Vad har hundrädda för ansvar?

Oj, nu har jag kommit igång med skrivandet. Undrar om någon orkar läsa allt?

Hundrädda människor stöter vi på titt som tätt. Människor som blir stela av skräck och glor med uppspärrade ögon på den fyrbente man har med sig.
En av sommargästerna strax intill där vi bor är vansinnigt hundrädd. Hon passerar vår tomt varje morgon för att hämta tidningen. Numera har vi ett staket som hindrar hundarna från att gå ut till henne men det hindrar inte henne från att av och till skrika: "Har ni hundarna kopplade? Jag är så hundrädd."
När hon är i sin stuga undviker vi att passera den med ligan. Om vi ändå gör det är samtliga hundar kopplade. Ändå kommer mantrat om hon ser oss: "Har ni hundarna kopplade? Jag är så hundrädd."
Hon är inte den ende som är hundrädd, det är tyvärr rätt så vanligt i samhället idag.

Just nu sprider sig svininfluensan över världen och vaccinationsfabrikerna jobbar för högtryck. Om man trots allt drabbas av influensan ska man hålla sig hemma, ta febernedsättande, vila, etc för att bli frisk.

Ramlar man och bryter armen, eller kanske bara stukar till den, går man till doktorn för att få hjälp och bli frisk.

Varför gör oftast hundrädda människor inget åt sin hundrädsla? Det blir fler och fler hundar i samhället vilket gör att man riskerar att möta hundar oftare och oftare. Ändå väljer man att gömma sig bakom "Ta bort besten, jag är hundrädd och då är det jag som har företräde".

Det är inget svårt att bota hundrädsla eller fobier. Ändå väljer man, för det är faktiskt ett val man kan göra, att inte göra något åt det.

Vilket ansvar har den som är hundrädd för att ta tag i den delen av sitt liv? Jag tycker att man har ett stort ansvar för sitt eget välbefinnande och att man inte ska belasta någon annan med att hålla undan hunden utom synhåll för att man själv inte har gjort något åt sin hundrädsla. Med det menar jag inte att hundar ska rusa fram och hälsa på alla de möter men att man ska kunna hantera såväl rädsla som hund så bra att man kan passera varandra på en trottoar eller väg utan att kontakt uppstår.

Nej, alla ni hundrädda, gör något åt er hundrädsla! Jag menar inte att ni ska älska alla hundar och skaffa er en egen men att ni ska kunna passera en hund på stan utan att hjärtat hoppar ur bröstet.