BLOG

Ett brev till Karin

2011-09-21T21:57:00.002+02:00

Hej Karin!
Jag hoppas att du har det bra där du är. Själv är jag just hemkommen från en klickerkurs och har haft jättekul. Underbara människor och härliga hundar är en del av min vardag numera.
Annat var det förr. Kommer såväl ihåg första gången jag såg dig, 1990, sittandes rak som en fura i aulan på skolan, håret uppsatt i en svinrygg. Undrar just vad hon är för en figur, vet jag att jag tänkte. Samma ämnen hade vi men det tog nästan två år innan vi närmade oss varandra.
Tänk den där augustikvällen hemma hos oss i Kalmar, när idéerna kring FN-rollspel tog fart! Jisses, Amanda. Den där tredimensionella modellen på hur man får in olika delar i undervisningen inför ett FN-rollspel! Den impade på många. På oss också dagen efter, vi kom ju inte ihåg ett jota om hur vi menade. Det var krut i den hemgjorda "Fläderblomssaften"!
Och aldrig trodde vi väl att vi skulle få projektpengar den där första gången. De pengarna tog oss till NY, the Apple, och riktiga FN. Minns du när vi hade varit hos Generalsekreterarens personlige talesman på fredagkvällen och vi gick vilse i FN-skrapan? Det var lite läskigt.
Betygen som vi faxade hem från resebyråns kontor, haha! Hur vi firade att betygen var satta... och hur du drattade på ändan mitt på Broadway på ett övergångsställe. Minns fortfarande din bruna yllekappa och hur du hade händerna djupt ner i fickorna och hur du FORTFARANDE hade händerna i fickorna när de två vänliga herrarna hade hjälpt dig upp och du på din australiensiska engelskdialekt förklarade: It's slippery, you know. Nä, det visste vi inte. Men herregud, vad jag skrattade! Vilka minnen från den resan! Hissen på utsidan av Marriot Marquis, upp till 47:e våningen och du hade hisskräck. Empire State Building och hissen där, det glömmer man inte. Överhuvudtaget, den resan minns man!
Kommer du ihåg hur en del äldre kollegor, ja, vi var ju förhållandevis unga då, tyckte det var bra att det var några som sprängde gränser medan andra glodde snett. För sprängde gränser gjorde vi! Vet att du brukade beskriva det som om att jag gick i täten och tog smällarna i skallen och du gick bakom och argumenterade. Det var kanske så rollfördelningen var då.
Och första FN-rollspelet, när vi fyllda av stolthet, och ett visst mått av självgodhet, stod utanför aulan och såg delegaterna anlända till skolan. Helt plötsligt slog samma tanke oss båda två samtidigt, fan , vi har glömt att fixa ordförande. Tur att Henrik var duktig ungdomspolitiker och att han kunde ta klubban med en minuts varsel. Hans stackars meddelegat var ju inte lika förtjust i arrangemanget.
Kommer du ihåg invigningen av provisoriska baracken? Hur du laddade och tryckte upp en inte helt okänd politiker, tillika kollega, och läste lusen av honom för att han hade varit oförskämd mot oss. Vet du, du höll honom intryckt i hörnet i 45 minuter, jag tog tiden! Och som vi skrattade när vi skulle hem. Taxin som inte blev beställd för det gick inte att ange vilken entré den skulle till, hur du inte fick lov att gå tillsammans med mig därifrån (din dåvarande man verkade tycka att jag hade dåligt inflytande på dig) men ändå gjorde det, hur vi landade hemma hos oss och din mans myndiga stämma i telefonen som förklarade att han ville tala med mig. Och det fick han, jag fick instruktioner om taxi, se till att du satt i taxin innan den körde och så det sista: kommer ni ihåg adressen? Kommer ni ihåg adressen? Kommer ni ihåg adressen! Det fick oss båda att skratta ännu mer. Vad trodde han?! Fast det var ju naturligtvis bara av omtanke. Jag somnade mitt i en skrattsalva och när jag vaknade på morgonen skrattade jag igen. Du hade visst ont i huvudet på morgonen.
Visst är det fantastiskt hur FN-rollspelet utvecklades, boken vi fick skriva åt FN-förbundet och allt det andra. Fast du drog ju iväg till Stockholm efter några år, den kärleken, den kärleken. Aldrig bang för något jobbade du som busschaufför igen innan du hittade ett tillräckligt utmanande lärarjobb.
Så kom du tillbaka till Stagg igen, med buller och bång. Nya arbetslag men vi hade kurser ihop och var synnerligen kreativa tillsammans med några andra. Den där kursen i Interkulturella relationer som vi delade på, det var häftigt och kul. Glömmer aldrig när du föreläste inför 60 elever och jag fick syn på dina stövletter och tights och fick en vision av Robin Hood. Det var därför jag bröt ihop i en skrattattack och till sist fick lämna klassrummet. Det var det aldrig någon som förstod något av. Tänk vad mycket skratt det var!
Så drog du iväg igen. I maj, men bara för sommaren. Lastbilschaffis på en cirkus. Gode tid! Dina fyra undulater fick bo hos oss. När du ringde efter sex veckor och undrade hur fåglarna mådde kunde jag bara konstatera, de mår kalas, de är sexton nu. Sexton, skrek du, vad har hänt. Ungar... Det var under den tiden jag började att köpa 20 kg-säckar med undulatmat.
På tal om ungar, jag har ditt kontrakt till oss kollegor som vi tvingade dig att skriva på inför hormonbehandlingen. Ingen av oss skulle bli lidande av att du var ur humör, lättretlig och allt vad det var vi skrev. Det kontraktet ligger i min skrivbordslåda och där får det nog bli kvar, tror jag. Även om det var i slutet av 90-talet du skrev på och det inte längre är aktuellt, så att säga. Ett minne från det som var.
Din nästa passion blev fallskärmshoppning. Eller passion och passion. Det blev ju bara sju hopp i karriären. Jag var glad att du insåg att om man löser ut nödskärmen två gånger av sju så har man hamnat fel. Fast jag hade gett bra mycket för att se dig hänga och sprattla i skärmen i tallgrenen den där sista gången du hoppade! Skönt att du klarade dig oskadd men det måste ha varit en syn för gudar att se dig hänga där och inte komma loss. Förstår att du var arg som ett bi.
Inte så långt senare virvlade du vidare i livet igen. Laholm och din nya familj. Lycka och kärlek. Du blev fru Hallin. Och det är där du har slutat att virvla. Tänk att läkarna inte upptäckte din cancer förrän så sent. Men tänk att du klarade av att stå emot så länge. Du var en kämpe, Karin! Sista gången vi pratade, strax innan sommaren, var du fortfarande fylld av planer inför framtiden. Men jag anade att det den här gången skulle stanna vid just planer. Du sa att du hade förlikat dig med döden, att du inte var rädd för att dö. Att du var lycklig med din familj. Och jag tror dig, du hade hittat lyckan, du hade levt ett rikt liv och upplevt mer än de flesta av oss skulle hinna med om vi levde dubbla liv. Skrattat och roat dig, tänjt på gränserna.
I söndags tog det slut. Vad ska man säga!? Förmodligen har du ställt till med välkomstpartaj däruppe i himlen och jag tycker nog att jag kan höra skratten och musiken där uppifrån när jag lyssnar ut mot balkongen. Och doften av "Fläderblomssaft".
Tack Karin, för alla glada skratt och stunder vi har haft tillsammans.

Svensk Vinnare 2011, en fars

2011-08-22T11:47:00.002+02:00

Igår var det Svensk Vinnarutställning i Norrköping. Vädergudarna var med oss och sett ur det perspektivet blev det en härlig dag. Där fanns också trevliga människor och vackra hundar, de allra flesta av de bästa hade mött upp.
Våra vita herdar var först ut på morgonen så det var tidig uppstigning (03.15) och tidig avfärd (04.00).
9.00 är de första vitingarna klara att gå in i ringen som helt plötsligt intas av ett gäng tibbar. ?? Ingen förstod något. Domarbyte för tibbarna och det hade bestämts att de skulle gå först i vår ring. Jaha. Bra om ringsekreteraren hade hojtat ut att vi skulle bli en halvtimme sena, kan man tycka.
Så småningom kommer bedömningen igång och det är en lindrigt sagt njugg bedömning av hanarna.
I championklassen bedöms Bernini först och domaren börjar prata med ringsekreterare och Chrillan som visade. RS ropade på ägaren och Knatte går fram. Diskussion och peka på tänderna och i munnen. Knatte kommer tillbaka och säger att domaren undrade om Bernie alltid har haft det här bettet. Hmm. Jag knatar fram. Domaren skiner upp och ställer frågan om bettet till mig. Han har alltid haft ett mycket korrekt bett, svarar jag, är det något problem? Jo, några tänder var mer slitna än andra vilket gör att tänderna inte ligger i en linje i höjdled. ? Ja, säger jag, han är ju fyra år och man kanske får räkna med att tänderna slits och inte alltid slits jämnt? Domaren muttrade något ohörbart, sa sedan hörbart att det inte var korrekt och övergick till att prata svansar och färg. Samtliga championhanar hade svansarna rakt mot himlen då de sprang runt. Jag fick en bra beskrivning av en person en gång av hur de (svansarna) såg ut: som erigerade penisar, och den beskrivningen stämde bra på allihop i Norrköping. Om än något lurviga sådana. Domaren sa att svansarna inte bars korrekt av någon och ingen av dem egentligen skulle ha högsta betyg men att han inte ville skicka ut allihop för skickade han ut en så var det lika för alla. Jo, det är ju bra att han är konsekvent. Excellent på Bernie och de andra två.
Alla hanar och förare hade lämnat ringen och så var det dags för juniortikarna och där var jag med lilla Dolly, späda och söta Dolly. En vit och spädare variant av ursöta Bambi. Vi var framkallade och tillsagda att ställa upp och sist in var Maria med en Eskidotter. Att Maria var sist hade sin förklaring i att hon just hade visat Eski.
Då kommmer RS in och förkunnar att domaren har ändrat sig, hon sa ordagrant "Domaren har ändrat sig". Han hade bestämt sig för att dela ut ett ck till vinnande championhane.
Utan att lägga några aspekter på vem som fick ck:t och därmed också blev Bästa Hane och SE V11 så kändes det lite märkligt. "Domaren har ändrat sig" när åtminstone två juniortikar (tittade aldrig bakom mig på de resterande) hade ställt upp för bedömning och hanarna var ett avslutat kapitel. Jag vet inte ens om det är regelmässigt okey men det uppstod en viss förvirring, kändes det som.
Så småningom var det då Dollys tur. Delar av hennes kritik blev så här:
Expression in head not correct. Lines in face too round. The scull correct, nice ears. Slutbetyg: Very Good.
Hmm. Dolly avviker från mina andra hundar genom att hon är så himla späd och finlemmad, inte alls så kraftfull som de andra. Jag har varit lite bekymrad för att hennes huvud har så "smala" linjer men hon har ett fint uttryck, vilket tre andra domare har betonat. "Uttryck" är en smaksak men de som såg Dolly igår vet att hennes huvud inte är för runt... Det finns annat i kritiken som också kan diskuteras men det finns ingen anledning att göra det. Här handlar det om bedömning.
I öppenklassen var det bara Lillskit och en ytterligare tik. Tillsammans har dessa två en förfärlig massa cert. Den andra tiken drog sig undan när domaren skulle titta på tänderna, sedan vet jag inte vad som hände mer än att domaren viftade med handen och visade att de skulle lämna ringen. Hoppsan!
Mitt lilla Mördarskrälle (ett av många namn) uppförde sig väl och lät villigt domaren titta på tänder och i munnen. Hyfsad kritik gav så småningom ett Excellent och Ck.
Så småningom blev det Bästa Tikklass och där var vi en juniortik, Lillskit och två championtikar från svägerska Annickas uppfödning. Sköna Giza segrade och blev SE V11 och senare BIR och vi blev tvåa. Kul med familjeuppgörelser på det planet! Andra championtiken blev trea. Grattis Annicka!
Slutsummeringen av dagen blir att den domaren ska vi inte ställa för fler gånger, trots Cinzias insats. Många hundar ansågs ha för mycket färg (i Schweiz, där har de vita hundar, sa domaren när vi stod och pratade om Bernie) och det var det ena med de fjärde. Domaren uttryckte sin besvikelse över den dåliga kvaliteten på de svenska vita herdehundarna.
Två veckor tidigare, den 6 och 7 augusti ställdes Cinzia och Challenge ut i Nesbyen i Norge. Första dagen,då båda blev champions, var det en schweizisk domare som gav båda utmärkt kritik. Andra dagen dagen dömde lettiska Ligita Zake och hon var mer än nöjd. Efter fotografering med rosetterna och när vi just var på väg att lämna ringen hejdade hon oss och sa "It was a long time ago since I saw such good White Swiss Shepherds".
Jag dristar mig till att tro att kvaliteten på de svenska vita herdarna inte är så dålig som domaren ville göra gällande igår. Det som gör mig mer fundersam är hans bedömningar samt att han ändrar sig när hanhundarna redan har lämnat ringen. Hoppsan, det blev ju ingen Bästa Hane, det måste rättas till så att det blir en SEV11. Sedan kan man ju tycka att hanhunden som fick sitt ck är värd det och att han skulle ha haft det redan i första skedet. Det får aldrig sprida sig en sådan stämning att hundägare som har anmält och är på plats väljer att inte gå in i ringen. Och så var det igår, tyvärr. Trist.

SKK har tydligen börjat fundera över varför antalet anmälningar till utställningarna sjunker. Jag tror det finns flera orsaker:
1) För höga anmälningsavgifter
2) För tidiga sista anmälningsdagar
3) För många utställningar
4) För dåliga priser
5) För dyra kringkostnader (parkering, kataloger, mat på utställningsområdet)
6) För dåliga domare
7) För dåliga villkor för återbetalning av anmälningsavgifter
+ ett knippe till.
Återkommer kanske i ärendet...

Nu blir det Saxnäs med Dolly på lördag. Cinzia är inte anmäld eftersom hon redan har så mycket utställningsmeriter i Sverige. Mitt ego behöver inte fler svenska BIR med henne, elaka tungor säger att mitt ego är tillräckligt stort ändå, hahaha!:)) (Retade jag någon nu så var det inte med avsikt!)

Att få bilder på valpen

2011-08-03T14:15:00.002+02:00

Har den senaste tiden fått en del förfrågningar om att skicka bilder på Tingeling som fortfarande är osåld. Jag har följande policy:

Av princip lägger jag inte ut bilder till höger och vänster på de osålda valparna, inte heller skickar jag bilder utan att veta att det är en seriös valpköpare som ska ha dem.
Det finns mängder med bilder på söta valpar på nätet som man kan titta på om bara vill titta på valpar.

Om man är intresserad av att köpa valp från Strandkungens är man välkommen att höra av sig och berätta om vem man är, hur man bor/jobbar, tidigare hunderfarenhet och annat som påverkar valpens/hundens liv.
Naturligtvis måste man också berätta vad det är för typ av hund man söker och vad den ska användas till. De som vill ha en hund till avel måste givetvis ha en seriös uppfödning av renrasiga (SKK-registrerade) och meriterade hundar.
Om jag ser att det kan finnas en lämplig valp nu eller i framtiden så berättar jag vad jag har för krav på mina valpköpare med röntgen, mh, kurser, aktiviteter, utställningar och annat som påverkar hundens liv.
Är vi fortfarande på banan, både den som hört av sig och jag, är det dags för nästa steg som betyder bilder och att vi träffas.
De som har köpt valp av mig vet att det går till på det här viset men också att man förhoppningsvis då får en hund som matchar de krav man har som valpköpare och att man blir nöjd med sin hund.

Lugn lördagkväll(?)

2011-04-16T20:45:00.005+02:00

Borde vara en lugn lördagkväll. Vår utlandsgäst har åkt hem och nu väntar vi spänt på resultatet. Två bra parningar med ordentliga häng på rätt dagar borde ju ge en fin kull valpar. Inget är som väntans tider. Och Arwen har bara två veckor kvar, rund och go' om magen. Men istället för utlandsgäster är Bambi hemma över helgen så antalet hundar är status quo. Testade Cinzia och Darling på skott idag. Har inte gjort det tidigare och var spänd inför vad mh:t skulle ge på Cinzia. Hon är ju så snabb i alla reaktioner, alert och nyfiken men man vet ju aldrig. Alltså bar det iväg till jaktskyttebanan där det skulle avlossas mellan 1000 och 1600 skott under en tävling idag. Parkerade på "lagom" avstånd och tog ut damerna en och en och närmade mig skyttarna. Gick kanon! Vi stod 15-20 m frånskytten och skott efter skott brann av och Cinzia brydde sig verkligen inte. Hon ryckte till när skottet small men kopplade av direkt. Och den andra lilla tjejen spetsade upp båda öronen och tittade på mig,"Vad tusan är det för oväsen?". Eftersom det är tävling imorgon också blir det en ny utflykt dit. Tillvänjning. En god vän bjöd på middag på restaurang och mätt och belåten åkte jag hem till Öland och intog horisontalläge i soffan. Men si, det gick inte för sig. Arwen tyckte att att hon hade fått för lite uppmärksamhet i veckan och hon hade bestämt att vi skulle hitta på något. Gång på gång kom hon och slängde bollen på mig. Suck. In med Arwen och Cariña i bilen och bort till skogen. De fick varsitt spår på 550-600 m med mycket vinklar, stammar, grenar, ris, svåra övergångar, två apporter, etc. Mina underbara hundar forcerade alla svårigheter klockrent och mina fyra apporter är med hem igen. De ska naturligtvis klara det här men vi har faktiskt, skamligt att erkänna, inte spårat på denna sida nyår. Och mot den bakgrunden var det massor med klurigheter för dem. Hemma igen busade vi runt lite i trädgården då hästarna plötsligt börjar skena i hagen. Våra snälla pållar brukar inte skena om de inte är väldigt upprörda. Det var uppenbarligen något ute vid vägen som var fel. Då hörde jag det. Mullret. Dovt muller som ökade i styrka. Lukt. Odör Bränt gummi. Tjutande däck, motorvrål, gummirök. Vad i hela friden? Kanske våra nya grannar? Var det möjligt? Ställde mig på terrassen för att som vanligt njuta av vårfåglarnas sång innan det var dags att gå in men det enda som hördes var motorvrål. Här på landet. Mitt i byn. Blev tvungen att gå runt huset för att se vad som stod på. Hela vägen låg i dränkt i gummirök. En bil stod halvvägs upp på vägen och spann med hjulen så jorden sprutade i diket och gummiflagorna flög på vägen. Fest hos de nya grannarna. Det här pågick ytterligare en stund och jag bara kände att NEJ, här bor jag, här bor en massa andra människor och vi brukar ha lugn och ro. Det festas ibland men det här var något helt annat. HELT ANNAT. Marsch dit. I röken kan jag skönja en annan av grannarna som med mord i blicken uppenbarligen har samma mål som jag. Det uppstod, låt oss kalla det häftig ordväxling, och under den ansluter ytterligare en förbannad granne. När ilsken granne nr 4 dyker upp ur röken började den nyinflyttade unge mannen att inse att det här var nog inte ok att göra. Eller fanns det med i bilden att bilen ifråga sannolikt hade körförbud på grund av vissa synliga och ljudliga orsaker, vilket jag också tydligt påpekade för föraren som svajande stod där med sin starköl i handen. Hmmm. En ung dam hävdade att hon också bor i huset och att de minsann hade hund därinne. Ingen av oss grannar blev särskilt imponerade av den upplysningen, vi har alla hundar, stora och små, en och flera. Funderar på om jag för grannsämjans skull ska bjuda dem på en hundkurs, kan ju vara ett bra sätt att umgås under mindre affekterade former och jag kan få ett grepp om vad det är för hund, det kanske är en riktigt trevlig jycke. Innan strids/gummi-röken hade lagt sig hade ytterligare en uppretad granne anslutit. Det var faktiskt häftigt att se hur folk från olika håll släppte vad de hade för händer när det var en rejäl negativ avvikelse och begav sig till platsen för att tala om vad de tyckte. Det är det som kallas för informell social kontroll och som blir mer och mer ovanligt i vårt samhälle idag varför både det ena och det andra kan hända. Jag är helt övertygad om att de här grannarna inte kommer att göra något liknande en gång till, här var vi i byn tydliga, det här är inte ok. Nu får vi jobba på att ta med ungdomarna i bygemenskapen istället. De ska känna sig välkomna hit. Och nu är det väldigt lugnt, både inne och ute. Hundarna sover som klubbade oxar, hela ligan tillsammans på en vecka. Cariña kröp ihop i soffan bredvid mig, la huvudet i mitt knä och suckade belåtet. Och ute sjunger koltrasten igen.

Besök

2011-04-13T22:44:00.002+02:00

Vi har besök här hemma på gården av en mycket trevlig och snygg hund. Som oftast tidigare är det utrikiska som gäller i kommunikationen. Resultatet hoppas vi kommer om ca 9 veckor.

Tack för hjälpen, Chrillan!

Mer downs...

2011-04-08T12:30:00.002+02:00

Inget mh imorgon, Cinzia har börjat att löpa... Fjärde gången som hon är anmäld och vi inte kommer till skott. En gång i höstas löpte hon, en gång i höstas hade det kommit för mycket snö, en gång i mars låg det för mycket snö kvar och nu löp igen. Ingen ska då säga att jag inte har försökt få med henne.

Ups and downs

2011-04-05T21:19:00.002+02:00

Livet är fullt av ups and downs.

