Lillskit lyckades hitta rätt spak som skulle föras åt sidan för att fälla baksätet. Det var väl en lagom utmaning för en smart hund?!
Dessvärre har hon på något sätt lyckats få ett bälte i kläm och tryckt på så till den milda grad att det har gått av, så jag har numera en fyrsitsig bil. Undrar vad ett nytt bälte kostar...
Idag fick hon en ny utmaning som hon inte kunde motstå. Matte/jag hade noga tryckt tillbaka sätena och ställt dem i ett läge så att lillskit absolut inte skulle komma åt spaken igen. Vad gör hon då?? Ny tävling! Hon satt i framsätet när jag kom tillbaka... och nu hade hon inte använt spaken för att fälla säte.
2010/04/18
2010/04/17
Vilka fullträffar idag!
Idag kan jag sjunga följande för Kinka: SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. Igen!
Och för maken kan jag sjunga: SM-SILVER, SM-SILVER, SM-SILVER.
Kinka försvarade sitt SM-guld idag. Helt fantastiskt! Efter en veckas fjällutbildning med skolan mötte maken henne på hemresan i Jönköping igår kväll och körde vidare till Göteborg och Kungsbacka, där SM är denna helg. Starkt att vinna efter en vecka på fjället, fjärran från träningslokalen!
Maken "passade på" att leka lite i oldblysklassen när han ändå var på plats. Resultatet blev ett SM-silver efter en stöts förlust i finalen.
Och så då Aragon och MT:t... jag sitter här och bara myser. Och försöker att bortse från att ryggen känns som om den är av, att höger knä knappt går att böja på grund av svullnad och att vänster fot värker som den lille lede efter ett felsteg när jag sprang över tuvorna för att gömma mig bakom pappfigurerna. Men det där är petitesser, Aragon har visat vad han går för idag! Nu har jag papper på det och det är inte bara jag "som tycker". För det finns alldeles för mycket tyckande i hundvärlden... tycker jag...
Idag var första gången som jag såg ett MT och det var ju lite skillnad mot ett mh. På sitt sätt betydligt tuffare men också justare på ett sätt. Bland annat fanns här två domare och inte en enväldig beskrivare.
Både domarna, testledarna och figgarna var kanonbra och uppträdde på det neutrala sätt man kan begära mot hundarna. Har tidigare sett hur TL kan stå med händerna i sidorna, lätt framåtlutad och med keps på huvudet när man ska gå fram och hälsa. Inte särskilt professionellt, kan man tycka.
Det var ett alltigenom lyckat arrangemang och en bra dag. Jag har lärt mig massor genom att se hundar i aktion, inte bara mina egna utan även andras. Har också känt att jag nu har en djupare kunskap i att kunna läsa av hundar och det lärde jag mig under instruktörsutbildningen.
Men de som tror att det bara är att gå ut och göra ett MT och hämta hem ett godkänt ska tänka till ett par gånger. Jag upplevde att det var en väsentligt tuffare bedömning av de olika momenten än vid ett mh. Och helt andra egenskaper bedöms, t ex koncentration och uthållighet. Dessutom är det ju delvis andra moment. Lekinviten från 40 m kräver sin hund! TL slår bitstocken i backen ett par gånger och ställer sig sedan med stocken ut från kroppen. Då släpper man hunden som ska rusa fram och hoppa upp och gripa tag och börja kampa med stocken.
Mest nervös var jag för pappfigurerna, fy vad läskigt med ett gäng halvgubbar i halvcirkel och en jäkel i mitten. De hundar jag såg hade också helt olika strategier för att ta sig fram till föraren. Några drog rakt fram i full kareta till föraren, däribland Aragon. Några tog en lov för att se om det fanns alternativ och sedan var det fullt ös (Bambi). Någon blev kvar bakom pappfigurerna och fick verkligen ta sats för att våga sig fram då föraren hade ropat några gånger. Jag satsade frejdigt på att bli så kul och intressant att hundarna till varje pris ville fram till mig. Ska bli kul att se filmen med Aragon där jag vilt tjoande och skuttande och pipande snubblar fram bland tuvorna. Värdighet var inte att tänka på, här gällde det att vara roligare och intressantare än alla för en hund tänkbara alternativ. Det är mitt mantra på valp- och unghundskurserna: Var roligare och intressantare än alternativet. Och man får ju leva som man lär.
