Ja, jag är dålig på att uppdatera...

Tiden flyger iväg och är uppfylld med allehanda aktiviteter. Bloggen har fått stå tillbaka. Ber om ursäkt för det. Nu är det ett antal personer som har stött på mig om uppdatering, så, here we go!



Familjen har flugit och farit över jordklotet de senaste veckorna vilket har påverkat mitt liv. Jag har skött ruljangsen själv här hemma många dagar. Farandet har fört med sig att:

1) Sonen har klarat sin internationella domarlicens i fäktning. Jag vågar påstå att vi är den enda familjen i världen där hela 75% av familjemedlemmarna (mamma/pappa/barn) har internationell domarlicens. Kanske något för Guiness Rekordbok?

Det för också med sig att lilla Kalmar Fäktklubb har fyra domare med internationell licens. Borde också vara världsrekord sett i förhållande till antalet medlemmar.

2) Kinka har utan framgång fäktat sitt första EM efter flera läger på raken i uppladdningen. När ska hon ta sin internationella domarlicens...? För tillfället befinner hon sig på hemmaplan till Bambis stora glädje.

3) Maken har efter dagar med träningsläger varit som förbundskapten på JVM i modern femkamp på Taiwan. Även där uteblev framgångarna. Varför åka så långt för så lite? Fast marginalerna är väldigt små.

4) Jag har fått bekräftat att jag är någon form av sambandscentral för familjen när de är ute på resande fot.

Ilfärd till Kastrup med bil när SJ har försenade tåg och ingen information. I fortsättningen blir det inte tåg, miljövänligt eller inte, men det kostade mig många timmar av mitt liv att färdas Kastrup t o r en fredagkväll när jag annars skulle ha suttit och myst med Kinka när hon var hemma en (1) dag mellan lägren.

Råd till sonen i Plovdij (ha, det får ni leta reda på själva var det ligger!!) strax innan examinationen. Vilken handrörelse använder man då ena fäktaren är utanför pisten och båda träffar, etc.

Tips på mental snabbträning innan lagtävlingen till Kinka.

Jaga reda på hur femkampsjuniorerna ska få ut sina luftpistoler ur Thailand på laglig väg (TACK Per-Åke, din lugna blekingska fick mig att börja tänka rationellt igen när det krisade som värst och jag hade mobilen och vanliga telefonen igång samtidigt parallellt med datorn).

Finns många fler exempel.



Mitt i kaoset har jag hunnit bli biten av en huggorm i foten. Ett antal storbalar med hö skulle lösas upp och skickas in i höförrådet. Då måste ju förrådet rensas innan. När jag stod där i det gamla höet stack det till i foten och började svida. Inget syntes på foten och det var bara att fortsätta. Kusin Barbro med make Peter hjälpte till. Peter tog ett stort fång hö i famnen för att lägga åt sidan när han fick ett stick i handen, han slängde ifrån sig höet och då ramlar en orm ur höet. Barbro skrek i full panik: DÖDA DEN; DÖDA DEN varpå Peter med manligt mod stampar på en stackars kopparödla. När den värsta paniken lagt sig kunde jag konstatera att kopparödlor bits inte. Då vänder sig Barbro till Peter och ryter: DU DÖDADE DEN, VARFÖR GJORDE DU DET??!! Peter skrattade nervöst och sa lågt att: du sa ju att jag skulle det...

Nåväl, ingen kopparödla eller orm överlever flera dagar i en pressad storbal med hö så den var faktiskt redan död, och stel, när den ramlade ut på gårdsplanen. Stämningen blev strax lättare.

Vi slet och kånkade och min rygg och nacke tog alldeles slut. Till sist var allt hö på plats.

På natten vaknade jag. Någon häst måste ha sparkat på min fot, så kändes det. Svullet, missfärgat och värk till tusen. Klockan fyra på morgonen, suck.

På förmiddagen fick Kinka (som tillfälligtvis hade mellanlandat hemma) ta på sig glasögon och kika om hon kunde se något. Ingenting...
Foten svullnade rejält och blev missfärgad och inte förrän på femte dagen kunde man se det. De två små prickarna med knappt en centimers avstånd, ett ormbett.
Hade aldrig tänkt mig att det skulle vara så små märken men visst, ett ormhuvud är ju inte som ett vitt herdehuvud precis.
Nu har svullnad och missfärgning försvunnit, tror jag, och foten känns ok. Det som bekymrar mig är att det finns orm i höförrådet.