Bambi 296 p på MT:t. Surt. Trodde hon skulle få betydligt mer än så. No further comments.

Challenge var helt off på MT:t. Blir säkert annorlunda när han vuxit till sig och mognat, han är ju bara 2 år och två månader.

Cinzia vill inte kampa, tycker det är heeelt onödigt, det finns så mycket annat som är roligare. Vi kämpar och kämpar men vad tusan hjälper det!? Suck. MH på lördag... om hon inte börjar löpa.

Darling är symptomfri, en vecka efter att behandlingen har avbrutits. Pigg och glad. Håller ALLA tummar i hela världen för att hon är frisk, denna underbara lilla dam. Hon kampar med liv och lust.

Arwen har alla tecken på att vara dräktig. Trött, hungrig, grinig, gosig, bossig och en mage som växer.

Cariña är slank, smidig och i form och hennes päls är finare än på flera år. Tack Vom og Hundemat färskfoder! Detta foder har gjort underverk med vår ladys päls.

Cinzia rapporterar från Danmark och lite annat

2011-02-28T21:08:00.004+01:00

Hej!
Nu har jag varit i Danmark. Ha, JAG fick följa med till Kalundborg! Hade hört så mycket om den där snyggingen Frisko så det var mycket trevligt att äntligen träffa honom. Det var faktiskt superkul och mysigt, hihi. Frisko tjöt i högan sky när vi kom, han var överlycklig och det var jag också. Jag störtade ut ur bilen och in till honom och tjoflöjt, vad vi drog igång. Mattarna blev smått förskräckta för vi höll på att riva hela huset.
Friskos familj tyckte att vi var väldigt lika, han och jag, på alla sätt. De tog faktiskt fel på oss några gånger.
Frisko tyckte jag var söt. Och läcker. Och jag tyckte han var dösnygg och helschysst, mmm. Han kunde pussas, minsann. Och himla het på gröten när han "skulle till". Tror faktiskt att jag är lite kär, fast det behöver ni ju inte tala om för någon. Undrar om inte Frisko också blev lite kär, han åt knappast något medan vi var där så jag åt hans mat också. Och han höll på att riva fönster och väggar för att ta sig in till där vi var. Alltså, jag gjorde inte så, matte höll ett öga på mig för hon säger att jag kan hitta på lite av varje om man inte ser upp. Kanske det, kanske, att det händer något någon gång. Shit happens, som man säger. Fast jag försöker att skärpa mig. Den här resan hände det inte så mycket egentligen. Drog in ett täcke i buren (det låg utanför buren och jag ville ha lite mer fluff), strimlade fodralet (låg också utanför buren...) till mattes stol för jag inte hade något att göra, slet fram det sista bältet i baksätet som jag inte har bitit av och tja, matte har inte inspekterat bältet ännu, äsch, och så lite till. Inte så mycket att snacka om egentligen. Man måste ju ha något att sysselsätta sig med när man måste sitta i bilen för att det ska vara lugnt i huset, alltså.

Nu är vi hemma igen. Har åkt runt och hämtat flocken på olika ställen och nu är vi jättetrötta allihop. Bäst att sova nu för man vet inte vad som händer när vi har släckt.
Vi har nämligen fått in objudna gäster i köket. De smyger fram och försöker att hitta mat när vi har lagt oss men si, mamma, mormor och jag är VÄRLDENS bästa jägare! Matte har riggat plåtburkar och tomma läskburkar där kräken brukar ta sig in så vi hör när de kommer. Då tittar vi alla hundar på matte tills hon säger "MUS" och då störtar vi ut i köket allihop. Matte stänger dörren och tänder lampan och sen, ni! Matte trycker sig mot den bortre väggen och blundar, mormor får stå framför diskmaskinen där in- och utgång är. Mormor är suverän målvakt, snabb som attan och bitsäker så därför är hon där. Jag som är minst får krypa in vid hyllan där kräken gömmer sig och morsan står bakom mig.
När kräken försöker sig på en utbrytning blir det livat värre. Jag behöver 1,5 sekunder för att komma fram igen och då har morsan satt fart på kräket som rusar mot mormor som effektivt spärrar vägen. För det mesta är det mamma som tar det avgörande greppet när kräket vänder bort från mormor. Måste erkänna att hon är jätteduktig, schmock så har hon dem i munnen i ett fast grepp, trycker till ett par gånger, lägger dem på köksgolvet och trycker ett par gånger till tills matte säger "loss". Då släpper hon och det ligger en död råtta på golvet! Och då får vi massor med beröm och köttbullar! Vi kallar det teamwork.
En morgon hade vi schmockat en råtta och fått våra köttbullar och sedan tog vi en till medan matte var i badrummet. Det visste inte matte utan hon höll på att trampa på den på väg till kaffebryggaren. Fattar inte varför hon skrek i högan sky? Den var ju saligen insomnad och låg ju bara där?
Lillskruttan Darling försöker att hjälpa till men hon har inte fått in snitsen än. Häromdagen var hon väl lite ivägen så jag fick inget bra grepp på kräket utan blev tvungen att släppa och då tog morsan vid. Då var kräket riktigt ilsket så stackars mor fick ett bett i läppen. Jäklar, vad förbaskad mamma blev! Det kräket levde inte många sekunder till! Sedan kan jag väl tycka att matte duttade lite för mycket med morsan för att hennes läpp blödde lite och det var inte alls nödvändigt att ge henne en extra köttbulle bara för det. Vi kunde ha delat på den också.
Nu måste jag vila lite om det skulle bli high life inatt. Vi har ju rest långt så jag är trött och nu hoppas vi på puppisar om nio veckor, det blir spännande!
Eder Cinzia

P.S Jag var med till Danmark som sällskap till mamma, ingenting annat.

Sista dagen i mitt gamla liv!

2011-01-21T20:59:00.002+01:00

Detta är den sista dagen i mitt gamla liv!
För väldigt många år sedan (1977) började jag att arbeta som outbildad lärare för att så småningom bli klar med min ämneslärarexamen 1985. En period varvade jag jobb och plugg. Under alla dessa år som har runnit iväg har jag hunnit möta tusentals unga människor på väg i livet och jag har verkligen trivts med mitt jobb. Och det gör jag fortfarande! Det är härligt att stå i klassrummet och få eleverna nyfikna på för dem nya kunskapsområden. Totalt har jag arbetat nästan 5 år på grundskolan och 26 år på gymnasiet. 26 år? Jag som nyss fyllde 25, kan det stämma? OK, drygt 30 år i skolans tjänst.
Under dessa ca 30 år har jag också provat på lite av varje och utvecklat mina fritidsintressen.
Och naturligtvis haft en massa drömmar om framtiden, jag är ju bara 25. Så, nu är det dags!
Fr o m måndag går jag ner i tjänst och ägnar en del av min arbetstid till hundkurser och politiska uppdrag. Politiken har jag halkat in i på ett bananskal och det har jag aldrig haft några drömmar om men att få jobba med sin hobby, d v s hundar, det har varit en dröm. Nu är jag där och tar steget, den här terminen i alla fall! En kombination av lärarjobb (det vill jag inte sluta med!!) och hunderi. Och lite politik som komplement.
Here we go! Imorgon är den första dagen i mitt nya liv.!

Fredagen på My Dog

2011-01-08T20:31:00.003+01:00

Ny dag, ny domare, ny dagsform och några nya hundar. Och samma rasstandard.
Challenge fick en slät etta i unghundsklassen och var därmed klar för dagen. Cinzia fick en etta i kvalitet och blev tvåa i konkurrensen med ett hp och så var även hon klar. Grattis till Eski som blev BIR och Ida som blev BIM!
Trots allt är det fascinerande att det skiljer så mycket i kvalitetsbedömning mellan olika domare. Challenge går från BIR till slät etta och Cinzia från tvåa till etta med hp.
Jag brukar alltid säga att det är viktigt att ställa ut sin hund flera gånger för olika domare för att se om det är någonting som återkommer i kritiken, positivt eller negativt. Först då får man en bild av hur hunden är, sett ur ett mer objektivt perspektiv. Sedan är ju självklart hunden bäst för en själv i alla fall, förhoppningsvis.
Det torsdagens domare anförde som negativt på Cinzia (långsamt mognande och trånga rörelser bak) har inte förekommit tidigare och kom inte tillbaka på fredagen heller. Jaha, jag kan nog bortse från det då. I fredagens kritik var det inget negativt men heller inte allt översvallande och så var det förmodligen också. Cinzia har börjat att fälla och själv tycker jag att hon ser ut som en ruggande höna i pälsen med tofsar stickande ut både här och där. Kommer man i närheten av henne är man genast vitt behårad. Naturligtvis påverkar det helhetsintrycket och jag har inga invändningar mot Claudio Giulianos tolkning av vad han såg. För det är ju det som det hela handlar om, tolkningar. Och därför blir det olika resultat olika dagar. Och därför fortsätter vi att ställa ut för bara tänk tanken att det alltid skulle bli exakt samma kritiker och samma resultat, skulle det vara kul? Då skulle det ju bara behövas en enda utställning för hunden och vi skulle inte få chansen att sticka iväg ett par dagar med kompisar, bo på hotell, äta gott, snacka hund och ha trevligt och roligt. För mig är det oerhört viktigt att vi har kul när vi åker på utställning.
Varje dag är en ny dag, med ny dagsform och ny domare.
Tack och lov.

Vi kom med i TV!!

2011-01-08T00:22:00.002+01:00

http://svtplay.se/v/2289606/my_dog-massan

Så det kan bli! Här står vi i lugn och ro och testar ett löpband och helt plötsligt är TV där och filmar. Jag inser att jag borde ha:
-klippt mig innan utställningen
- fått lite snygg färg i burret
- ha klammat mig...
...men inte kunde jag ana att det skulle bli så här.
Sedan var det synd att det inte nämndes att det var en vit herdehund. Reportern trodde det var "en spets". Hmmm.

För övrigt tyckte Cinzia att det var lattjo lajbans att springa på löpband. Vi testade olika band båda dagarna och hon är jätteduktig.

Rapport om utsställningen kommer imorgon, dvs idag.

Att uppträda sportsligt

2011-01-06T23:01:00.002+01:00

Att uppträda sportsligt, vad är det?
Man behöver inte älska alla på en tävling eller utställning men det minsta man kan kräva är att miniminivån hålls neutral hur mycket vinnarskalle man än har. Med det menar jag t ex att man självklart säger GRATTIS till den man just har blivit slagen av. Det kostar ingenting att säga detta enda ord. Man kan till och med kosta på sig att le och försöka att se ut som om man menar det även om man inte gör det. På något sätt tillhör det god ton inom all sport, åtminstone i den värld jag lever i. Och efter detta GRATTIS behöver man inte utbyta fler fraser.
Och man bör/ska inte utbyta fler fraser om man inte kan hålla det neutralt eller positivt. Det hör definitivt inte till gott sportsmannaskap att klanka ner, rätt eller fel, på den man har blivit besegrad av alldeles oavsett om det är en SM-final i fäktning eller en hundutställning.
Om man skulle få för sig att klanka ner på motståndare som har uppnått en högre placering än man själv har, säger det mer om hur man själv är än om motståndaren.
Det må vara blodigt allvar för somliga när man ger sig in i sport men man får aldrig tappa självdistansen. Är sporten så viktig för en person att man gör det bör man snarast se över hur man prioriterar i livet och vad man sätter värde på. Är sporten det man värderar högst kanske man ska överväga att skaffa ett alternativ till detta. Eller träna på sportsmannaskap innan man tävlar igen.

Strandkungens Challenge

2011-01-06T22:53:00.002+01:00

My Dog i Göteborg, inte så många anmälda men tuff konkurrens. Kvaliteten på vita herdar har helt klart blivit bättre.
Challenge, som fortfarande är unghund, fick mycket bra kritik och blev Bäst i Rasen. Challenge är under utveckling men är redan nu en kraftfull kille med mycket utstrålning. Och dessutom en snäll nallebjörn.
Maggan gör ett bra jobb med "lillkillen" och det ska bli intressant att se hur han är när han är färdigutvecklad. En stor och kraftfull hanhund behöver ju vara tre år eller lite till innan de är färdiga i kroppen.
Dagens domare tyckte inte om Lillskit, hon var trång där bak i rörelse. En tvåa i kvalitet gjorde att dagen blev kort för hennes del men vad gjorde det när brorsan blev BIR? Men vi kommer igen imorgon och jag hoppas att hon gör ett lika bra jobb då som idag.
Grattis Maggan och Spiro!

Frisko

2010-12-30T20:53:00.003+01:00

Det är kul att se vad som händer när man offentliggör namnet på den hanhund man avser att använda på sin tik. Friskos hemsida har haft 65 besök på fem timmar vilket är väsentligt mycket mer än vad det brukar vara. Min egen sida har haft över 80 besök det senaste dygnet. Kul att det finns ett intresse för vad som händer på Öland ute i landet! Det uppskattas!

Jag träffade Frisko i Köge i april i år. Första anblicken av honom gjorde klart att Aragon inte hade en chans. Jag ringde hem till Cissi och sa lite diplomatiskt att "det här blir tufft, mycket tufft". Och det blev det ju...
Fick också chans att på plats prata med matte Gitte en stund och konstaterade att Frisko är en oerhört trevlig hund och att jag skulle lägga hans namn i kom-ihåg-lådan för hanhundar som kan vara intressanta framöver. Och där låg namnet och skvalpade tills jag för några veckor sedan plockade fram det och började göra lite research på honom och hans släkt. Precis som jag redan hade gjort på x antal snygga hanar runt om i Europa.
Fördelen med Frisko, förutom att han uppfyllde alla mina krav, var att jag hade träffat honom och konstaterat att han hade det där extra som jag letar efter. Utstrålning. Karisma. Självsäkerhet och social kompetens trots att han då inte ens var två år.
Jag blev väldigt glad när det kom positiva reaktioner tillbaka från Danmark på min trevare.
Frisko har en syster i Sverige som har en kull valpar och pappa Crunch har lämnat en kull valpar i Skåne så linjerna är inte nya. Dessutom finns importer med avkommor från antingen pappa eller mammas släkt. Mamma Ciwis linjer är inte heller nya men jag tror att den här kombinationen kommer att ge riktigt snygga hundar med lagom motor för att kunna fungera i en familj. Det kommer att finnas arbetslust men i lagom dos för den "vanlige" hundägaren som inte vill träna på klubben flera dagar i veckan men också så mycket mer att plocka fram för den som så vill.
Det här blir en spännande kombination!

Hanhund till Arwen klar!

2010-12-28T23:16:00.002+01:00

Äntligen har jag bestämt mig för hanhund till Arwens andra kull. Hela julhelgen satt vi insnöade och hade en massa tid att formulera de sista frågorna till ägaren och att fatta beslutet. Nu är det klart och det känns väldigt rätt. Frågan är bara när Arwen tänker löpa. Det skulle ha varit i november, trodde jag, men eftersom Arwen älskar att skoja med mig har hon inte börjat ännu. Jag tror att hon inväntar lite bättre väglag och skönare årstid för sina valpar.
Det blir en hanhund som jag har träffat vid ett tillfälle. Jag studsade till då jag såg honom för han hade det där lilla extra, den där utstrålningen, den där självsäkerheten, den sociala kompetensen som jag tycker att en riktigt bra hund ska ha. I mina ögon räcker det inte med en eller flera titlar, det krävs lite till och det har den här killen. Dessutom är han kritvit med superpigment, bra rörelser och allt det där vanliga som man tittar efter. Jag är helt övertygad om att han kommer att matcha Arwen perfekt i alla avseenden.

Det blir den här hanhundens första, men knappast sista, kull. Han kommer efter högklassiga utställningslinjer på båda föräldrarnas sidor men också med en arbetande pappa. Och eftersom Arwen är en snygg och arbetsvillig brud hoppas jag att det blir riktigt tjusiga valpar som kan arbeta. Hanhunden är familjehund och älskar barn vilket också Arwen gör och med det ser jag att valparna kommer att bli härliga familjehundar.

Även den här gången blir det en utlandsresa för att fixa en date mellan de två. Alltid kul att se nya platser men jag undrar om inte familjen semestrade i den här staden för många år sedan? Måste plocka fram en karta och uppdatera mig.

Om ett par dagar kommer det bilder och mer info om snyggingen!

kortvarig glädje

2010-12-28T23:13:00.003+01:00

Säg den lycka som varar för evigt. Dagen efter att jag investerat i ett mobilt bredband dog det. Leverantören skyllde på driftsstörningar men jag undrar jag. Terroriserade bolaget rätt friskt i en vecka och sedan började det så sakteliga att fungera igen lite då och då. Nu har maken fått fart på vårt fasta bredband så nu är datorn på högvarv igen. Rapporter och tankar kommer!

Äntligen...

2010-12-03T22:00:00.002+01:00

Äntligen, äntligen, äntligen, efter sex veckor har jag ett fungerande internet hemma igen. Men inte pga av att felet är avhjälpt på den kraschade anslutningen, nä,nä. Jag blev så himla ilsk på att det ska vara så svårt att få saker och ting att fungera så jag knatade iväg och investerade i ett nytt mobilt bredband.
Har nu ägnat ett par timmar till att uppdatera min gruvligt eftersatta hemsida. Och mer kommer men inte nu, det är spårkurs imorgon bitti och innan dess ska jag ha ett möte med John Blund.

Utställningar och nakna karlar i jacuzzin

2010-10-10T14:45:00.003+02:00

Rapport om utställningar:
Saxnäs i slutet av augusti, Cinzia och Love fanns på plats tillsammans med Eski.
Love sköter sig numera i ringen och än en gång fick Chrillan visa en vit herde. Slät etta och det är väl så bra det kan bli om man inte tar tag i hans fysiska träning. Hans underbara coola, lugn kan ingen ta ifrån honom men exteriört saknas fortfarande en del uppbyggnadsmässigt.
Cinzia börjar att landa i det här med utställningar och är mycket trevlig att visa. Domare Eva Eriksson tyckte om Lillskit och det blev ck och cert. I "BIR-finalen" väntade Eski men just den dagen var det Cinzia som tilltalade domaren mest. Hon blev BIR och jag var självklart jättenöjd. I BIS-finalen hamnade vi utanför placering.
Två veckor senare var det dags för Helsingborg och Sofiero. Make Peter arrangerade SM i Femkamp i samma stad samma helg och eftersom han var ett par funktionärer kort erbjöd jag mig att hjälpa till. Hade anmält Cinzia och Love till Tranås på lördagen men jag hade fått de förväntade svaren/svaren jag hoppades på vid utställningen i Saxnäs så jag avstod från att åka till norra Småland.
Vi åkte redan på fredagen och tog in på hotell. Lördag fm kvistade jag över till Helsingör där ridmomentet gick av stapeln i en by ute på landet. Det var alltså ett samarrangemang mellan Sverige och Danmark. Allt gick som på räls och när det var klart och jag hade fyra timmar innan jag skulle ta över fäktningen i Helsingborg, passade jag på att åka till kennel Horsebo och säga hej. Det blev en trevlig pratstund med Helle över en kopp kaffe innan vi inspekterade ett helt gäng med valpar. Ursöta... Sedan blev det Helsingborg igen.
Fäktningen gick även den som på räls och plötsligt var det ett par timmar över före den gemensamma middagen på kvällen. Då är det ju självklart läge att slappa en stund i hotellets jacuzzi. Sagt och gjort, på med baddräkten och till relaxen. Det var bara jag och en ensam man i hela relaxavdelningen, han höll just på att svepa in sig i ett badlakan när jag kom. Det var så "just på att svepa in sig" att jag inte kunde undgå att notera att han inte hade något på sig under badlakanet. Nåväl, relax, bastu, skönt att sitta i vilstolen en stund. Trodde jag. Oförtrutet tog jag sikte på jacuzzin i rummet intill, gled ner i det varma vattnet och startade bubblorna. Efter 90 sekunder kommer karlskrället in till jacuzzin, säger något som dränktes i ljudet av bubblorna, släpper badlakanet och glider ner i vattnet. Jag brukar finna mig i de flesta situationer men det här var något jag inte var mentalt förberedd på. Helt plötsligt befann jag mig badandes jacuzzi med en naken (och snygg med alla detaljer på plats) karl som jag
aldrig sett förut. Vad gör man??????????????????????
Tankarna svischade medan jag bokstavligt talat höll mig på min kant. Hade han tänkt överfalla mig hade han säkert gjort det redan. Var han en sådan där typ som försökte skrämma kvinnor? Njöt han av att visa upp sig? Eller tyckte han bara om att bada i jacuzzin? Strategin blev att sitta kvar en stund till (han skulle inte skrämma iväg mig) och sedan diskret smyga upp ur badet när han låg där och blundade och såg ut att njuta. Medan jag inväntade lämpligt tillfälle att avvika slog det mig: Tänk om Peter kommer och hittar mig i en jacuzzi med en naken karl... Eller om det hade varit tvärtom, jag hade hittat honom i en jacuzzi med en naken kvinna, vet inte vem jag hade klöst ögonen ur. Jag smög iväg så fort det blev tillfälle...
Sofiero nästa dag. Endast en hanhund (Grimm) som fick slät etta och två tikar. Cherie of TBB var där (också en slät etta) och Inge-Brit och jag hade MYCKET att prata om mellan varven i ringen. Den tyske domaren tyckte väldigt mycket om Lillskit som fick sitt femte cert och än en gång blev BIR. Sedan räckte det inte längre än så...
Dagen efter Sofiero började den lilla damen löpa och då bestämde jag mig för att inte åka till Åland, som vi var anmälda till.
Innan denna helgs utflykt till Hamar och Norge har det hunnit bli en underbar vecka i Kroatien. Mycket sol och bad och en hel del jobb blev gjort.
Så var det då Hamar. 155 mil t o r, avresa fredag kl 12.30 hemkomst söndag kl 01.05. Många timmar i bilen, inte så många timmar i Vikingskeppet, den gamla OS-anläggningen. Cinzia, Aragon och Tisma (Cissis phalene) var de hundar som fick följa med. Cissi själv var i Spanien så hennes karl Fredde och jag drog iväg. Tur vi var två som kunde köra, det blev ändå många mil bakom ratten.
Aragon är ju sparsamt utställd efter att han blev champion men han är fortfarande en mycket snygg, trevlig och glad hund. Ck och tredje bästa hane räckte inte till norskt championat och Aragon var lika glad för det.
Två juniortikar fick ck innan det var dags för Cinzia. Lillskit ställde upp sig snyggt och uppförde sig som en tjej som vet att hon är vacker. Domaren var nöjd och vi fick ett ck med oss.
I öppenklassen var det tre tikar, en norsk tik, Beyla of White Viking, som har hur många cert som helst och bara har bommat certet en gång tidigare (vad det sägs), en svensk championtik och en svenskfödd tik som bor i Norge. Det var bara championtiken som blev utan ck.
I bästa tikklass blev det naturligtvis spännande. Vi ställde upp, vi sprang och vi ställde upp. Domaren började plocka runt juniortikarna men jag var helt fokuserad på att få Lillskit att stå så bra som möjligt. Jag hängde nog inte riktigt med men plötsligt så pekar domaren på oss och jag undrade ju vart jag skulle gå, för hon angav ingen riktning som hon gjort med de andra. Då hör jag en lätt irriterad stämma någonstans ifrån, "gå fram till "ettan" då". Jag var tvungen att fråga domaren två gånger om det stämde att vi skulle till förstaplatsen innan jag vågade tro på det. TJOHOO och YIPPEE, Cinzia blev bästa tik och fick certet!! Det var väldans nära att domaren fick en kram...
Så blev det BIR-final mot Dino och där var han bäst. Grattis till Benite och "gamlingen" som fortfarande håller måttet! Fast jag var nog minst lika glad för BIM som Benite var för BIR, det var tufft tikmotstånd för en liten tjej från Öland.
Lilla Tisma ledde runt Fredde i ringen och gjorde det så bra att hon också fick ett ck. Sedan blev motståndet för tufft och hon blev fjärde bästa tik.
Nu får det bli Lilleström också, absolut. Det är vind i seglen i unghundsklassen för närvarande och man vet aldrig hur länge det håller i sig. Helt plötsligt kan det bli tvärnit och det roliga är slut för den här gången. Kanske kan det bli Helsingfors också och sedan Stockholm medan vinden blåser åt rätt håll. Får fundera på det. Växjö är vi anmälda till i alla fall, och då kommer även Challenge och Carmenzita...
Vid kl två åkte vi från Hamar och bilen med två ck-hundar och en BIM och vi stannade här hemma vid strax efter ett på natten.
På hemvägen anslöt Darling som av olika skäl flyttar hem igen. Hon har haft en bra tid i Oslo men ibland inträffar saker och ting som gör att man inte kan behålla sin kompis. Så nu är vi med valp och damerna här hemma har fullt upp med att ta hand om bebisen. Med andra ord är det precis som vanligt, fullt ös!

Sorg och glädje

2010-10-10T14:38:00.002+02:00

Sorg och glädje avlöser varandra, det är en del av livet. En olycka kommer sällan ensam, brukar man säga och tyvärr så stämmer det också. Kanske just för att sorg är en del av livet. Tack och lov blandas sorg med glädje och i minnet av de man mister gäller det att ta vara på de glada stunder som etsat sig fast. Ändock är det tungt att mista vänner, oavsett om det är människor eller hundar. De senaste två månaderna, med start med Hoss, har tre vänner försvunnit, nu får det räcka med sorg.
Glädjen är ändå det som genomsyrar vardagen, det får man aldrig glömma.

Vart tog sommaren vägen?

2010-08-14T21:41:00.002+02:00

Vart tog sommaren vägen? Och vad ska man säga?
Det har varit en alldeles underbar sommar, valparna Darling, Dolly, Dunder, D'Artagnan och Dallas har hållit familjen fullt sysselsatt, jag har haft förmånen att få vara på Eriksöre Camping och träffa mängder med hundar och ägare, mina egna hundar har haft en rolig sommar och utställningsresultaten har framkallat glädjehicka.
På det tråkiga kontot står att våre käre Hoss har somnat in, lugnt och stilla med huvudet i mitt knä. Den dagen kommer för alla oss hundägare då vi till sist måste fatta det definitiva beslutet. Jag har dragit på det då gamlingen inte har haft några tecken på att ha ont, bara vara gammal och stel. Och vem är inte stel på morgonen? Men nu gick det inte längre. Hoss fick avsluta med en skön sommar då det i stort sett alltid var någon hemma. Han har lufsat runt i trädgården och skällt, sovit i uterummet, flyttat sig ut under forsythian och skällt lite till. Nu vilar han under det stora äppelträdet i nedre delen av trädgården. Men hans hundsjäl jagar säkert gäss nere vid stranden, gräver ner stenar och tar sig en simtur. Sov gott, min Strandkung.
Valparna är stora nog att flytta i veckan som kommer. Efter att de till sist hade kommit ut allihop har de vuxit som ogräs. Pigga och glada är de, med mycket bus i blicken. Allra värst är Dolly och Dallas. Dolly ska ha Petter som fodervärd och han kommer att få att göra, tro mig! Det är faktiskt lite Cinzia över henne...energisk och jättevacker.
Tiden på campingen ska få ett eget inlägg så småningom. Det har varit den bästa tiden i mitt liv på länge! Jag har haft så roligt och lärt mig så mycket! Hur ska jag klara av att stå i klassrummet med 32 18-åringar som är trötta på allt och fattar nada igen? Det är då det gäller att vara professionell och det kommer ju naturligtvis att gå bra. Det är bara att bita ihop och ta sig över skoltröskeln.
Akhiro har varit på Öland på semester igen. Oj, vad kul det har varit att träffa honom och hans matte och husse igen. Akhiro och Cinzia är såååå lika och tycker väldigt mycket om varandra. Förhoppningsvis får Cinzia syskon i Sverige. Funderar starkt på att göra om kombinationen Arwen-Akhiro igen med tanke på hur bra resultatet har blivit. Jättesnygga, arbetsvilliga och mentalt mycket bra hundar. Är någon intresserad av en valp ur den kombinationen går det bra att höra av sig!
Världsutställningen fick jag inte se i år. Cinzia åkte dit med Maggan och Challenge och båda syskonen fick Excellent. Challenge, eller Spiro som han kallas, blev trea av 15 juniorhanar. Det kan man ju säga var lyckat.
Bernie har hunnit bli champion i V:a Sörby efter en formidabel löprunda av Chrillan. Chrillan, som normalt sett visar phalene, kastade stilettklackarna och sprang som en hind (nåja, nästan) runt ringen med Bernie som visade sig från sin allra bästa sida. Domaren smalt i solskenet och det blev ck, cert, championat och BIR. Det ledde till ett ljudligt lyckorace i ringen med Chrillan och mig. Bernie tittade förvånat på oss. Dagen kröntes med en BIS 3-placering och vi jublade ikapp, vi som var där! Det var en rolig söndag!
För två veckor sedan var det en annan rolig söndag, eller om det var lördag. Spiro var i Södertälje på utställning och Maggan ringde kontinuerligt in rapporter. Det är så förtvivlat spännande när man är här hemma och vet att de är i ringen. Den dagen blev snyggingen BIR och jag vet inte vem som var stoltast, Maggan eller jag.
Idag har det än en gång varit en sådan dag. Årets Rasspecial. Förra året var vi ett helt gäng som åkte till Köping men i år blev det för långt att resa. Spiro var enda hunden från Strandkungens men det räckte. Förra året blev han BIS-valp och i år, 18 månader ung, blev han bästa hane och BIM. Stort, stort, stort för en liten kennel som inte har tagit fram så himla många kullar och valpar. Ja, jag är jättestolt och lycklig för detta! Och som jag skrev tidigare, det blir sannolikt en kull med helsyskon till Spiro och Cinzia. Varför ändra ett vinnande koncept?
Cinzia har haft väldigt mycket att göra i sommar. Hon har varit lektant, fostrare (trodde man väl ALDRIG att hon skulle veta vad fostra är), myskompis, m m. Valparna har haft en trogen följeslagare i Lillskit som har mognat. Bambi har haft fin avlastning. Det blev extra viktigt för två veckor sedan när Bambi hastigt och lustigt fick inte bara mjölkstockning utan också en böld som växte i stort sett medan man tittade på den. Fascinerande och skrämmande hur fort en böld kan växa! Och vilken tur att Kinka upptäckte det direkt på morgonen. Det blev ilfärd till veterinär Satu som sövde, klämde och tömde bölden och satte två dränageslangar. Efter det har stackars Bambi varit iförd t-shirt i tio dagar för att samla upp all smörja som har runnit ut. Nu äntligen har det lagt sig men hon äter fortfarande penicillin. Stackars lilla Bambi som har varit en så duktig mamma och vilken tur att det fanns tre andra tikar som kunde ta över skötseln av valparna helt och hållet. Cariña, Arwen och Lillskit har varit mycket ambitiösa och omtänksamma. Ingen valp har någonsin behövt vara ensam eller otvättad. Nåja, ikväll är de mer svarta än vita. Våt jord ger den effekten på vita små troll. Och imorgon är det en ny dag, full av bus, hönsjakt och andra upptåg.

Redan två veckor sedan Norrköping...

2010-06-20T12:50:00.006+02:00

... och massor har hänt, naturligtvis.

Röntgen av Bambi gav inget då kliniken hade fått fel framkallningsvätska vid servicen. Suck. Det man kunde se var att det var stora valpar med mycket fostervatten. Med det lät jag mig inte nöja, ny tid tills i fredags.

Bambi har gått upp totalt 9 kg (från 30 till 39) varav 3 kg på en vecka.

Nu ser hon ut så här: Mot normalt så här:

Var ska detta sluta!?

Här kikar djursjukvårdare Maria och veterinär Satu på Skogsbykliniken på bilden:

Man kan se fem, eventuellt sex valpar. Men skulle hon då ha gått upp närmare två kg per valp när det är dags för valpning? Jag tycker det låter orimligt varpå jag ringde en mycket erfaren uppfödarkollega (Welsh Corgi) för att få råd och dåd. Hon tog snabbt ner mig på jorden genom att konstatera att "Ni nya uppfödare springer och ultraljudar och röntgar och det gör bara att ni skapar en massa frågor som det inte finns svar på förrän valparna kommer ut. Det som kommer ut, det kommer ut och då får du se hur många det är." Och visst har hon rätt när hon säger att "Hade du inte röntgat men sett att din tik är jättestor men mår bra så hade du tänkt att det blir en stor kull och så hade det varit bra med det." Jepp, visst är det så.

Nåja, svaret lär komma inom några dagar, beräknad valpning är på torsdag och veterinären var beredd att satsa en slant på att Bambi inte går tiden ut. Valplådan och valprum står klart så det är bara att vänta. Tempen hoppar lite upp och ner och slemproppen har gett sig iväg. Spännande!

I lördags, den 12:e var det SBK-utställning i Kalmar. Bernie (Bernini)visades av Chrillan, en kompis som föder upp phalène (Fluffy Bunny Feet) och hon gjorde det kanonbra! Det blev cert nr två till Camillas och Knattes härliga hanhund medan de själva var iväg och döpte sin lille bebis Melker. Visste inte att Chrillan kunde springa så bra, hon som är van att trippa omkring med små phalèner i högklackat (Chrillan, jag har sett dina skor!!) men det här gav mersmak! Det var inte sista gången som hon visade vit herde, det är ett hett tips.

Love skötte sig bra igen, slät etta.

Ozzy var med i unghundsklassen och fick etta med hp och bra kritik som gick ut på att han behöver växa till sig.

Cinzia börjar bli lätthanterlig i ringen och kommer nog att kunna visa sig lika bra som sin mamma så småningom. Här blev det tredje certet på raken och slutligen BIM efter snygg-Eski. Tror att Cinzia gillar uppmärksamheten det innebär att vara i ringen, hon är allt lite show-girl. Ska klicka in att hon ska blinka åt domaren, det vore något...!Tyvärr har hon tappat A L L sin fina päls så här fyra dagar före Världsutställningen.

Uppfödargruppen fick bra kritik, etta med hp. I finalen inträffade ett "litet" missöde. När vi var på väg att vinna rök herrar Love och Ozzy ihop i ringen. Jag vet inte hur Rickard (visade Love) bar sig åt när han drog isär dem men jag är tacksam för att han hade sinnesnärvaro att sätta sin blödande hand bakom ryggen när domaren kom fram och meddelade att han kan inte sätta hundar som slåss som vinnare. Fullt förståeligt kan man inte ha slagskämpar på första plats. Nu blir det träning, obligatorisk, för herrarna innan nästa tillfälle. De behöver inte älska varandra men de ska acceptera att springa efter varandra och vara uppställda bredvid varandra. Basta.

Här en bild när vi just kommit in i ringen:

Love, Ozzy, Cinzia och Bernie.

Har nu avslutat spårkurs och agilitykurs och tar sats inför sommarens aktiviteter på Eriksöre Camping. Närmast ligger Eriksöre Hunddagar med prova-på-aktiviteter. Lördag den 3 juli är det prova-på-utställning, renrasiga och blandisar. Och på söndagen blir det prova-på-Rallylydnad och Agility. Kanske också en Viltspårkurs. Info kommer på http://www.eriksore.com/ !

Är också klar med det mesta i skolan. Betygen är i stort sett helt klara, fler elever har gråtit av olika anledningar. Föräldrar klagar på kollegor och hotar med Skolinspektionen och man bara undrar vart allt är på väg. Ett ständigt ifrågasättande av vår professionalism. Det värsta är att ofta så plockas ett enstaka ord ur sitt sammanhang och ges helt ny betydelse och, vips, så är någon kränkt. Jag säger inte att lärarna är ofelbara, bara att det känns som om fler och fler tror att man kan bråka sig till högre betyg och att det som eleven har presterat blir underordnat.

Jag förstår att man kan känna sig kränkt av att bli "anklagad" för att ha varit frånvarande t ex 50 % av tiden och att inte ha gjort tre av sex moment på en kurs. Men om det nu faktiskt är sant att man har varit borta den här tiden (semesterresor, mamma fyllt 50 och pappa 55 och morfar 75, arbetat, tandläkare, skolkat, sjuk) och inte har deltagit i de här tre momenten, hur kan man då känna sig kränkt av anklagelsen? Det är ju alldeles sant att man har missat 50% av kursen... Ibland svider sanningen men att kalla det för kränkt är väl ändå magstarkt.

En kollega meddelade ett G till en elev i en kurs, eleven instämde att hon inte var värd mer och inte hade uppnått högre mål för hon hade inte satsat på den här kursen. Dagen efter kommer eleven och vill ha ett nytt samtal för hon hade pratat med sin mamma som inte var nöjd med dottens G. Mamman var alltså inte nöjd med att dottern inte hade satsat på ett högre betyg och jobbat för det utan "bara" fick G och det ville inte mamman nöja sig med. Och så här är det i all oändlighet.

Då är det enklare med hundar!

Nu ska jag tempa Bambi igen.

Norrköping 6 juni 2010

2010-06-06T20:23:00.009+02:00

Hmm, är visst inte så flitig på bloggen men nu blir det en uppdatering!

Norrköping idag, 57 mil t o r, mycket trafik, varmt och soligt och Söderling torskade.

Åkte upp med Lillskit som ett led i träningen inför WDS i Herning. Och det börjar faktiskt bli bättre med skällandet, nu är det väl 10% av vad det var från början. Vi kämpar på! Men Lillskit tycker att ALLA hundar som är mörka/svarta och/eller långhåriga är urläskiga typer som säkert har för avsikt att äta upp små söta vita tjejer och mördare. För all del, hon har synpunkter på ännu fler än de mörka och långhåriga...

Återseendet med brorsan Challenge, eller Spiro som han kallas, blev kärt, de där två har inte glömt varandra. Så här såg det ut förra våren när Maggan hämtade Spiro:

Idag såg det ut så här när de svischade runt ringen:

Lillkillen håller på att växa till sig och bli en riktigt stilig hanhund! Och idag kom det ett första ck! I Bästa Hanhundsklass blev det en fjärdeplacering. Bra jobbat Maggan och Spiro!

Lillskit skötte sig rätt så bra i ringen men behöver öva mer på att springa fint och att inte glo på långa män i stor keps och mörka solglasögon (domaren) som vill komma fram. Inte blev det bättre av att en mastiff (mörk...) modell större vrålade ut sin ilska och försökte riva ett tält 25 m bort. Men det behövdes inte mer än lite köttbulldoft förrän fokus kom på rätt plats igen. Den långe mannen med keps och mörka solglasögon tyckte att det var rätt kul, förstod jag av kommentarerna han fällde. Ingen kan anklaga domaren för att vara långsam, allt gick i en rasande fart. Ringsekreteraren stönade något om att det var svårt att hinna med. Och visst gick det undan. Helt plötsligt stod vi först i unghundsklassen med ett ck, YIPPEE!
I Bästa tikklass fick vi äran att springa först bland de fyra som var kvar. Och vi sprang och vi sprang, då minsann hade domaren helt plötsligt inte bråttom. Men det var det värt då vi fick kliva fram till förstaplatsen! Cert och Bästa Tik.

Gå långsamt, flåsade jag till Elisabet när hon gick för att byta hund inför BIR och BIM, men vad hjälpte det med den domaren?! Nåja, vi slapp springa mer, tack och lov.
Axo BIR och Cinzia/Lillskit/Houdinia/Mördaren/mm BIM och jag var så himla lycklig!! Visst är man glad när ens hund tar ett cert men har man dessutom fött upp hunden blir det något speciellt. Då är det min tanke bakom kombinationen som har gett resultat. Är det då ytterligare en generation framåt så är det faktiskt ännu roligare för då är det mina tankar på lite längre sikt som börjar att synas.

Puss på dig sötnos, tycks Axo säga till Cinzia.

Nästa uppgift för Cinzia blir i Kalmar på lördag. Det blir ett domarbyte och Yvonne Brink kommer att döma de vita herdarna. Spännande! Cinzia, Love, Bernie, Ozzy och Cesar är de med anknytning härifrån som är anmälda. Däremot blir det inget med Avesta och SV 10. Tycker det blir för mycket att först ställa i Kalmar på lördagen och sedan köra femtio mil på kvällen för att ställa i Avesta på söndagen och sedan femtio mil hem igen på kvällen. Jag väntar tills Cinzia är mer utvecklad och ännu bättre, d v s nästa år (förhoppningsvis).

Men innan lördag kommer en spännande fredag. Bambi ska röntgas för att se om och hur många valpar det finns därinne. Nog tycker jag att hon är rund om magen, hon äter mycket och är lite disträ.

Här ett par bilder från Smålandsstenar den 1 maj när Kinka var med och visade Bambi:

Har varit i farten rätt mycket den senaste tiden men inte riktigt avslöjat allt. Bambi har varit ute på anlagsprov i viltspår i början av maj och blev godkänd! Vi hann göra ett träningsspår till öppenklass innan vi fick lägga det på is tills efter valparna. Hon var väldigt disträ.

Och den 30 maj var jag i Torsås och tävlade med Cariña i rallylydnad. Tävlingsdebut och det var nervöst, det vill jag lova. Min orutin orsakade oss ett 10-poängs avdrag vid en skylt och sedan hade jag för kort koppel vilket orsakade ytterligare fyra poäng. Hade vi inte haft tiopoängaren hade vi slutat tvåa, gissa om jag grämer mig?! Nu landade vi på nionde plats men blev godkända med god marginal. Målet var att få godkänt och det lyckades ju. Cariña var alldeles salig över att få vara med ensam och få ALLT godis själv. Hon var väldans viktig, så viktig i minen som bara hon kan vara, och läxade upp alla damerna där hemma i tur och ordning när vi kom tillbaka. Arwen for som en mask på en metkrok och Lillskit och Bambi kröp och betygade sin underdånighet.

I tisdags lekte jag i trädgården med hundarna. Klumpedunsfia Arwen lyckades på något sätt springa mot muren vid terassen. Det small till och jag hann tänka Jäklar. Arwen tog två steg, sedan stod hon still, lyfte höger fram och hoppar runt och tillbaka utan att bry sig om frisbeen. Det "stannade" med att hon hade brutit av en klo så högt upp att det finns absolut ingenting kvar av den. Först så fanns klon där men pekade åt fel håll. Sedan, när pragmatiska Arwen hade härjat, var klon borta. Hon hade helt enkelt plockat bort den själv. Arwen hade nämligen fått följa med till kursen på kvällen och en av kursdeltagarna som är veterinär hade förklarat att "det där måste bort, de (Djursjukhuset) behöver låna henne en stund för det". Jag kan sätta ett cert på att hon förstod vad han sa och tyckte att det hade hon inte lust med och därmed tog hon saken i egna tassar. Alltså avlägsnade hon klon själv.
Nu är det antibiotika och tassbandage som ska gälla. Antibiotika, ok, den lurar jag i henne men det där med tassbandage är tji. Hur jag bär mig åt, hur jag tejpar och fäster så att ingen vanlig hund skulle kunna få bort det, efter en timme kommer hon skuttande utan bandage. Det är precis som när hon löper och ska ha tikskydd. Om jag släpper henne ur sikte i 60 s så är det av. Och eftersom Lillskit har ärvt mycket av sin mors förmågor så har tanken att sätta på henne ett tikskydd vid löp inte ens snuddat vid min hjärna.
Det som har fungerat bäst med bandage så här långt är faktiskt när jag har dragit på henne en gammal strumpa och fäst den. En kväll gjorde jag mig till och gjorde ett riktigt prydligt tassbandage. På morgonen låg det nedanför min säng, helt demonstrativt, medan Arwen låg i korgen några meter bort och glodde under lugg på mig...

