. Någon/några har gjort en jättemiss i organisationen av parkeringen.

Väl inne på parkeringen fick vi köra in till avlastningsplatsen vid entrén. Då passerar vi husbilsparkeringen och där finns hur mycket luckor som helst, bara att glida in och parkera. Men, om de som hade husbilar där hade ansträngt sig en smula och inte använt fler p-rutor än nödvändigt för sina fordon kunde mängder med fler bilar fått plats på just den parkeringen. Skräckexemplet var en liten husbil som kunde stått på en ruta och som nu för säkerhets skull hade parkerat över krysset där linjerna från fyra (4) rutor möttes. Var fanns funktionärer som kunde se till att bilar kom in där de skulle?? Och inte tog mer plats än nödvändigt? Urdåligt!

Väl inne på mässan var det inga problem, där fanns värdinnor som visade till rätta.

Så var det dags för de unga herrarna igen. Bernie och Love var lindrigt uttryckt helvilda. Camilla fick något så när ordning på Bernie medan Love inte hade en tanke på att lyssna till mig. Jag körde hårt med honom innan vi gick in i ringen men vi kunde lika gärna ha åkt hem direkt. Han tänkte MINSANN inte visa sig snyggt en dag till. Han ville hem till sin husse och matte i Kalmar och springa där och larva sig när man kan leka med brorsan, glöm det. 40 kg juniorhane gjorde mig genomblöt av svett redan innan vi var i ringen. Väl inne i ringen fick vi ställa upp och sedan springa ett varv allihop. Springa? Hahaha... Efter den första delen kunde man vrida ur min tröja. Försökte varva ner honom och få honom att fokusera på mig men tjoflöjt vad det misslyckades. Till sist var det i alla fall Bernies tur och sedan vi.Love älskar ju alla och domaren fick gärna klämma och känna på honom. Sedan var det nästa elddop, springa igen. Springa? 40 kg monsterhund gjorde allt för att inte springa som han skulle. Lille, älskade Love gjorde ALLT för att slippa undan detta. Efter det här hängde mitt annars rätt så vilda hår i våta stripor längs huvudet. Då kommer domaren fram och börjar prata om att det och det var ju bra på honom, men han har ju ett bettfel, tångbett. BETTFEL????? Eftersom humöret inte var på topp efter bataljen med slyngeln spände jag ögonen i domaren och sa: Det var konstigt, det hade han inte igår och det har han inte haft innan heller. Domaren snörpte på munnen och svarade "Idag har han det". Mycket märkligt, svarade jag, tog det blå bandet och gick ur ringen.

Om humöret var risigt efter parkeringseländet var det inget mot vad det var när jag insåg vilket humör Love var på. Och sedan detta. No comments.

Cissi hade nackspärr och ont i huvudet och därmed blev det mitt uppdrag att visa Aragon i öppna klassen. Att han gick i öppna klassen beror på att han blev champion efter anmälningstidens utgång och på FCI-utställningar får man inte byta klass.Det var en dröm att visa Aragon jämfört med slyngeln. Han försökte inte äta upp någon denna dag heller och han visade sig riktigt bra. Så kommer domaren fram och inleder med att "Ja, den här hunden har ju flera allvarliga fel". Allvarliga fel? ALLVARLIGA FEL???? Det är ju för höge farao en championhund vi pratar om? Han har fått sina cert av välkända herdedomare, det sista certet av Nils Molin som väl ingen kan säga ger cert till de som inte förtjänar det, han har fått ytterligare tre ck av andra kända herdedomare, han har blivit BIR två gånger och BIM en gång. Hey, what's up???Den här gången blev jag så totalt överraskad av domarens utspel att jag höll tyst och lika bra var väl det. "Sufficient" blev omdömet. SUFFICIENT?? Då var det väldigt nära att jag påpekade att den här hunden är champion. Undrar just om domaren hade sagt samma sak om Aragon gått i championklassen? För det var ju naturligtvis inte någon hämnd för mitt påpekande kring att Love inte hade bettfel dagen innan, sådant utgår jag från att domare håller sig för goda för att hålla på med. Med en blick i backspegeln tycker jag nog idag att ett "sufficient" om Aragon säger mer om domaren än om hunden. Men detta är som bekant en bedömningssport, ibland är det upp och ibland ner. Och just då, på WDS var det på minus.