Esset, min fullblodsvalack, var på väg att flytta. Carro, Beach Boys matte, var här och provred i två omgångar i flera dagar och allt var klappat och klart. Då var häststackarn helt plötsligt halt vid veterinärbesiktningen. Att springa på mjukt underlag gick bra men på hårt var det markering och vid böjprovet tyckte jag väldigt synd om min tappra häst. Han har inte visat någonting vid ridning men böjprovet blev too much. Så nu går han i hagen och vilar med de andra. Om två veckor ska vi testa lite lätt igen. Vad kan ha hänt??
Beach Boy är den maskulina varianten av Betty Boop, himmel vad de är lika! Om det hade funkat och de hade varit med i en parklass så hade det varit svårt att hitta något par med större likhet, det vill jag lova!

Exo, Aragons son, har varit på besök med sin husse Johan och matte Linda. Himla kul! Exo är en trevlig prick som har ärvt sin pappas och farfars huvud, bortsett från öronen. Här var fullt upp med många hundar. Ozzy (Corleone) kom på besök liksom naturligtvis Aragon. Och så då de fem hundarna som var hemma, totalt var det åtta hundar ett tag.


Jag och Arwen har tränat lydnad i smyg igen och vi var anmälda till två lydnadstävlingar. Då börjar Arwen att löpa vilket betyder att vi har fått stryka oss. Tusan också för nu var vi på G. Arwen supermotiverad efter en lång period utan regelbundet arbete och där momenten satt bättre än någonsin. Himla trist men vi får väl komma igen.

Går ju som bekant en instruktörsutbildning i IMMI:s regi. Vi hade en intensivvecka med sju dagar späckade av teori och övningar.Börjar att kännas bra efter den intensiva duvningen. Cinzia var med som figuranthund hela veckan och fick lära sig massor. Hon är otroligt lättlärd, nu är det bara jag som ska hålla i det. Hon liksom de andra tycker det är kul att spåra och hon har också ett stort föremålsintresse. Vilket inte alltid är så kul. Helt plötsligt kan hon komma springande med en trofé i munnen och den trofén kan vara ett senskydd (hästskydd), en toastolsborste, mina sockar, en sko, etc. Hon har ett par olika skattgömmor och där kan man hitta det mesta man saknar. Och inte saknar. Jag fattar inte var hon har fått tag på besticken som fanns där. Var kommer de ifrån?! Grannen?
Håller på med mitt projektarbete som är att lära Betty gå fint med sin matte. Det går bra så här långt, d v s vi kan gå fint nere i Färjestadens hamn bland turisterna om vi har mycket godis med oss. Men, det är en bit kvar innan vi är färdiga.

