Hej alla!
Hallå, är det någon som kan hjälpa mig?! Matte måste träna. Vad hjälper det att jag gör rätt i lydnaden när matte gör fel?!
Tänkte överraska henne idag och fixa läggande och ställande under gång. Vi har tränat och jag vet precis vad matte menar, bara det att jag tänkte överraska henne med att göra rätt för första gången utanför trädgården idag på tävlingen. Vad händer? Jo, människan saktar in och ger dubbelkommando när jag redan ligger. Vad? Jag låg ju! Och vid ställandet så stannade jag precis som jag skulle. Naturligtvis. Och då vänder matte på huvudet för att se vart jag tog vägen. VÄNDER PÅ HUVUDET. FÖR ATT SE VART JAG TOG VÄGEN! JAG SKULLE JU STANNA OCH DÅ STANNADE JAG, FATTAR HON NADA? Stackars min matte, hon behöver verkligen träna. Vad trött jag blir...
Nåja, jag fick en massa köttbullar och pussar och vi lekte med den där nya skojiga leksaken, så det var inte det. Men jag såg och kände hur irriterad matte var. Inte på mig, utan på sig själv. Jag tror inte hon var irriterad på mig i alla fall, eller tyckte hon att jag drev med henne? Jag kan ju alltihop i ettan, visst, det är bara det att jag inte gör alltihop rätt på samma dag när vi tränar. Man får ju mörka lite. Men idag var det ju tävling och vi satsade ju på ett förstapris och då måste det ju bli rätt, eller hur? Alltså gjorde jag rätt. Men matte gjorde fel... Försökte muntra upp henne med en massa höga studs mellan momenten och det muntrade åtminstone upp publiken. De tyckte jag var döläcker och häftig, hihi. Och direkt när matte sa att det räcker så lyssnade jag. Jag var jätteduktig. Domaren, som var lite gnetig, tyckte i alla fall att vårt samarbete var värt en nia. Det var jag nöjd med, det är inte lätt att få matte dit man vill. Ett andra pris blev det hur som helst. Får ta ett snack med morsan om hur vi ska kunna träna matte så att hon begriper vad det är HON ska göra, vi kan vår del i det hela.
På hemvägen från Torsås stannade vi i Kalmar. Inofficiell utställning och Bambi var där. Jag blev faktiskt väldigt upprörd när jag förstod vad som pågick. Varför fick inte jag vara med där? Matte är ju ändå oduglig i lydnad. I utställningsringen har jag bättre koll på henne.
Bambi höll ställningarna, blev BIR och BIG 1 men oplacerad i BIS-finalen. Vann lite mer smarrig hundmat åt oss och en mysig fäll. Bambis matte ska ha den hos sig till Bambi men jag tänker faktiskt smyga ner och in till dem och testa den lite. Den verkade gosig.
Tjaha, på onsdag ska jag ut och resa. Matte, jag, Cissi, Aragon, Karin, Betty, Catrine, Bella och Catrines kompis ska till Gotland. Vi ska ha ett par dagars semester innan utställningarna. Matte funderade på att lämna mig hemma för jag är urfälld, "luftig" som domarna säger. Matte säger att jag ser hemsk ut men jag tycker att jag är vacker. Bara för att man ser alla mina muskler och senor och att svansen är som en sytråd. Jag tycker nog att matte överdriver lite. Men jag ska med, jag ska träna matte i lydnad i annan miljö än hemma i trädgården, så det så. Aragon kanske kan ge mig ett handtag. Har vi tur kan vi övertala människorna att lägga lite spår också, det kan bli skoj!
På torsdag kväll blir vi fler i gänget, då kommer Kinka, Bambi, Camilla och Bernie och två människor till. Vi hundar kommer att ha jättekul och jag kommer att bestämma vem som får leka med vem och när. Har hört att det finns fina stränder på Gotland och där hade jag tänkt bada.
På lördag och söndag ska vi strutta omkring i ringen en stund, det ska också bli kul. Det brukar vara jätteskoj på utställningarna. Vi har mysigt i tältet, vi hundar får en massa köttbullar och annat gott och, ja, vi har kul helt enkelt. Och så är det en massa andra jyckar där. Ni skulle se de som tassar omkring i tofflor och stövlar. Och en del har mössor! Undrar just om jag skulle passa i det? En mössa med paljetter och matchande stövletter. Mörkt lila skulle nog passa en vit herdehund, kanske? Tror inte jag är så sugen på det vid närmare eftertanke. Det blir jobbigt när man springer längs stranden och slänger sig i havet. Jag hoppar över mössa och stövletter, fram för naturliga och oklippta vita herdar!
