Turister på tomten!

Just när jag avslutar förra inlägget inträffar det fantastiska. Tupparna larmar och jag går ut på balkongen för att se vad som står på. Jodå, turister inne på vår tomt. Tupparna larmar för främmade människor och främmade hundar, duktiga vakthundar.
Försiktigt viskar jag till damerna som ligger och sover att se vem som är här. Alla tre rusar ut på balkongen och skäller grovt ett par sekunder innan de störtar ner för trappan och ut. Gamle Hoss lufsar efter för att kolla läget. Hejdar ligan med ett "VÄNTA" just innan de hoppar över den lilla grinden till den delen av tomten där Familjen har parkerat sig. "Vi skulle bara titta på hönsen, är det OK om vi går in?" De är ju redan inne! Förklarar att en höna har kycklingar och att hon lätt blir aggressiv samt att hundarna och resten av hönsflocken kommer att hjälpa hönan. Ibland är det bra att det är just turister som inte vet så mycket om djurens beteende för de tror verkligen på vad man säger. Nåja, jag skulle inte heller ha riskerat något med fyra stormskällande stora hundar bakom en låg grind i det läget. Turisterna stod kvar och tittade en stund, iakttagna av vita maffian. Nu är det lugnt igen.
Undrar om man blir skadeståndsskyldig om hönsen går till attack? Varning för hunden-skylt har vi men inte Varning för hönsen. Munkorg på en höna kan ju vara en idé. Ny produkt att utveckla men rätt så smalt användningsområde skulle jag tro.
Faktum kvarstår att en höna med kycklingar ofta är aggressiv. Vår lilla Pärlan däremot är en riktig gosehöna. Hon accepterar att jag hanterar, lyfter och bökar med hennes kycklingar om det behövs. Igår hoppade hon upp på ett räcke bredvid mig och buffade på min arm för att se om jag hade något gott i hinken. Där stod jag och klappade och kliade henne medan hon fick lite extra mat. Och kycklingarna kilade mellan fötterna på mig.
Annat var det med den första kycklingen som kläcktes här på gården för fem år sedan. Två hönor som ruvat bredvid varandra gjorde anspråk på den stackars lille. Då var det fulla slagsmål, dels mellan hönorna och dels mellan mig och höna/hönor. De är inte att leka med, det kan jag försäkra. En av dessa hönor hamnade dessutom i vad man skulle kallat väpnad konflikt (sporrarna...) med Peter. Det var sekunder från hönsgryta till middag den dagen.
Det mest minnesvärda från första kycklingen var när jag lyckades få tag i en höna med vardera handen, en sprattlade och tjöt till höger om mig och den andra till vänster. Jesiken vilket liv! Förflyttade mig till hönshuset och slängde in den ena där och slog igen luckan och hade sedan bara en höna att hålla koll på. Och kycklingen. Ropade desperat ut Peter som snabbt som ögat (ca 30 min) fick till en bur att placera en höna och kyckling i. Problemet var bara att kycklingen kunde ta sig ut genom det finmaskiga nätet och då var det en rasande höna instängd i buren. Så gick han (det var en tupp) in i buren och då försökte den andra rasande hönan ta sig in i buren. Vilket liv det var i några dagar innan det lugnade ner sig! Då fick vi öva upp färdigheten att fånga en attackerande höna innan man blev riven. Nu har vi det lugnare med kycklingmammor då alla hönsen är kläckta och uppvuxna här och har fullt förtroende för vår familj.
Det var inte alls det här detta inlägget skulle handla om, shit happens.