I helgen var det dags för rasspecial i Köping. Eftersom Arwen löper tänkte jag lämna henne hemma av hänsyn till grabbar Aragon, Bernie och Cesar men när Bernie och Cesar inte skulle med så blev det ändrade planer. Arwen fick hänga på. Maken hade precis kommit hem från sin utflykt till andra sidan jordklotet och fick agera hundvakt till Hoss, Cariña och Ozzy (hans husse och matte är bortresta en vecka).
Tre bilar fullpackade med utrustning, folk och Arwen, Bambi, Betty, Cinzia, Aragon och Cemi lättade mot Fårbo för att låta bil nr fyra med Chicko hänga på. Vi hade hyrt stugor på trevliga Herrfallet, knappt en halvtimmes resa från utställningsplatsen. God mat och dryck tillsammans med trevliga människor gjorde att det blev en härlig kväll.
Utställningen blev, som jag ser det, en succé för Arwen-Akhiro-kullen. Challenge blev bästa valp före de äldre valparna och före Cinzia. Cinzia hade bara en äldre tik före sig i finalen. Och i syskonklassen vann de och Chicko före tre juniorer. Det bådar gott inför kommande avelsklass och uppfödargrupp när de blivit lite äldre. Men, man vet aldrig hur de utvecklas, de är dock bara fem månader. Idag ser de bra ut och den här domaren gillade dem skarpt. Nästa gång kanske det är tumme ner, det vet man aldrig. Däremot är jag säker på att flera ur kullen kommer att dyka upp på tävlingsbanan i framtiden. Som helhet känns detta som en väldigt lyckad kull som tillför rasen positiva sidor, såväl exteriört som mentalt.
Aragon gillade inte att morfar Barec morrade och skällde bakom oss. Aragon lyssnade bra men han är ju trots allt en potent hanhund i sina bästa år och då tar man inte vilka provokationer som helst, även om det är morfar som provocerar. När Aragon slutade morra och vi sprang i ringen var han trots allt en glad kille och då kom de där glada skallen medan vi sprang. Aragon var så nöjd med att få vara med igen i ringen så, tja, det bara kom. Men så får man inte göra om man är championhane... Nåja, hellre en glad hund i ringen än en ledsen eller kuvad som får bättre placering. Det optimala är givetvis glad och bra placering. Nu hade jag inte väntat mig någon mer framskjuten placering för Aragon med tanke på konkurrensen så jag är nöjd med att vi inte var sist i championklassen.
Öppentikarna var väldans många. Kul att se alla dessa tikar i ringen. Rickard visade Bambi och kusinmake Peter Betty. Bambi skötte sig som hon skulle, den lilla nippertippan. Hon är otroligt söt och näpen med ett hjärta av guld men har humör när det behövs. (Just nu leker hon med Cinzia och Ozzy i trädgården. De får jaga henne fram och tillbaka och med jämna mellanrum stannar de och hoppar i poolen jag köpte när algblomningen slog till i slutet av juni. Våta, smutsiga och glada är de, alla tre. ) En slät etta och ingen placering, det är inget att säga om, det var många snygga och fina tikar med.
Betty skötte sig kanon. Ända till det var dags för domaren att titta på tänderna och känna över henne. Ingen av oss, allra minst Peter, var förberedda på att hon tänkte minsann inte låta en främmad människa ta på henne. Lilla Betty, hon har fortfarande en ryggsäck och riktigt vad som finns i den får vi aldrig veta. Hon är en öppen och glad hund som gillar att hälsa på människor så det blev en total överraskning när hon blånekade domaren att göra sitt jobb. Det som trots allt var positivt var att det fanns inte minsta tendens till att vara aggressiv, morra eller nafsa. Och domaren lät det bero efter ett par försök, det blev en KEP. Kritiken hon fick var bra och visar att det inte är några exteriöra fel på henne, det blir till att träna mer möten. Vi har ju tre veckor på oss till Ronneby. Husse Pelle blev så bekymrad att han övervägde att försöka visa henne själv, om det skulle hjälpa, trots att han inte är i skick att springa. Vi får se hur vi löser handlerfrågan.
Arwen var på ett sprudlande humör, pilsk som attan. Precis när det var vår tur började regnet att strila ner. Liksom sin mamma tycker hon inte att regn är så trevligt men när hon nu ÄNTLIGEN fick vara med igen på en utställning så bortsåg hon från det. Och det tackade jag för, jag vet hur jävlig hon kan vara när hon har bestämt sig för att INTE. Om jag hade vetat att hon var på så bra humör som hon var hade Peter eller Rickard fått visa henne. De kan springa mycket bättre än vad jag kan och Arwen behöver visa sig med fart. Mina skraltiga knän håller knappt ihop, det säger "klånk, klånk" för varje steg jag springer och inte går det fort heller. Undrar just om det blir bättre efter en knäledsplastik?
Bra kritik, ck och tredje bästa championtik är godkänt efter lång frånvaro från ringen. I Bästa tikklass var det hur många hundar som helst och vi blev oplacerade.
Parklass med Aragon och Betty, vad ska man säga mer än att vi hade behövt träna innan... och uppfödargrupp blev det ingen efter Bettys KEP. Vilken tur att jag inte hade tagit med Cariña till en avelsklass!
Trötta och nöjda for vi hemåt. Cinzia sov som en stock ända tills bilen stannade här hemma. Då for hon ut och började att leka med Ozzy... och jag fick rädda vad som räddas kunde i ett översvämmat stall. Det hade regnat med besked i lördags.
Igår morse satt jag på balkongen och drack mitt morgonkaffe. Då får jag syn på min bil, eller rättare sagt bakdäcket. Platt som en pannkaka. Någon däruppe måste ha tyckt att jag var värd att komma hem utan att stå i mörkret på landsvägen med en fullastad bil (tre hundar och packning) och byta däck.
Idag, tisdag, har jag rejäl träningsvärk i benen efter allt kutande och jag kan inte bestämma mig för vilket knä som värker mest. Ryggen känns sned och tröttheten värker i hela kroppen. Måste ta sats inför morgondagen och göra en insats i stallet där det fortfarande dryper av väta. Efter det kommer kroppen att värka ännu mer.
Nåja, det går över till Ronneby! Det ska bli kul att åka till den vackra parken igen. Kanske man skulle åka ner dagen innan och sova på Ronneby brunn och ta det lite lugnt? Det tål att tänka på! Undrar hur många som kommer dit?