Har fått Lillskit att minska ner på buset. Sonen var hemma men skulle iväg med bilen en sväng innan middagen. Bordet var dukat, jag stod i köket och sonen gick ut och körde iväg med bilen. DÅ HÖR JAG HUR DET KLIRRAR AV TALLRIKAR, GLAS OCH BESTICK I VARDAGSRUMMET. Och där stod hon, med skägget i brevlådan, trodde naturligtvis att även jag hade åkt med i bilen, bland tallrikar och omkullvälta blommor uppe på bordet. Bestämde mig på en hundradels sekund för att ge henne en klassisk betingning av negativ art vad det gällde att stå på matbordet. Jag tror jag lyckades för hon har, peppar, peppar, inte varit upp på något matbord sedan dess. Hon har faktiskt inte gjort något sattyg alls. Det är det som kallas för generalisering i behaviorismens värld!
Mitt i allt detta är det slutspurt i skolan. Elever som ska komplettera för att få G, elever som inte ska komplettera, elever som tror att de kan få högsta betyg utan att göra det som krävs och elever som gråter av lycka för ett högre betyg än de förväntat sig. Det är mycket känslostormar varje dag och många, många krav. Men som en kollega sa, det är eleverna själva som sätter betygen. Han menar att de får det betyg de har presterat för och så är det. Men visst lider jag med de som kämpar och kämpar och ändå inte når ända fram. Nu är avgångselevernas betyg satta och imorgon är det dags att ta tag i tvåornas insatser och bedöma dessa. Två och en halv vecka kvar, sedan är det sommarlov!
Nå, det var en rapport från Strandkungens.

Chicko

2010-05-03T22:39:00.001+02:00

Idag kom det en härlig bild på Chicko (Akhiro-Arwen) från Jessica!

Smålandsstenar

2010-05-01T22:29:00.002+02:00

En lång och händelserik dag går mot sitt slut, officiell SBK-utställning i Smålandsstenar och exteriörbeskrivning av Aragon.
Efter det lyckade MT:t för ett par veckor sedan ville jag få Aragon exteriörbeskriven så fort som möjligt. Den ene domaren i Smålandsstenar skulle inte hinna varpå jag kontaktade den andra som åtog sig uppdraget. Tyvärr så gjordes beskrivningen samtidigt som bedömningen av vita herdarna pågick i utställningen så jag hann inte se mycket. Försökte smita fram och kika när jag väntade med Cinzia men ett mycket irriterat "BORT" från Cissi fick mig att snabbt retirera. Och hon hade ju rätt, så fort Aragon ser mig i närheten får han lite fnatt, skäller, blir jätteglad och tämligen oregerlig. Men jag var ju så nyfiken...
Aragon blev godkänd och klarade därmed av kraven för korning. Ska man spetsa till det lite kan man ju säga att han blev den förste vita herden efter inträdet i SBK som blev klar med alla delar. (Reservation för vad som kan ha hänt på andra platser i landet som jag inte känner till.) Ska man vara mer ärlig så blev både han och Grimm (Cool Casper of TBB) klara med detta idag och bör vara de två första. Grimm blev beskriven en timme efter Aragon. I ett hundrameterslopp är en timme en evighet men sett till utvecklingen av en ras är en timme absolut ingenting. Men nu har vi två vita herdar som väntar på att få sin nya titel bekräftad!
Det som är lite intressant, tycker åtminstone jag själv, är att jag som en av de öppet mer kritiska till SBK-anslutningen får en av mina hundar till titeln Korad i första omgången. Har jag ändrat uppfattning i SBK-frågan? Nej... Nog om det.
Love, Cinzia och Bambi ställdes ut med lite skiftande resultat.
Love har börjat att uppföra sig rätt så bra, tycker jag. Nykokt lever i fickan fick honom att faktiskt ha fokus på mig större delen av tiden i ringen. Han var inte ens i närheten av att fälla mig, då var det värre med det ojämna underlaget. Love har lagt på sig några kilo och börjar närma sig att bli fullvuxen. Ett foderbyte i augusti förra året har gett resultat. OK, han har kanske hunnit halvvägs, det är en bra bit kvar. Kritiken var riktigt bra, med mer träning och det nya fodret blir det ännu bättre. Det finns hopp!
Däremot tror jag inte att han går ut på ett MT, han är alldeles för cool. Gillar inte att kampa, gillar inte att jaga, struntar i figurer i skogen som inbjuder till lek och då är det kört. Däremot låter han sig inte bekommas av pappfigurer, Dumpe eller skrammel, troligen skulle han bara lugnt vänta till släden var ända framme. Skott? Tjaha, var det något som small? Leka och lyssna till skott, nää. Han är lite svårflörtad på vissa saker, den gode Love, men absolut stencool. Jag får väl göra så som jag vet att det finns andra som gör, träna på vissa moment. Kanske kan jag lära honom att kampa och leka med andra.
Åter till utställningen. Cinzia/Lillskit/Houdinia/Miss Runaway skötte sig finfint. Tandvisning har jag slarvat med att träna och det gillar hon inte men finner sig i att hon måste när jag säger ifrån. Nu blir det till att titta på tänder så fort tillfälle ges!
Domaren belönade mitt lilla monster med en etta i kvalitet och etta med ck i konkurrensen (Unghund).
Kritiken: Kraftfull tik med bra huvud, normal hals, välutvecklad kropp med bra rygg, bra front, kraftig benstomme, välvinklad bak, bra lår, bra steg, vacker päls och färg.

Så var det Bambi. Kinka var med och visade henne idag. Jag tror att Bambi är dräktig, hon var inte sig själv på långa vägar. Trött och tjurig och inte alls så positiv som hon brukar vara. Tvåa i kvalitet med nedslag på att hon behöver mer ringvana och för mycket färg. Annars var det kalaskritik.
Till sist var det tre tikar kvar i matchen om Bästa Tik. Cinzia blev tvåa efter Asta, som är champion, och det betydde att Cinzia fick sitt första cert! Tjoho! Min lilla sötnos! Gullunge! Mattes älskling! Min kelgris!
Kan inte annat än att vara suveränt nöjd med utfallet av dagen!
Och grattis till Eski och Asta, dagens BIR och BIM!

Under hemresan inträffade en incident på 100-sträckan utanför Växjö. Ungdomarna och hundarna sov gott och jag pratade i telefon med Cissi.
Vi var fyra bilar på rad, två med släpvagn i täten och vi sist. Helt plötsligt ser jag något mycket märkligt, något stort och odefinierbart virvlar upp i luften en bit fram, åker ner framför bil nr 3 och upp i luften igen. Ungefär här hojtar jag i telefonen att "Vad i #&*#¤ händer?" Slänger luren i knäet på min yrvakna dotter och greppar ratten hårt samtidigt som jag stampar på bromsen eftersom bil nr 3 tvärnitar. Då faller en soffa ner från skyn, landar på huven på bil nr 3 och studsar ner på vägen. När soffan slutligen stod på vägen var det en f d soffa, vissa delar saknades och låg spridda lite här och där. Ur bil nr 3 kliver en äldre dam som lugnt börjar plocka upp de utspridda delarna. Kinka och jag går ur och lyfter bort soffan från vänsterfilen på 100-vägen, vi tyckte att den var olämpligt möblerad där. Sedan utbryter den stora kalabaliken. Plötsligt finns ytterligare en kvinna vid bil nr 3 och hon är väldigt upprörd och arg. Tre herrar kommer kutande från bil nr 1 och ett vilt parlamenterande mellan kvinnan och herrarna utbryter. Kvinnan skäller ut herrarna efter noter. Vi fattade ingenting först sedan förstod vi. Herrarna i bil nr 1 bröt kraftigt på svenska. Kvinnan bröt kraftigt på svenska. Herrarna hade kört bil nr 1 och kvinnan bil nr 2. MEN de kände inte varandra. Herrarna hade kört alldeles för fort med sin släpvagn och hade inte surrat lasten, bl a en numera f d soffa. Soffan hade flugit av släpet och susat över kvinnans bil och släpvagn innan den började studsa omkring. Jag förstår att kvinnan var rasande, det hade kunnat sluta hur illa som helst. Herrarna försökte tjafsa emot en liten aning, verkade inte begripa vilken änglavakt alla hade haft. Kvinnan tog ny sats och jag hjälpte henne en smula genom att förklara vissa trafikregler och säkerhetsaspekter.
Bil nr 3 fick inga skador men damen/föraren var nog lite chockad.
Klart obehaglig upplevelse att se en soffa komma nerdimpande från skyn, tyckte vi allihop. Hade jag inte varit på ett så synnerligen gott humör efter utställningen så hade jag nog skällt lite till på herrarna.

Imorgon kommer det förhoppningsvis lite bilder från Smålandsstenar!

Rätt svar och ny tävling

2010-04-18T22:41:00.003+02:00

Lillskit lyckades hitta rätt spak som skulle föras åt sidan för att fälla baksätet. Det var väl en lagom utmaning för en smart hund?!
Dessvärre har hon på något sätt lyckats få ett bälte i kläm och tryckt på så till den milda grad att det har gått av, så jag har numera en fyrsitsig bil. Undrar vad ett nytt bälte kostar...

Idag fick hon en ny utmaning som hon inte kunde motstå. Matte/jag hade noga tryckt tillbaka sätena och ställt dem i ett läge så att lillskit absolut inte skulle komma åt spaken igen. Vad gör hon då?? Ny tävling! Hon satt i framsätet när jag kom tillbaka... och nu hade hon inte använt spaken för att fälla säte.

Vilka fullträffar idag!

2010-04-17T21:06:00.002+02:00

Idag kan jag sjunga följande för Kinka: SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD. Igen!
Och för maken kan jag sjunga: SM-SILVER, SM-SILVER, SM-SILVER.

Kinka försvarade sitt SM-guld idag. Helt fantastiskt! Efter en veckas fjällutbildning med skolan mötte maken henne på hemresan i Jönköping igår kväll och körde vidare till Göteborg och Kungsbacka, där SM är denna helg. Starkt att vinna efter en vecka på fjället, fjärran från träningslokalen!
Maken "passade på" att leka lite i oldblysklassen när han ändå var på plats. Resultatet blev ett SM-silver efter en stöts förlust i finalen.

Och så då Aragon och MT:t... jag sitter här och bara myser. Och försöker att bortse från att ryggen känns som om den är av, att höger knä knappt går att böja på grund av svullnad och att vänster fot värker som den lille lede efter ett felsteg när jag sprang över tuvorna för att gömma mig bakom pappfigurerna. Men det där är petitesser, Aragon har visat vad han går för idag! Nu har jag papper på det och det är inte bara jag "som tycker". För det finns alldeles för mycket tyckande i hundvärlden... tycker jag...
Idag var första gången som jag såg ett MT och det var ju lite skillnad mot ett mh. På sitt sätt betydligt tuffare men också justare på ett sätt. Bland annat fanns här två domare och inte en enväldig beskrivare.
Både domarna, testledarna och figgarna var kanonbra och uppträdde på det neutrala sätt man kan begära mot hundarna. Har tidigare sett hur TL kan stå med händerna i sidorna, lätt framåtlutad och med keps på huvudet när man ska gå fram och hälsa. Inte särskilt professionellt, kan man tycka.
Det var ett alltigenom lyckat arrangemang och en bra dag. Jag har lärt mig massor genom att se hundar i aktion, inte bara mina egna utan även andras. Har också känt att jag nu har en djupare kunskap i att kunna läsa av hundar och det lärde jag mig under instruktörsutbildningen.
Men de som tror att det bara är att gå ut och göra ett MT och hämta hem ett godkänt ska tänka till ett par gånger. Jag upplevde att det var en väsentligt tuffare bedömning av de olika momenten än vid ett mh. Och helt andra egenskaper bedöms, t ex koncentration och uthållighet. Dessutom är det ju delvis andra moment. Lekinviten från 40 m kräver sin hund! TL slår bitstocken i backen ett par gånger och ställer sig sedan med stocken ut från kroppen. Då släpper man hunden som ska rusa fram och hoppa upp och gripa tag och börja kampa med stocken.
Mest nervös var jag för pappfigurerna, fy vad läskigt med ett gäng halvgubbar i halvcirkel och en jäkel i mitten. De hundar jag såg hade också helt olika strategier för att ta sig fram till föraren. Några drog rakt fram i full kareta till föraren, däribland Aragon. Några tog en lov för att se om det fanns alternativ och sedan var det fullt ös (Bambi). Någon blev kvar bakom pappfigurerna och fick verkligen ta sats för att våga sig fram då föraren hade ropat några gånger. Jag satsade frejdigt på att bli så kul och intressant att hundarna till varje pris ville fram till mig. Ska bli kul att se filmen med Aragon där jag vilt tjoande och skuttande och pipande snubblar fram bland tuvorna. Värdighet var inte att tänka på, här gällde det att vara roligare och intressantare än alla för en hund tänkbara alternativ. Det är mitt mantra på valp- och unghundskurserna: Var roligare och intressantare än alternativet. Och man får ju leva som man lär.

Det blev en heldag i Mönsterås och därför var jag tvungen att fördela de icke-deltagande hundarna på något sätt. Arwen, Cariña och Hoss lämnades av hos mina bussiga föräldrar igår kväll. Den trion är väldigt lätt att handskas med när de är utan de yngre förmågorna. Cinzia fick hänga med idag och tillbringade en del timmar i bilen tillsammans med Bambi. Och vad händer då...?!
Den stunden jag var iväg och gick banan med Bambi var det dags för dagens bus. Cinzia satt ordentligt inlåst i bagageutrymmet i min bil. Ett rejält galler som smiter åt vid sidorna hindrar effektivt hundar från att klämma sig fram. Inte ens Houdinia kom förbi. MEN vad gör man då, när det inte går att pressa sig förbi gallret och det finns godis och mattes mackor i framsätet?
Ny tävling, hur löser man detta om man är Lillskit? Ännu en gång är det bara äran man vinner men jag kan bjuda vinnaren på en fika nästa gång vi ses.
Fritt fram att gissa!

Bambi

2010-04-15T22:52:00.002+02:00

Bambi har börjat att löpa idag, den 15 april. Blodprov inbokat till tisdag nästa vecka.
Om någon tycker att det är tidigt beror det på att när hon och Aragon "strulade" (som det så fint heter i vissa kretsar) blev hon dräktig på åttonde dagen. Nej, det blev inga valpar den gången, det blev sprutor istället. Tror alltså att hon ligger tidigt med ägglossningen och då är det bäst att kolla det.
Kan betyda att det blir en resa till Storfors framåt nästa helg! Och att det i så fall blir valpar i slutet av juni med leverans i slutet av augusti.
I år känns det helt rätt med en kull efter Bambi och det ska bli jättekul!
På lördag är det mentaltest och där kan ju Bambis resultat påverkas negativt av ett löp men vi kör ändå. Jag är långt ifrån säker på att mina hundar klarar det men vi ger det en chans. Man måste börja någonstans.

Var och bytte däck hos lokale bilmecken idag. Var borta en halvtimme och hundarna var ensamma. Vad händer? De plockar ner en bunke med 11 nyvärpta ägg från 1,5 m och smäller i sig och bryter sig in i teorilokalen, öppnar kylskåpet och länsar paketet med ca 900 g köttbullar.
Cariña och lillskit är skyldiga till äggen (Cariña hade äggula runt nosen och upp på kinden, lillskit kröp och slickade sig om munnen). Troligen har sedan lillskit öppnat dörren till teorilokalen, flyttat stolen som jag hade barrikaderat kylskåpet med, öppnat kylskåpsdörren och plockat ut paketet med köttbullar. Sedan är jag övertygad om att henne något långnosiga mor hade hjälpt till med ätandet.
När jag upptäckte förödelsen (det låg en hel del på golvet som tidigare hade funnits uppradat i kylskåpet) sa jag bara lugnt "Häär" vilket betyder att " kom till mig men inte i hit-position". Arwen infann sig utanför dörren och sjönk ihop till 12-veckors valps storlek innan hon slank uppför trappan till övervåningen, jag sa inget. Sedan kom lillskit och blev även hon av en valps storlek innan hon med nytt hastighetsrekord försvann efter sin mor. Cariña tittade frimodigt efter dem och det indikerar att hon inte var inblandad i den delen. Bambi kom susande med en boll i munnen och var definitivt oskyldig. Hon leker hellre själv med en boll än hittar på sattyg.
På övervåningen hade Arwen intagit profilposition i en fåtölj, hon ville inte titta på mig och visade upp en fantastisk kollektion av lugnande signaler. Som taget ur en lärobok! Allt detta utan att jag säger något eller på något sätt är hotfull i kroppsspråket. Nåja, kanske lite irriterad i kroppsspråket. Lillskit hade intagit en låg position i soffan, vilket otroligt minspel den hunden har! Öronen for i olika positioner, ögonen ändrade form allt efter hon kollade av läget, hela hon pratade. Och jag pratade kroppsspråk, sa inget verbalt.
Tydligen gick budskapet hem. Efter det här fick gänget vara hemma i tre timmar och när jag kom hem var ALLT PÅ SIN PLATS, INGET UPPÄTET ELLER OMFLYTTAT ELLER FÖRSTÖRT ELLER GÖMT. Har vi kommit in i en ny fas? Man kan ju hoppas på det.

Och ni som undrar om det där andra, det gick vägen! Klockrent!

Köge

2010-04-13T10:52:00.002+02:00

Fick en trevlig utflykt till Danmark i helgen.
Arwen och Aragon var på topphumör vilket innebar att Aragon helst hade velat skälla oavbrutet och att Arwen skuttade omkring som en unghund.
Åkte för en gångs skull ensam med två hundar och det gick lätt som en plätt. A & A är synnerligen lätta att ha med sig. Inga söndertuggade hotelltäcken, ingen sönderbruten bur, kan lämnas ensamna utan att man behöver oroa sig för DEN STORA KATASTROFEN.
Fick tid till att sitta och prata med folk som man annars inte hinner prata med. A & A satt i varsin bur (utan utbrytningsförsök) eller i bilen och jag kunde röra mig fritt.
Träffade en matte med sin Tysklandsimport, en juniorhane vid namn Indiana Jones. Vilken liten krabat! Sträckte ut sig i sin fulla längd och försökte kräla fram till sådant som var spännande. (Lite av Cinzia över honom. ) Gith och hennes Made-to- Measure-hane var en mysig bekantskap. Hanen var otroligt snygg och fick också certet, väldigt välförtjänt. Dessutom var det en glad och trevlig hund. Han stirrade oförstående på Aragon när vi möttes utomhus ooch Aragon vansinnes-skällde av glädje, lycka och passa-dig-din danske-typ-här-kommer-jag.

Inge-Brit och jag hann sitta ner och utbyta lite tankar och erfarenheter och det var så kul. Tänk om man hann göra detta vid varje utställning!
I Sverige kan jag känna att det är en sådan hets vid utställningarna. Var och en fokuserar på sin hund och de man ska hjälpa så att det finns ingen tid över att umgås. Och jag är ju själv likadan. Direkt när bedömningen är över försvinner alla åt varsitt håll, man stannar inte ens till gruppfinalen för man har långt att köra hem. Borde det inte vara en skyldighet att stanna till gruppfinalen om man har blivit BIR? Hur ska annars vår ras synas i de stora ringarna? Varför slå ut andra hundar och blockera möjligheten att rasen syns i stor ringen? Nej, har man anmält tycker jag att man stannar till finalen också. Man visste redan när man anmälde hur lång resan var och borde då kunna göra ett moget övervägande om man kan stanna i den händelse man blir BIR.

Inge-Brits snygge Vi2 blev BIR och de stannade till finalen. Resultatet blev en BIS2-placering! Det är ju fantastiskt roligt. Vi2 blev dessutom 3.a i juniorhandlingen med Martin. Här syntes de vita herdarna i ringen (och hördes genom Aragon...).

Domaren ådrog sig kritik. Det inkom skriftliga protester rörande minst sex av de hundra hundarna. 6%. Om det vore en utställning med 2000 hundar skulle dettta innebära skriftliga protester för 120 hundar. Är det så på utställningarna, undrar en som trodde att det var synnerligen ovanligt med skriftliga protester.
Jag såg ett stort bekymmer i att domaren inte visste att det fanns en korthårig variant av vit herdehund. Arwen är helt fullpälsad för stunden vilket betyder att hon har en massa underull som nästan är omöjlig att blöta igenom när man ska schamponera henne. Domaren tyckte hon hade acceptabelt med underull och att hon skulle ha haft längre päls så att den blev medellång. Hmmm. Det är en korthårig tik jag har. Hon ska INTE ha längre päls än vad hon har.
Aragon var "mycket fattig på päls på halsen idag". ?? Nej, han är inte fattig på päls på halsen idag men jämfört med en långhårig hund ser det mindre ut.
Tilläggas ska att A & A var de enda korthåriga vita herdarna.
De som vill veta mer om den kritik som riktades mot domaren får höra av sig till mig personligen. Men, han lyfte fram Vi2 till BIS 2 och premierade två andra mycket vackra vita herdar, där jag instämmer till fullo.