Det var fler än jag som var irriterade över bedömningarna och domaren verkade inte riktigt ha koll på att det kunde finnas korthåriga hundar i rasen. En stackars vit hund fick i kritiken att han var för gul. Då funderade jag allvarligt på att packa ihop prylarna och åka därifrån. Arwen har ju faktiskt lite färg på öronen och vad det skulle heta om henne jämfört med den andre ville jag inte tänka på. Cissi deppade och jag var som ett åskmoln och bestämde mig raskt för att inte åka till Sofiero i år p g a samma domare som nu.

Glädjeämnena var att Aico vann Working class, Blanca skötte sig kanon igen och Pyry fick Excellent och en ny fjärdeplats! Elfriede var jätteglad, Marina och Lena var jätteglada och vi gladdes med dem. Då helt plötsligt var det dags för championtikarna. Helt oinspirerad tog jag Arwen och gick in i ringen. Väl därinne körde vi på, Arwen var ju i toppform. Hon hoppade och showade och var allmänt glad. Uppförde sig inte alls som man tänker sig att en championtik ska göra. Fick precis som på My Dog be om ursäkt för att hon var lite för glad varpå domaren konstaterade att "Det gör inget". Hur ska man tolka det efter vad som varit?

Arwen ställde sig snyggt, sprang lätt och ledigt och fick än en gång ett Excellent. Stod det 1-1 eller var Love och Aragon så dåliga och Arwen så bra?

I konkurrensen skötte hon sig lika fint igen. Domaren tackade några stycken och så var vi bara fyra kvar. Placeringen idag igen!! Nytt varv och uppställning och så kommer domaren fram och tackar. Nåja, en fjärdeplats är inte kattskit på WDS. Jag klappade om Arwen och gav henne resten av alla köttbullarna jag hade i fickorna och gick ur ringen. Då kommer ringsekreteraren rusande och säger att jag ska komma tillbaka. Vadå, domaren tackade ju oss? Jo, kom in igen, det har blivit fel. Blancas husse Henrik fick fixa fram nya köttbullar på en sekund och så in igen.

Då kommer domaren fram till oss igen och tackar och räcker över priskortet med förstaplaceringen! Vi vann! VI VANN! VI VANN CHAMPIONKLASSEN!! Min lilla tös vann championklassen... min lilla tjej som jag har hjälpt till världen hemma i sovrummet...min Arwen...

Svårt att beskriva känslan men det var häftigt, det vill jag lova! Helt plötsligt överskuggade detta bedrövelserna med Love och Aragon. Att vinna championklassen på World Dog Show är stort. Jag vet att man inte delar ut cert i championklassen och att det gör att några väljer att ställa sina hundar i öppenklassen i stället, men det gör inget. Nu var det faktiskt vi som vann championklassen!

Uppenbarligen hade ringsekreteraren först glömt att ge domaren priskortet så när domaren tackade mig var det egentligen för att gratulera. Eftersom hon inte hade något kort tolkade jag det som om att vi var ute. Den här gången gjorde det ingenting att det blev fel, haha!

Återstod så till sist Bästa tikklass och tävlingen om titeln World Winner 08. Och där skulle vi vara med. Vi? Ja, vi! Totalt var vi tre ekipage som fick vara med här, Arwen och jag, Helle och 7Up och en till som jag i upphetsningen inte uppfattade vilka de var. Tror det var ett fransk ekipage. Otroligt snygga 7Up tog hem titeln och jag var inte det minsta besviken för det. Bara att gratta Helle till hennes fina hundar!

Nu har det gått elva dagar sedan WDS. Tror fortfarande inte riktigt att jag har fattat vad som hände. Rosetterna ligger på byrån och ibland tar jag i dem för att känna att de verkligen ligger där. Och det gör de! Ska ta mig samman och hänga upp dem. Ska nog hänga upp priskortet också men då finns det säkert de som tycker att jag skryter och är mallig. Då kan jag erkänna att jag är jättemallig för att min Arwen vann championklassen på WDS 2008, så det så! Även om det kan bli ett helt annat resultat en annan gång, men här vann hon i alla fall och det kan ingen ta ifrån oss.

Nu skulle jag ha lagt in fler bilder men som vanligt har något hängt sig och länken till bilder fungerar inte. Får alltså ta det en anna dag.

Här har Arwen ställt upp sig framför domaren:

Avslutning på Cirquiten

Avslutningen på dagen i Stäket blev super. Annicka och Maria i klubbens utställningssektor hade med hjälp av ett antal andra personer ordnat en massa läckra snacks och cider till en stunds mingel. Helt underbart att inte behöva rusa iväg direkt utan att lugnt kunna stanna kvar och släcka törsten och prata en stund med alla trevliga människor. Snittarna var kanonfina!! Vad synd om de som hade bråttom iväg men å andra sidan fick vi andra desto mer.
Detta var en otroligt bra idé. Varför inte ordna lite mingel vid fler utställningar och på så sätt skapa stunder för oss hundmänniskor att träffas och prata? Vi har ju massor att prata om, sådant som rör våra hundar, rasen och att snacka skit i största allmänhet.
Jättetack till Annicka, Maria och klubben!

