2010/04/17

Vilka fullträffar idag!

Idag kan jag sjunga följande för Kinka: SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. Igen!
Och för maken kan jag sjunga: SM-SILVER, SM-SILVER, SM-SILVER.

Kinka försvarade sitt SM-guld idag. Helt fantastiskt! Efter en veckas fjällutbildning med skolan mötte maken henne på hemresan i Jönköping igår kväll och körde vidare till Göteborg och Kungsbacka, där SM är denna helg. Starkt att vinna efter en vecka på fjället, fjärran från träningslokalen!
Maken "passade på" att leka lite i oldblysklassen när han ändå var på plats. Resultatet blev ett SM-silver efter en stöts förlust i finalen.

Och så då Aragon och MT:t... jag sitter här och bara myser. Och försöker att bortse från att ryggen känns som om den är av, att höger knä knappt går att böja på grund av svullnad och att vänster fot värker som den lille lede efter ett felsteg när jag sprang över tuvorna för att gömma mig bakom pappfigurerna. Men det där är petitesser, Aragon har visat vad han går för idag! Nu har jag papper på det och det är inte bara jag "som tycker". För det finns alldeles för mycket tyckande i hundvärlden... tycker jag...
Idag var första gången som jag såg ett MT och det var ju lite skillnad mot ett mh. På sitt sätt betydligt tuffare men också justare på ett sätt. Bland annat fanns här två domare och inte en enväldig beskrivare.
Både domarna, testledarna och figgarna var kanonbra och uppträdde på det neutrala sätt man kan begära mot hundarna. Har tidigare sett hur TL kan stå med händerna i sidorna, lätt framåtlutad och med keps på huvudet när man ska gå fram och hälsa. Inte särskilt professionellt, kan man tycka.
Det var ett alltigenom lyckat arrangemang och en bra dag. Jag har lärt mig massor genom att se hundar i aktion, inte bara mina egna utan även andras. Har också känt att jag nu har en djupare kunskap i att kunna läsa av hundar och det lärde jag mig under instruktörsutbildningen.
Men de som tror att det bara är att gå ut och göra ett MT och hämta hem ett godkänt ska tänka till ett par gånger. Jag upplevde att det var en väsentligt tuffare bedömning av de olika momenten än vid ett mh. Och helt andra egenskaper bedöms, t ex koncentration och uthållighet. Dessutom är det ju delvis andra moment. Lekinviten från 40 m kräver sin hund! TL slår bitstocken i backen ett par gånger och ställer sig sedan med stocken ut från kroppen. Då släpper man hunden som ska rusa fram och hoppa upp och gripa tag och börja kampa med stocken.
Mest nervös var jag för pappfigurerna, fy vad läskigt med ett gäng halvgubbar i halvcirkel och en jäkel i mitten. De hundar jag såg hade också helt olika strategier för att ta sig fram till föraren. Några drog rakt fram i full kareta till föraren, däribland Aragon. Några tog en lov för att se om det fanns alternativ och sedan var det fullt ös (Bambi). Någon blev kvar bakom pappfigurerna och fick verkligen ta sats för att våga sig fram då föraren hade ropat några gånger. Jag satsade frejdigt på att bli så kul och intressant att hundarna till varje pris ville fram till mig. Ska bli kul att se filmen med Aragon där jag vilt tjoande och skuttande och pipande snubblar fram bland tuvorna. Värdighet var inte att tänka på, här gällde det att vara roligare och intressantare än alla för en hund tänkbara alternativ. Det är mitt mantra på valp- och unghundskurserna: Var roligare och intressantare än alternativet. Och man får ju leva som man lär.

Det blev en heldag i Mönsterås och därför var jag tvungen att fördela de icke-deltagande hundarna på något sätt. Arwen, Cariña och Hoss lämnades av hos mina bussiga föräldrar igår kväll. Den trion är väldigt lätt att handskas med när de är utan de yngre förmågorna. Cinzia fick hänga med idag och tillbringade en del timmar i bilen tillsammans med Bambi. Och vad händer då...?!
Den stunden jag var iväg och gick banan med Bambi var det dags för dagens bus. Cinzia satt ordentligt inlåst i bagageutrymmet i min bil. Ett rejält galler som smiter åt vid sidorna hindrar effektivt hundar från att klämma sig fram. Inte ens Houdinia kom förbi. MEN vad gör man då, när det inte går att pressa sig förbi gallret och det finns godis och mattes mackor i framsätet?
Ny tävling, hur löser man detta om man är Lillskit? Ännu en gång är det bara äran man vinner men jag kan bjuda vinnaren på en fika nästa gång vi ses.
Fritt fram att gissa!

4 kommentarer:

Cissi sa...

Jag tror hon fällt sätet så hon kom fram! Ja tack till fika :-)
Kram

Charlotte sa...

Sätet var ju spärrat för att inte kunna fällas.
Så hur gick det till?

Cissi sa...

Hon sköt spärren åt sidan eller tryckte ner knappen, vilket det nu är i din bil :-)

Jillsan sa...

hon får upp bagageluckan?