Nu ska jag vila så att jag orkar pusha matte till en tur på alvaret eller något annat lajbans imorgon. Då gäller det att spela apa, och hoppa och bete sig som om man har tvestjärtar innanför pälsen. "Oj, lilla stumpan vad energi du har" säger matte och så hittar hon på något kul.
Natti, natti!
2008/08/24
2008/08/17
Våt utställning
Betty med sin fina BIG 2-rosett
Regn. Ösregn. Regn på tvären, inte uppifrån och ner. Regn nerifrån och upp, det plaskar när man går. Regn från alla håll med andra ord.
Så har det varit hela dagen, denna dag som det har varit inofficiell utställning i Saxnäs här på Öland.
Laddad med tält, ombyteskläder, hundburar, regntäcken och allt annat som kan behövas åkte jag och Arwen in till Kalmar och hämtade Love innan vi for tillbaka över bron till Saxnäs. Där mötte Karin och Betty upp, gänget var samlat.
Vi skulle in som nr 3-5 i ringen och var ute i god tid. Naturligtvis strulade tältet, varför gör det alltid det när det regnar!? Till sist var tält och alla prylar på plats, och Karin och jag var genomblöta. Dags för första klädbytet.
Ut i tältet igen, då dyker det upp en blöt dam (jaja, alla var blöta denna dag) som försiktigt frågar om hon kan få lite hjälp med ett tält som hon har fått låna dagen till ära. Ut i ösregnet och upp med nästa tält. Genomblöt igen men nöjd med att ha kunnat hjälpa någon som kände sig totalförvirrad. Vem vill inte ha hjälp när man är just totalförvirrad? Inte mötas av "Nej, det regnar för mycket".
Så dyker det upp en man som aldrig varit på utställning tidigare och undrar om jag möjligen har lust att berätta vad som kommer att hända. Inga problem, det gör jag så gärna, dessutom kan vi ju stå i tältet och inte bli så mycket mer våta. Har nu upptäckt att regnet pressar sig in på ett par ställen i taket.
Vid klädbytet valde jag att ta på mig mina skogsbyxor. Har alltid trott att de är vattenavvisande för det har de alltid varit. Idag kom jag till en ny insikt. De är inte vattenavvisande. De leder regn in på huden. Undrade vad det var för ett kallt kryp som smög nerför framsidan av mitt lår, fortsatte över knäskålen för att sedan rutscha nerför smalbenet. Det var regn. Efter första rännilen följde fler i nya spår. Det tog inte många minuter (en tältresning...) innan det var en flod som flöt längs med huden. Nu var det inte tid för fler klädbyten och dessutom hade mina andra kläder blivit våta av de dygnsura kläderna som jag hade bytt från.
I ringen var hund nr 2 lille Ceasar (Arn), hanen från Aragons första kull. Fem månader ung och lugn och mysig. Himmel, vad fin och trevlig han är!!! Den lille grabben kan bli något! Han fick 1 med hp och blev BIR-valp med utmärkt kritik.
Våt och trött Ceasar
Den här grabben har sin fars och farfars nosparti!
Love skötte sig efter omständigheterna bra, sprallade lite men var inte ledsen p g a vädret. 1
med hp och bra kritik.
Karin visade Betty på ett föredömligt sätt och Arwen gjorde sitt jobb bra. När Arwen stod i motvinden med regnet piskande i ansiktet smalnade ögonen en aning och öronen åkte bakåt, annars var hon opåverkad av vädrets makter. Tur det inte var Cariña, hon hade säkert grinat illa, rynkat nosen och sett allmänt bedrövad ut.
Både Betty och Arwen fick 1 med hp och Betty blev Bästa Tik! Sedan slog hon Love också och blev BIR! Härligt jobbat av Karin och Betty. Love blev BIM.
I BIS-finalen för valpar åkte Ceasar ut i första vändan.
Betty visade sig bra även i BIG-finalen och blev tvåa efter en groenendal, Quito, som ägs av Cemis matte.
Det var en, frånsett regnet, trevlig dag! Men förkylningen är redan på väg... nu blir det varmt bad och en toddy.
2008/08/15
Hoss är som en tonåring
Ja, Hoss beter sig som en tonåring sedan tio dagar tillbaka. Han hoppar och studsar och det märks INGENTING av att hans ben är drygt elva år. Svansen går som en elvisp, inte fram och tillbaka utan runt, runt i cirklar. Här ylas och skälls. Ute är han alldeles tossig, drar i kopplet och vet precis vart han ska. Varför detta? Cariña löper...