Cirquiten

Bernie med husse

Förvarnade om trafikkaoset som hade skapat mycket problem dagen innan for Elfriede och jag från hotellet i Täby i arla morgonstund. På det hela taget gick det smidigt och vi blev inte sena även om vi var på plats senare än planerat.

Solen sken, fullt med hundar och först nu börjde jag förstå hur stort detta var. När vi körde in mot parkeringen passerade vi campingplatsen för deltagarna. Det var inte ett stort område som var fyllt av campare, inte två heller, minst tre enorma ytor med campare och hundar. Och de allra flesta bilarna verkade vara utlandsregistrerade...

Det var fantastiskt att komma till en ring där det fanns ENBART vita herdehundar. Inte 7 eller 11, inte 25 eller 30 utan bara vita herdar. Och där var de, U2, Icecool, Bossanova (som vi träffat dagen innan), Muffin, 7Up, Snamerto=Robin och de andra som man bara sett på bild tidigare och nu fick se livs levande. Nåja, Muffin och 7Up såg vi i Hässleholm. Tja, så var vi där då, vi från Öland och Strandkungens kennel. Lyckades i stundens allvar påminna mig om att vi var där för att det var kul och det tog bort nervositeten. Alltså DEN nervositeten. Nervositeten för vad Love ska hitta på i ringen med mig, den finns alltid.

Här en bild på en massa snyggingar: U2, Icecool, Simba, Robin och en finsk hanhund

Hur det var, Bernie och Camilla skötte sig otroligt bra. Inte kunde man tro att Camilla var så nervös som hon sa! Detta var deras första utställning sedan Bernie var 4 månader och domaren påpekade nu mycket riktigt att hunden behöver mer ringträning. Men det gick så himla bra! Husse Knatte hade gått och gömt sig och såg därför ingenting av vad som utspelades. Ett rött band och Very Good (=1:a) blev det i kvalitet.

Love var väl matt av värmen och försökte inte ens tackla mig ur ringen. Det är nästan 40 kg tung hanhund som kan sätta den sidan till ibland. Som vanligt var han en ängel mot domaren och både Loves och Bernies uppställningar blev riktigt bra med tanke på hur lite de är matchade. Love fick ett Excellent (=ck) av domaren och vi fick vara med i konkurrensklassen där vi dock åkte ut.

Bernie och Love uppställda

Cissi visade Aragon i samma klass som många av de utländska storheterna. Aragon försökte inte äta upp någon av de andra, sprang fint och stod snyggt. Resultatet blev rött band och Very Good.

Cissi och Aragon

Lilla Bella (Blanca) var helt urfälld men skötte sig bra. Catrine börjar bli fena på att visa hundar! Rött band och en etta i kvalitet, tror jag det blev till sist.

Catrine och Bella

I championklassen var Arwen och Frostflake´s Daisy två av deltagarna. Jag tror bestämt att Daisy fick en Very Good medan Arwen fick ett Excellent. Alltså fick vi tävla om bästa championtik och där blev vi 4-placerade! Tjoho, placering på VM:et!!

Arwen har börjat visa upp sig på ett trevligt sätt i ringen. Hon är ju en oerhört glad hund till vardags och detta börjar komma fram i ringen. Springer lätt och elegant (tycker jag i alla fall) och lyssnar till det jag ber henne om. Börjar stå bra utan en massa krångel. Domarna blänger hon gärna lite på först, tror hon tycker de inkräktar på hennes integritet, men när väl det är klart kan hon gärna gå fram till dem och puffa lite med nosen. Peter Machetanz tyckte att hon hade Very Good Temperament. Alltid roligt att få det noterat i protokollet!

På bilden Arwen med lätta steg (mina är inte lika lätta...)

Passade på att ragga lite killar (hanhundar) till mina ladies. Blev lite besviken på några som ser kanon ut på bild men inte höll riktigt i verkligheten, men å andra sidan hittade jag andra snyggingar. Kontakt är etablerad men vi får väl se, det gäller att inte förhasta sig.

Här nedan följer lite bilder från Cirquiten:

Elfriede och Aico. Aico blev trea i championklassen.

