Svettig lördag i skogen

MH igen. Varmt soligt och fem vita herdar på plats. Eva-Liz hade kört ner från Värmland på fredagen med Blaze, Baccara och Aragon, Arwen skulle pinas liksom Frostflake's Daisy. Först ut var Arwen eftersom vi sedan skulle hem och packa för avfärd till Larv.
Arwen tyckte att allt det här var onödigt. Gå upp tidigt, inte hinna äta frukost, varmt, massa hundar, inte åka till stranden, etc.
Försökte få igång henne och få henne på gott humör men det är en dam med mycket egen vilja. Den utan tvekan smartaste av hundarna här hemma, signalkänslig (har nog sagt det förr) med en otrolig integritet. Och nu hade hon bestämt sig för att skulle vi gå i skogen så var det för att spåra, inget annat trams.
Hälsa på gruppen inga problem.
-Men hallå! Det står en karl i skogen och han är lite framåtlutad, varför hotar han oss?
Arwen vet ju inte att Per är en mycket trevlig och vänlig man.
- Varför ska HAN hälsa på mig, räcker det inte med att han hälsar på dig??? HJÄLP, han är hundtjuv, han tar mitt koppel och vill gå iväg med mig! MATTE!!!! Det är bara för att jag är väluppfostrad som jag följer med. Och sätter mig. Jag vill verkligen inte! Och han ska klämma på mig, jag protesterar. Var finns Hund-ombudsmannen?
Så var det dags för leken. Vilken lek? Arwen gjorde ett par försök att bita i trasan men, nej, inte idag. Jag kämpade och hoppade och studsade och försökte verkligen få henne intresserad men det var en sådan där dag då man INTE leker.
Förföljandet. Vilket förföljande?
Aktiviteten gick bra, nosade lite och tog det lugnt.
Avståndsleken med en figg i helskägg kunde bara gå på ett sätt. För det första var hon inte intresserad av att leka med en stolle i skogen och för det andra såga han läskig ut med sitt stora skägg. Och det är ett stort skägg, Tomten skulle bli avundsjuk. Det behöves lite lock och pock innan Arwen var framme hos honom. Stackars karl att bli så totaldissad!
Särkilt lättskrämd är inte damen. Dumpe flög upp, Arwen hukade utan att backa. Var snabbt framme vid overallen. Vid ljudet sprang hon åt sidan utan att släppa med blicken. Var snabbt framme vid ljudet och kollade.
Så var det spökena. Arwen var djupt upprörd, det kom något läskigt mot oss.
-MATTE, för helskotta, ser du inte??? Det kommer något mot oss. Jag morrar lite och skäller. KAN DU HJÄLPA MIG, MATTE????!!! Voff, voff, morr. Ser läskigt ut men står du kvar så stannar jag.
Efter en liten sväng bort gick Arwen fram och tog kontakt när jag var framme vid spöket.
Så var det lek igen. Vadå lek?? Det enda som hände var att min förkylning tog ut sin rätt, svetten sprutade, jag hostade och flåsade och hade hjärtklappning och Arwen tyckte jag var tokig och fattade ingenting. Ingen lek men skott. Eftersom damens humör inte var på topp gillade hon för dagen inte skotten heller. Det är ju sjutton, vi har varit på jaktstig och då står hon lugnt 10 m från lerduveskyttarna och bryr sig ingenting om att det smäller ett skott var 1o:e sek och att gubbarna vrålar Öhh för att få duvan att skjuta på. Nu var det inte alls roligt. Men sådant händer. Vi får väl visa på viltspår eller i bruks att hon inte bryr sig om skott.
Ett MH genomförs under en dag i hundens liv. Vad som sker alla de andra dagarna säger MH:t inget om.
Lördagen blev en bra dag för de andra vita herdarna...
Packning för utställning i Larv!