Jag avslutade dagen med att gå på Kro och äta dansk fläskstek enligt danskt recept, smaskens. Hann också med en härlig promenad med mina jyckar längs Kögebukten innan det var dags att hämta maken på Kastrup och styra färden över till Sverige igen.
Det blir fler resor till Danmark!

Dispenser, 5 på skott och MT

2010-04-05T22:04:00.002+02:00

SBK reviderade sina bestämmelser rörande vilka som får göra MT den 1 januari i år. Tidigare fick en hund inte lov att göra MT om den hade fått 5 på skott på mh. Det nya är att hunden ska ha kryss i en ruta för varje delmoment, d v s även de som har 5 kan få göra MT.

MEN det som inte framgår är att detta endast gäller hundar som gjort mh efter 2009. Just nu gäller en generell dispens fram till den 30 juni, sedan är det stopp för hundar med 5 på skott som gjort mh före 2010! Så ni som har en hund med 5 på skott och som har tänkte er att göra MT framöver, det brinner i knutarna!

Informationen finner ni på SBK:s hemsida om ni slår in "generell dispens" som sökord.

Tur att vi har medlemmar som sitter i styrelse i lokal brukshundklubb och som snappade upp denna info i ett nyhetsbrev som tydligen går ut till klubbarna. Tack Ulla!

MT i Mönsterås

2010-04-02T15:15:00.002+02:00

Fick just besked, både Aragon och Bambi har kommit med på mentaltestet i Mönsterås den 17 april. Spännande värre, har ju aldrig sett ett MT i sin helhet.
Det blir ett par hektiska veckor i april med andra ord. Idag har jag startat en ny introduktionskurs till spår som är vid tre tillfällen under en vecka, ny utbildningsvända av hemtjänstpersonal på onsdag, tur till Danmark och Köge till helgen och sedan MT helgen efter. Däremellan pågår de andra fyra kurserna och mitt ordinarie arbete. Troligen blir det ytterligare en hundgrej som inträffar under de här veckorna. Och så kanske Bambi börjar att löpa. Det blir med andra ord inget Västerås, utan istället Smålandsstenar den 1 maj.

Spårkurserna är så himla kul! De också. Har tagit till mig av tips från Aicos matte och det fungerar klockrent. Idag var det sex jyckar som spårade och sniffade och var jätteglada. Hussarna och mattarna var lika glada de och stolta över sina fyrbenta vänner. Och jag var stolt över att lyckas få dem alla att faktiskt spåra. Två av fyrbeningarna har jag varit ute med tidigare och då var det lindrigt sagt trögt men metoden med godisruta är kanon, nu sniffade de sig fram i spåret i slutet av passet. Annandag påsk på kvällen kör vi nästa träff och jag ser redan fram mot det! Innan dess ska jag spåra lite med mina egna också.
Cinzia är med som demonstratör de här gångerna och visar med bravur precis hur det ska gå till. Däremellan sitter hon i bilen och skäller och är upprörd över alla andra hundar som matte hjälper, klappar och pratar med.
Vädret är underbart så det fick bli en aktivering hemma i trädgården efter kursen. Här har det gåtts balans på en planka, klättrats på och hoppats över halmbalar, hoppats däck och vanligt hinder, åkts skottkärra, letats köttbullar i träden, bakdelstränats och en del annat. Avslutningsvis grävdes halva trädgården upp på en minut när jag vände ryggen till, troligen var det i jakt på en råtta. Tre jordiga damer tittade förvånat på mig när jag avbröt deras förehavanden, Hoss låtsades inte se vad som hänt.
Nu är det ett utslaget gäng som sover på balkongen. Kanske jag vågar lämna Cinzia hemma i 40 minuter medan jag åker och handlar.

Vår på Öland!

2010-03-27T21:13:00.003+01:00

Snön har smält bort (nästan), lärkor, tofsvipor och tranor låter oss höra att de har anlänt. Det är vår!
Skulle ner till "vår" strand häromdagen, hade inte varit där sedan innan jul. Men si, det gick inte alls. Hårt packad snö och i en sådan mängd att det inte var möjligt att forcera den ens med fyrhjulsdrift. Det var ytterst nära att bonden hade fått dra loss mig med traktor...
Till Bläsinge är det inte längre några problem att köra, den vägen hålls öppen ner till fiskehamnen. Det var bara den där natten när snön vräkte ner och Cinzia var ute och drällde som det var omöjligt att ta sig fram där.
Bläsingestranden ger en föraning av sol och sommar och härliga bad. Oj, vad vi längtar, allesammans!
Idag var en underbar spårdag och nu är det fem hundar som sover gott. Hoss fick en promenad, damerna varsitt spår och jag en massa motion. Vi hade inte varit ute och spårat sedan mellandagarna så nu var det verkligen dags!
Cariña imponerade med att ta ett spår på gräsfält vid Eriksöre Camping utan att tveka en sekund, trots att det blåste och åskan mullrade i fjärran. Apporterna lämnades av med glans och levergodiset slank snabbt ner och så bar det iväg igen.
Bambi fick ett långt spår på ett stort fält och tröttnade lite i fokus på slutet. Massor med vilt utgjorde kraftig störning. Där var slag av älg och rådjur och här och där fanns rester efter en f d hare.
Arwen trippade runt i en björkhage och plockade apporter med stor nonchalans/säkerhet. Hon tyckte det var lite för lätt och blir då lite "kollar-på-det-här-när-jag ändå går-förbi".
Till sist fick Cinzia ett spår med vinklar och böj i skogsterräng. Lugnt och metodiskt satte hon nosen i backen och följde spåret till punkt och pricka, som om vi hade tränat varje dag de senaste månaderna. Den lilla damen har förmåga, precis som de andra.

Det är mycket på gång framöver. Utställningar, korningar och lite annat smått och gott. Börjar se fram mot Bambis valpar, hon får gärna börja löpa nu!
Arwen och Aragon ska ta en tur till Danmark om två veckor, Aragon och Bambi är anmälda till mentaltest i Mönsterås (vet inte om vi kommer med än) den 17 april och snart måste jag ta ställning till vilka hundar som ska åka på vilken utställning i Sverige. Rolig planering men allt ska matchas med hundkurser och aktiviteter på Eriksöre. Och så det vanliga jobbet, förstås!

Det är väl ingen som har missat att det är vit herdeträff på Eriksöre i slutet av september?! Titta in på www.eriksore.com under fliken Hund.

Malmö

2010-03-21T20:03:00.003+01:00

Hemma igen efter ett dygns utflykt!
Cinzia är en härlig reskompis, det lilla monstret. Lugn och trevlig när man är borta, lugn och snäll i bilen. Sov som en stock hela natten bredvid min säng och gjorde inte en tendens till att jaga vildkaninerna som skuttade utanför huset. Skällde förstås en del i hallen, framför allt den första timmen, men det var inte lika intensivt som tidigare. Så småningom var hon faktiskt tyst.
I ringen skötte hon sig som en prinsessa ska, hälsade snällt på domaren, lät honom titta på tänderna, sprang vid min sida utan att fälla mig och stod rätt så bra uppställd. Hon är dock inte 14 månader än.
Än en gång fick hon riktigt bra kritik, det enda var att fronten var något lös och något trång bak. Och det ser jag som en utvecklingsfråga. Det får bli lite riktad träning fram till Världsutställningen i Danmark.
Resultatet blev 1 med hp. Domaren betonade att hon var "superb".
Horsebo Vi 2 tog certet och blev champion, grattis till Inge-Brit! Dee-dee blev BIR och grattis till det och till Elisabet! Giza tog tikcertet och ännu ett grattis, nu till Annicka!
Det var kul att träffa alla och slänga några ord men vart tog du vägen J, som skulle vara där som publik??

Mer semlor!

2010-03-19T17:15:00.001+01:00

Idag blir det till att fira med nya semlor. Chicko är röntgad med HD A och AD 0 .
Imorgon bär det av till Skåne, vi är nr 5 in i ringen på söndag morgon.

Och första pris går till...

2010-03-07T10:40:00.002+01:00

... CISSI
som var snabbast med att Arwen och Cariña jagar en mus i skafferiet. En hedrande andraplats till Jill!
Grattis båda två!
Musen överlevde inte.

Semla för att fira!

2010-03-06T11:02:00.002+01:00

Vilken tur att det var två semlor i förpackningen och att jag är ensam hemma under helgen.
Satte frukostmackan i halsen när jag kollade gästboken för en stund sedan och såg Eva-Liz inlägg. Eva-Liz, you made my day, eller om det är SKK eller Cinzia eller Arwen eller Akhiro. Hur som helst, HD A och ED 0, nu har jag sett det själv på Hunddata!!
Så idag blir det den andra semlan, för att fira!

Agility

2010-03-05T21:38:00.002+01:00

Visst, ja! Vi (Arwen och Cariña) tävlade klubbtävling i agility i söndags. Inte så mycket att orda om, men vi hade roligt och det var jobbigt! Vi hade inte tränat agility mer än en gång sedan i september förra året. Ok, vi var ringrostiga men det gick över förväntan. Hur det var gick det bättre i agilityloppet än hopploppet, verkar lovande! Så fort hindren kommer ut på planen igen så ska vi ta tag i det!

Det höll inte

2010-03-05T19:54:00.007+01:00

Att uppdatera bloggen efter förra inlägget, alltså. Jag somnade så gott i soffan istället. Sedan har det varit intensivt igen.

Sportlovet gick i en rasande fart även om en natt var lång. Unga frk Cinzia tycker att hon kan ta sig friheten att gå på egen långpromenad i samband med kvällspromenaden om hon inte är kopplad. Husse hade henne inte kopplad. Hon drog iväg på långpromenad vid elva på kvällen. Det var stört omöjligt att åka runt och leta eftersom snödrivorna ligger flera meter höga på de små vägarna ner mot sjön. Och mer snö kom det denna natt, alltså inga spår att följa. Inte förrän kl 07.15 var hon tillbaka, trött men vid god vigör. Då hade jag anmält till polisen att hon var borta och kört runt på nysnötäckta vägar. Tur man har fyrhjulsdrivet!

Men nu var det så att hon skulle HD/AD-röntgas på eftermiddagen så det blev ingen frukost. 1,5 kg hade hon tappat under natten och hon är inte tjock annars. Veterinären ville inte sedera henne eftersom blodtrycket var lågt, pulsen svag, slemhinnorna bleka, hon var helt enkelt utmattad efter nattens övningar. Ingen röntgen den dagen. Istället åkte vi hem och körde med specialkost för att ersätta lite av det hon tappat.

Två kvällar senare var jag på väg ut på kvällspromenad med kopplen i högsta hugg när hundarna skuttade ut genom dörren. Då ser jag Cariña gå fram till grinden och puffa upp den varpå Arwen tar täten med Cinzia i hasorna i en tjurrusning ner mot fälten. Mitt vrål måste ha hörts åtminstone upp till Oskarshamn, de enda som inte hörde (eller brydde sig) var just Arwen och Cinzia. Cariña dök in på tomten fortare än kvickt och till och med gamle döve Hoss tittade upp och undrade vad som stod på.

Jag var fullständigt vansinnig och rasande.

In med de två kvarvarande hundarna och snabb fråga till maken: finns det ljus på snöscootern???
Nej, det fanns det inte.

På med varma kläder och så ut. Jag skulle ha tag på odjuren. Så marscherade jag iväg, beväpnad med den största ficklampan huset har. Första snödrivan (75 cm hög) forcerade jag med ilsken energi men sedan tog det stopp. Insåg att drivorna framför mig var mellan 1,5 och 2,5 m höga. Det fick bli fälten istället. Och det gick bra så länge skaren höll men när jag började sjunka ner upp till knäna var det bara att inse att det var dumdristigt i snövädret och mitt i natten.

Hem igen, ilsket svärande och genomsvettig. Då kom Arwen smygande, rätt så slokörad. Hon visste mycket väl att hon gjort tokigheter.

Maken, som vid det här laget låg och snarkade under duntäcket, vaknade av min irritation. Han insåg väl vad klockan var slagen (hustrun rasande och hon tänkte inte varva ner innan lillskiten var tillbaka) och klev tålmodigt och utan ett ord ur sängen, drog på sig varma kläder och gick ner och sparkade igång snöscootern. Efter tio minuter kom han tillbaka och hämtade Arwen för att få lite hjälp med tempo och att leta.

Undrar just vad grannarna tänkte, först vrålar jag som en besatt och strax efter kör en mörklagd scooter omkring på åkrarna vid kl 12 på natten. Arwen fick i alla fall motion.

Efter en timme gav maken upp. Han hade bara vält en gång i mörkret, han såg inte stenmuren under snön...

Tjugo över ett kom en liten dam smygande in och försökte låtsas som om hon inte hade varit borta alls. Fjäskfia.

Den lilla skönheten tär på mitt tålamod och mina nerver.

Dagen efter var det dags för ett nytt försök med HD/AD och nu hade hon hämtat sig. Hon hade ju bara varit på vift i 2,5 timme denna gång. Men veterinären konstaterade att den här hunden har mycket bra kondition, hon har låg vilopuls. Somnade snabbt och gott och hela proceduren gick fort. Så nu väntar vi på svaret från SKK. Trodde det skulle ha kommit idag men icke sa Nicke. Hade till och med köpt en semla för att fira/dränka sorgen men eftersom inget svar fanns så har jag ätit upp den ändå. Den var god.

Har jag tossehundar? Vad gör Arwen i skafferiet?Och Cariña? Cinzia tittar på.

Arwen är helt inne i skafferiet. Varför då? Ja, detta är en tävling, men utan pris, man vinner bara äran! Så in med förslag på svar!

PM till Malmö har kommit, 12 vita herdar och första ras i ringen. Verkar vara hög klass på startfältet. Jag har ju hund- och hästvakt den helgen och har anmält så då lutar det åt en tur till halv-Danmark. Men innan dess väntar årets tuffaste vecka på jobbet...

Motioner till VHK:s årsmöte

2010-02-13T10:49:00.002+01:00

Nu har det varit så där himla intensivt igen. Ska uppdatera lite av det som passerat ikväll, om planen håller.
Dock har jag skickat in tre motioner till VHK:s årsmöte som än en gång hålls kring den kungliga huvudstaden. Jag vet inte än om det är möjligt för mig att åka upp till årsmötet, det går ju två dagar till detta med resa t o r. Och rösta genom ombud är inte tillåtet.
Läs gärna förslagen som ligger på hemsidan under fliken Motioner till årsmötet 2010. Det står var och en fritt att kopiera av en eller flera av motionerna och själva skicka dem till VHK:s styrelse om ni håller med om innehållet. Notera att de måste vara inne senast på måndag den 15:e!
Nu är det dags för hundkurs i snövädret!

Cowboy igen

2010-01-27T19:58:00.000+01:00

Cowboy har fått komma hem idag!

Det snöar!

2010-01-27T12:39:00.000+01:00

Snön vräker ner, därav snöflingorna på hemsidan.

Positivt!

2010-01-26T11:15:00.002+01:00

Det ser för närvarande positivt ut för Cowboy! Tack och lov...
Han röntgades igår och efter det beslutades om operation. Det var tydligt uttalat att man skulle operera endast om man bedömde att han kunde bli frisk.
Operationen gick bra och skenor är inlagda för att stabilisera det krossade bäckenet. Och han mår nu så bra att han troligen får komma hem redan imorgon! Rehab kan starta om tio dagar, åtta veckor i stillhet. Men vad gör det i förhållande till att Cowboy blir Molle (han kallas så) igen?!
Naturligtvis kan både det ena och andra tillstöta men just nu ser det bra ut.
Det är bara att konstatera att puppisarna som åker härifrån Strandkungens ALLTID är mina små bebisar. Jag lider lika mycket som ägarna när något inträffar och det blir många och långa telefonsamtal.
I samband med Molles olycka var det flera personer som var engagerade. Idag hade en bil kört efter mattes bil in på gården när hon hade varit iväg. Det var poliserna som hade varit på olycksplatsen och som hade stått för eskorten som nu undrade hur det hade gått med vovven. Fantastiskt!
Tack till Albano Djursjukhus som verkligen har arbetat bra och tagit sig tid med en olycklig och smärtpåverkad unghund!
Sedan ska vi inte glömma Molles familj som var beredda att göra allt bara han kan bli frisk och samtidigt var beredda att låta honom somna in om han inte skulle kunna bli frisk. Svåra beslut men det var ingen tvekan.

Just nu känns det som om vi ska fira C-kullens ettårsdag lite extra på fredag.

Nytt namn till Cinzia!

2010-01-24T21:01:00.002+01:00

Ödesdag för Cowboy imorgon. Ska sövas och röntgas och eventuellt opereras.

Hans syster Cinzia har idag fått ytterligare ett namn. Kärt barn har många namn, heter det ju. Hon heter och lyssnar redan till "Cinzia" och "Mördaren". Idag har hon fått namnet "Houdinia" också. Houdini var ju trollkarlen som lyckades ta sig ur låsta lådor, etc. Houdinia tog sig idag ur den stängda gallerburen utan att öppna grindarna. Bra gjort måste jag säga! Hon hade skapat en springa på ca 10 cm och där måste hon ha pressat sig ut.
"Cinzia", "Mördaren", "Houdinia", vad blir det härnäst!???

En tiger i bilen!

2010-01-23T18:10:00.002+01:00

Cowboys tillstånd är fortfarande kritisk, oklart hur det går.

Vi fortsätter att hålla tummarna för honom.

Med det i bakhuvudet råkade jag springa på min veterinär idag. Slängde mig om halsen på henne och berättade on Cowboy och fick några tröstande ord tillbaka. Vår underbara veterinär som är så lugn och inte drar sig för något, även om det är mindre roligt och inte alltid säger det man i första hand vill höra. Lugn, ärlig och saklig.
Berättade för henne om poliseskorten genom Stockholm och hon log och sa att det är bra att polisen bryr sig och att de ställer upp när det behövs. Sedan kom det: "En gång när jag hade en sövd tiger i min bil och skulle köra över Ölandsbron ringde jag till polisen och sa att jag måste köra fort och det är bra om ni inte stoppar mig för jag har en tiger i bilen och jag vill inte att han ska vakna upp och börja härja omkring..." Polisen lovade att inte stoppa henne. En tiger i bilen? Ja, en tiger i bilen... Den kalibern är det på vetten på Öland! Slå det om ni kan!

Idag går tankarna till Cowboy och hans familj

2010-01-21T22:17:00.002+01:00

Cowboy blev påkörd idag efter att ha smitit ut. Av en bilist som valde att trycka gasen i botten och försvinna fort som attan. Om någon händelsevis vet vem som körde eller bilnumret på bilen, tala inte om det för mig, jag är INTE på rätt humör nu eller någonsin för att veta det utan att agera. Måtte föraren må riktigt, riktigt dåligt ikväll. Jävla fegis.
Två män på andra sidan vägen hörde dunsen och skriket och rusade till undsättning. Polis kom snabbt till platsen och matte tillkallades. Snabb färd till närmsta djursjukhus då Cowboy var/är väldigt dålig. Snabb undersökning och stabilisering av tillståndet innan han med djurambulans flyttades till ett större och mer välutrustat sjukhus. Denna transport fick poliseskort i hög fart genom huvudstaden. Inte illa, prata om engagemang!
Smällen tycks ha tagit i sidan. Svåra skador på bäckenet, blod i lungorna och annat elände.
Här håller vi ALLA tummar och tassar för Cowboy och tankarna är hos hans familj som naturligtvis är förkrossad.

Bloggar är bra därför att man kan uttrycka sig personligt, mer personligt än den text man lägger på en hemsida. Alltså:
Några ord till dig som körde:
En olycka kan alltid hända. Ett djur kan alltid dyka upp på vägen och ibland hinner man inte väja. MEN varför stannade du inte och tittade hur det gick?? Och kollade om du kunde hjälpa till?? Man är inte befriad från ansvar för att det "bara" är ett djur.
I mina ögon är du en ynklig fegis, troligen superegoist. "Jag mådde så dåligt då jag förstod vad som hade hänt" eller något liknande egotrippat slank säkert genom hjärnan då du insåg vad som hade hänt. Någon annan ska alltså sopa efter dig? Eller "jag tål inte blod" eller ... Och har man sådana tankar, eller ännu värre, skiter i vad man orsakar med sitt fordon, du, då ska du inte köra bil. Sälj bilen och åk kollektivt i fortsättningen. Det krävs omdöme för att vara lämplig som förare och du tycks inte ha omdöme.
Är det lite stake i dig tycker jag att du ska sälja bilen och skänka summan du får för den till välgörande ändamål för djur. Har du lån kvar på bilen kan du behålla dem och amortera av dem och betala ränta som en påminnelse om vad det är att ta ansvar. Och vet du, nu tänker jag inte lägga ett uns mer energi eller tid på att uttrycka mig till en person som för mig är en icke-person, du finns inte i min sinnevärld.
I min sinnevärld finns det goda, snälla och trevliga människor som är omtänksamma och som står för vad de gör.

Mina hundkurser

2010-01-19T16:47:00.002+01:00

Utbildade mig till Immi-instruktör och rallylydnadsinstruktör under 2009 och hann också starta upp verksamhet kring detta. Vi kan kalla det rivstart.
En del har undrat över en ev hemsida till verksamheten och , ja, det finns. Verksamheten kallas för ABC för HUNDEN och hemsidan heter www.abcforhunden.dinstudio.se . Sidan är långt ifrån färdig men den finns i alla fall. Välkomna in och titta!

