Spännande dag!

Idag har dotter Kinka återigen fäktat en Grand Prix-världscup, denna gång i Paris. Organisatören har en utmärkt hemsida med direkt resultatrapportering. Jag har alltså ägnat dagen åt en världscup. Framför datorn.
När man är på en tävlingsplats kan man flytta sig mellan pisterna och se det man vill se. När man sitter framför datorn får man se det som läggs ut i den takt det läggs ut. Det är en pina att glo på en skärm och l å n g s a m t se siffrorna dyka upp upp på skärmen, en siffra i taget. När det sedan är väldigt positiva siffror som dyker upp, i sakta mak, tänjs mitt tålamod till bristningsgränsen. Till sist var det en oerhört positiv sifferrad vid Kinkas namn MEN i sammanräkningen var det helt andra siffror. Så frustrerande att inte vet vilket som är rätt. Till sist visade det positiva sig vara det som stämde, TJOHO! Resultatet var så bra att det fanns en chans att Kinka var direktkvalificerad till morgondagens direktutslagning. Annars skulle hon behöva fäkta en kvalmatch med vinna eller försvinna. Då vidtog en ännu mer nervös väntan, det var bara halva startfältet som hade tävlat än så länge. I 2,5 timme satt jag klistrad framför skärmen och uppdaterade ca en gång i halvminuten. Och för varje uppdatering så steg spänningen, skulle resultatet räcka? Det kunde gå men skulle bli på det berömda hårstrået. Det gick. Kände hur luften fullständigt gick ur mig.
Nu kom nästa pärs. Skulle de andra svenska tjejerna klara sina kval och vem får Kinka möta imorgon? Ytterligare 1,5 timme framför datorn och nu är det klart. Alla fyra svenska tjejerna är bland de 64 som får tävla vidare imorgon. Kinka möter en italienska (det finns inga dåliga italienskor...) och den tjejen har en del riktigt bra meriter. 9.50 börjar de och då blir det till att sitta framför datorn igen.
Efter anspänningen framför datorn fick det bli en tur med hundarna. Försökte få igång snöscootern. Tänkte det kunde vara käckt med en tur ner över fälten. Eländet startade inte. Promenad istället. Bambi drog framåt, Hoss stretade bakåt (ville lukta överallt), Arwen flamsade omkring och Cariña gick tätt intill mig. Det var skönt i alla fall men ryggen hade tagit stryk efter alla timmar framför datorn. Tillbaka igen gav jag scootern en sista chans och då gick det, den spann igång. I samma sekund som den gick igång kom jag på att jag vet inte hur man stänger av den... strunt i det, det fick bli ett senare problem. Hoss fick till sin stora förtrytelse stanna hemma och damerna stod på språng. Då gällde det att få i växeln "Framåt". Visste vilken spak jag skulle dra i och efter lite trixande började vi åka framåt.
Efter 10 m kände jag att allt inte var som det skulle, jag befann mig inte vinkelrätt mot marken, jag hade en 45-gradig lutning i sidled och höll krampaktigt i mig för att inte falla till backen. Insåg att hela ekipaget höll på att välta och slängde mig snabbt av. Får skylla på att det bara är andra gången jag sitter på scootern. Klurade ut hur jag skulle räta upp det hela och sedan bar det av i lugn takt. Damerna sprang lyckliga bakom mig när vi tuffade ner längs lilla vägen. Då springer det upp en harpalt. Jag vet att husse körde ifatt damerna när de var på harjakt igår så då tänkte jag att då gör jag väl det också. Då dog motoreländet. Tvärdog. Där stod jag en km hemifrån med en scooter och ser hare och hundar försvinna i fjärran. Fan. Förra gången den dog när någon var ute fick vi spänna för Kalle (hästen) och låta honom dra den hem. Scootereländet väger ton! Hur det var fick jag igång motorn igen och tog upp jakten på den skingrade flocken. Haren kom lugnt skuttande tillbaka, den hade fintat bort damerna på ett tidigt stadium, och jag hittade tre virrhönor plumsandes i djup snö några hundra meter längre bort.
Vi fortsatten ytterligare en bit innan vi vände hem. Då körde jag fast när jag skulle över en passage mellan två fält. Jag såg på spåren att Peter hade kört där tidigare men han hade nog högra fart än vad jag hade. Scootern kom varken framåt eller bakåt och inte hittade jag backväxeln. Det fick bli ett styrkepass och till sist hade jag lyft/baxat ut scootern så pass att jag fick tillräckligt med fart för att komma fram. Sedan blev det race hem och så var då problemet en realitet. Hur stänger man av motorn??? Kom mig inte för att ringa Peter som är på träningsläger och fråga "Hur stänger man av motorn på din scooter?" och inte heller vill jag ringa Kinka i Paris och ställa frågan. Men problem är ju till för att lösas och det blev en Charlottiansk variant denna gång... Nu står scootern parkerad med motorn avslagen= ej igång! Nu återstår bara att klura ut hur jag ska få reda på hur man egentligen ska göra utan att avslöja att jag inte vet.
Det var en härlig pärs, denna scooterfärd. Genomsvettig med lagom puls och adrenalinhalt och nöjda hundar. Den ende som inte var nöjd var Hoss.

Valparna växer som attan. Alla väger runt 2200 g och de är 22 dagar. B-kullen vägde runt 1100g på dag 19 ... De går i valplådan, busar, skäller, kommer fram, vill bli upplyfta och är synnerligen pigga krabater. Första avmaskningen är gjord och imorgon ska de få smaka kalvfärs.