Äntligen närmar sig slutet på löpet, pärsen går mot sitt slut för denna gång. Det är otroligt vad starka drifterna är. Ena veckan tänker man att Hoss är en gammal man, han orkar inte så mycket, han kanske inte hänger med så länge till. Men jag tror han luras, gör detta för att skaffa sig små extra favörer i form av godbitar, långsamma nosningspromenader, lugna stunder vid stranden, etc. Han är urpigg! De senaste tio dagarna har han inte haft en enda krämpa! Möjligen att snorren lyser röd då och då, men det är väl normalt för situationen. De svarta ögonen lyser pilskt och han dansar fram. Han är verkligen en vacker hund!
Cariña då. Jo, hon har spelat med. Smyger förföriskt upp vid sidan av honom och sänker blygt blicken samtidigt som hon lägger undan svansen. Nu i slutet av löpet är det tvärtom, jäklar vad sur hon är. Hoss kommer fortfarande fram och flirtar och Cariña blir så irriterad, morrar och visar alla vita tänderna. Kommer han för nära gör hon utfall under gälla skall.
Arwen och Bambi (som nyss har slutat sitt löp...) tycker det är hemskt obehagligt med en mamma som är så arg och en pappa/onkel som är som en sliskig karl på krogen. De håller sig på sin kant och undviker Hoss. När han kommer i närheten far Arwen som en mask på en metkrok, hon vet inte hur hon ska bete sig för att signalera att jag är snäll, löper inte och vill ha lugn och ro. Till sist rusar hon fram till mig och hoppar och vill ha stöd. Bambi väljer en annan taktik. Hon smiter snabbt in i sin och Kinkas lägenhet och upp i sängen. Där är hon drottning, INGEN kommer upp där om inte hon vill.
Igår kväll åkte jag med Cariña och Arwen till en träningsplan där vi fick vara ifred. Lydnadspass stod på programmet, det är snart dags för tävling igen. Jag vet ju vad vi ska fila på (=allt) men också vad vi i synnerhet behöver jobba med. Körde hårt med Arwen som tyckte livet var underbart. Hon var jätteduktig! Vårt problem är att hon vill ha koll på allt och då tappar hon lätt koncentrationen. Hon fick göra en egen platsliggning som gick kanon trots att svalorna flög så nära att hon nästan fick ducka. Av och till har hon en mycket bra linförighet ända tills det dyker upp en doft eller ett ljud som hon MÅSTE spana efter. Inkallningen är OK, apporten går bättre och bättre. Hon tuggar men håller i den i alla fall. Trixar lite med läggandet, det börjar bli bättre. Nästa gång, vilket väl blir ikväll, jobbar vi med ställandet. Hoppet över hinder går kanon på träning men inte bra på tävling. Det är då hon bara glor på mig och ser ut som om hon inte förstår alls. Känns ändå som om läget är under kontroll inför nästa tävling. Målet är naturligtvis att undvika nollor i första hand, sedan är det snart realistiskt att sikta på förstapris. Gud, vad kaxigt det låter...
Cariña är snart klar för start i lydnad 1, hon också. Vissa saker gör hon bättre än Arwen men hon har inte samma tålamod som sin dotter. Att ligga i två minuter är onödigt, 45 sekunder räcker, jag har väl inte glömt bort henne? Det är nog den största svårigheten just nu. Jo, apporten också, den tycker hon är äcklig. Men vi är på väg att fixa det. Med Cariña kan man vara säker på att det händer något, hon skulle aldrig få för sig att sitta och glo, tyvärr händer det lite för snabbt ibland.
Idag är stranden lika vacker som vanligt, vattnet lite svalare (19 grader) och inga turister så långt ögat kunde nå. Hundarna for som vettvillingar i och ur vattnet. Strandkungen själv (Hoss) grävde ett par härliga gropar och kånkade på några stora stenar.
Öland är underbart!
Äntligen närmar sig slutet på löpet, pärsen går mot sitt slut för denna gång. Det är otroligt vad starka drifterna är. Ena veckan tänker man att Hoss är en gammal man, han orkar inte så mycket, han kanske inte hänger med så länge till. Men jag tror han luras, gör detta för att skaffa sig små extra favörer i form av godbitar, långsamma nosningspromenader, lugna stunder vid stranden, etc. Han är urpigg! De senaste tio dagarna har han inte haft en enda krämpa! Möjligen att snorren lyser röd då och då, men det är väl normalt för situationen. De svarta ögonen lyser pilskt och han dansar fram. Han är verkligen en vacker hund!
Cariña då. Jo, hon har spelat med. Smyger förföriskt upp vid sidan av honom och sänker blygt blicken samtidigt som hon lägger undan svansen. Nu i slutet av löpet är det tvärtom, jäklar vad sur hon är. Hoss kommer fortfarande fram och flirtar och Cariña blir så irriterad, morrar och visar alla vita tänderna. Kommer han för nära gör hon utfall under gälla skall.
Arwen och Bambi (som nyss har slutat sitt löp...) tycker det är hemskt obehagligt med en mamma som är så arg och en pappa/onkel som är som en sliskig karl på krogen. De håller sig på sin kant och undviker Hoss. När han kommer i närheten far Arwen som en mask på en metkrok, hon vet inte hur hon ska bete sig för att signalera att jag är snäll, löper inte och vill ha lugn och ro. Till sist rusar hon fram till mig och hoppar och vill ha stöd. Bambi väljer en annan taktik. Hon smiter snabbt in i sin och Kinkas lägenhet och upp i sängen. Där är hon drottning, INGEN kommer upp där om inte hon vill.
Igår kväll åkte jag med Cariña och Arwen till en träningsplan där vi fick vara ifred. Lydnadspass stod på programmet, det är snart dags för tävling igen. Jag vet ju vad vi ska fila på (=allt) men också vad vi i synnerhet behöver jobba med. Körde hårt med Arwen som tyckte livet var underbart. Hon var jätteduktig! Vårt problem är att hon vill ha koll på allt och då tappar hon lätt koncentrationen. Hon fick göra en egen platsliggning som gick kanon trots att svalorna flög så nära att hon nästan fick ducka. Av och till har hon en mycket bra linförighet ända tills det dyker upp en doft eller ett ljud som hon MÅSTE spana efter. Inkallningen är OK, apporten går bättre och bättre. Hon tuggar men håller i den i alla fall. Trixar lite med läggandet, det börjar bli bättre. Nästa gång, vilket väl blir ikväll, jobbar vi med ställandet. Hoppet över hinder går kanon på träning men inte bra på tävling. Det är då hon bara glor på mig och ser ut som om hon inte förstår alls. Känns ändå som om läget är under kontroll inför nästa tävling. Målet är naturligtvis att undvika nollor i första hand, sedan är det snart realistiskt att sikta på förstapris. Gud, vad kaxigt det låter...
Cariña är snart klar för start i lydnad 1, hon också. Vissa saker gör hon bättre än Arwen men hon har inte samma tålamod som sin dotter. Att ligga i två minuter är onödigt, 45 sekunder räcker, jag har väl inte glömt bort henne? Det är nog den största svårigheten just nu. Jo, apporten också, den tycker hon är äcklig. Men vi är på väg att fixa det. Med Cariña kan man vara säker på att det händer något, hon skulle aldrig få för sig att sitta och glo, tyvärr händer det lite för snabbt ibland.
Idag är stranden lika vacker som vanligt, vattnet lite svalare (19 grader) och inga turister så långt ögat kunde nå. Hundarna for som vettvillingar i och ur vattnet. Strandkungen själv (Hoss) grävde ett par härliga gropar och kånkade på några stora stenar.
Öland är underbart!
2008/08/13
Oj, vilken morgon!
Oj,oj,oj, vilken svettig morgon det har varit!
OS i Peking och damvärja med Emma Samuelsson, man anade att det skulle bli spännande. Emma har världens vinnarskalle och är kapabel att slå vem som helst. Intressant den bild som förmedlas av media av lilla Emma från Kungsbacka som helt orutinerad och att hon skulle vara helt chanslös.
Kl 8 satt vi bänkade här hemma med TV:n på och datorerna laddade på Peking+ . Vad händer? Jo, den svenska televisionen lyckas inte få in rätt pist där Emma fäktar (OBS, ej fäktas). Fäktförbundets hemsida och radiosporten fungerar dock, radion av och till. Två ilskna mail har det blivit till TV-sporten idag. Vem är intresserad av sporter där INGA svenskar är inblandade?
OS-bloggen på hemsidan räddade oss i första matchen. Emma vann stort mot Loguonova. I andra matchen mot fransyskan var det värre. Hemsidan blev överbelastad och rasade när Emma ledde med i slutet av matchen. Helvete! Vad göra??? Snabbt fram med mobilen och ringa min gamla kompis kanslichefen på förbundet på hennes mobil. Idag var det inga onödiga fraser i början av samtalet "Tjena, det är Charlotte, vad händer i Peking??" "Hon vann", vrålade kanslichefen. Så blev det ett samfällt vrål YEEESS! Yes!! Emma i kvartsfinal!!! Bland de 8!
Hon är kapabel, Emma, vad roligt att hon lyckas i sitt första OS!
Nu har vi sett kvartsfinalen där Emma fick torsk mot Brita Heidemann. Inget att säga om, Brita är otroligt bra. Det syntes att Brita var taggad till tusen vilket betyder att hon hade respekt för Emma. Och SVT vaknade i slutet av matchen och sände den då från början. Huuuj, nu har vi haft en högtidsstund, bra fäktning på högsta nivå. Jag är alldeles slut.