My Dog

2010-01-18T18:11:00.003+01:00

Förra helgen bar det av till My Dog och Göteborg. Cissi och jag skulle ha en slapparhelg och hade bara varsin hund med oss, Tisma (phalene) och Cinzia.
Cinzia har utvecklats till en mer än kreativ dam. Inte så att hon tuggar sönder allt hon kommer åt men hon förser sig med det hon är nyfiken på, öppnar, pillar loss, häller ut, bär omkring, etc. Ibland misslyckas hon (min nya kaffepress finns inte längre) och ibland går det bra (porslins-vasen modell större som var flyttad från vardagsrumsbordet till min säng). Hon är en otroligt trevlig och gosig liten dam och hon är med på det mesta.
Lördagen började med att Cinzia inte alls tänkte vara i gallerburen (metall) som jag hade tagit med till hotellet. Under frukosten lyckades hon böja in grinden så att den inte gick att öppna. Jag mäktade inte med att böja tillbaka metallen i rätt läge. Tur att det fanns en extra grind.
På utställningsplatsen skällde hon hej vilt på alla hundar hon såg. OK, ibland kan jag förstå hennes reaktion, afghaner med lila paljetthuva, yorkshires med papiljotter, Old English med stövletter, bouvier där ögonen inte syntes men hon är allt bra tramsig och jag förstår ju att det beror på osäkerhet. Helt plötsligt dök Spirou (Challenge) upp och då blev det annat ljud i skällan! De hade inte setts sedan i september i Böda men gissa om de kände igen varandra! Stor glädje!
I ringen blev det 1 med hp för båda syskonen. Domaren delade bara ut två ck och det till hundar som redan var champions. Tvåor och treor haglade så sett ur det perspektivet kom vi undan bra. Retade upp mig på domaraspirantens beteende, framfusig mot hundarna, "ställ upp hunden nu" när lilla tjejen snurrade ett par varv extra. Förklarade med återhållen irritation som fick lysa igenom en smula att jag avsåg INTE att bråka med en så ung tik, hon var där för att ha roligt och lära sig, och att det fick ta den tid det tar. Betalar man 475 kr i anmälningsavgift så har man rätt till domartid i ringen också. Morr.
Lördagkvällen var på Amazing Thai igen, den här gången nio roliga herdemänniskor. Härlig mat och mycket snack!
Tillbaka till hotellet igen och upp till hundarna. Det borde ju vara idiotsäkert att placera Cinzia i en gallerbur av metall med en grind som inte går att öppna, eller hur???????????????????????
Nänänänänänä, inte Cinzia, inte...
På något sätt har hon fått ut så mycket nos och tand genom gallret att hon har lyckats hala in en flik av påslakanet i buren. Sängen stod knappt en dm från buren. Med hjälp av lakanet är min mysiga scarf numera en f d scarf, eller rättare en trasa. Och påslakanet med tillhörande täcke är också ett minne blott. Hon hade dragit in lakan och täcke så till den milda grad att ett galler hade brutits av och böjts åt sidan. Lakan och täcke satt stenhårt fastkilat i buren och jag insåg att jag skulle ha en hundbur och inte ett täcke över fötterna under natten. I det läget trodde jag att Cissi skulle få ett nervöst sammanbrott, själv är jag luttrad och ryckte bara på axlarna. Till sist fick jag loss textilierna (det var inte längre lakan och täcke) så att jag kunde ha lite trasor över mig under natten. 350 kr kostade detta mig...
Söndagen blev bra med trevlige Ove Germundsson som domare. Jag tror att de allra flesta var nöjda med honom som domare. Härligt när domaren kan skoja och skämta (eller hur Linda, "det blir en 3:a, nej jag skojar bara, det blir ett ck", visst var det kul??)
Aragons snygge son Exo fick certet och Cinzia fick ck och blev 2 Bästa Tik efter Dee-Dee som blev champion. GRATTIS till Dee-Dee och Elisabet!
En riktigt bra dag och trevlig helg!

Info och SBK

2010-01-18T18:01:00.002+01:00

Har idag varit i kontakt med SBK då jag hade ett par frågor rörande VHK och dispenser.
Först gällde det dispensen för championatsbestämmelserna. SBK har ännu inte fattat något beslut om dispens kring championatsbestämmelserna. Det kan dröja ytterligare en eller två månader innan ett sådant beslut kommer. Har jag tolkat det som står på VHK:s hemsida fel? Jag trodde att det var klart med dispensen.
Det andra gällde korningar och dispens för hundar som fyllt fyra men inte fem år. Den dispensen är inte heller beviljad ännu.
Jag måste vara en baddare på att tolka saker och ting fel, jag trodde att även den dispensen var så att säga klar.
Men det var ju bra att gå till källan och få klart besked! Inget är klart ännu och jag fortsätter att leva i ovisshet.

Ännu en månad har gått, Putte igen

2010-01-18T17:02:00.004+01:00

Ännu en månad har rusat iväg och det har runnit mycket vatten under broarna på den tiden.
Sedan sist har jag hunnit ägna tid åt Berner och Putte igen. Det är alldeles nödvändigt eftersom jag har förstått att personal tycker att det är hemskt obehagligt med Putte.
För mig blev det droppen då jag förstod att om det larmas på natten så ska polis tillkallas för att bereda väg förbi Putte. Arbetsmiljöfråga. Hmmm. Är det detta polisen ska syssla med? Fösa undan 9-åriga cockerpojkar eller jaga busar? Lösning är förhoppningsvis på gång.
Åkte till ett byggföretag och köpte ett kompostgaller där jag har fäst ihop de fyra sektionerna men inte satt ihop till en fyrkant. Detta kompostgaller går utmärkt att ha framför sig som en sköld och fösa undan Putte med om han skulle visa humör. Kompostgallret är numera placerat utanför ytterdörren.
Den andra lösningen är att Aragons matte Cissi är nattsyrra i kommunen och om hon är i tjänst har hon erbjudit sig att komma till platsen och fösa undan en styck cocker spaniel om det behövs.
Om han behöver fösas undan, alltså.
Nästa steg är att sätta upp barngrindar in till köket och vardagsrummet och så kan Putte vara där när hemtjänsten är på plats och jobbar.
Nu ska vi bara lösa promenadfrågan också. Flera förslag finns som kan komma fler äldre till godo.
Oavsett hur den delen löser sig är Putte en rätt så nöjd liten kille nu.
Lär återkomma i ärendet.
Gode tid så det kan bli!

Jag blir så arg och ledsen

2009-12-08T16:24:00.003+01:00

Berner, 84 år, bor ihop med sin 9-årige cockerhane Putte i en marklägenhet. Berner har haft en stroke och behöver hjälp av hemtjänsten. Putte har nafsat hemtjänstpersonal. Putte betraktas som aggressiv och ett hot dök upp om att Berner inte ska få ha sin älskade kompis kvar. Berner blir naturligtvis förtvivlad.
Visst blir man ledsen in i själen av sådant? Och arg, för hur ofta är det egentligen hundens fel att det blir ett nafs? Hundar markerar ibland avstånd och ett sätt att göra detta är att nafsa. En klok kollega har lärt mig att inte lägga negativ energi på sådant jag inte kan förändra och fokusera på det jag kan göra något åt. Kan jag göra något åt detta? Jag vet inte, men det går ju att försöka i alla fall.
Jag ringde upp chefen för omsorgen och erbjöd mig, utan några som helst garantier att lyckas men med kunskap om vart jag kan lotsa vidare till i så fall, att träffa inblandade parter och se om det går att komma till en lösning. Kostnadsfritt, givetvis. Kommunens representanter nappade och agerade föredömligt blixtsnabbt. De är värda en STOR eloge!!
I fredags träffade jag Berner och Putte för första gången. Putte är en förtjusande liten (nåja, rätt rund om magen) cocker, lätt att få kontakt med, pigg och glad, något bortskämd men inte värre än vad många andra hundar är, bestämd herre som älskar sin husse. Berner hade haft kontakt med ena lokaltidningen som dök upp när jag var där. Se www.ostran.se/nyheter/kalmar/vaegrar_goera_sig_av_med_putte . Vi hamnade på förstasidan i lördags!
Under träffen i fredags kom vi överens om vissa saker, och jag tipsade Berner om hur han kan göra med Putte. Idag tog jag med Putte på veterinärundersökning för att få fastlagt att han är frisk. Och det är han! Veterinären på Kalmar Djursjukhus sa att hon kan intyga att det inte är någon röd flagg på Putte vare sig det gäller hälsa eller temperament. Putte var otroligt lätt att hantera.
På vägen tillbaka till husse stannade jag till hos Lena Lundby och Swedish Dog Design (de som tillverkar bältena) och Lena skänkte genast ett bälte och en Santa (aktiveringsleksak) till Berner och Putte.
Det var en lycklig man som väntade hemma i soffan. Lycklig för att hunden är vid hyfsad vigör, lycklig för de fina presenterna från Swedish Dog Design och lycklig för att någon bryr sig och att det finns en lösning i sikte.
Medan jag var på Kalmar Djursjukhus med Putte hade TV4 Kalmar, som hade inslag om Putte för en vecka sedan, ringt kommunen och frågat hur det gick. Där hänvisade man till mig i frågan om Putte varpå jag blev uppringd. Det slutade med att TV4 kom till Berner för intervjuer med oss båda. Och Putte filmades givetvis.
Resultatet av detta kommer ikväll kl 18.30 på lokalnyheterna och läggs också ut på webben. På webben ligger redan en puff för kvällens nyhet www.nyhetskanalen.se/2.20925 . Gode tid, vilket pådrag! Och här är jag utnämnd till hundpsykolog, vilket jag vill betona att jag inte har utbildning för att kalla mig även om det inte finns en "legitimation" för denna titel. Jag är instruktör, så är det, men det kommer man en bit på.
Nåja, det som är det allt överskuggande målet för mig är att få Putte att fungera ihop med hemtjänsten så att Berner kan få den omsorg han behöver. Och jag tror att det lyckas! Putte är ingen problemhund, som jag har sett, och det finns en vilja från kommunen att lösa detta. Då är ju förutsättningarna goda för att lyckas.
Så håll alla tummar och tassar för att det verkligen blir bra och att Berner och Putte kan få leva lyckliga ihop i fortsättningen också!

Demokrati

2009-11-22T20:11:00.003+01:00

I en demokratisk organisation kan man kritisera och kommentera beslut, oavsett om man befinner sig på gräsrotsnivå eller om man är vald till någon post i organisationen.

Det finns lagar och etiska regler som reglerar vad man får och inte får skriva på internet.

Alla behöver inte hålla med om det som skrivs även om det håller sig inom dessa ramar.
Att alla inte håller med gör inte att det inte får skrivas.

Mitt nya liv...

2009-11-17T19:33:00.003+01:00

Long time, no see, som det så vackert heter. Jag vet K, jag lovade att uppdatera bloggen. Nu blir det av.

Tjejernas voltning med den nu f d bilen gav lite tankeställare. Dubbdäcken åkte på illa kvickt på samtliga bilar. Idag var det ett reportage i tidningen här om en kille som hade voltat på liknande sätt för två år sedan. Han hade inte lika mycket tur. Förlamad från midjan och nedåt. Tankarna kommer onekligen om vad det är som avgör åt ena eller andra hållet.

Växjö är avverkat och det var oerhört spännande att se vad stränge och rättvise domaren tyckte om C-kullen. Ozzy inledde starkt med etta med hp! I unghundsklassen var det jubel igen, inte för C-kullen men för att Aragons två grabbar Exo och Cesar blev etta och tvåa i konkurrensen med ck resp hp.
Aragon har gett snygga och trevliga hundar. Selda och Cesar (mamma Verguns Ana) har mer motor än den andra kullen men har ändå Hoss och Aragons coolhet. Ur Blixtras kull har jag bara träffat Saiko och Exo och ingen kan väl säga annat än att det är snygga och mysiga killar?! Exo har definitivt likheter med far och farfar.
Tillbaka till Växjö. Bernie och Love var ingen succé, nog om det. Exo blev bäste hanhund och jag måste ju erkänna att jag var jättestolt! Slog championhanarna, starkt gjort!
Juniortjejerna Carmenzita och Cinzia fick mycket bra kritik med etta, resp etta med hp. Domaren fick en stor blöt puss på munnen av Cinzia som verkligen ÄLSKAR människor. Artfränder kan hon ha synpunkter på men människor är sååååå balla. Enda nedslagen på C-kullen var typiska utvecklingssaker, lös i fronten, instabil i rörelserna, etc. Hade de varit födda en dag senare hade de inte fått vara med i juniorklassen så de var ju verkligen unga i klassen.
Carmenzita hade jag inte sett sedan hon var valp och det var en Arwenkopia med semilång päls. Jisses, vad hon var mamma upp i dagen! Ska bli kul att följa denna kull i utställningsringen och i arbete.
Uppfödargruppen fick hp och vi stannade kvar till finalen (ut direkt). Jättebra träning för de små som var helt slut när dagen var över. Tack hussar och mattar för ett bra jobb!

Tjejerna och Bambi har hunnit flytta in till en härlig lägenhet i Kalmar som de delar med Beccis. Beccis har hundfobi. Vi jobbade hårt med detta innan flytten och nu går det riktigt bra. Söta, goa Bambi är accepterad.
Det betyder i sin tur att det har blivit lite mer space i vårt "lilla" hus. Kinkas gamla rum, f d ostlagret, är omgjort till teorilokal och jag har startat upp min hundverksamhet med kurser.
För närvarande har jag tre kurser igång, en valpis och två unghund/vardagslydnad. Tar inte fler än sex ekipage i kurser med momentträning och det känns helt rätt. Hinner med alla och har koll på läget. Har hyrt in mig i ridhuset hos grannen så vi har träning där och teori och fika i ostlagret hos oss. Faktiskt riktigt lyxigt att inte behöva vara bekymrad över väder och vind och dagsljus. Och teorilokalen är kanon!
Till våren kommer jag att vara utomhus i både Kalmar och här hemma.
Har hunnit med en utbildning till Rallylydnadsinstruktör också och jag har förstått att detta är den nya stora sporten som är på frammarsch. Förstår också varför. Ett fantastiskt redskap för att ge hundarna vardagslydnad på ett positivt sätt. Sporten kommer att få officiella tävlingar genom SBK under 2011 eller senast 2012.
Men innan våren ska jag ha en eller ett par klickerkurser. Dessutom har jag kö till aktiveringskurser och vardagslydnad. Verkar ha gått in i detta vid helt rätt tid. Att det är rätt tid beror på flera faktorer.

En "het" konkurrent här på Öland har byggt om sina lokaler och verksamheten har mer eller mindre legat nere en tid. Men hon är på gång igen och det är jättekul. Denna dam är en av mina stora inspirationskällor, kanonduktig!
Nästa avgörande faktor är att brukshundklubbarna inte sätter igång kurser nu.
En tredje faktor är att alla inte är intresserade av att gå kurs hos brukshundklubbarna. Har ett antal damer i mogen ålder som går hos mig och jag har svårt att se dem på en brukshundklubb.
En fjärde faktor är att en huvudaktör här i trakten just har lagt ner sin verksamhet och hänvisar sina kunder och nya förfrågningar till hundägareföreningen Tass och till mig.
En femte faktor är att jag samarbetar med Tass, när de inte har valpkurs skickar de sina förfrågningar till mig och tvärtom. Dessutom kommer jag att ha kurser åt Tass.
En sjätte faktor är att de som går hos mig eller Tass garanterat får arbeta med positiva metoder.

Man tror knappt det är sant men det finns fortfarande de som arbetar efter devisen att hundjäveln ska sättas på plats, annars lyder den inte. Rycket i kopplet ska vara så hårt att hunden skriker till, osv. Detta är HELT ofattbart då forskning har visat på att uppåt 80 % av hundarna har smärta i nacke och/eller rygg av halsband, med eller utan ryck. Som IMMI-instruktör har jag förbundit mig att hålla mig uppdaterad med forskning och att arbeta med positiva metoder. Och tänk så mycket trevligare detta är för både husse/matte och hund!

En del av mina damer i mogen ålder har, liksom jag själv, taskiga knän och att sitta på huk går bara inte. Tänk er dessa damer komma till en brukshundklubb för valpkurs med en pall under armen? Finns knappast på kartan men här gör vi det. Pallen/campingstolen är med till ridhuset och när man ska ner i nivå får man sitta på den. Fungerar alldeles utmärkt och alla är glada.

Har också blivit säljkonsulent åt Swedish Dog Design som har konstruerat ett makalöst "bälte" att ha på hunden i stället för halsband eller sele. Såg bältet sättas på några sjövilda unghundar under praktiken och nog sjutton undrade jag om det var något sederande som pumpades in i jyckarna utan att man såg det. Efter en kort stund hade vildarna blivit fullt hanterliga och drog inte längre i kopplen. ? Förklaringen är att uppfinnaren av detta är problemhundsutredare och har tröttnat på alla quick fix som finns där hundarna får ont om de drar eller riskerar att skada sig för att halsbandets läggs över den känsliga översta nackkotan, osv. Hon har helt enkelt satt sig ner och tagit fram ett bälte (OK, ser ut som en sele) som är anatomiskt korrekt för hunden, skadar inte, orsakar inte smärta utan stimulerar punkter som avger lugnande signaler.

Cinzia är ett litet 28-kgs monster när hon är kopplad och går tillsammans med flera hundar. Med bältet på är det inga problem att gå med henne, Arwen och Cariña och ha alla koppel i en hand. På unghundskursen var det en lycklig eurasier som drog iväg längs grusvägen med sin matte. Satte på honom ett bälte och så fick de gå igen. Utan "gå-fint-träning". Efter 25 m tittade matte på mig och sa "vad detta än är så ska jag ha ett, vad händer, han drar ju inte". Lycklig hund och lycklig matte, kul att få sälja en sådan produkt!

Bältet har blivit en kanonsuccé och det har spridit sig inom vissa raser just därför att det är vänligt mot hunden. Swedish Dog Design kommer att finnas bland försäljarna på My Dog. Passa på att titta där, ni som kommer dit, eller titta på det jag har till Cinzia. Misstänker att fler vita herdar kommer att ha det inom kort, vet i alla fall ytterligare en som har beställt.

Det är alltså skjuts på hunderiet för min del. Hinner ju knappt jobba.

Sedan måste jag bara beröra vår SBK-anslutning innan jag slutar för idag. Låt mig direkt klargöra, jag tycker det är alldeles för tidigt för vita herdarna att bli SBK-ras. Vi är inte mogna för det.

Och fortfarande, flera veckor efter att beskedet om anslutningen kom, finns inte information att hämta om vad det innebär. Det tycker jag är skandal. Det skullle ha varit solklart INNAN vi ansökte om exakt vilka konsekvenserna blev vid en anslutning. Nu lutar det troligen åt att vi "bara" behöver kora hundarna eller bli uppflyttade till högre klass för att få ett utställningschampionat. Betyder detta att de hundar som är äldre än fyra år inte kan bli utställningschampions i framtiden? Det finns ju en övre gräns för att få kora och den är fyra år. Vän av ordning påpekar naturligtvis att då kan man ju tävla dem till meriten högre klass. Jaha. Hur många vita herdar har vi som tävlar bruks??? Och observera, lydnad är inte bruks. Lydnadsmoment finns i bruksgrenarna men det är bara en del av bruksgrenarna. Skulle tro att vi inte ens har tio ekipage i dagens läge som tävlar bruks. Varför i herrans namn ska vi då vara en bruksras???? Vi får andra köpare till valparna säger någon. Tror jag inte. Det finns redan nu de som söker sig till VH istället för schäfer men innan VH visar tävlingsresultat är de som kommer till marginella. Alltså resultat först - anslutning sedan.

Nästa del i den här historien som jag vänder mig mot är hur "omröstningen" ang anslutningen gick till. På ett årsmöte där 20 eller 21 medlemmar närvarade röstade en majoritet för anslutning. Låt oss säga att det var 21, 21 av hur många medlemmar? 150? 200? Även om det var ett enhälligt beslut är det en försvinnande liten del av medlemmarna.

Och varför var det inte fler på årsmötet? Och varför har det inte varit fler än ett fåtal medlemmar på de senaste årsmötena? Det är skrämmande att styrelsen inte har gjort en analys av detta eller åtminstone haft reflektioner i frågan. Kan det möjligen bero på den geografiska lokaliseringen av mötet? Eller tidpunkten som alltid envisas med att ligga som mest en vecka bort från Malmöutställningen? Troligen säger stadgarna att mötet ska avhållas inom en viss tidsperiod men varför, varför, varför läggs den då inte så långt som möjligt från Malmö-utställningen. För jag är helt och till fullo övertygad om att stadgarna inte säger att "Årsmötet ska genomföras samtidigt med eller en vecka före eller efter utställningen i Malmö".

Min högst personliga teori är att det inte har varit fler på årsmötena de senaste åren p g a att det är för många av oss för långt att åka till Uppsala och att för oss som bor i södra Sverige blir för mycket att åka ena helgen till Malmö på utställning och andra helgen till Uppsala på årsmöte. Då har jag hört att det finns de som säger att "det är ju en prioriteringsfråga, du kan ju skippa utställningen". Visst kan jag det men om jag nu vill åka på en av de utställningar som är nära (bara 33 mil) och som dessutom råkar vara den utställning som finns i mars, ingen i februari, så blir det så, jag väljer Malmö.

