Ännu en helg med utställning

Inofficiell utställning på hemmaklubben, vad gör man då? Jo, man anmäler hela gänget utom pensionerade Hoss och pushar på de andra med. Vad blir resultatet? Nio vita herdar till start!
Totalt var det dryga 200 med på utställningen men vi blev med våra nio den största rasen tillsammans med stabyhoun som också har uppfödare på ön.
Cariña hade bantat och var nu med i leken igen. Gissa om hon trivdes! Hon var drottningen mitt i gänget av avkommor. Arwen, Aragon, Love, Wille, Bernie, Bambi, Betty och Bella hjälpte alla till med att få folk att höra att HÄR ÄR VI!!! Hussar och mattar och hundar, allt i en salig röra.
Precis när Bernie och Love skulle in i ringen öppnade himlen sig och regnet fullständigt vräkte ner. Loves bettfel som han hade fått natten till Världsutställningen hade vuxit bort igen men nu var han något oren i gången. Bernie stod som bästa juniorhane denna gång.
Aragon hade bättre utvecklad front än Wille och vann där och i kampen om bästa hane segrade Aragon. Han med de allvarliga felen på Världsutställningen. De hade också försvunnit, konstigt...
Och den här domaren har dömt vita herdar flera gånger så hon kan rasen.
När det var dags för juniortikarna började det att åska också. Bella vann för dagen, före Bambi och Betty och sedan slog Arwen Cariña. I bästa tikklass vann Arwen som sedan också slog brorsan och blev BIR. Det roligaste var dock att allihop fick 1:a med hp! Alla nio!
Vi hade också två grupper, en avelsgrupp med Cariña och tikarna och en uppfödargrupp med hanarna. Båda grupperna fick hp med en lysande kritik!
Efter "grundomgångarna" hade det fungerat med en klass "Mr and Miss Wet T-shirt". Regnet stod som spön i backen och blixtarna fräste runt omkring oss, det var riktigt obehagligt en stund. Vi var alla dyngsura. Själv var jag snustorr under min fina regnjacka medan det droppade från nederkanten på mina capribyxor. Håret var våtare än när det är nytvättat. Skorna tog två dagar att torka. Men säg det som varar för evigt, inför finalerna försvann molnen och nu blev det väldigt varmt istället.
I finalpasset blev båda grupperna BIS. Vi slog den andra gruppen med stabyhouns och det var kul eftersom det förra året var fler grupper med och då vann stabbarna. Det var extra roligt att kunna ha helt olika hundar i de båda grupperna. De kritvita grabbarna var en maffig syn, två långhåriga och två korthåriga, när de travade in i ringen med Wille i täten. Cariña och tjejerna var ett lyckat drag. Alla tikarna har stora likheter med sin mamma och det var ingen tvekan om att det var avkommorna som visades.
På denna inofficiella utställning finns en särskild championklass alla raser och där hade vi tre vita med, Cariña, Aragon och Arwen. Åtta deltog totalt och Arwen lyckades bäst. Hon blev tvåa.
Därefter var det direkt BIG-final med 13 hundar och där vann vi, Arwen och jag! Det var tredje året i rad som en vit herdehund vann grupp 1-finalen på denna utställning. För två år sedan var det Cariña och förra året Frostflake's Daisy. Har det månne blivit tradition?!
BIS-finalen blev en spännande historia. Åtta hundar var kvar till denna och alla var naturligtvis snygga. Arwen visade upp sig snyggt i den nu stekande solen och till sist var det bara vi och en jättefin amerikansk cocker kvar. Vi fick springa lite extra, skorna tjippade och klafsade och de båda domarna konfererade en stund innan de beslöt att cockern blev BIS och vi BIS 2:a.
Sanslöst bra resultat, är min sammanfattning av dagen.
Betty var med för första gången och skötte sig strålande. Lilla Betty utstrålar harmoni och rör sig mycket elegant, riktigt trevlig att se på och att umgås med. Karin visade henne med den äran och husse Pelle mös när nervositeten släppte. Har väl aldrig sett Pelle röka förr men innan BIS-finalen med gruppen drog han med bestämda sug i sig en giftpinne ända in på filtret. Ska bli kul att se hur det går för Betty på officiella utställningar. Hon är ju anmäld till Gotland i augusti, sedan blir det Böda.
Bella är nästan veteran i ringen, känns det som. Catrine jobbar bra med henne och nu gäller det bara att få ner svansen när de springer. Bella ska också vara med på Gotland.
Bambi, vår lilla sötnos, börjar också få kläm på det där med ringen. Kinka visar henne bra och får henne att ställa sig snyggt. Troligen kommer även Bambi till Gotland, förutom Ronneby och Böda.
Grabbarna bus, d v s Love och Bernie, är ena snyggingar. Camilla har fått till visningarna bra och fick hjälpa mig med att visa Cariña och Arwen vid ett par av tillfällena i ringen.
Wille är en snäll goding. Börjar att få lite front äntligen men kommer att bli ännu bättre. Vilken snäll och lugn kille det är!
Aragon skulle visa att han vet minsann hur man gör så huka er grabbar, grrrr vov. Och så ryter man till och tar tag i honom och då är han en väldigt liten hund. Plutten. Han har varit hemma här några dagar nu och han är den störste kelgrisen av dem alla. På morgonen får man finna sig i att man har 37 kg herdehane liggande över sig vilt pussande en i ansiktet. Och så försöker han att vara kaxig mot andra hanar, utom Hoss, det går inte ihop.
Cariña hade en höjdardag. Fick vara i ringen fyra gånger. Hon njöt av att vara i centrum, hon ställde upp sig, hon fick köttbullar, hon var så lycklig. Sedan somnade hon som en stock.
Arwen börjar kunna det här med utställningar. Hon vet exakt vad jag vill, kan snart släppa in henne själv i ringen och be henne springa ett varv, därefter "fram och tillbaka" och sedan ställa upp. Domaren beskrev det som om hon hade ett uttryck av att "Här kommer jag, jag äger världen och är vackrast". Är det vad vi kallar attityd? Jag kan se på henne att hon trivs med att visa upp sig och det är viktigt. Hon blir den som gör Bambi sällskap till Ronneby.
Hade släpat med mig hästtransporten till utställningen för att ha hundarna i. Det är helt suveränt att kunna släppa in dem i den. Den är sval och där finns gott om plats för både bur och att röra sig på. Och när det åskar är den himla trygg att ha vovvsingar i., förutom att det är torrt i den. När jag skulle hem var den räddningen. Som på de flesta inofficiella utställningar var det många fina priser. Det är skillnad mot de officiella där man i princip bara vinner äran. Här är det anmälningsavgiften tillbaka flera gånger om, om man placerar sig. Och eftersom vi hade fyra mycket bra placeringar, förutom BIG 1, så var det mycket priser och bra priser.
Varför anmäler man då så många av sin ras/uppfödning till en inofficiell utställning på hemmaklubben istället för att åka till Köping? Förhoppningen var att visa upp rasen för den breda allmänheten, likaså att visa upp snygga och trevliga hundar av olika typ. Det tycker jag lyckades. Det var många som frågade om hundarna och rasen. Vid den här årstiden sjunker ju nästan Öland av alla turister som är här och den här årliga utställningen drar en hel del publik. Det var MÅNGA som satt runt ringen och tittade på finalerna. Ja, jag tror att det blev bra reklam för våra vita herdar!
Stort tack till er som var med och visade era vita herdar och ni som var med som supporters och hundhållare! Utan er hade det inte blivit en så lyckad dag. Vi kör väl igen i Saxnäs och Kalmar i augusti?