Det blev en heldag i Mönsterås och därför var jag tvungen att fördela de icke-deltagande hundarna på något sätt. Arwen, Cariña och Hoss lämnades av hos mina bussiga föräldrar igår kväll. Den trion är väldigt lätt att handskas med när de är utan de yngre förmågorna. Cinzia fick hänga med idag och tillbringade en del timmar i bilen tillsammans med Bambi. Och vad händer då...?!
Den stunden jag var iväg och gick banan med Bambi var det dags för dagens bus. Cinzia satt ordentligt inlåst i bagageutrymmet i min bil. Ett rejält galler som smiter åt vid sidorna hindrar effektivt hundar från att klämma sig fram. Inte ens Houdinia kom förbi. MEN vad gör man då, när det inte går att pressa sig förbi gallret och det finns godis och mattes mackor i framsätet?
Ny tävling, hur löser man detta om man är Lillskit? Ännu en gång är det bara äran man vinner men jag kan bjuda vinnaren på en fika nästa gång vi ses.
Fritt fram att gissa!
Och för maken kan jag sjunga: SM-SILVER, SM-SILVER, SM-SILVER.
Kinka försvarade sitt SM-guld idag. Helt fantastiskt! Efter en veckas fjällutbildning med skolan mötte maken henne på hemresan i Jönköping igår kväll och körde vidare till Göteborg och Kungsbacka, där SM är denna helg. Starkt att vinna efter en vecka på fjället, fjärran från träningslokalen!
Maken "passade på" att leka lite i oldblysklassen när han ändå var på plats. Resultatet blev ett SM-silver efter en stöts förlust i finalen.
Och så då Aragon och MT:t... jag sitter här och bara myser. Och försöker att bortse från att ryggen känns som om den är av, att höger knä knappt går att böja på grund av svullnad och att vänster fot värker som den lille lede efter ett felsteg när jag sprang över tuvorna för att gömma mig bakom pappfigurerna. Men det där är petitesser, Aragon har visat vad han går för idag! Nu har jag papper på det och det är inte bara jag "som tycker". För det finns alldeles för mycket tyckande i hundvärlden... tycker jag...
Idag var första gången som jag såg ett MT och det var ju lite skillnad mot ett mh. På sitt sätt betydligt tuffare men också justare på ett sätt. Bland annat fanns här två domare och inte en enväldig beskrivare.
Både domarna, testledarna och figgarna var kanonbra och uppträdde på det neutrala sätt man kan begära mot hundarna. Har tidigare sett hur TL kan stå med händerna i sidorna, lätt framåtlutad och med keps på huvudet när man ska gå fram och hälsa. Inte särskilt professionellt, kan man tycka.
Det var ett alltigenom lyckat arrangemang och en bra dag. Jag har lärt mig massor genom att se hundar i aktion, inte bara mina egna utan även andras. Har också känt att jag nu har en djupare kunskap i att kunna läsa av hundar och det lärde jag mig under instruktörsutbildningen.
Men de som tror att det bara är att gå ut och göra ett MT och hämta hem ett godkänt ska tänka till ett par gånger. Jag upplevde att det var en väsentligt tuffare bedömning av de olika momenten än vid ett mh. Och helt andra egenskaper bedöms, t ex koncentration och uthållighet. Dessutom är det ju delvis andra moment. Lekinviten från 40 m kräver sin hund! TL slår bitstocken i backen ett par gånger och ställer sig sedan med stocken ut från kroppen. Då släpper man hunden som ska rusa fram och hoppa upp och gripa tag och börja kampa med stocken.