Ibland saknar jag den intensiva atmosfären som äger hallen när det drar ihop sig för slutomgångar i de internationella stortävlingarna men samtidigt är det skönt att följa det på avstånd, inte ha en egen aktiv del i det och, som nu, stänga av TV och dator och gå ut i solskenet med hundarna.
Livet är härligt! Det gäller bara att fylla det med rätt innehåll i lagom portioner. Snart är det lydnadstävling igen. Lydnadsklass 1, inget OS eller VM här, inte!
OS i Peking och damvärja med Emma Samuelsson, man anade att det skulle bli spännande. Emma har världens vinnarskalle och är kapabel att slå vem som helst. Intressant den bild som förmedlas av media av lilla Emma från Kungsbacka som helt orutinerad och att hon skulle vara helt chanslös.
Kl 8 satt vi bänkade här hemma med TV:n på och datorerna laddade på Peking+ . Vad händer? Jo, den svenska televisionen lyckas inte få in rätt pist där Emma fäktar (OBS, ej fäktas). Fäktförbundets hemsida och radiosporten fungerar dock, radion av och till. Två ilskna mail har det blivit till TV-sporten idag. Vem är intresserad av sporter där INGA svenskar är inblandade?
OS-bloggen på hemsidan räddade oss i första matchen. Emma vann stort mot Loguonova. I andra matchen mot fransyskan var det värre. Hemsidan blev överbelastad och rasade när Emma ledde med i slutet av matchen. Helvete! Vad göra??? Snabbt fram med mobilen och ringa min gamla kompis kanslichefen på förbundet på hennes mobil. Idag var det inga onödiga fraser i början av samtalet "Tjena, det är Charlotte, vad händer i Peking??" "Hon vann", vrålade kanslichefen. Så blev det ett samfällt vrål YEEESS! Yes!! Emma i kvartsfinal!!! Bland de 8!
Hon är kapabel, Emma, vad roligt att hon lyckas i sitt första OS!
Nu har vi sett kvartsfinalen där Emma fick torsk mot Brita Heidemann. Inget att säga om, Brita är otroligt bra. Det syntes att Brita var taggad till tusen vilket betyder att hon hade respekt för Emma. Och SVT vaknade i slutet av matchen och sände den då från början. Huuuj, nu har vi haft en högtidsstund, bra fäktning på högsta nivå. Jag är alldeles slut.
Ibland saknar jag den intensiva atmosfären som äger hallen när det drar ihop sig för slutomgångar i de internationella stortävlingarna men samtidigt är det skönt att följa det på avstånd, inte ha en egen aktiv del i det och, som nu, stänga av TV och dator och gå ut i solskenet med hundarna.
Livet är härligt! Det gäller bara att fylla det med rätt innehåll i lagom portioner. Snart är det lydnadstävling igen. Lydnadsklass 1, inget OS eller VM här, inte!
2008/08/09
Ronneby
Arwen utanför entrénNågra snabba rader om dagens utflykt till Ronneby.
Fyra vita herdar anmälda, Cyrano of Quiet Angel, Kulleborgs Immer-Joleyn, Bambi och Arwen.
En underbart härlig miljö i Brunnsparken med dammar, vattenfall och skuggande träd, så ska det vara på en utställning. Fy för de tråkiga fotbollsplanerna och sportfälten, här var det pampigt värre, precis som Sofiero.
Boo Lundström dömde, snabbt och effektivt. Cyrano tog sitt första cert och blev BIR. Stort grattis till Ingrid! Arwen blev BIM med mycket bra kritik. Oj, vad hon hade roligt! Stor show innan det var dags att gå in i ringen, hopp och studs, folk runtomkring oss skrattade gott.
Immer-Joleyn fick slät etta och Bambi tvåa. Bambi behöver växa till sig, det var sammanfattningen av kritiken.
Det var en härlig och trevlig dag tillsammans med Chrillan, Kakan och Penny. Bra att kunna samåka när vi kommer från samma by och ska till samma utställning. Av en händelse slog en collie-kennel, också från vår by, läger alldeles bredvid vårt tält. Vi kände oss precis som hemma!
Här kommer några bilder:
2008/08/06
Turister på tomten!
Just när jag avslutar förra inlägget inträffar det fantastiska. Tupparna larmar och jag går ut på balkongen för att se vad som står på. Jodå, turister inne på vår tomt. Tupparna larmar för främmade människor och främmade hundar, duktiga vakthundar.
