Gnällkärringen gnäller

Äntligen ledigt!
I måndags förra veckan kl 12.30 började ledigheten. Då hade jag avslutat projektet med UEM. Inga sönderslagna hotellrum, inget stulet, allt betalt = mitt huvuduppdrag var slutfört. Puh!
Det har kommit in många lovord från hela Europa kring arrangemanget och det är ju kul. Organisationen i Kalmar Modern Femkamp är synnerligen slimmad och övriga Europa tror inte på att allt sker med hjälp av 5-6 familjer men så är det faktiskt. Wikströms, Höckerfelts, Westmans, Haglunds, 1xElfverson och så Barvestads. Glömde jag någon? Knappast. Detta järngäng har vid det här laget en massa rutin på att ordna tävlingar med hög kvalitet. Denna gången slapp vi (=jag) ju att ordna ett ridmoment med inhyrda hästar, banbyggare och allt annat som det för med sig. I det perspektivet var detta en "liten" tävlingen och det säger ju en del om organisationen.
Förra veckan blev en slapparvecka på våra underbara stränder. Varför åka på semester när vi har allt man kan begära på rimligt avstånd? Det jag bara inte fattar är att man som turist kan tillåta sig att bete sig hur som helst. Försöker att lugnt och sansat tänka på Rålambshovsparken i Stockholm där man har ca 1 kvadratmeter till sitt förfogande och att detta sätter sina spår i beteendet när familjerna från huvudstaden intar stranden på östra Öland och prompt ska lägga handdukarna kant i kant med de som redan ligger där. Väl att märka att det finns gott om utrymme på resten av stranden. Kanske en omvänd social fobi där man absolut måste känna en intensiv närhet till övriga solbadande gäster? Eller kanske man har som sport att se hur länge övriga står ut med att bli nedskvätta med sand av de medförda barnen? Inte vet jag! Handdukar, solstolar, parasoller, vindskydd, kylboxar, gnäll på att det inte finns någon kiosk, inget rinnande vatten på den fina lilla toaletten som ortsbefolkningen har ställt i ordning, jag vet inte allt. Det man gör i det läget är att stillsamt ta sin handduk och flytta 50 m bort och få lugn och ro igen. Varpå familjen storögt tittar efter en och inte fattar någonting.
I Borgholm råkade jag höra hur ett gäng killar på dryga 20 år försökte ragga upp en lokal servitris. "Du vet, vi är erfarna, vi kommer från Stockholm." Rusade ut så att skrattsalvan som vällde upp inte skulle höras. Grabbarna trodde på det de sa! Jisses, snacka om Stockholmskomplex! Servitrisen, som inte är att betrakta som oerfaren, spelade med i spelet och fick rejält med dricks innan hon avpoletterade grabbarna och gick hem till pojkvännen.
Inte upplevde jag stockholmare på det sättet under de nästan tio år jag bodde i Stockholm. Maken (stockholmare) är inte sådan och inte andra stockholmare som jag känner. Å andra sidan vet de väl att jag skulle slå tillbaka om de körde en sådan attityd så att jag hörde det. Jo, förresten, det finns de som kör med stockholmsattityd. Upplevde det under åren som jag satt i förbundsstyrelsen i Fäktförbundet. Glömmer aldrig då ordförande ringde upp mig kvällen före ett styrelsemöte och krasst konstaterade "Du är en jävla gnällkärring, vet du det? Det ska du fortsätta att vara, vi behöver det." Ordföranden var född i Eskilstuna. Så är det, jag är en jävla gnällkärring och det fortsätter jag att vara.
Stranden är som sagt lång och det var en härlig och solig vecka med relativt lugn och utan alger.
Dock för varmt för att träna hund. Vovvarna låg helt utslagna efter förmiddagarnas besök på stranden med bad och bus och grävningar. Inte förrän sena kvällen vaknade de till liv igen. Semester även för dem!