Mest nervös var jag för pappfigurerna, fy vad läskigt med ett gäng halvgubbar i halvcirkel och en jäkel i mitten. De hundar jag såg hade också helt olika strategier för att ta sig fram till föraren. Några drog rakt fram i full kareta till föraren, däribland Aragon. Några tog en lov för att se om det fanns alternativ och sedan var det fullt ös (Bambi). Någon blev kvar bakom pappfigurerna och fick verkligen ta sats för att våga sig fram då föraren hade ropat några gånger. Jag satsade frejdigt på att bli så kul och intressant att hundarna till varje pris ville fram till mig. Ska bli kul att se filmen med Aragon där jag vilt tjoande och skuttande och pipande snubblar fram bland tuvorna. Värdighet var inte att tänka på, här gällde det att vara roligare och intressantare än alla för en hund tänkbara alternativ. Det är mitt mantra på valp- och unghundskurserna: Var roligare och intressantare än alternativet. Och man får ju leva som man lär.
Det blev en heldag i Mönsterås och därför var jag tvungen att fördela de icke-deltagande hundarna på något sätt. Arwen, Cariña och Hoss lämnades av hos mina bussiga föräldrar igår kväll. Den trion är väldigt lätt att handskas med när de är utan de yngre förmågorna. Cinzia fick hänga med idag och tillbringade en del timmar i bilen tillsammans med Bambi. Och vad händer då...?!
Den stunden jag var iväg och gick banan med Bambi var det dags för dagens bus. Cinzia satt ordentligt inlåst i bagageutrymmet i min bil. Ett rejält galler som smiter åt vid sidorna hindrar effektivt hundar från att klämma sig fram. Inte ens Houdinia kom förbi. MEN vad gör man då, när det inte går att pressa sig förbi gallret och det finns godis och mattes mackor i framsätet?
Ny tävling, hur löser man detta om man är Lillskit? Ännu en gång är det bara äran man vinner men jag kan bjuda vinnaren på en fika nästa gång vi ses.
Fritt fram att gissa!
2010/04/15
Bambi
Bambi har börjat att löpa idag, den 15 april. Blodprov inbokat till tisdag nästa vecka.
Om någon tycker att det är tidigt beror det på att när hon och Aragon "strulade" (som det så fint heter i vissa kretsar) blev hon dräktig på åttonde dagen. Nej, det blev inga valpar den gången, det blev sprutor istället. Tror alltså att hon ligger tidigt med ägglossningen och då är det bäst att kolla det.
Kan betyda att det blir en resa till Storfors framåt nästa helg! Och att det i så fall blir valpar i slutet av juni med leverans i slutet av augusti.
I år känns det helt rätt med en kull efter Bambi och det ska bli jättekul!
På lördag är det mentaltest och där kan ju Bambis resultat påverkas negativt av ett löp men vi kör ändå. Jag är långt ifrån säker på att mina hundar klarar det men vi ger det en chans. Man måste börja någonstans.
Var och bytte däck hos lokale bilmecken idag. Var borta en halvtimme och hundarna var ensamma. Vad händer? De plockar ner en bunke med 11 nyvärpta ägg från 1,5 m och smäller i sig och bryter sig in i teorilokalen, öppnar kylskåpet och länsar paketet med ca 900 g köttbullar.
Cariña och lillskit är skyldiga till äggen (Cariña hade äggula runt nosen och upp på kinden, lillskit kröp och slickade sig om munnen). Troligen har sedan lillskit öppnat dörren till teorilokalen, flyttat stolen som jag hade barrikaderat kylskåpet med, öppnat kylskåpsdörren och plockat ut paketet med köttbullar. Sedan är jag övertygad om att henne något långnosiga mor hade hjälpt till med ätandet.