Försiktigt viskar jag till damerna som ligger och sover att se vem som är här. Alla tre rusar ut på balkongen och skäller grovt ett par sekunder innan de störtar ner för trappan och ut. Gamle Hoss lufsar efter för att kolla läget. Hejdar ligan med ett "VÄNTA" just innan de hoppar över den lilla grinden till den delen av tomten där Familjen har parkerat sig. "Vi skulle bara titta på hönsen, är det OK om vi går in?" De är ju redan inne! Förklarar att en höna har kycklingar och att hon lätt blir aggressiv samt att hundarna och resten av hönsflocken kommer att hjälpa hönan. Ibland är det bra att det är just turister som inte vet så mycket om djurens beteende för de tror verkligen på vad man säger. Nåja, jag skulle inte heller ha riskerat något med fyra stormskällande stora hundar bakom en låg grind i det läget. Turisterna stod kvar och tittade en stund, iakttagna av vita maffian. Nu är det lugnt igen.
Undrar om man blir skadeståndsskyldig om hönsen går till attack? Varning för hunden-skylt har vi men inte Varning för hönsen. Munkorg på en höna kan ju vara en idé. Ny produkt att utveckla men rätt så smalt användningsområde skulle jag tro.
Faktum kvarstår att en höna med kycklingar ofta är aggressiv. Vår lilla Pärlan däremot är en riktig gosehöna. Hon accepterar att jag hanterar, lyfter och bökar med hennes kycklingar om det behövs. Igår hoppade hon upp på ett räcke bredvid mig och buffade på min arm för att se om jag hade något gott i hinken. Där stod jag och klappade och kliade henne medan hon fick lite extra mat. Och kycklingarna kilade mellan fötterna på mig.
Annat var det med den första kycklingen som kläcktes här på gården för fem år sedan. Två hönor som ruvat bredvid varandra gjorde anspråk på den stackars lille. Då var det fulla slagsmål, dels mellan hönorna och dels mellan mig och höna/hönor. De är inte att leka med, det kan jag försäkra. En av dessa hönor hamnade dessutom i vad man skulle kallat väpnad konflikt (sporrarna...) med Peter. Det var sekunder från hönsgryta till middag den dagen.
Det mest minnesvärda från första kycklingen var när jag lyckades få tag i en höna med vardera handen, en sprattlade och tjöt till höger om mig och den andra till vänster. Jesiken vilket liv! Förflyttade mig till hönshuset och slängde in den ena där och slog igen luckan och hade sedan bara en höna att hålla koll på. Och kycklingen. Ropade desperat ut Peter som snabbt som ögat (ca 30 min) fick till en bur att placera en höna och kyckling i. Problemet var bara att kycklingen kunde ta sig ut genom det finmaskiga nätet och då var det en rasande höna instängd i buren. Så gick han (det var en tupp) in i buren och då försökte den andra rasande hönan ta sig in i buren. Vilket liv det var i några dagar innan det lugnade ner sig! Då fick vi öva upp färdigheten att fånga en attackerande höna innan man blev riven. Nu har vi det lugnare med kycklingmammor då alla hönsen är kläckta och uppvuxna här och har fullt förtroende för vår familj.
Det var inte alls det här detta inlägget skulle handla om, shit happens.
Försiktigt viskar jag till damerna som ligger och sover att se vem som är här. Alla tre rusar ut på balkongen och skäller grovt ett par sekunder innan de störtar ner för trappan och ut. Gamle Hoss lufsar efter för att kolla läget. Hejdar ligan med ett "VÄNTA" just innan de hoppar över den lilla grinden till den delen av tomten där Familjen har parkerat sig. "Vi skulle bara titta på hönsen, är det OK om vi går in?" De är ju redan inne! Förklarar att en höna har kycklingar och att hon lätt blir aggressiv samt att hundarna och resten av hönsflocken kommer att hjälpa hönan. Ibland är det bra att det är just turister som inte vet så mycket om djurens beteende för de tror verkligen på vad man säger. Nåja, jag skulle inte heller ha riskerat något med fyra stormskällande stora hundar bakom en låg grind i det läget. Turisterna stod kvar och tittade en stund, iakttagna av vita maffian. Nu är det lugnt igen.
Undrar om man blir skadeståndsskyldig om hönsen går till attack? Varning för hunden-skylt har vi men inte Varning för hönsen. Munkorg på en höna kan ju vara en idé. Ny produkt att utveckla men rätt så smalt användningsområde skulle jag tro.
Faktum kvarstår att en höna med kycklingar ofta är aggressiv. Vår lilla Pärlan däremot är en riktig gosehöna. Hon accepterar att jag hanterar, lyfter och bökar med hennes kycklingar om det behövs. Igår hoppade hon upp på ett räcke bredvid mig och buffade på min arm för att se om jag hade något gott i hinken. Där stod jag och klappade och kliade henne medan hon fick lite extra mat. Och kycklingarna kilade mellan fötterna på mig.
Annat var det med den första kycklingen som kläcktes här på gården för fem år sedan. Två hönor som ruvat bredvid varandra gjorde anspråk på den stackars lille. Då var det fulla slagsmål, dels mellan hönorna och dels mellan mig och höna/hönor. De är inte att leka med, det kan jag försäkra. En av dessa hönor hamnade dessutom i vad man skulle kallat väpnad konflikt (sporrarna...) med Peter. Det var sekunder från hönsgryta till middag den dagen.
Det mest minnesvärda från första kycklingen var när jag lyckades få tag i en höna med vardera handen, en sprattlade och tjöt till höger om mig och den andra till vänster. Jesiken vilket liv! Förflyttade mig till hönshuset och slängde in den ena där och slog igen luckan och hade sedan bara en höna att hålla koll på. Och kycklingen. Ropade desperat ut Peter som snabbt som ögat (ca 30 min) fick till en bur att placera en höna och kyckling i. Problemet var bara att kycklingen kunde ta sig ut genom det finmaskiga nätet och då var det en rasande höna instängd i buren. Så gick han (det var en tupp) in i buren och då försökte den andra rasande hönan ta sig in i buren. Vilket liv det var i några dagar innan det lugnade ner sig! Då fick vi öva upp färdigheten att fånga en attackerande höna innan man blev riven. Nu har vi det lugnare med kycklingmammor då alla hönsen är kläckta och uppvuxna här och har fullt förtroende för vår familj.
Det var inte alls det här detta inlägget skulle handla om, shit happens.
Gnällkärringen gnäller
Äntligen ledigt!
I måndags förra veckan kl 12.30 började ledigheten. Då hade jag avslutat projektet med UEM. Inga sönderslagna hotellrum, inget stulet, allt betalt = mitt huvuduppdrag var slutfört. Puh!
Det har kommit in många lovord från hela Europa kring arrangemanget och det är ju kul. Organisationen i Kalmar Modern Femkamp är synnerligen slimmad och övriga Europa tror inte på att allt sker med hjälp av 5-6 familjer men så är det faktiskt. Wikströms, Höckerfelts, Westmans, Haglunds, 1xElfverson och så Barvestads. Glömde jag någon? Knappast. Detta järngäng har vid det här laget en massa rutin på att ordna tävlingar med hög kvalitet. Denna gången slapp vi (=jag) ju att ordna ett ridmoment med inhyrda hästar, banbyggare och allt annat som det för med sig. I det perspektivet var detta en "liten" tävlingen och det säger ju en del om organisationen.
Förra veckan blev en slapparvecka på våra underbara stränder. Varför åka på semester när vi har allt man kan begära på rimligt avstånd? Det jag bara inte fattar är att man som turist kan tillåta sig att bete sig hur som helst. Försöker att lugnt och sansat tänka på Rålambshovsparken i Stockholm där man har ca 1 kvadratmeter till sitt förfogande och att detta sätter sina spår i beteendet när familjerna från huvudstaden intar stranden på östra Öland och prompt ska lägga handdukarna kant i kant med de som redan ligger där. Väl att märka att det finns gott om utrymme på resten av stranden. Kanske en omvänd social fobi där man absolut måste känna en intensiv närhet till övriga solbadande gäster? Eller kanske man har som sport att se hur länge övriga står ut med att bli nedskvätta med sand av de medförda barnen? Inte vet jag! Handdukar, solstolar, parasoller, vindskydd, kylboxar, gnäll på att det inte finns någon kiosk, inget rinnande vatten på den fina lilla toaletten som ortsbefolkningen har ställt i ordning, jag vet inte allt. Det man gör i det läget är att stillsamt ta sin handduk och flytta 50 m bort och få lugn och ro igen. Varpå familjen storögt tittar efter en och inte fattar någonting.
I Borgholm råkade jag höra hur ett gäng killar på dryga 20 år försökte ragga upp en lokal servitris. "Du vet, vi är erfarna, vi kommer från Stockholm." Rusade ut så att skrattsalvan som vällde upp inte skulle höras. Grabbarna trodde på det de sa! Jisses, snacka om Stockholmskomplex! Servitrisen, som inte är att betrakta som oerfaren, spelade med i spelet och fick rejält med dricks innan hon avpoletterade grabbarna och gick hem till pojkvännen.
