Perioden maj-halva juni är ju den värsta för oss lärare. Rättningar, betygssättningar och konferenser driver en till vansinne. Hundarna får tillfälligt stå tillbaka. I år lämnar jag en alldeles fantastisk studentklass som jag har kamperat ihop med under deras tre år på gymnasiet.
SP3C, ni är bäst!
Jag kommer att sakna er något alldeles enormt! Ni är en sådan där klass som man får en gång under sin lärartid. Att se er utvecklas från små vilsna 16-åringar till mogna och världsvana19-åringar har varit en förmån. Jag kommer att tänka tillbaka på allt vi har gjort med vemod och glädje.
Köpingsvik och Eriksöre på våra kick-offer. Föreläsningar, lek och bad. Grillar som inte vill ta sig, frågesport, allsång och mys i stugorna.
Första resan första terminen när det var kravaller i Kristianstad och vi satt instängda på skolan vi besökte i 2 timmar utan att kunna ta oss ut. Jag har rest över hela världen med elever men ALDRIG varit ute för något liknande. Så händer det i Kristianstad där vi är så ofta!
Veckan i Litauen, att bo i familj och äta litauisk mat, skolan i Panevezys, två elever på sjukhus. Nu vet vi att har man 37,5 i temp har man feber. Åtminstone i Litauen.
Rom i sex dagar, också där bo i familj. Roma mot Milan, Campidoglio, Fontana di Trevi, Colosseum, maten, vänner från hela Europa.
Stockholm i två dagar då jag passade på att vara hemma och få vår B-kull. Det fixade ni utan mig!
Dublin i höstas, Oscar Wilde, rea på Grafton Street, Molly Malone, Guiness' Brewery, pubarna i Temple Bar, musiken, stämningen. Sena kvällar och tidiga mornar, alla uppe i tid, naturligtvis.
Och däremellan resor med några av er i taget till olika rollspel och kurser där ni har visat för elever och lärare från andra skolor och andra länder hur duktiga ni är och att ni verkligen har en specialnisch från vår internationella inriktning. Tänk uppvisningsrollspelet i Kristianstad för EU-representanterna från 13 länder. Deras hakor hängde vid tårna när ni drog igång! Och då gick ni bara i tvåan.
Men vi ska inte förglömma allt vardagsslit här hemma i skolan där vi har förberett och efterarbetat allt det vi har haft förmånen att få vara med om tillsammans. Även om "Mitt Europa" inte alltid kändes som en förmån...
Det var underbart att avslutningsvis få vara med er i fredags på er studentbal, ni var så fina i vackra klänningar, tjusiga smokings och häftiga håruppsättningar.
På torsdag kl 14 skiljs våra vägar. Då springer ni ut på skolgården till "Sjung om studentens lyckliga dar" innan familjerna tar emot er. Stressen och plugget på den här nivån är till ända.
Ni har varit fantastiska! Jag önskar er all lycka i världen! Carpe Diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar