Fler bilder kommer imorgon.
Åtta vita herdar var anmälda och Arwen och Aragon var två av dem. Det stora målet för denna och de nästkommande utställningarna var att försöka få till Aragons tredje cert och därmed championat, inget att hymla med det om. Dessutom ville jag försöka få till det innan Blixtras och Aragons valpar ska registreras.
Alltså infann Cissi, jag och hundar oss i god tid i Larv. Perfekt ordnat med ordentligt visande p-vakter, lätt att ta sig till entrén, snabbt genom besiktning och nära till ringen. Den här gången var tältpinnarna ordentligt märkta coh tältet kom upp lätt och smidigt i den gassande solen och häftiga vinden. Hundarna uppskattade att kunna gå in i skuggan och svalkan.
Katalogen upplyste om att det bara var Aragon och Jack Akbo Parchovany som var anmälda hanar. Jack är redan champion och konkurrerar därmed inte om certet. Då är det "endast" Aragons kvalitet som gäller, ingen konkurrens. Men nu var det ju det där med Nils Molin som domare. Hade hört flera som tycker att han är "svår" som domare, noga med temperament och steg. Nåväl, in i ringen och springa två varv. Hade för säkerhets skull laddat med två panodil och en diklofenak för att inte känna av mina värkande knän under utställningen. Och de kändes inte så farligt men jag slår vad om att knakandet i varje steg hördes ut till publiken.
Det gick inte så fort som jag ville, Aragon tyckte det luktade gott i gräset.
Han är som sin far; vänta, inte så fort, jag vill lukta här.
Efter två varv la Molin huvudet på sned och gick och hämtade måttstocken. Konstaterade att "Han är inte stor". Nej, sa jag, men han är tillräckligt stor. Han är inga 66 kontrade Molin. Nej, sa jag, men alla behöver inte vara maxade och 66 är ju max. Bara bra om det finns några små och bra hanar också, rasen tenderar ju till att bli större och större. Man kan ju inte sätta en stor hane på en stor tik. Och det var vi överens om och Aragon konstaterades var 62 cm över havet. Isen var bruten och jag insåg att Nils Molin var en man med humor coh ett mycket vänligt sinnelag.
Så vidtog granskningen. Aragon uppförde sig mycket väl och stod nästan som jag ville hela tiden. Han lyckades t o m se lite glad ut!
Resultatet av granskningen och det sista varvet i språngmarsch blev lysande. CK och championatet var i hamn! En liten och robust hund var Molins kommentar
Jack hade ingen bra dag, fick inget ck och därmed var Aragon bäste hane.
Så var det då tikarna. I juniorklassen var det bara Barvestad's Cleopatra som hade vuxit till sig sedan Växjö och ser riktigt trevlig ut. Etta med hp.
Bland unghundstikarna var det tre avkommor efter Jack, alla åkte ut med tvåor, samt Mata Hari som var bästa valp på rasspecialen. Mata Hari fick nöja sig med en slät etta.
Återstod bara Arwen. Hade haft ett långt samtal med henne om gårdagen och hur man uppför sig. Var lite nervös för att hon har lagt sig till med olater sedan i januari men det gick bra.
När domaren har klämt färdigt på henne tycker hon att det är kul, gillar att ställa upp sig och att få köttbulle. Även här blev det ett ck och därmed blev det kullsyskon i matchen om BIR och BIM! Böda i repris!
Cissi fick rycka in och springa med Aragon och jag hängde på med Arwen. Nils Molins slutkommentar blev att "tiken är bättre men hanen är mer öppen och därför vinner han". Lilleman fick sitt sista cert, championat och blev BIR, Arwen blev BIM och jag var bara såååååå lycklig över mina juveler. Tänk att få ha varit med sedan de föddes som små knyten i valplådan här hemma den där dagen i april 2005 och sedan följa dem fram till de har sina championat. Att själv föda upp en hund och se den få framgångar slår för mig högre än att få framgångar med en inköpt hund, som Cariña. Då är det någon annan som har tänkt på vad som kan vara passande kombination, nu är det mitt eget och det utesluter inte att jag är jättestolt över Niña och älskar henne lika mycket som de andra. Men en sådan här dag när ens egen uppfödning blir BIR och BIM är en lyckodag. Precis som det var i Böda. Mungiporna fastnar i ett uppåtläge och allt vidrigt som händer i världen bleknar för en stund.
I BIG-finalen hade vi som vanligt inget att hämta, men vad gjorde det?! Trötta och oerhört nöjda och lyckliga for vi hemåt. BIR, BIM och championat, vad mer kunde vi ha önskat... och Arwen var förlåten den taskiga och oengagerade insatsen på lördagen.
Nu blir det championfest den 30:e. Har tagit för vana att fira varje championat med en fest där hundvänner i trakten bjuds in. Nu ska vi fira Aragon och Arwens norska championat som vi inte har firat än.