Arwen uppställd för fotografering

Championhanar: Aico, Dino, Budgie och Tao

Princess Pyry, fyra i öppna klassen

Camilla och Bernie kämpar på

Försök till summering av de senaste 10 dagarna

En vecka har redan gått sedan utställningarna i Stockholm. Är inte säker på att jag har smält alla intryck ännu. Ska i vart fall försöka ge mig på en summering av dagarna. För att det inte ska bli för rörigt kommer jag att lägga det under olika inlägg. Vi börjar med Cirquiten och VM för vita herdehundar. Nästa blir World Dog Show. Och så "hemma igen".

Valpar, valpar, valpar, valpar, valpar

Den 2 juli bar det iväg. Efter en mil fick Elfriede vända igen, Marina hade glömt sitt bagage. Kan ju vara bra att ha. Vi träffades igen i Kalmar där Cissi och Aragon mötte upp, sedan bar det iväg.

Smultronstället i Söderköping var första anhalten, en alldeles fantastisk glassrestaurang vid Göta Kanal strand. Hundar är välkomna på deras uteservering och därför gled vi in där med Arwen och Aragon. Om hussar och mattar äter glass bjuder restaurangen hundarna på glass också. Arwen och Aragon åt raskt upp sina mjukglassar och vi andra njöt av diverse glassdelikatesser.

Sedan tog vi sats mot Sunnantorps kennel.

Det blev precis så hemskt som jag befarade. De små liven är alldeles vansinnigt fina. Pigga, glada och kritvita ulltussar for omkring och lekte. Aragon, som normalt sett inte tycker om valpar, accepterade genast sina små söner. Och Blixtra och Aragon hade väldigt kul ute på ängen, förföljda av sina små.

Jag verkligen stålsätta mig för att åka därifrån utan att ha smusslat med en liten en i en väska.

Linda från Terluner Schloss har varit hos Malin på semester och kommer att ha en liten pojk med sig hem när hon åker tillbaka. Det var ursprungligen inte planerat men hon tycker att de är så fina att hon vill ha en. En av de små hamnar alltså i Holland.

En annan kommer att flytta till Tromsö, en till Lidköping och en, mini-Hoss, till Jönköping. Undrar just var den siste hamnar...

Innan avfärd var det dags för en familjebild och en bild på alla snyggingar som var där. Familjebilden tog sin tid att få ihop, här följer en liten bildserie på hur Malin och jag försöker att få ihop alla 7 på en bild.

Blixtra är platsad, jag håller ett stadigt tag i pappa, två småttingar på plats.

Malin föser ytterligare två småttingar på plats

Kvickt av med kopplet nu innan den lille rymmer utanför bilden.

Snabbt undan och fånga in rymlingen innan Aragon går.

Aragon och Blixtra med valpar!

Här skulle jag kunna lägga in många härliga valpbilder men jag nöjer mig med en:

Och så en avslutande bild på fr v X-Ray (Guarani), Arwen, Aico, Pyry, Aragon och Bossanova. Därefter var det fokus på utställningarna som väntade de kommande dagarna.

Dags för rapport

Så kom de då, Aico, Elfriede och de andra. Ett dygn tidigare än jag trodde... Det blev lite panik när telefonsamtalet kom en dag tidigare än beräknat men allt var i princip klart med stugan. Nästan. Det blev i vart fall klart i ett flygande fläng.

Aico är precis lika mysig som han var förra gången, en kolossalnalle som man bara vill sticka näsan i pälsen på. Han kände igen sig när han klev ur bilen, inget snack om saken! Han visste precis vart han skulle iväg och kissa och var det var intressant att nosa. Cariña och Arwen kände också igen honom och han dem, det var helt uppenbart. Cariña gjorde direkt klart för honom att det var inte tal om att göra valpar den här gången, punkt slut. Bambi hälsade försiktigt på pappa och han tog henne till sig på en gång. Han försvarar henne mot allt nu. Hoss och Aico har studerat varandra på avstånd och är väl medvetna om varandras närvaro, men ingen av dem muckar med den andre. Skulle vilja kalla det att de inte "ser" varandra och sedan så blir det strax ett överslagsbeteende när den mentala kraften inte räcker längre.

Pyry är en vit snöstorm med temperament, så mycket att det bara är Bambi som kan vara lekkompis. Och Aragon när han är hemma.

Dagarna gick åt till att besöka och få besök av de avkommor som finns i trakten. Pyry och Bubben hade en häftig lekstund.

Nedan är Betty på besök. Bernie och Love hann vi också träffa innan det bar iväg till Stockholm med en paus i Trosa. Det kommer i nästa inlägg.