Cinzia rapporterar från Danmark och lite annat

Hej!
Nu har jag varit i Danmark. Ha, JAG fick följa med till Kalundborg! Hade hört så mycket om den där snyggingen Frisko så det var mycket trevligt att äntligen träffa honom. Det var faktiskt superkul och mysigt, hihi. Frisko tjöt i högan sky när vi kom, han var överlycklig och det var jag också. Jag störtade ut ur bilen och in till honom och tjoflöjt, vad vi drog igång. Mattarna blev smått förskräckta för vi höll på att riva hela huset.
Friskos familj tyckte att vi var väldigt lika, han och jag, på alla sätt. De tog faktiskt fel på oss några gånger.
Frisko tyckte jag var söt. Och läcker. Och jag tyckte han var dösnygg och helschysst, mmm. Han kunde pussas, minsann. Och himla het på gröten när han "skulle till". Tror faktiskt att jag är lite kär, fast det behöver ni ju inte tala om för någon. Undrar om inte Frisko också blev lite kär, han åt knappast något medan vi var där så jag åt hans mat också. Och han höll på att riva fönster och väggar för att ta sig in till där vi var. Alltså, jag gjorde inte så, matte höll ett öga på mig för hon säger att jag kan hitta på lite av varje om man inte ser upp. Kanske det, kanske, att det händer något någon gång. Shit happens, som man säger. Fast jag försöker att skärpa mig. Den här resan hände det inte så mycket egentligen. Drog in ett täcke i buren (det låg utanför buren och jag ville ha lite mer fluff), strimlade fodralet (låg också utanför buren...) till mattes stol för jag inte hade något att göra, slet fram det sista bältet i baksätet som jag inte har bitit av och tja, matte har inte inspekterat bältet ännu, äsch, och så lite till. Inte så mycket att snacka om egentligen. Man måste ju ha något att sysselsätta sig med när man måste sitta i bilen för att det ska vara lugnt i huset, alltså.

Nu är vi hemma igen. Har åkt runt och hämtat flocken på olika ställen och nu är vi jättetrötta allihop. Bäst att sova nu för man vet inte vad som händer när vi har släckt.
Vi har nämligen fått in objudna gäster i köket. De smyger fram och försöker att hitta mat när vi har lagt oss men si, mamma, mormor och jag är VÄRLDENS bästa jägare! Matte har riggat plåtburkar och tomma läskburkar där kräken brukar ta sig in så vi hör när de kommer. Då tittar vi alla hundar på matte tills hon säger "MUS" och då störtar vi ut i köket allihop. Matte stänger dörren och tänder lampan och sen, ni! Matte trycker sig mot den bortre väggen och blundar, mormor får stå framför diskmaskinen där in- och utgång är. Mormor är suverän målvakt, snabb som attan och bitsäker så därför är hon där. Jag som är minst får krypa in vid hyllan där kräken gömmer sig och morsan står bakom mig.
När kräken försöker sig på en utbrytning blir det livat värre. Jag behöver 1,5 sekunder för att komma fram igen och då har morsan satt fart på kräket som rusar mot mormor som effektivt spärrar vägen. För det mesta är det mamma som tar det avgörande greppet när kräket vänder bort från mormor. Måste erkänna att hon är jätteduktig, schmock så har hon dem i munnen i ett fast grepp, trycker till ett par gånger, lägger dem på köksgolvet och trycker ett par gånger till tills matte säger "loss". Då släpper hon och det ligger en död råtta på golvet! Och då får vi massor med beröm och köttbullar! Vi kallar det teamwork.
En morgon hade vi schmockat en råtta och fått våra köttbullar och sedan tog vi en till medan matte var i badrummet. Det visste inte matte utan hon höll på att trampa på den på väg till kaffebryggaren. Fattar inte varför hon skrek i högan sky? Den var ju saligen insomnad och låg ju bara där?
Lillskruttan Darling försöker att hjälpa till men hon har inte fått in snitsen än. Häromdagen var hon väl lite ivägen så jag fick inget bra grepp på kräket utan blev tvungen att släppa och då tog morsan vid. Då var kräket riktigt ilsket så stackars mor fick ett bett i läppen. Jäklar, vad förbaskad mamma blev! Det kräket levde inte många sekunder till! Sedan kan jag väl tycka att matte duttade lite för mycket med morsan för att hennes läpp blödde lite och det var inte alls nödvändigt att ge henne en extra köttbulle bara för det. Vi kunde ha delat på den också.
Nu måste jag vila lite om det skulle bli high life inatt. Vi har ju rest långt så jag är trött och nu hoppas vi på puppisar om nio veckor, det blir spännande!
Eder Cinzia




P.S Jag var med till Danmark som sällskap till mamma, ingenting annat.