Åtta vita herdar var anmälda och Arwen och Aragon var två av dem. Det stora målet för denna och de nästkommande utställningarna var att försöka få till Aragons tredje cert och därmed championat, inget att hymla med det om. Dessutom ville jag försöka få till det innan Blixtras och Aragons valpar ska registreras.
Alltså infann Cissi, jag och hundar oss i god tid i Larv. Perfekt ordnat med ordentligt visande p-vakter, lätt att ta sig till entrén, snabbt genom besiktning och nära till ringen. Den här gången var tältpinnarna ordentligt märkta coh tältet kom upp lätt och smidigt i den gassande solen och häftiga vinden. Hundarna uppskattade att kunna gå in i skuggan och svalkan.
Katalogen upplyste om att det bara var Aragon och Jack Akbo Parchovany som var anmälda hanar. Jack är redan champion och konkurrerar därmed inte om certet. Då är det "endast" Aragons kvalitet som gäller, ingen konkurrens. Men nu var det ju det där med Nils Molin som domare. Hade hört flera som tycker att han är "svår" som domare, noga med temperament och steg. Nåväl, in i ringen och springa två varv. Hade för säkerhets skull laddat med två panodil och en diklofenak för att inte känna av mina värkande knän under utställningen. Och de kändes inte så farligt men jag slår vad om att knakandet i varje steg hördes ut till publiken.
Det gick inte så fort som jag ville, Aragon tyckte det luktade gott i gräset.
Han är som sin far; vänta, inte så fort, jag vill lukta här.
Efter två varv la Molin huvudet på sned och gick och hämtade måttstocken. Konstaterade att "Han är inte stor". Nej, sa jag, men han är tillräckligt stor. Han är inga 66 kontrade Molin. Nej, sa jag, men alla behöver inte vara maxade och 66 är ju max. Bara bra om det finns några små och bra hanar också, rasen tenderar ju till att bli större och större. Man kan ju inte sätta en stor hane på en stor tik. Och det var vi överens om och Aragon konstaterades var 62 cm över havet. Isen var bruten och jag insåg att Nils Molin var en man med humor coh ett mycket vänligt sinnelag.
Så vidtog granskningen. Aragon uppförde sig mycket väl och stod nästan som jag ville hela tiden. Han lyckades t o m se lite glad ut!
Resultatet av granskningen och det sista varvet i språngmarsch blev lysande. CK och championatet var i hamn! En liten och robust hund var Molins kommentar
Jack hade ingen bra dag, fick inget ck och därmed var Aragon bäste hane.
Så var det då tikarna. I juniorklassen var det bara Barvestad's Cleopatra som hade vuxit till sig sedan Växjö och ser riktigt trevlig ut. Etta med hp.
Bland unghundstikarna var det tre avkommor efter Jack, alla åkte ut med tvåor, samt Mata Hari som var bästa valp på rasspecialen. Mata Hari fick nöja sig med en slät etta.
Återstod bara Arwen. Hade haft ett långt samtal med henne om gårdagen och hur man uppför sig. Var lite nervös för att hon har lagt sig till med olater sedan i januari men det gick bra.
När domaren har klämt färdigt på henne tycker hon att det är kul, gillar att ställa upp sig och att få köttbulle. Även här blev det ett ck och därmed blev det kullsyskon i matchen om BIR och BIM! Böda i repris!
Cissi fick rycka in och springa med Aragon och jag hängde på med Arwen. Nils Molins slutkommentar blev att "tiken är bättre men hanen är mer öppen och därför vinner han". Lilleman fick sitt sista cert, championat och blev BIR, Arwen blev BIM och jag var bara såååååå lycklig över mina juveler. Tänk att få ha varit med sedan de föddes som små knyten i valplådan här hemma den där dagen i april 2005 och sedan följa dem fram till de har sina championat. Att själv föda upp en hund och se den få framgångar slår för mig högre än att få framgångar med en inköpt hund, som Cariña. Då är det någon annan som har tänkt på vad som kan vara passande kombination, nu är det mitt eget och det utesluter inte att jag är jättestolt över Niña och älskar henne lika mycket som de andra. Men en sådan här dag när ens egen uppfödning blir BIR och BIM är en lyckodag. Precis som det var i Böda. Mungiporna fastnar i ett uppåtläge och allt vidrigt som händer i världen bleknar för en stund.
I BIG-finalen hade vi som vanligt inget att hämta, men vad gjorde det?! Trötta och oerhört nöjda och lyckliga for vi hemåt. BIR, BIM och championat, vad mer kunde vi ha önskat... och Arwen var förlåten den taskiga och oengagerade insatsen på lördagen.
Nu blir det championfest den 30:e. Har tagit för vana att fira varje championat med en fest där hundvänner i trakten bjuds in. Nu ska vi fira Aragon och Arwens norska championat som vi inte har firat än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar