Ösregn på morgonen när det var dags att åka lättade till lätt regn under tältresningen för att sedan avta och vara enstaka stänk under dagen. Innan allt var på plats var i alla fall det mesta vått och fuktigt.
Tältpinnarna ville inte som jag ville och jag var rätt sur på mig själv att jag inte kollat att alla märkningar satt kvar som de skulle efter vintern. Märkningarna var nämligen försvunna, mer eller mindre. Skam den som ger sig, till sist stod ställningen där, bara att dra över tältduken, kvickt och lätt i regnet. Äntligen, allt på plats! Bara det att jag hade lyckats få på tältduken ut och in. Men vem bryr sig? Snabbt ner med ett par markpinnar så att duken skulle stanna på plats. Fästsnören vajade stilla på utsidan men inuti tältet var det inget fel.
Tre vita herdar, Love, Bambi och Bella (Blanca). Love fick etta med hp och jag måste säga att det var annorlunda att visa honom idag jämfört med Malmö. Pia och Tony har filat bort mycket av bushumöret de här veckorna. Vi hade bra kontakt, Love lyssnade även om han ibland från början hade andra idéer om vad vi skulle göra än vad jag hade.
Bambi fick också etta med hp med mycket bra kritik. Bella fick inget hp. Lite lös i fronten och lite hög svansföring var det som var negativt. Men den damen rör sig fantastiskt väl, vilket steg! Catrine får träna ner svansen och den lösa fronten kommer att rätta till sig, Bella är ju bara ett år.
Love drog längsta strået mot Bambi och blev BIR.
Sedan började den långa väntan på gruppfinalen, men det gjorde ingenting. Kaffe och mackor och bekanta som kom och slog sig ned. Där satt vi ett helt gäng med olika raser och pratade och hade trevligt. Chrillan och Anders med Kakan och Penny (phalene) hemma från byn och kennel Quality Danes med Stora Danskar som bor någon mil norr om byn. Det finns gott om kennlar här! Det var kul att se lilla Penny, 15 veckor, bredvid Boston, 1 år.Snacka om skillnad i size! Love deltog aktivt i fikandet och åt med god aptit korvsmörgås, skinksmörgås och jag tror att en bit äggmacka också slank ner. Efter ett par timmar var det dags för lunch och då blev det korv m bröd utan senap eller ketchup. Love har trivts den här dagen med att vara mitt i smeten. Har inte hunnit sakna husse och matte alls, tror jag.
Så småningom blev det finaldags. BIG-finalen gick på räls och vi blev BIG 1. Och Love skötte sig som en prins. Då insåg jag att vi var på väg in i BIS-finalen, jättekul! Att Love skulle gå så långt hade jag inte vågat hoppas på. Det här var ju bara för träning.
BIS-finalen blev nyttig träning för unge Love. Hundar av olika raser tätt runt omkring. 
Ringen var liten trots att det var utomhus och bara en ring. Måste bero på att det var Dvärgpinscher-klubben som arrangerade och att ringen var anpassad för dessa små miniatyrer, inte för 40 kg:s lufsiga juniorer. Love gillade INTE rottisen som stod tätt bakom oss och morrade och skällde. Det gjorde inte jag heller... försökte flytta oss framåt för att få lite avstånd men det gick inte, de (rottisen och matte) följde efter...
Vi med lite större hundar fick springa ett och ett halvt varv, förbi alla de andra, i tur och ordning, alla utom lilla taxen som trippade så nätt vid sidan av sin matte en liten cirkel. Tur att Love går alla möjliga kurser på bruks så det är inga problem med att passera andra hundar och ändå ha fokus på det han ska.
Sedan var det dags för den slutliga uppställningen. Spänningen steg medan domaren skickade ut hund efter hund. Till sist blev vi BIS 4 och det kan jag inte kalla annat än för ett himla bra resultat! Gissa om jag är nöjd!?! Förra helgen ett alldeles utmärkt MH med den här hunden och nu BIS 4 den här helgen.
Nu återstår bara att fundera på om Bambi trots allt ska vara med på cirquiten...
Dagen avslutades med en timmes härligt bus med Bambi, Love och Betty hemma i trädgården. Arwen var alldeles galen inomhus när hon såg de tre härja vilt, hon skulle minsann ut och tala om för dem vad man får och inte får. Aragon hojtade högt när han insåg att det var bus på gång utan honom. Hoss suckade och la sig och vilade. Cariña la sig i fönstret och såg bekymrad ut. Allt medan juniorerna obekymrat stojade runt. Ända tills jag kom på att jag skulle ha en bild med Love och rosetterna. Det var inte längre en ren Love, det var en jordig Love. Men vad gör det när man har blivit BIS 4 och skött sig kanon en hel dag? Då har man rätt att busa loss med syrrorna!
Tack Chrillan och Anders för hjälpen! Vad skulle jag göra utan er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar