Smålandsstenar

En lång och händelserik dag går mot sitt slut, officiell SBK-utställning i Smålandsstenar och exteriörbeskrivning av Aragon.
Efter det lyckade MT:t för ett par veckor sedan ville jag få Aragon exteriörbeskriven så fort som möjligt. Den ene domaren i Smålandsstenar skulle inte hinna varpå jag kontaktade den andra som åtog sig uppdraget. Tyvärr så gjordes beskrivningen samtidigt som bedömningen av vita herdarna pågick i utställningen så jag hann inte se mycket. Försökte smita fram och kika när jag väntade med Cinzia men ett mycket irriterat "BORT" från Cissi fick mig att snabbt retirera. Och hon hade ju rätt, så fort Aragon ser mig i närheten får han lite fnatt, skäller, blir jätteglad och tämligen oregerlig. Men jag var ju så nyfiken...
Aragon blev godkänd och klarade därmed av kraven för korning. Ska man spetsa till det lite kan man ju säga att han blev den förste vita herden efter inträdet i SBK som blev klar med alla delar. (Reservation för vad som kan ha hänt på andra platser i landet som jag inte känner till.) Ska man vara mer ärlig så blev både han och Grimm (Cool Casper of TBB) klara med detta idag och bör vara de två första. Grimm blev beskriven en timme efter Aragon. I ett hundrameterslopp är en timme en evighet men sett till utvecklingen av en ras är en timme absolut ingenting. Men nu har vi två vita herdar som väntar på att få sin nya titel bekräftad!
Det som är lite intressant, tycker åtminstone jag själv, är att jag som en av de öppet mer kritiska till SBK-anslutningen får en av mina hundar till titeln Korad i första omgången. Har jag ändrat uppfattning i SBK-frågan? Nej... Nog om det.
Love, Cinzia och Bambi ställdes ut med lite skiftande resultat.
Love har börjat att uppföra sig rätt så bra, tycker jag. Nykokt lever i fickan fick honom att faktiskt ha fokus på mig större delen av tiden i ringen. Han var inte ens i närheten av att fälla mig, då var det värre med det ojämna underlaget. Love har lagt på sig några kilo och börjar närma sig att bli fullvuxen. Ett foderbyte i augusti förra året har gett resultat. OK, han har kanske hunnit halvvägs, det är en bra bit kvar. Kritiken var riktigt bra, med mer träning och det nya fodret blir det ännu bättre. Det finns hopp!
Däremot tror jag inte att han går ut på ett MT, han är alldeles för cool. Gillar inte att kampa, gillar inte att jaga, struntar i figurer i skogen som inbjuder till lek och då är det kört. Däremot låter han sig inte bekommas av pappfigurer, Dumpe eller skrammel, troligen skulle han bara lugnt vänta till släden var ända framme. Skott? Tjaha, var det något som small? Leka och lyssna till skott, nää. Han är lite svårflörtad på vissa saker, den gode Love, men absolut stencool. Jag får väl göra så som jag vet att det finns andra som gör, träna på vissa moment. Kanske kan jag lära honom att kampa och leka med andra.
Åter till utställningen. Cinzia/Lillskit/Houdinia/Miss Runaway skötte sig finfint. Tandvisning har jag slarvat med att träna och det gillar hon inte men finner sig i att hon måste när jag säger ifrån. Nu blir det till att titta på tänder så fort tillfälle ges!
Domaren belönade mitt lilla monster med en etta i kvalitet och etta med ck i konkurrensen (Unghund).
Kritiken: Kraftfull tik med bra huvud, normal hals, välutvecklad kropp med bra rygg, bra front, kraftig benstomme, välvinklad bak, bra lår, bra steg, vacker päls och färg.

Så var det Bambi. Kinka var med och visade henne idag. Jag tror att Bambi är dräktig, hon var inte sig själv på långa vägar. Trött och tjurig och inte alls så positiv som hon brukar vara. Tvåa i kvalitet med nedslag på att hon behöver mer ringvana och för mycket färg. Annars var det kalaskritik.
Till sist var det tre tikar kvar i matchen om Bästa Tik. Cinzia blev tvåa efter Asta, som är champion, och det betydde att Cinzia fick sitt första cert! Tjoho! Min lilla sötnos! Gullunge! Mattes älskling! Min kelgris!
Kan inte annat än att vara suveränt nöjd med utfallet av dagen!
Och grattis till Eski och Asta, dagens BIR och BIM!

Under hemresan inträffade en incident på 100-sträckan utanför Växjö. Ungdomarna och hundarna sov gott och jag pratade i telefon med Cissi.
Vi var fyra bilar på rad, två med släpvagn i täten och vi sist. Helt plötsligt ser jag något mycket märkligt, något stort och odefinierbart virvlar upp i luften en bit fram, åker ner framför bil nr 3 och upp i luften igen. Ungefär här hojtar jag i telefonen att "Vad i #&*#¤ händer?" Slänger luren i knäet på min yrvakna dotter och greppar ratten hårt samtidigt som jag stampar på bromsen eftersom bil nr 3 tvärnitar. Då faller en soffa ner från skyn, landar på huven på bil nr 3 och studsar ner på vägen. När soffan slutligen stod på vägen var det en f d soffa, vissa delar saknades och låg spridda lite här och där. Ur bil nr 3 kliver en äldre dam som lugnt börjar plocka upp de utspridda delarna. Kinka och jag går ur och lyfter bort soffan från vänsterfilen på 100-vägen, vi tyckte att den var olämpligt möblerad där. Sedan utbryter den stora kalabaliken. Plötsligt finns ytterligare en kvinna vid bil nr 3 och hon är väldigt upprörd och arg. Tre herrar kommer kutande från bil nr 1 och ett vilt parlamenterande mellan kvinnan och herrarna utbryter. Kvinnan skäller ut herrarna efter noter. Vi fattade ingenting först sedan förstod vi. Herrarna i bil nr 1 bröt kraftigt på svenska. Kvinnan bröt kraftigt på svenska. Herrarna hade kört bil nr 1 och kvinnan bil nr 2. MEN de kände inte varandra. Herrarna hade kört alldeles för fort med sin släpvagn och hade inte surrat lasten, bl a en numera f d soffa. Soffan hade flugit av släpet och susat över kvinnans bil och släpvagn innan den började studsa omkring. Jag förstår att kvinnan var rasande, det hade kunnat sluta hur illa som helst. Herrarna försökte tjafsa emot en liten aning, verkade inte begripa vilken änglavakt alla hade haft. Kvinnan tog ny sats och jag hjälpte henne en smula genom att förklara vissa trafikregler och säkerhetsaspekter.
Bil nr 3 fick inga skador men damen/föraren var nog lite chockad.
Klart obehaglig upplevelse att se en soffa komma nerdimpande från skyn, tyckte vi allihop. Hade jag inte varit på ett så synnerligen gott humör efter utställningen så hade jag nog skällt lite till på herrarna.

Imorgon kommer det förhoppningsvis lite bilder från Smålandsstenar!