Valsituationen borde aldrig behöva uppstå med lite planering från klubbens sida. Om man är intresserad, vill säga. Och det borde man ju vara för att inte ett demokratiskt underskott ska fortsätta. Varför inte göra årsmötena mer intressanta genom att ha en helg med aktiviteter (tävling/träning/föreläsning) och kanske att ha det i samband med rasspecialen? Eller räkna ut den geografiska medelpunkten för medlemmarna och låt mötesplatserna cirkulera inom en 10-mils radie från denna.

Sedan är det för mig fullständigt och totalt obegripligt att man har en omröstning om en så viktig fråga som SBK på ett årsmöte med den historik som finns kring deltagandet. Varför inte ha en skriftlig omröstning där man skickar in sin röst eller omröstning via nätet? Vi lever ju inte på stenåldern eller bongotrummornas tid. Det finns ju en snail mail och också en e-mail.

Ansvaret åvilar den gamla styrelsen men också den sittande styrelsen har ett ansvar. Ser man i årsmötesprotokollet från 2008 står det att läsa att "Årsmötet uppdrar åt styrelsen att arbeta långsamt med att bilda specialklubb". 2009 har vi fått besked om att vi är anslutna från 2010. Jag menar att styrelsen har åsidosatt 2008 års årsmötes direktiv i denna fråga. Det är en allvarlig anklagelse men jag står för den. Årsmötet ger direktiv och frågan är om styrelsen över huvudtaget hade mandat att föra frågan till omröstning på kommande årsmöte. Och om styrelsen som utsågs vid 2009 års årsmöte hade mandat att ansöka till SBK.

Informationen om anslutning som vi medlemmar har fått de senaste åren har varit knapphändig och definitivt inte vad man kan kräva att få i en så pass viktig fråga. Saknar dessutom någon form av debattforum i klubben där vi medlemmar kan diskutera frågor som är viktiga för oss, givetvis utan pseudonymer.

De som skriker högst i jublet över anslutningen verkar mest vara personer som inte själva tävlar eller ställer ut. Jag finner alltihop synnerligen märkligt.

Någon som har åsikter? Skriv gärna i kommentar till inlägget så att vi kan få någon forma av debatt någonstans!

Nog för ikväll!

Tack till Dig/Er däruppe!

2009-10-28T17:52:00.002+01:00

Tack till Dig/Er däruppe i en annan sfär som agerade skyddsänglar idag när tjejerna halkade av vägen och voltade med golfen! Bilen står på skroten men tjejerna kom undan med blånader, skärsår och ömma kroppar.
Tack och lov att ingen hund var med i bilen! Nu ska det inhandlas burar.

Thanks to the Guardian Angels that protected the girls today when the car slipped off the road and turned all over. The car is no more a car but the girls got away with blue marks, wounds from glass and aching bodies.
Thank God no dogs were in the car. Now I will buy safety cages and safety belts for them.

Hallå, här är jag!! Hallo, here I am!

2009-10-07T20:40:00.004+02:00

Tillbaka till verkligheten efter flera veckor i arbetstunneln. Har varit tvungen att prioritera ALLT stenhårt för att hinna och orka med.
Sedan sist, det var väl Ronneby, har det varit;

inofficiell utställning i Saxnäs där Cinzia blev BIR-valp, Arwen BIR, BIG 1 och slutligen BIS3, tror jag det blev. Selda, Aragons dotter, deltog och fick också hp. En riktigt snygg ung dam, dock en oslipad diamant vad det gäller uppförande...
agilityträningar (mina stackars knän...) med Arwen och Cariña.
utställning i Böda där det största blev BIS4 i valpklassen för Challenge.
inlämningsuppgifter till hundinstruktörsutbildningen. Rackarns, vilka roliga övningar jag kom på! Var ju bara tvungen att ut och testa dem på mina hundar vid några tillfällen. Cinzia har varit helt slut, Cariña lagom trött, Arwen lycklig och Bambi ännu lyckligare.
utställning på Sofiero där det bästa var att träffa en massa trevliga människor och att få umgås en kväll och dag med Helle (fäktare).
officiell agilitytävling i Långasjö med Arwen och Cariña. Linn hade tränat en gång med Arwen och två med Cariña. För Arwen blev det disk i båda klasserna, mer samträning behövs. Cariña tuffade runt med några fel och fick placering 12 i agility och 10 i hopp av ca 35 startande. Det bådar gott!
Skördefest på Öland. Kroppkakor, mamelader, geléer och sen och felaktig leverans från burkföretaget. Paniken var oerhört nära ett tag men vi redde det och det blev som helhet en lyckad helg.
brygger vin åt kusinen som hade skördat lite druvor. Har aldrig bryggt vin på druvor tidigare och är inte säker på att det är rätt sort men det är ett försök.
praktik på hundinstruktörsutbildningen. Varje minut jag har kunnat frigöra sedan i augusti har ägnats åt att fullgöra praktiken. Tack Johanna, Lena, Karin och Åke för att ni har stått ut med mig! Och tack alla underbara hundägare som jag har fått förmånen att träffa!
skrivandet av projektarbetet till hundinstruktörsutbildningen. Tur att nätterna är långa!
svettas framför webben då Kinka fäktade individuella tävlingen på VM i Turkiet i måndags. Direkt resultatrapportering men där man enbart ser siffrorna är ytterst påfrestande för nerverna. Det började i fredags med att hon fäktade kanon och gick till finaldagen, 118 startande från början. I måndags slog hon stora delar av världen med häpnad och tog sig efter lysande fäktning ända till åttondelsfinalen där hon till sist fick stryk av mycket rutinerade Flessel (5 OS-medaljer...). Min lilla tös blev alltså utslagen i spannet plats 9-16 och fick placering 16 eftersom hon hade så låg ranking från början. Med denna insats avancaerade hon från plats 122 till 57 på världsrankingen. Imorgon är det lag, dags för ny pärs.
två och en halv dags avslutning på hundinstruktörsutbildningen med etolog Lars Fält. Vilken lirare, vilka erfarenheter, vilka kunskaper! Vi satt alla 7 och bara njöt och sög åt oss av hans kunskaper! Mycket av det han pratade om har jag nytta av i uppfödningen och i tankarna kring avel, hur man väljer tik och hane. Visste ni att 60% av valpens gener kommer från tiken? Hans avslutande bild på hur hundar är (personlighetsmässigt) i ett fyrfältsdiagram med Oförig - Förig i lodräta skalan och Osjälvständig - Självständig i den vertikala väckte mycket tankar om hurdana hundar vi vill avla på och avla fram. Och vad man kan använda hundar till beroende på var i fyrfältet de befinner sig. Bekräftade bara att en agilityhund måste vara mer lämplig för jobb än en lydnadshund. Han sa det med lite omskrivning, en bra lydnadshund är fördummad. Tog det fyr i brasan nu? Det var naturligtvis att hårddra det hela att säga att bra lydnadshundar är fördummade men han menade att om de ska bli bra arbetshundar måste man jobba upp deras självständighet. Och att ska man ha en bra arbetshund ska den inte ha tränat en massa lydnad innan. Ännu mer fascinerande var hur han vände upp och ned på begreppet "social" och vad vi tolkar som socialt beteende hos en hund. Måste läsa mina anteckningar ett par gånger till innan jag kan reda ut det ordentligt. Lars kommentarer kring mh är värda att diskuteras. Nu var det andra gången jag hörde en erkänd etolog (Per Jensen var den första), som dessutom har varit med och konstruerat mh:t, varna för att dra slutsatser av resultaten. Här läser man titt som tätt på hemsidor att någon har gjort ett bra mh. Vad är ett bra mh? Och allt pekar numera på att skotträdsla sällan är nedärvt utan i de allra flesta fall är ett inlärt beteende och eftersom inlärda beteenden lärs in kan en hund ena dagen vara skottfast för att andra dagen vara skotträdd. Utan att det är ärftligt. Mina reflektioner kring Lars Fälts två dagar förtjänar ett eget blogginlägg! Och det vore intressant om klubben kunde bjuda in någon av auktoriteterna inom ämnet till en föreläsning och efterföljande diskussion. Det är så himla mycket eget tyckande som inte är förankrat i modern forskning ute på fältet.
och nu är jag sedan igår godkänd hundinstruktör med diplom från Immi på väg! Håller redan på att planera för kurser och har försäkrat mig om ett ridhus där jag kan hyra in mig vid behov. Tänker dra igång så fort det går. Helgen dedikeras till att jobba med logga, kursinbjudningar och en ny hemsida till denna verksamhet. Planerar för valpkurs, unghund, vardagslydnad, aktivering, utställningsträning, Inför valpköpet, kurs för hundrädda, seniorkurs, m m. Undrar just om jag får några kunder...? Det blir kanske pannkaka av det hela. Nåja, det har varit skitkul fram till nu i alla fall! Har lärt mig massor. Nu ska jag bara omsätta detta på Cinzia framför allt, det lilla monstret, mördaren, tjuven, vandalen, etc.
firade min "examen" med att åka upp till Borgholm igår kväll och vara med på Åkes och Karins gåing. De som vill gå en promenad med sin hund tillsammans med andra hundar är välkomna. Igår var vi ett antal hussar och mattar som promenerade med 22 hundar i olika åldrar, storlekar och raser(Cinzia var en av dem) och stannade upp vid några tillfällen och gjorde några enkla övningar. Underbart bra social träning! Cinzia hade häftiga synpunkter på de andra 21 vovvarna. Hon behöver verkligen den här träningen. Människor är inga som helst problem, det är artfränder hon är tveksam till trots att hon lever i flock. Den damen är lite att bita i!

Nu ska saker och ting återgå till det normala. Men vad är normalt här?!

På fredag tar jag med ett gäng hundar till skolan för att demonstrera klickerträning på mina elever. Nästa fredag är jag inbjuden till en konkurrerande friskola för att göra samma sak där. Det är en av mina gamla lärarstudenter som jobbar där och han blev helt fascinerad av klicker när han var med på en klickerlektion hos mig. Sedan blir det ytterligare två tillfällen med mina egna elever i höst. Arwen och Niña tycker detta är störtkul och Cinzia får följa med för att miljötränas. Kanske hinner vi lite kul stadsaktiviteter på lunchen också.

Ingen arbetsbrist här! Bara tidsbrist!

Short summary in English!

Very, very much has happened since last time.

Arwen and Cariña have both started in official agility with Linn as a handler. They had not trained more than once and twice. Arwen was disqualified in both classes and Cariña was no 10 and 12 out of app 35 dogs.

Some shows where the best result was Challeng BIS 4 puppy in Böda.

I have now passed the exam for the Instructor education. My diploma is on its way!

Kinka made a brilliant competition at the World Championship. She was on the 16th place out of 118. Tomorrow is the team competition.

Cinzia is a challenge to me.

That's all for tonight, folks!

En härlig dag!/A lovely day!

2009-08-08T22:12:00.002+02:00

Hemma igen efter en intensiv och rolig dag i Ronneby.
Kort sammanfattning: Ozzy BIR-valp efter en kanonsnygg presentation. I valpfinalen tävlade han mot 43 andra valpar. Domaren behöll 10 valpar i ringen efter första gallringen och Ozzy var bland dem men sedan blev det respass i gallringen till fem kvar. Vilken debut av Ozzy och Maria att komma på plats 6-10 i denna konkurrens! Snyggt jobbat!
Love uppförde sig som en drömprins, helt underbart. Tyvärr var domaren blind (eller såg hon för mycket?) och han fick en 2:a i kvalitet. Kritiken var bra och jag vet egentligen inte varför det blev en tvåa. Får lusläsa kritiken imorgon. Cyrano fick ck och cert och blev bästa hane. Grattis Ingrid!
Bambi och Betty fick båda etta och ck i öppenklassen.
Arwen var på sitt allra bästa show-humör, dansade, skuttade och hade jättekul. Absolut toppkritik och ck.
I bästa tikklass vann Arwen för Betty som därmed fick certet. Bambi blev trea.
I BIR-finalen fortsatte Arwen sin show och blev BIR, Cyrano blev BIM.
I gruppfinalen sorterades vi bort i första omgången.

MEN JILL, VAR VAR DU NÅGONSTANS???

Back home again after a lovely day in Ronneby.
Short summary:
Captain Corleone/Ozzy BOB-puppy. In the Puppies' final he was among the 10 best puppies out of 44. What a start of the career for Ozzy and Maria! Well done!
Love behaved excellent but the judge was blind... he got a 2 (good) in quality. The critics was good and I really do not know why he got a 2. I will have to read his critics again tomorrow. Cyrano got the CAC among the males. Congratulations to Ingrid!!
Both Bambi and Betty got an Excellent.
Arwen was in her very best show mood, she danced, jumped and had a great fun. The critics was absolutely top of the top and she got Excellent.
In the Best Bitch Arwen won, Betty was the second with the CAC and Bambi the third.
In the BOB-final Arwen won. In the group final we didn't have any chance.
Anyway, it was a very good day!

Hahaha, litta mörkläggning??

2009-08-07T21:01:00.002+02:00

Fick mig ett gott skratt. Det var som jag anade.
Jill, varför är DU nervös inför utställningen imorgon?? Du som inte ska ställa någon hund eller som inte har en aaaaning om vem den sjätte hunden är... Själv brukar jag inte vara nervös, i synnerhet inte om jag bara titta.
Men, det är klart, det finns anledning att vara nervös. För det första, om jag skulle åka tåg skulle manschetterna darra rejält. Ska tåget gå över huvudtaget? Ska tåget komma fram i tid? Mina erfarenheter av tåg är inte de bästa.
För det andra kommer jag med fem utmärkta hundar. En valp, brorsa till BIS-valp på rasspecialen. Love som är återställd och börjar växa till sig. Bambi och Betty som är korrekta exteriört mem har lite färg. Och Arwen som är i hyfsad form. Tja, om jag skulle stå för motståndet till dem skulle jag också vara litta nervös. Hoppas bara att domaren inte är blind utan ser hur bra hundar jag har! OBS, det var ironi och sarkasm i det sista.
Nåväl, see you tomorrow, Jill!

Smått och gott

2009-08-05T11:20:00.003+02:00

Oj, sommaren är snart slut! Slut på friden. Det har varit en skön sommar och fler roliga saker återstår.

Ronneby på lördag, ska bli jättekul! Hade Love här hemma i några timmar igår. Han är helt återställd på nosen men är istället helt avfälld... Denna hund har verkligen ett super-temperament, det är bara på utställningar som han ballar ur ibland. Goseplutt, snällis, jag vet inte allt. Systerdotter Cinzia tyckte det var urballt att leka med morbror. Hon visade honom poolen och hur man hoppar i och ur den, hon visade hur man kan jagas runt a)busken b)huset, etc. När jag var och återlämnade prinsen var Cinzia med och passade på att leka en stund med morbror Wille också. Cinzia i täten och de två stora hanarna efter, undan gick det! Hon sov som en stock hela kvällen och natten efter det.

Ska hämta Love en stund idag eller imorgon också och sedan tar jag hem honom över natten på fredag till lördag.

Bambi är med sin matte på träning på västkusten och kommer hem på fredag. Misstänker att fredag kväll blir antingen hypad eller att det är trötta hundar överallt.

På lördag morgon sticker vi iväg i samlad tropp, jag, Bambi, Love, Arwen, Betty, Pelle, Ozzy, Daniel och Maria. Har bestämt att möta Ulla och Linn i Ronneby. Kan behövas lite hjälp med så många hundar. Hoppas på bra väder i den underbara Brunnsparken. Varför är inte alla utställningsplatser som Ronneby och Sofiero?! Det spelar ingen roll hur det går, bara att komma till denna miljö är värt resan. Fast, klart, går det bra är ju det en bonus.

Om allt går i lås så kan det faktiskt bli så att Linn kommer att tävla Cariña i agility. Linn är jätteduktig och har stor erfarenhet av olika hundar. Och Cariña är lätt i handlingen så det kan bli något! Jag får givetvis göra grundträningen (knäna skriker av protest när jag skriver så) och så får Linn toppa.

På söndag får vi främmande. Akhiro med husse och matte kommer till oss på en veckas semester. Precis som med Aicos matte Elfriede har jag haft fortsatt kontakt med Akhiros matte Grit. Och nu kommer de hit i en vecka. Vi avslutar sejouren med att åka till Norrköping och vara med på utställningen där. Det blir lite "familjeträff" i Norrköping. Akhiro, Arwen, Challenge och Cinzia. Det ska också bli kanonkul!

Under veckan Akhiro är här blir det naturligtvis hundträff här hemma. Väntar besked från Carmenzitas familj när/om de kan komma. Och så ska vi väl hinna med en kräftskiva.

Arbetsåret inleds med kick-off för arbetslagen. Vi åker på Helsingforskryssning. Buss från Kalmar och under resan till Stockholm hinner vi avhandla det viktigaste av det som ska göras. Båtresa med avkoppling och god mat, heldag i Helsningfors och så tillbaka igen. Förra gången det begav sig var vi i Riga och det var så lyckat att vi beslöt att köra favorit i repris men till Helsingfors denna gång.

Ska bara avsluta med att Cinzia är en klipsk ung dam. Full av bus. Precis som mamma Arwen är hon fena på att strimla mjölkpaket i små, små bitar. Och att hitta en massa spännande saker och lägga dem mitt på golvet. Arwen slutade inte med detta förrän jag lärde henne "Städa" och "Ge mig den". Alltså, dags att lära unga fröken detta.

Fram med klicker och ett tomt mjölkpaket. Efter en stunds träning lyfte hon paketet med munnen.

Nästa dag kom hon spontant med ett mjölkpaket till mig, hon hade redan fattat galoppen! Upprepade det hela några gånger och lilla damen var omåttligt stolt.

På kvällen satt familjen i vardagsrummet. Då kommer en valp knatande med bestämda steg, fram till mig och överlämnar en plastpåse med skinksvålar. Svålarna låg i påsen för att hamna i hundmaten senare på kvällen. Nu kom lilltjejen med påsen, utan att äta upp innehållet. Jättebra! Eller? Påsen hade ju legat på bänken... Nåja, massor med beröm.

Ytterligare en stund senare kommer hon igen, denna gång med Arwen dansande runt omkring sig. Arwen var upprörd och jag hörde ur hon sa "Du är inte klok, vi äter upp det först, det är ju jättegott, kom igen nu!!" Lilltjejen struntade i mammas uppmaningar och överlämnade ett paket med färdigskivad ost i min hand. Båda tjejerna (Kinka och Lena) har tillfälligt (?) flyttat hem igen och rutinen på att lägga undan begärliga fynd är inte 100%-ig ännu. Alltså hade den lilla damen hittat ett paket ost och den överlämnade hon nu till mig. Stolt som bara den!

Tidigt på morgonen dagen efter noterar jag i dvalan att det kommer bestämda valpsteg fram mot sängen. Hör att det låter om munnen och inser att hon har något där. Sträcker ut handen och får en kladdig, stinkande burk som det varit makrillfilé i tomatsås i placerad mitt i handen. Urk. Där låg jag i sängen med en äcklig burk i handen och funderade på om det är detta som är meningen med hundliv? Men Cinzia var så stolt och så nöjd och man kan och får ju inte bli arg på henne i det läget. Hon har fattat den delen av galoppen som innebär att man ska hämta saker och lämna. Nu ska vi bara träna in att man hämtar saker på golvet och lägger dem i en särskild hink som ska ställas fram. Då kanske jag slipper stinkande konservburkar i handen vid halv sju på morgonen.

Provet negativt/The blood test was negative

2009-07-31T16:31:00.002+02:00

Svaret på Cariñas blodprov har kommit det visar ingenting. Vilket i och för sig inte betyder ett smack. Fästingsjukdomarna syns inte förrän efter några veckor på proverna.
Vi fortsätter i alla fall med antibiotikan i ytterligare tio dagar och avvaktar några veckor till med nytt blodprov om det finns anledning.

The blood test on Cariña was negative which actually does not say anything. Diseases caused by tics are not possible to recognise until about four weeks after the infection.
We will continue with the antibiotics for another ten days and make a decision about a new blood test if necessary at that time.

Cariña är bättre/Cariña is feeling better

2009-07-29T23:31:00.002+02:00

Cariña är bättre. Hon har inte ont, äter ordentligt, sover i sängen och skäller lika ofta som vanligt men hon är trött.
Vi har fått fortsätta med antibiotikan eftersom blodprovet slarvades bort någonstans. Därför fick vi åka in och lämna ett nytt prov igår och nu väntar vi på svaret av det provet.
Essets sår ser ut att läka rätt så bra. Han hade mitt specialbandage i fyra dagar och sedan har han varit utan. Svullnaden har gått ner till stor del. Ska titta till det lite noggrannare imorgon igen.
Min fot är helt ok efter ormbettet.
Det var allt på hälsofronten för idag!

Cariña is recovering. She does not have any pains, she eats, sleaps in the bed and barks but she is tired.
We are continuing with the antibiotics because the blood sample "disappeared" somewhere. Yesterday we had to go back to the vet and give a new sample and now we are waiting for the result.
Esset, my horse, is also feeling better. The wounds are getting better and better.
My foot is ok after the bite of the snake.
That was the health report for today!

Titta i Agendan!/Have a look at the Agenda!

2009-07-28T12:11:00.003+02:00

Ta en titt i agendan så ser ni vem som kommer och hälsar på i augusti!

Have a look at the agenda and you will find out who is coming here for a vacation in August!