När jag upptäckte förödelsen (det låg en hel del på golvet som tidigare hade funnits uppradat i kylskåpet) sa jag bara lugnt "Häär" vilket betyder att " kom till mig men inte i hit-position". Arwen infann sig utanför dörren och sjönk ihop till 12-veckors valps storlek innan hon slank uppför trappan till övervåningen, jag sa inget. Sedan kom lillskit och blev även hon av en valps storlek innan hon med nytt hastighetsrekord försvann efter sin mor. Cariña tittade frimodigt efter dem och det indikerar att hon inte var inblandad i den delen. Bambi kom susande med en boll i munnen och var definitivt oskyldig. Hon leker hellre själv med en boll än hittar på sattyg.
På övervåningen hade Arwen intagit profilposition i en fåtölj, hon ville inte titta på mig och visade upp en fantastisk kollektion av lugnande signaler. Som taget ur en lärobok! Allt detta utan att jag säger något eller på något sätt är hotfull i kroppsspråket. Nåja, kanske lite irriterad i kroppsspråket. Lillskit hade intagit en låg position i soffan, vilket otroligt minspel den hunden har! Öronen for i olika positioner, ögonen ändrade form allt efter hon kollade av läget, hela hon pratade. Och jag pratade kroppsspråk, sa inget verbalt.
Tydligen gick budskapet hem. Efter det här fick gänget vara hemma i tre timmar och när jag kom hem var ALLT PÅ SIN PLATS, INGET UPPÄTET ELLER OMFLYTTAT ELLER FÖRSTÖRT ELLER GÖMT. Har vi kommit in i en ny fas? Man kan ju hoppas på det.
Och ni som undrar om det där andra, det gick vägen! Klockrent!
Om någon tycker att det är tidigt beror det på att när hon och Aragon "strulade" (som det så fint heter i vissa kretsar) blev hon dräktig på åttonde dagen. Nej, det blev inga valpar den gången, det blev sprutor istället. Tror alltså att hon ligger tidigt med ägglossningen och då är det bäst att kolla det.
Kan betyda att det blir en resa till Storfors framåt nästa helg! Och att det i så fall blir valpar i slutet av juni med leverans i slutet av augusti.
I år känns det helt rätt med en kull efter Bambi och det ska bli jättekul!
På lördag är det mentaltest och där kan ju Bambis resultat påverkas negativt av ett löp men vi kör ändå. Jag är långt ifrån säker på att mina hundar klarar det men vi ger det en chans. Man måste börja någonstans.
Var och bytte däck hos lokale bilmecken idag. Var borta en halvtimme och hundarna var ensamma. Vad händer? De plockar ner en bunke med 11 nyvärpta ägg från 1,5 m och smäller i sig och bryter sig in i teorilokalen, öppnar kylskåpet och länsar paketet med ca 900 g köttbullar.
Cariña och lillskit är skyldiga till äggen (Cariña hade äggula runt nosen och upp på kinden, lillskit kröp och slickade sig om munnen). Troligen har sedan lillskit öppnat dörren till teorilokalen, flyttat stolen som jag hade barrikaderat kylskåpet med, öppnat kylskåpsdörren och plockat ut paketet med köttbullar. Sedan är jag övertygad om att henne något långnosiga mor hade hjälpt till med ätandet.
När jag upptäckte förödelsen (det låg en hel del på golvet som tidigare hade funnits uppradat i kylskåpet) sa jag bara lugnt "Häär" vilket betyder att " kom till mig men inte i hit-position". Arwen infann sig utanför dörren och sjönk ihop till 12-veckors valps storlek innan hon slank uppför trappan till övervåningen, jag sa inget. Sedan kom lillskit och blev även hon av en valps storlek innan hon med nytt hastighetsrekord försvann efter sin mor. Cariña tittade frimodigt efter dem och det indikerar att hon inte var inblandad i den delen. Bambi kom susande med en boll i munnen och var definitivt oskyldig. Hon leker hellre själv med en boll än hittar på sattyg.
På övervåningen hade Arwen intagit profilposition i en fåtölj, hon ville inte titta på mig och visade upp en fantastisk kollektion av lugnande signaler. Som taget ur en lärobok! Allt detta utan att jag säger något eller på något sätt är hotfull i kroppsspråket. Nåja, kanske lite irriterad i kroppsspråket. Lillskit hade intagit en låg position i soffan, vilket otroligt minspel den hunden har! Öronen for i olika positioner, ögonen ändrade form allt efter hon kollade av läget, hela hon pratade. Och jag pratade kroppsspråk, sa inget verbalt.
Tydligen gick budskapet hem. Efter det här fick gänget vara hemma i tre timmar och när jag kom hem var ALLT PÅ SIN PLATS, INGET UPPÄTET ELLER OMFLYTTAT ELLER FÖRSTÖRT ELLER GÖMT. Har vi kommit in i en ny fas? Man kan ju hoppas på det.
Och ni som undrar om det där andra, det gick vägen! Klockrent!
2010/04/13
Köge
Fick en trevlig utflykt till Danmark i helgen.
Arwen och Aragon var på topphumör vilket innebar att Aragon helst hade velat skälla oavbrutet och att Arwen skuttade omkring som en unghund.
Åkte för en gångs skull ensam med två hundar och det gick lätt som en plätt. A & A är synnerligen lätta att ha med sig. Inga söndertuggade hotelltäcken, ingen sönderbruten bur, kan lämnas ensamna utan att man behöver oroa sig för DEN STORA KATASTROFEN.
Fick tid till att sitta och prata med folk som man annars inte hinner prata med. A & A satt i varsin bur (utan utbrytningsförsök) eller i bilen och jag kunde röra mig fritt.
Träffade en matte med sin Tysklandsimport, en juniorhane vid namn Indiana Jones. Vilken liten krabat! Sträckte ut sig i sin fulla längd och försökte kräla fram till sådant som var spännande. (Lite av Cinzia över honom. ) Gith och hennes Made-to- Measure-hane var en mysig bekantskap. Hanen var otroligt snygg och fick också certet, väldigt välförtjänt. Dessutom var det en glad och trevlig hund. Han stirrade oförstående på Aragon när vi möttes utomhus ooch Aragon vansinnes-skällde av glädje, lycka och passa-dig-din danske-typ-här-kommer-jag.
Inge-Brit och jag hann sitta ner och utbyta lite tankar och erfarenheter och det var så kul. Tänk om man hann göra detta vid varje utställning!
I Sverige kan jag känna att det är en sådan hets vid utställningarna. Var och en fokuserar på sin hund och de man ska hjälpa så att det finns ingen tid över att umgås. Och jag är ju själv likadan. Direkt när bedömningen är över försvinner alla åt varsitt håll, man stannar inte ens till gruppfinalen för man har långt att köra hem. Borde det inte vara en skyldighet att stanna till gruppfinalen om man har blivit BIR? Hur ska annars vår ras synas i de stora ringarna? Varför slå ut andra hundar och blockera möjligheten att rasen syns i stor ringen? Nej, har man anmält tycker jag att man stannar till finalen också. Man visste redan när man anmälde hur lång resan var och borde då kunna göra ett moget övervägande om man kan stanna i den händelse man blir BIR.
Inge-Brits snygge Vi2 blev BIR och de stannade till finalen. Resultatet blev en BIS2-placering! Det är ju fantastiskt roligt. Vi2 blev dessutom 3.a i juniorhandlingen med Martin. Här syntes de vita herdarna i ringen (och hördes genom Aragon...).
Domaren ådrog sig kritik. Det inkom skriftliga protester rörande minst sex av de hundra hundarna. 6%. Om det vore en utställning med 2000 hundar skulle dettta innebära skriftliga protester för 120 hundar. Är det så på utställningarna, undrar en som trodde att det var synnerligen ovanligt med skriftliga protester.
Jag såg ett stort bekymmer i att domaren inte visste att det fanns en korthårig variant av vit herdehund. Arwen är helt fullpälsad för stunden vilket betyder att hon har en massa underull som nästan är omöjlig att blöta igenom när man ska schamponera henne. Domaren tyckte hon hade acceptabelt med underull och att hon skulle ha haft längre päls så att den blev medellång. Hmmm. Det är en korthårig tik jag har. Hon ska INTE ha längre päls än vad hon har.
Aragon var "mycket fattig på päls på halsen idag". ?? Nej, han är inte fattig på päls på halsen idag men jämfört med en långhårig hund ser det mindre ut.
Tilläggas ska att A & A var de enda korthåriga vita herdarna.
De som vill veta mer om den kritik som riktades mot domaren får höra av sig till mig personligen. Men, han lyfte fram Vi2 till BIS 2 och premierade två andra mycket vackra vita herdar, där jag instämmer till fullo.
Jag avslutade dagen med att gå på Kro och äta dansk fläskstek enligt danskt recept, smaskens. Hann också med en härlig promenad med mina jyckar längs Kögebukten innan det var dags att hämta maken på Kastrup och styra färden över till Sverige igen.
Det blir fler resor till Danmark!
Arwen och Aragon var på topphumör vilket innebar att Aragon helst hade velat skälla oavbrutet och att Arwen skuttade omkring som en unghund.
Åkte för en gångs skull ensam med två hundar och det gick lätt som en plätt. A & A är synnerligen lätta att ha med sig. Inga söndertuggade hotelltäcken, ingen sönderbruten bur, kan lämnas ensamna utan att man behöver oroa sig för DEN STORA KATASTROFEN.
Fick tid till att sitta och prata med folk som man annars inte hinner prata med. A & A satt i varsin bur (utan utbrytningsförsök) eller i bilen och jag kunde röra mig fritt.
Träffade en matte med sin Tysklandsimport, en juniorhane vid namn Indiana Jones. Vilken liten krabat! Sträckte ut sig i sin fulla längd och försökte kräla fram till sådant som var spännande. (Lite av Cinzia över honom. ) Gith och hennes Made-to- Measure-hane var en mysig bekantskap. Hanen var otroligt snygg och fick också certet, väldigt välförtjänt. Dessutom var det en glad och trevlig hund. Han stirrade oförstående på Aragon när vi möttes utomhus ooch Aragon vansinnes-skällde av glädje, lycka och passa-dig-din danske-typ-här-kommer-jag.
Inge-Brit och jag hann sitta ner och utbyta lite tankar och erfarenheter och det var så kul. Tänk om man hann göra detta vid varje utställning!
I Sverige kan jag känna att det är en sådan hets vid utställningarna. Var och en fokuserar på sin hund och de man ska hjälpa så att det finns ingen tid över att umgås. Och jag är ju själv likadan. Direkt när bedömningen är över försvinner alla åt varsitt håll, man stannar inte ens till gruppfinalen för man har långt att köra hem. Borde det inte vara en skyldighet att stanna till gruppfinalen om man har blivit BIR? Hur ska annars vår ras synas i de stora ringarna? Varför slå ut andra hundar och blockera möjligheten att rasen syns i stor ringen? Nej, har man anmält tycker jag att man stannar till finalen också. Man visste redan när man anmälde hur lång resan var och borde då kunna göra ett moget övervägande om man kan stanna i den händelse man blir BIR.
Inge-Brits snygge Vi2 blev BIR och de stannade till finalen. Resultatet blev en BIS2-placering! Det är ju fantastiskt roligt. Vi2 blev dessutom 3.a i juniorhandlingen med Martin. Här syntes de vita herdarna i ringen (och hördes genom Aragon...).