Inte upplevde jag stockholmare på det sättet under de nästan tio år jag bodde i Stockholm. Maken (stockholmare) är inte sådan och inte andra stockholmare som jag känner. Å andra sidan vet de väl att jag skulle slå tillbaka om de körde en sådan attityd så att jag hörde det. Jo, förresten, det finns de som kör med stockholmsattityd. Upplevde det under åren som jag satt i förbundsstyrelsen i Fäktförbundet. Glömmer aldrig då ordförande ringde upp mig kvällen före ett styrelsemöte och krasst konstaterade "Du är en jävla gnällkärring, vet du det? Det ska du fortsätta att vara, vi behöver det." Ordföranden var född i Eskilstuna. Så är det, jag är en jävla gnällkärring och det fortsätter jag att vara.
Stranden är som sagt lång och det var en härlig och solig vecka med relativt lugn och utan alger.
Dock för varmt för att träna hund. Vovvarna låg helt utslagna efter förmiddagarnas besök på stranden med bad och bus och grävningar. Inte förrän sena kvällen vaknade de till liv igen. Semester även för dem!
I måndags förra veckan kl 12.30 började ledigheten. Då hade jag avslutat projektet med UEM. Inga sönderslagna hotellrum, inget stulet, allt betalt = mitt huvuduppdrag var slutfört. Puh!
Det har kommit in många lovord från hela Europa kring arrangemanget och det är ju kul. Organisationen i Kalmar Modern Femkamp är synnerligen slimmad och övriga Europa tror inte på att allt sker med hjälp av 5-6 familjer men så är det faktiskt. Wikströms, Höckerfelts, Westmans, Haglunds, 1xElfverson och så Barvestads. Glömde jag någon? Knappast. Detta järngäng har vid det här laget en massa rutin på att ordna tävlingar med hög kvalitet. Denna gången slapp vi (=jag) ju att ordna ett ridmoment med inhyrda hästar, banbyggare och allt annat som det för med sig. I det perspektivet var detta en "liten" tävlingen och det säger ju en del om organisationen.
Förra veckan blev en slapparvecka på våra underbara stränder. Varför åka på semester när vi har allt man kan begära på rimligt avstånd? Det jag bara inte fattar är att man som turist kan tillåta sig att bete sig hur som helst. Försöker att lugnt och sansat tänka på Rålambshovsparken i Stockholm där man har ca 1 kvadratmeter till sitt förfogande och att detta sätter sina spår i beteendet när familjerna från huvudstaden intar stranden på östra Öland och prompt ska lägga handdukarna kant i kant med de som redan ligger där. Väl att märka att det finns gott om utrymme på resten av stranden. Kanske en omvänd social fobi där man absolut måste känna en intensiv närhet till övriga solbadande gäster? Eller kanske man har som sport att se hur länge övriga står ut med att bli nedskvätta med sand av de medförda barnen? Inte vet jag! Handdukar, solstolar, parasoller, vindskydd, kylboxar, gnäll på att det inte finns någon kiosk, inget rinnande vatten på den fina lilla toaletten som ortsbefolkningen har ställt i ordning, jag vet inte allt. Det man gör i det läget är att stillsamt ta sin handduk och flytta 50 m bort och få lugn och ro igen. Varpå familjen storögt tittar efter en och inte fattar någonting.
I Borgholm råkade jag höra hur ett gäng killar på dryga 20 år försökte ragga upp en lokal servitris. "Du vet, vi är erfarna, vi kommer från Stockholm." Rusade ut så att skrattsalvan som vällde upp inte skulle höras. Grabbarna trodde på det de sa! Jisses, snacka om Stockholmskomplex! Servitrisen, som inte är att betrakta som oerfaren, spelade med i spelet och fick rejält med dricks innan hon avpoletterade grabbarna och gick hem till pojkvännen.
Inte upplevde jag stockholmare på det sättet under de nästan tio år jag bodde i Stockholm. Maken (stockholmare) är inte sådan och inte andra stockholmare som jag känner. Å andra sidan vet de väl att jag skulle slå tillbaka om de körde en sådan attityd så att jag hörde det. Jo, förresten, det finns de som kör med stockholmsattityd. Upplevde det under åren som jag satt i förbundsstyrelsen i Fäktförbundet. Glömmer aldrig då ordförande ringde upp mig kvällen före ett styrelsemöte och krasst konstaterade "Du är en jävla gnällkärring, vet du det? Det ska du fortsätta att vara, vi behöver det." Ordföranden var född i Eskilstuna. Så är det, jag är en jävla gnällkärring och det fortsätter jag att vara.
Stranden är som sagt lång och det var en härlig och solig vecka med relativt lugn och utan alger.
Dock för varmt för att träna hund. Vovvarna låg helt utslagna efter förmiddagarnas besök på stranden med bad och bus och grävningar. Inte förrän sena kvällen vaknade de till liv igen. Semester även för dem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)