Lugn lördagkväll(?)

Borde vara en lugn lördagkväll. Vår utlandsgäst har åkt hem och nu väntar vi spänt på resultatet. Två bra parningar med ordentliga häng på rätt dagar borde ju ge en fin kull valpar. Inget är som väntans tider. Och Arwen har bara två veckor kvar, rund och go' om magen. Men istället för utlandsgäster är Bambi hemma över helgen så antalet hundar är status quo. Testade Cinzia och Darling på skott idag. Har inte gjort det tidigare och var spänd inför vad mh:t skulle ge på Cinzia. Hon är ju så snabb i alla reaktioner, alert och nyfiken men man vet ju aldrig. Alltså bar det iväg till jaktskyttebanan där det skulle avlossas mellan 1000 och 1600 skott under en tävling idag. Parkerade på "lagom" avstånd och tog ut damerna en och en och närmade mig skyttarna. Gick kanon! Vi stod 15-20 m frånskytten och skott efter skott brann av och Cinzia brydde sig verkligen inte. Hon ryckte till när skottet small men kopplade av direkt. Och den andra lilla tjejen spetsade upp båda öronen och tittade på mig,"Vad tusan är det för oväsen?". Eftersom det är tävling imorgon också blir det en ny utflykt dit. Tillvänjning. En god vän bjöd på middag på restaurang och mätt och belåten åkte jag hem till Öland och intog horisontalläge i soffan. Men si, det gick inte för sig. Arwen tyckte att att hon hade fått för lite uppmärksamhet i veckan och hon hade bestämt att vi skulle hitta på något. Gång på gång kom hon och slängde bollen på mig. Suck. In med Arwen och Cariña i bilen och bort till skogen. De fick varsitt spår på 550-600 m med mycket vinklar, stammar, grenar, ris, svåra övergångar, två apporter, etc. Mina underbara hundar forcerade alla svårigheter klockrent och mina fyra apporter är med hem igen. De ska naturligtvis klara det här men vi har faktiskt, skamligt att erkänna, inte spårat på denna sida nyår. Och mot den bakgrunden var det massor med klurigheter för dem. Hemma igen busade vi runt lite i trädgården då hästarna plötsligt börjar skena i hagen. Våra snälla pållar brukar inte skena om de inte är väldigt upprörda. Det var uppenbarligen något ute vid vägen som var fel. Då hörde jag det. Mullret. Dovt muller som ökade i styrka. Lukt. Odör Bränt gummi. Tjutande däck, motorvrål, gummirök. Vad i hela friden? Kanske våra nya grannar? Var det möjligt? Ställde mig på terrassen för att som vanligt njuta av vårfåglarnas sång innan det var dags att gå in men det enda som hördes var motorvrål. Här på landet. Mitt i byn. Blev tvungen att gå runt huset för att se vad som stod på. Hela vägen låg i dränkt i gummirök. En bil stod halvvägs upp på vägen och spann med hjulen så jorden sprutade i diket och gummiflagorna flög på vägen. Fest hos de nya grannarna. Det här pågick ytterligare en stund och jag bara kände att NEJ, här bor jag, här bor en massa andra människor och vi brukar ha lugn och ro. Det festas ibland men det här var något helt annat. HELT ANNAT. Marsch dit. I röken kan jag skönja en annan av grannarna som med mord i blicken uppenbarligen har samma mål som jag. Det uppstod, låt oss kalla det häftig ordväxling, och under den ansluter ytterligare en förbannad granne. När ilsken granne nr 4 dyker upp ur röken började den nyinflyttade unge mannen att inse att det här var nog inte ok att göra. Eller fanns det med i bilden att bilen ifråga sannolikt hade körförbud på grund av vissa synliga och ljudliga orsaker, vilket jag också tydligt påpekade för föraren som svajande stod där med sin starköl i handen. Hmmm. En ung dam hävdade att hon också bor i huset och att de minsann hade hund därinne. Ingen av oss grannar blev särskilt imponerade av den upplysningen, vi har alla hundar, stora och små, en och flera. Funderar på om jag för grannsämjans skull ska bjuda dem på en hundkurs, kan ju vara ett bra sätt att umgås under mindre affekterade former och jag kan få ett grepp om vad det är för hund, det kanske är en riktigt trevlig jycke. Innan strids/gummi-röken hade lagt sig hade ytterligare en uppretad granne anslutit. Det var faktiskt häftigt att se hur folk från olika håll släppte vad de hade för händer när det var en rejäl negativ avvikelse och begav sig till platsen för att tala om vad de tyckte. Det är det som kallas för informell social kontroll och som blir mer och mer ovanligt i vårt samhälle idag varför både det ena och det andra kan hända. Jag är helt övertygad om att de här grannarna inte kommer att göra något liknande en gång till, här var vi i byn tydliga, det här är inte ok. Nu får vi jobba på att ta med ungdomarna i bygemenskapen istället. De ska känna sig välkomna hit. Och nu är det väldigt lugnt, både inne och ute. Hundarna sover som klubbade oxar, hela ligan tillsammans på en vecka. Cariña kröp ihop i soffan bredvid mig, la huvudet i mitt knä och suckade belåtet. Och ute sjunger koltrasten igen.

Besök

Vi har besök här hemma på gården av en mycket trevlig och snygg hund. Som oftast tidigare är det utrikiska som gäller i kommunikationen. Resultatet hoppas vi kommer om ca 9 veckor.

Tack för hjälpen, Chrillan!

Mer downs...

Inget mh imorgon, Cinzia har börjat att löpa... Fjärde gången som hon är anmäld och vi inte kommer till skott. En gång i höstas löpte hon, en gång i höstas hade det kommit för mycket snö, en gång i mars låg det för mycket snö kvar och nu löp igen. Ingen ska då säga att jag inte har försökt få med henne.

Ups and downs

Livet är fullt av ups and downs.

• Bambi 296 p på MT:t. Surt. Trodde hon skulle få betydligt mer än så. No further comments.


• Challenge var helt off på MT:t. Blir säkert annorlunda när han vuxit till sig och mognat, han är ju bara 2 år och två månader.


• Cinzia vill inte kampa, tycker det är heeelt onödigt, det finns så mycket annat som är roligare. Vi kämpar och kämpar men vad tusan hjälper det!? Suck. MH på lördag... om hon inte börjar löpa.


• Darling är symptomfri, en vecka efter att behandlingen har avbrutits. Pigg och glad. Håller ALLA tummar i hela världen för att hon är frisk, denna underbara lilla dam. Hon kampar med liv och lust.


• Arwen har alla tecken på att vara dräktig. Trött, hungrig, grinig, gosig, bossig och en mage som växer.


• Cariña är slank, smidig och i form och hennes päls är finare än på flera år. Tack Vom og Hundemat färskfoder! Detta foder har gjort underverk med vår ladys päls.