Domaren ådrog sig kritik. Det inkom skriftliga protester rörande minst sex av de hundra hundarna. 6%. Om det vore en utställning med 2000 hundar skulle dettta innebära skriftliga protester för 120 hundar. Är det så på utställningarna, undrar en som trodde att det var synnerligen ovanligt med skriftliga protester.
Jag såg ett stort bekymmer i att domaren inte visste att det fanns en korthårig variant av vit herdehund. Arwen är helt fullpälsad för stunden vilket betyder att hon har en massa underull som nästan är omöjlig att blöta igenom när man ska schamponera henne. Domaren tyckte hon hade acceptabelt med underull och att hon skulle ha haft längre päls så att den blev medellång. Hmmm. Det är en korthårig tik jag har. Hon ska INTE ha längre päls än vad hon har.
Aragon var "mycket fattig på päls på halsen idag". ?? Nej, han är inte fattig på päls på halsen idag men jämfört med en långhårig hund ser det mindre ut.
Tilläggas ska att A & A var de enda korthåriga vita herdarna.
De som vill veta mer om den kritik som riktades mot domaren får höra av sig till mig personligen. Men, han lyfte fram Vi2 till BIS 2 och premierade två andra mycket vackra vita herdar, där jag instämmer till fullo.
Jag avslutade dagen med att gå på Kro och äta dansk fläskstek enligt danskt recept, smaskens. Hann också med en härlig promenad med mina jyckar längs Kögebukten innan det var dags att hämta maken på Kastrup och styra färden över till Sverige igen.
Det blir fler resor till Danmark!
2010/04/05
Dispenser, 5 på skott och MT
SBK reviderade sina bestämmelser rörande vilka som får göra MT den 1 januari i år. Tidigare fick en hund inte lov att göra MT om den hade fått 5 på skott på mh. Det nya är att hunden ska ha kryss i en ruta för varje delmoment, d v s även de som har 5 kan få göra MT.
MEN det som inte framgår är att detta endast gäller hundar som gjort mh efter 2009. Just nu gäller en generell dispens fram till den 30 juni, sedan är det stopp för hundar med 5 på skott som gjort mh före 2010! Så ni som har en hund med 5 på skott och som har tänkte er att göra MT framöver, det brinner i knutarna!
Informationen finner ni på SBK:s hemsida om ni slår in "generell dispens" som sökord.
Tur att vi har medlemmar som sitter i styrelse i lokal brukshundklubb och som snappade upp denna info i ett nyhetsbrev som tydligen går ut till klubbarna. Tack Ulla!
MEN det som inte framgår är att detta endast gäller hundar som gjort mh efter 2009. Just nu gäller en generell dispens fram till den 30 juni, sedan är det stopp för hundar med 5 på skott som gjort mh före 2010! Så ni som har en hund med 5 på skott och som har tänkte er att göra MT framöver, det brinner i knutarna!
Informationen finner ni på SBK:s hemsida om ni slår in "generell dispens" som sökord.
Tur att vi har medlemmar som sitter i styrelse i lokal brukshundklubb och som snappade upp denna info i ett nyhetsbrev som tydligen går ut till klubbarna. Tack Ulla!
2010/04/02
MT i Mönsterås
Fick just besked, både Aragon och Bambi har kommit med på mentaltestet i Mönsterås den 17 april. Spännande värre, har ju aldrig sett ett MT i sin helhet.
Det blir ett par hektiska veckor i april med andra ord. Idag har jag startat en ny introduktionskurs till spår som är vid tre tillfällen under en vecka, ny utbildningsvända av hemtjänstpersonal på onsdag, tur till Danmark och Köge till helgen och sedan MT helgen efter. Däremellan pågår de andra fyra kurserna och mitt ordinarie arbete. Troligen blir det ytterligare en hundgrej som inträffar under de här veckorna. Och så kanske Bambi börjar att löpa. Det blir med andra ord inget Västerås, utan istället Smålandsstenar den 1 maj.
Spårkurserna är så himla kul! De också. Har tagit till mig av tips från Aicos matte och det fungerar klockrent. Idag var det sex jyckar som spårade och sniffade och var jätteglada. Hussarna och mattarna var lika glada de och stolta över sina fyrbenta vänner. Och jag var stolt över att lyckas få dem alla att faktiskt spåra. Två av fyrbeningarna har jag varit ute med tidigare och då var det lindrigt sagt trögt men metoden med godisruta är kanon, nu sniffade de sig fram i spåret i slutet av passet. Annandag påsk på kvällen kör vi nästa träff och jag ser redan fram mot det! Innan dess ska jag spåra lite med mina egna också.
Cinzia är med som demonstratör de här gångerna och visar med bravur precis hur det ska gå till. Däremellan sitter hon i bilen och skäller och är upprörd över alla andra hundar som matte hjälper, klappar och pratar med.
Vädret är underbart så det fick bli en aktivering hemma i trädgården efter kursen. Här har det gåtts balans på en planka, klättrats på och hoppats över halmbalar, hoppats däck och vanligt hinder, åkts skottkärra, letats köttbullar i träden, bakdelstränats och en del annat. Avslutningsvis grävdes halva trädgården upp på en minut när jag vände ryggen till, troligen var det i jakt på en råtta. Tre jordiga damer tittade förvånat på mig när jag avbröt deras förehavanden, Hoss låtsades inte se vad som hänt.
Nu är det ett utslaget gäng som sover på balkongen. Kanske jag vågar lämna Cinzia hemma i 40 minuter medan jag åker och handlar.
Det blir ett par hektiska veckor i april med andra ord. Idag har jag startat en ny introduktionskurs till spår som är vid tre tillfällen under en vecka, ny utbildningsvända av hemtjänstpersonal på onsdag, tur till Danmark och Köge till helgen och sedan MT helgen efter. Däremellan pågår de andra fyra kurserna och mitt ordinarie arbete. Troligen blir det ytterligare en hundgrej som inträffar under de här veckorna. Och så kanske Bambi börjar att löpa. Det blir med andra ord inget Västerås, utan istället Smålandsstenar den 1 maj.
Spårkurserna är så himla kul! De också. Har tagit till mig av tips från Aicos matte och det fungerar klockrent. Idag var det sex jyckar som spårade och sniffade och var jätteglada. Hussarna och mattarna var lika glada de och stolta över sina fyrbenta vänner. Och jag var stolt över att lyckas få dem alla att faktiskt spåra. Två av fyrbeningarna har jag varit ute med tidigare och då var det lindrigt sagt trögt men metoden med godisruta är kanon, nu sniffade de sig fram i spåret i slutet av passet. Annandag påsk på kvällen kör vi nästa träff och jag ser redan fram mot det! Innan dess ska jag spåra lite med mina egna också.
Cinzia är med som demonstratör de här gångerna och visar med bravur precis hur det ska gå till. Däremellan sitter hon i bilen och skäller och är upprörd över alla andra hundar som matte hjälper, klappar och pratar med.
Vädret är underbart så det fick bli en aktivering hemma i trädgården efter kursen. Här har det gåtts balans på en planka, klättrats på och hoppats över halmbalar, hoppats däck och vanligt hinder, åkts skottkärra, letats köttbullar i träden, bakdelstränats och en del annat. Avslutningsvis grävdes halva trädgården upp på en minut när jag vände ryggen till, troligen var det i jakt på en råtta. Tre jordiga damer tittade förvånat på mig när jag avbröt deras förehavanden, Hoss låtsades inte se vad som hänt.
Nu är det ett utslaget gäng som sover på balkongen. Kanske jag vågar lämna Cinzia hemma i 40 minuter medan jag åker och handlar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)