Kära alla anonyma! Och alla andra!

Fascinerande!! Det må jag säga, FASCINERANDE! Eller tragiskt? Ja, kanske det. Rentav både och... Att underteckna inlägg på forum, bloggar och liknande med ”anonym”, ”anonymus” och liknande är svagt. Kan man inte stå för vad man tycker, varför då skriva alls?

Varför namge en hund och inte underteckna med sitt namn? Känns väl kanske tryggt att skriva från de osynligas land men då är man också icke-existerande. I mina ögon visar det nivån man vill ha på debatten, och inte bara vill, snarare den nivå man möjligen klarar av att föra debatten på.
För två dagar sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen som en kommentar till ett inlägg på White Ice Wolfs blogg. I kommentarerna på WIW:s blogg är det både före och efter detta en eller flera som skriver anonymt. En av dessa namger dessutom en hund. Intressant.

I veckan som gick hade jag flera fall på mitt arbete där ungdomar hade kränkt varandra på nätet utan att egentligen vara medvetna om att man kränkte varandra. Naturligtvis skedde kränkningarna anonymt. Många tårar fälldes. Och förvåningen var inte liten över att vi hade pejl på vilka som hade skrivit i anonymitetens skugga. ”Hur kan ni veta...”
Ett annat gissel är bloggar där ungdomar viker ut sig totalt till publikt beskådande.
Ungdomar har uttryckt stor förvåning över att LÄRARE har hittat till deras bloggar samtidigt som det i nästa andetag konstateras att ”min blogg har 100 träffar varje dag, vilka är ni alla som läser det jag skriver”. Jag avskyr att bli underskattad. Tror de att de är anonyma för att de skriver på nätet? Varför i helsicke skulle inte jag hitta mina elevers bloggar? För att jag är lärare och därmed inte förväntas besitta kunskapen hur jag tar mig fram på nätet? Om jag inte hade försökt att uttrycka mig lite nyanserat här så vet de som känner mig att jag förmodligen hade sagt något i stil med att det kan man väl för fan räkna ut med arslet och en krita att även lärare hittar på internet. Och så hade jag muttrat något om mindre begåvade idioter, fega uslingar och underskattning.
Förra helgen fick jag ett sms med ett något ekivokt innehåll, utan avsändare. Tre minuter senare kom en ursäkt, man spelade Sanning eller konsekvens och någon hade lånat mobilen och skickat meddelandet. Även ursäkten var utan avsändare. Hitta.se visade att telefonen tillhörde en av mina elever. Måndag fm redde vi ut vad som hade hänt, dvs jag fångade in telefonägaren och klargjorde med tydliga ord vad jag tycker om anonyma meddelanden och gav budskapet att jag förväntade mig att sms-författaren skulle söka upp mig. Telefonägaren var lika röd som en pion i högblomning och och efter en kort stund dök en djupt ångerfull sms-författare upp. Heder åt denne som vågade stå för det som var gjort! Ursäkten är accepterad och vi har lagt denna incident bakom oss. Min respekt ökade för dessa ungdomar som visade mod att stå för vad de hade gjort.
Jag vet inte vad som har hänt och vad som händer. Internet är i många avseenden en välsignelse men också ett träsks värsta bakgård.
En välsignelse där man snabbt kan hitta alla möjliga och omöjliga upplysningar av allehanda slag men också en bakgård där stinkande skithögar trängs. Skithögar som i skuggan av anonymitet tycker att man kan haspla ur sig vad som helst riktat till vem som helst, när som helst. För man ser ju inte den det drabbar och man syns inte själv.
Anonymitet har under mänsklighetens historia dolt de värst övergrepp man kan tänka sig genom att man avsäger sig sin identitet och därmed inte känner att man är personligt ansvarig. Detta har bevisats i flera psykologiska experiment.
Samma mekanism kan man se i krig där vapenutvecklingen har lett till att man inte längre ser sin fiende när man dödar denne. Under första världskriget slogs man fortfarande i mångt och mycket man mot man, nu trycker man på en knapp och vips har man raderat ut flera hundra, kanske tusen människors liv många kilometrar bort och sover sedan gott på natten.
Likheterna med att skriva anonymt på nätet är slående med undantaget att i krig är det något man blir beordrad till, på internet skriver man alldeles av sig själv. Vilket är snäppet värre.
Vart är vi på väg?? Varför är det så svårt att visa respekt genom att skriva ut sitt namn?

Demokrati betyder att majoriteten beslutar.
Demokrati betyder att man kan vara med och försöka få andra att tycka som man själv gör. Demokrati betyder att alla inte kan få sin vilja fram.
Demokrati betyder att några sannolikt blir besvikna.
Demokrati betyder att man ska visa respekt för de som inte tycker lika som man själv gör. Demokrati bygger på öppenhet och ansvar.
Demokrati är jobbigt då det kräver tanke och aktivitet.
Men baske mig att demokrati betyder att man ska gömma sig bakom att vara anonym för ”det får man vara i en demokrati”.

Om det inte har framgått var jag står i frågan vill jag klargöra att eventuellt anonyma kommentarer på denna blogg kommer att raderas omgående, oavsett vilken inställning de uttrycker.