?/English

2009-07-26T11:22:00.002+02:00

Cariña is sick.
It started Tuesday late afternoon with severe pains in her left back leg when she was about to climb stairs . She neither ate nor slept in the bed for three days and that is alarming. She parked under my husband's desk, trembling of pain.
Thursday I took Cariña to the vet Satu, very skilled and sympathetic, and she examined Cariña.
The result was that either has my lady been biten (THE DAMN SNAKE IN OUR HAY THAT BIT ME FOUR WEEKS AGO?) or stuck by something, or perhaps a rupture in the muscle or...
Yes, I was biten by a snake some weeks ago in our barn. Not very good to have a (several?)snake in the barn.
A blood test made sure it wasn't the snake. Blood samples were sent for analysis for tics, we will have the result tomorrow.
In the mean time Cariña is given antibiotics and pain killers. Today, Sunday, Cariña has recovered. She is eating again, she sleeps in the bed, she jumps into the car, she barks and so on.

Thursday was a busy day. Our horses had taken the fence down and Esset had hurt himself on the front and back leg. Kalle had hurt himself on the back leg. Phui.
It could have been much worse and now the horses are back home. It's easier to keep an eye on them and their wounds when they are close.
That was the news report from Möckleby!

?

2009-07-26T10:24:00.002+02:00

I tisdags eftermiddag började det. Cariña skrek till när hon skulle gå upp för tre trappsteg och hon fortsatte att skrika och gny. Hon höll upp vänster bakben och markerade tydligt att det gjorde ont. En noggrann besiktning visade ingenting i tassen eller ens något nedanför knäleden.
Hon tog sig in under husses skrivbord och där låg hon kvar. Och skakade.
Tvingade ut henne på en kort kvällskiss och sedan fick hon hjälp upp för långa trappan.
Hon var klart smärtpåverkad, ville inte äta och verkade inte ha en tanke på att inta sin vanliga sovplats i sängen. Hon, Cariña, sov på golvet!
Onsdag morgon, ingen aptit, ont. Tog sig inte in i bilen själv. Kort prommis och sedan in under skrivbordet igen.
På eftermiddagen ringde jag till den ena av våra underbara veterinärer, Satu på Skogsbykliniken. Det är alltid svårt att få tid hos Satu. Hon är flitigt anlitad och mycket skicklig och kompetent med en välutrustad klinik inrymd i en ombyggd gammal lada. Miljön där kliniken finns är otroligt charmig med kalkstensväggar invändigt, en stor öppen spis, och möbler i engelsk stil. Mycket "öppen planlösning" med kontoret i väntrummet. Liknar ingen annan djurklinik jag har sett!
Fick lov att komma torsdag morgon och lämna Niña så att de kunde sticka emellan med henne när tillfälle gavs. Det fanns inga tider. Satu och hennes djursjukvårdare Maria vet att jag inte säger att det är akut om det verkligen inte är det och då löser de alltid det hela på något sätt. Som den gången Bambi hade fått en tagg rakt in i trampdynan och naturligtvis inte kunde stödja på tassen. Det var bara att åka direkt dit efter ett telefonsamtal och 20 min senare var vi på hemväg med en glad hund igen. Däremot skulle jag aldrig drömma om att pocka på att få en tid om det inte var akut. Och jag behöver aldrig pocka, jag får en tid i alla fall.
Nåväl, vi for dit och satte oss i väntrummet. Hade laddat med en bok för jag tänkte inte åka ifrån min prinsessa. Fullt med folk, kända och okända. Till sist kom Satu ut och hämtade oss. Niña hade jätteont då hon reste sig och det var ju på sitt sätt bra för då fick Satu själv se hur Niña betedde sig.
Jag visade på en svullnad i ljumsken som jag hade känt och den skulle kunna vara resultatet efter ett stick eller bett. ORMDJÄVELN I HÖET? Satu undersökte försiktigt Niña som uppförde sig som den lady hon är, d v s perfekt trots smärta. Kan du lägga henne på sidan, bad Satu. Visst, no problems. "Ligg" och sedan pekar jag med pekfingret mot Niña och säger "Pang". Då sjunker Niña ner på sidan med spelad dramatik och ligger "död hund". Hon är en Drama Queen! Detta väckte en viss munterhet hos Satu och personal men Niña låg på sidan och lät sig villigt undersökas.
Ett blodprov visade att det inte var ormen. Tur för ormen för i så fall hade jag tömt höförrådet, eldat upp allt hö och importerat 15 mungos från djurparken.
Dock är det fortfarande ovisst vad det handlar om. Kan vara fästingburen infektion (Borrelia, Erlichia, vi har inte TBE på Öland), muskelbristning eller något annat trist. Blodprover på fästingsjukdom är skickade och vi väntar svar imorgon. Ger inte detta något blir det till att slå några plåtar på buk, ben och rygg.
I avvaktan på provsvaren får Cariña antibiotika och Rimadyl. Vi åkte hem med att om det är fästingburet så ska antibiotikan ge effekt inom 4 dagar.
Cariña åt inte mycket på tre dagar och i tre nätter sov hon på golvet eller i en hundkorg. Hon brydde sig inte om att folk gick förbi utanför tomten eller kom in här, hon låg och skakade under husses skrivbord hela dagarna. Då blöder hjärtat lika mycket som när barnen var små och slog sig (för det gör barn, oavsett hur mycket man passar på dem och det är troligen ett sundhetstecken att de tar för sig och vill upptäcka världen).
I förrgår kväll kröp vår lady fram från skrivbordet och flyttade sig ut i trädgården och igår var hon nästan sitt vanliga jag igen. God aptit, inte ont, pigg, passar på allt som rör sig, hoppar in i bilen, sov i sängen i natt, osv. Idag har hon inte fått Rimadylen, tror inte det behövs längre men jag är öppen för att ge henne den så fort hon visar smärta. Vad det än var/är så är hon på bättringsvägen, tack och lov.
Hann knappt hem från Satu i torsdags förrän det kom telefonpåringning om att eltråden i hästhagen var nere och en häst skadad...
Inte vet jag vad som kan ha hänt, våra hästar har till i år ALDRIG försökt ta sig ur hagar. Nu var det tredje gången det var trubbel med tråden som dessutom är av ståltrådsmodell. Första gången var tråden nere på halva ena långsidan men hästarna kvar i hagen. Andra gången hade de gått ut genom elbandet på ena kortsidan. Och nu var hela en långsidan (ståltrådsdelen) nere men hästarna kvar i hagen. Esset hade två jack, i ett framben och ett bakben. Suck. Och Kalleponken hade ett jack på kotan bak. Suck. Skit. Fan.
Det var bara att ta hem dem, tvätta såren och lägga Charlottes specialbandage.
Specialbandaget, som för övrigt fungerar bra även på hundar och katter, är kompress närmast såret och denna fästs med kirurgtejp i pälsen. Ovanpå detta en tuss bomull som också fästs med kirurgtejp i pälsen. Kirurgtejpen sitter precis lagom hårt i pälsen för att vara kvar men ändå vara lätt att ta bort. Jag brukar inte dra runt hela benet för att undvika stas om det skulle svullna häftigt, men några längder med tejp gör att kompressen stannar på plats. Sedan avslutar jag med att dränka bomullen med Alsolsprit som drar ur skit och infektion ur såret. Är såret infekterat håller jag vått omslag i upp till 24 timmar innan det får torka några timmar. Sedan upprepar jag proceduren igen så många gånger som behövs. Gör att man i många fall kan undvika antibiotikabehandling. Om såret inte är infekterat lägger jag enbart kompress, tejpar i över- och underkant och på sidorna och då är det tji flugor som kommer åt såret samtidigt som det luftar.
Sådana bandage har våra hästar just nu.
Essets sår är svullna runt om men det beror sannolikt inte på infektion men jag kör på med korta alsolomslag för att vara på den säkra sidan. Det som är positivt är att det kunde ha varit mycket, mycket värre med avslitna senor, etc. Han haltar inte ens trots svullnaderna.
Nu går pållarna här hemma i vår hage så att det är lätt att lägga om bandagen så ofta som det behövs och att man kan hålla koll. Dessutom måste vi ju stängsla om den andra hagen.
Kanske det vänder nu med sjukdom och olyckor?

Vad har hundrädda för ansvar?

2009-07-22T12:06:00.002+02:00

Oj, nu har jag kommit igång med skrivandet. Undrar om någon orkar läsa allt?

Hundrädda människor stöter vi på titt som tätt. Människor som blir stela av skräck och glor med uppspärrade ögon på den fyrbente man har med sig.
En av sommargästerna strax intill där vi bor är vansinnigt hundrädd. Hon passerar vår tomt varje morgon för att hämta tidningen. Numera har vi ett staket som hindrar hundarna från att gå ut till henne men det hindrar inte henne från att av och till skrika: "Har ni hundarna kopplade? Jag är så hundrädd."
När hon är i sin stuga undviker vi att passera den med ligan. Om vi ändå gör det är samtliga hundar kopplade. Ändå kommer mantrat om hon ser oss: "Har ni hundarna kopplade? Jag är så hundrädd."
Hon är inte den ende som är hundrädd, det är tyvärr rätt så vanligt i samhället idag.

Just nu sprider sig svininfluensan över världen och vaccinationsfabrikerna jobbar för högtryck. Om man trots allt drabbas av influensan ska man hålla sig hemma, ta febernedsättande, vila, etc för att bli frisk.

Ramlar man och bryter armen, eller kanske bara stukar till den, går man till doktorn för att få hjälp och bli frisk.

Varför gör oftast hundrädda människor inget åt sin hundrädsla? Det blir fler och fler hundar i samhället vilket gör att man riskerar att möta hundar oftare och oftare. Ändå väljer man att gömma sig bakom "Ta bort besten, jag är hundrädd och då är det jag som har företräde".

Det är inget svårt att bota hundrädsla eller fobier. Ändå väljer man, för det är faktiskt ett val man kan göra, att inte göra något åt det.

Vilket ansvar har den som är hundrädd för att ta tag i den delen av sitt liv? Jag tycker att man har ett stort ansvar för sitt eget välbefinnande och att man inte ska belasta någon annan med att hålla undan hunden utom synhåll för att man själv inte har gjort något åt sin hundrädsla. Med det menar jag inte att hundar ska rusa fram och hälsa på alla de möter men att man ska kunna hantera såväl rädsla som hund så bra att man kan passera varandra på en trottoar eller väg utan att kontakt uppstår.

Nej, alla ni hundrädda, gör något åt er hundrädsla! Jag menar inte att ni ska älska alla hundar och skaffa er en egen men att ni ska kunna passera en hund på stan utan att hjärtat hoppar ur bröstet.

Otrevliga sommargäster

2009-07-22T11:31:00.002+02:00

Öland kryllar för närvarande av sommargäster. Turister från när och fjärran. De flesta trevliga men somliga synnerligen otrevliga.
Solen och värmen gjorde att jag tog Ozzy och Cinzia med mig ner till den strand som egentligen är kobete nu på förmiddagen. De simmade och sprang i vattnet och busade och hade en härlig stund.
På väg tillbaka till bilen upptäcker jag två turister (ingen fast boende är klädd på det viset...) som kommer bortifrån den andra stranden (även den kobete). Ozzy går några steg mot dem och sätter sig ned och betraktar mannen i täten med stor förvåning. Antar att det var klädseln han glodde på. Cinzia kom direkt när jag ropade på henne men Ozzy satt kvar en kort stund innan han kom efter mig. Då blev den turistande mannen synnerligen otrevlig och började skrika om lösa hundar, koppel och allt det där andra som vi hundägare ofta får höra av pöbeln. Jag tog två djupa andetag innan jag med mild stämma upplyste den utklädde turistjäveln om att lagtexten talar inte om koppeltvång, lagtexten talar om att ha kontroll på hunden. Ska kolla vad paragrafen heter så att jag kan dra till med det också nästa gång, för det blir ju fler gånger. Konstaterade också att jag har kopplat båda två nu så what's the problem? Han fortsatte att vara otrevlig och jag fortsatte med taktiken "vänlig". Nu visade det sig att turistjävelns bihang/fru/älskarinna/fästmö/konkubin/... (vad vet jag?) var hundrädd men kom smygande när hon såg att båda valparna satt lugnt hos mig. Konstaterade bara att hundarna är kopplade och att en valp inte kommer svischande vid inkallning är tämligen normalt, i synnerhet när de har det märkligaste av ting att skåda men det sa jag inte. Däremot upplyste jag om att vi ofta är just här med våra hundar, sa inte att det finns fyra fullvuxna till hemma, men att om herrskapet önskade promenera just här när vi är där är det bara att hojta till så kopplar vi givetvis hundarna, inga problem mer än möjligen att vi inte alltid har koppel med till alla. Med otidigheter strömmande ur munnen fortsatte turistjäveln längs stranden.
Den lede for i mig en kort sekund och jag övervägde att åka hem och hämta de tre damerna och åka tillbaka. Ska man inte gå runt hela Öland för att komma tillbaka till ursprungsplatsen måste man också gå tillbaka längs stranden. Om man inte ska gå flera kilometer upp till vägen. Nåväl, jag nöjde mig med att konstatera att det finns ånyo en otrevlig turist på ön.
Visst hade jag valparna lösa men under full kontroll. Det strulade lite med inkallningen när den turistande figuren dök upp men Ozzy tog inte ett steg mot honom efter att jag kallat. Hade det dykt upp en hare hade ingenting hänt. Fast det var å andra sidan en utopi eftersom Arwen och Bambi hade varit på samma plats strax innan och då har alla vilda djur diskret dragit sig tillbaka.
Om jag har damerna (Cariña, Arwen och Bambi) med mig har jag faktiskt full koll på dem. Ok, det har väl hänt någon gång att osv, men under turistsäsong har jag stenkoll. Kommer det någon och jag inte har koppel till alla kallar jag in och sätter Cariña och Arwen fot, det funkar utmärkt. Är Hoss med får han koppel på sig för han hör ju inte, gamle gubben. Och Bambi går fint utan problem. Alltså bryter vi inte mot någon lag, full kontroll på hundarna.
Den här ön är delvis beroende av turister. Vi välkomnar turister till vår ö och vi välkomnar turister att njuta av vår ö så som den är. Finns ingen anledning till att vi under några sommarveckor ska anpassa oss efter andra förhållanden än vad som råder här resten av året. Om jag åker till Stockholm anpassar sig inte stockholmarna efter mig och låter mig släppa mina hundar i Kungsan eller Rålambsparken. Jag får ha mina hundar kopplade där och det har jag utan gnäll.
Östra Öland är lite speciellt, här rår vi oss själva. Jag går längs den här stranden i stort sett varje dag året om. Det som hindrar mig ibland är snö, inget annat. Jag äger inte marken men har lov av markägaren att vara där med både hästar och hundar. Vet med rätt så stor exakthet var fåglarna häckar, var sälen brukar dyka upp, vilken väg rådjuren tar och var hararna finns. Det jag inte har stenkoll på är turisterna och var de dyker upp. Det är bara att tjoa till så kopplar jag upp vovvarna, ingen ska behöva vara rädd. Det handlar om respekt, en ömsesidig respekt.
Välkomna till vårt Öland!

Ja, jag är dålig på att uppdatera...

2009-07-21T17:10:00.005+02:00

Tiden flyger iväg och är uppfylld med allehanda aktiviteter. Bloggen har fått stå tillbaka. Ber om ursäkt för det. Nu är det ett antal personer som har stött på mig om uppdatering, så, here we go!

Familjen har flugit och farit över jordklotet de senaste veckorna vilket har påverkat mitt liv. Jag har skött ruljangsen själv här hemma många dagar. Farandet har fört med sig att:

1) Sonen har klarat sin internationella domarlicens i fäktning. Jag vågar påstå att vi är den enda familjen i världen där hela 75% av familjemedlemmarna (mamma/pappa/barn) har internationell domarlicens. Kanske något för Guiness Rekordbok?

Det för också med sig att lilla Kalmar Fäktklubb har fyra domare med internationell licens. Borde också vara världsrekord sett i förhållande till antalet medlemmar.

2) Kinka har utan framgång fäktat sitt första EM efter flera läger på raken i uppladdningen. När ska hon ta sin internationella domarlicens...? För tillfället befinner hon sig på hemmaplan till Bambis stora glädje.

3) Maken har efter dagar med träningsläger varit som förbundskapten på JVM i modern femkamp på Taiwan. Även där uteblev framgångarna. Varför åka så långt för så lite? Fast marginalerna är väldigt små.

4) Jag har fått bekräftat att jag är någon form av sambandscentral för familjen när de är ute på resande fot.

Ilfärd till Kastrup med bil när SJ har försenade tåg och ingen information. I fortsättningen blir det inte tåg, miljövänligt eller inte, men det kostade mig många timmar av mitt liv att färdas Kastrup t o r en fredagkväll när jag annars skulle ha suttit och myst med Kinka när hon var hemma en (1) dag mellan lägren.

Råd till sonen i Plovdij (ha, det får ni leta reda på själva var det ligger!!) strax innan examinationen. Vilken handrörelse använder man då ena fäktaren är utanför pisten och båda träffar, etc.

Tips på mental snabbträning innan lagtävlingen till Kinka.

Jaga reda på hur femkampsjuniorerna ska få ut sina luftpistoler ur Thailand på laglig väg (TACK Per-Åke, din lugna blekingska fick mig att börja tänka rationellt igen när det krisade som värst och jag hade mobilen och vanliga telefonen igång samtidigt parallellt med datorn).

Finns många fler exempel.

Mitt i kaoset har jag hunnit bli biten av en huggorm i foten. Ett antal storbalar med hö skulle lösas upp och skickas in i höförrådet. Då måste ju förrådet rensas innan. När jag stod där i det gamla höet stack det till i foten och började svida. Inget syntes på foten och det var bara att fortsätta. Kusin Barbro med make Peter hjälpte till. Peter tog ett stort fång hö i famnen för att lägga åt sidan när han fick ett stick i handen, han slängde ifrån sig höet och då ramlar en orm ur höet. Barbro skrek i full panik: DÖDA DEN; DÖDA DEN varpå Peter med manligt mod stampar på en stackars kopparödla. När den värsta paniken lagt sig kunde jag konstatera att kopparödlor bits inte. Då vänder sig Barbro till Peter och ryter: DU DÖDADE DEN, VARFÖR GJORDE DU DET??!! Peter skrattade nervöst och sa lågt att: du sa ju att jag skulle det...

Nåväl, ingen kopparödla eller orm överlever flera dagar i en pressad storbal med hö så den var faktiskt redan död, och stel, när den ramlade ut på gårdsplanen. Stämningen blev strax lättare.

Vi slet och kånkade och min rygg och nacke tog alldeles slut. Till sist var allt hö på plats.

På natten vaknade jag. Någon häst måste ha sparkat på min fot, så kändes det. Svullet, missfärgat och värk till tusen. Klockan fyra på morgonen, suck.

På förmiddagen fick Kinka (som tillfälligtvis hade mellanlandat hemma) ta på sig glasögon och kika om hon kunde se något. Ingenting...
Foten svullnade rejält och blev missfärgad och inte förrän på femte dagen kunde man se det. De två små prickarna med knappt en centimers avstånd, ett ormbett.
Hade aldrig tänkt mig att det skulle vara så små märken men visst, ett ormhuvud är ju inte som ett vitt herdehuvud precis.
Nu har svullnad och missfärgning försvunnit, tror jag, och foten känns ok. Det som bekymrar mig är att det finns orm i höförrådet.

Esset, min fullblodsvalack, var på väg att flytta. Carro, Beach Boys matte, var här och provred i två omgångar i flera dagar och allt var klappat och klart. Då var häststackarn helt plötsligt halt vid veterinärbesiktningen. Att springa på mjukt underlag gick bra men på hårt var det markering och vid böjprovet tyckte jag väldigt synd om min tappra häst. Han har inte visat någonting vid ridning men böjprovet blev too much. Så nu går han i hagen och vilar med de andra. Om två veckor ska vi testa lite lätt igen. Vad kan ha hänt??
Beach Boy är den maskulina varianten av Betty Boop, himmel vad de är lika! Om det hade funkat och de hade varit med i en parklass så hade det varit svårt att hitta något par med större likhet, det vill jag lova!

Exo, Aragons son, har varit på besök med sin husse Johan och matte Linda. Himla kul! Exo är en trevlig prick som har ärvt sin pappas och farfars huvud, bortsett från öronen. Här var fullt upp med många hundar. Ozzy (Corleone) kom på besök liksom naturligtvis Aragon. Och så då de fem hundarna som var hemma, totalt var det åtta hundar ett tag.

Jag och Arwen har tränat lydnad i smyg igen och vi var anmälda till två lydnadstävlingar. Då börjar Arwen att löpa vilket betyder att vi har fått stryka oss. Tusan också för nu var vi på G. Arwen supermotiverad efter en lång period utan regelbundet arbete och där momenten satt bättre än någonsin. Himla trist men vi får väl komma igen.

Går ju som bekant en instruktörsutbildning i IMMI:s regi. Vi hade en intensivvecka med sju dagar späckade av teori och övningar.Börjar att kännas bra efter den intensiva duvningen. Cinzia var med som figuranthund hela veckan och fick lära sig massor. Hon är otroligt lättlärd, nu är det bara jag som ska hålla i det. Hon liksom de andra tycker det är kul att spåra och hon har också ett stort föremålsintresse. Vilket inte alltid är så kul. Helt plötsligt kan hon komma springande med en trofé i munnen och den trofén kan vara ett senskydd (hästskydd), en toastolsborste, mina sockar, en sko, etc. Hon har ett par olika skattgömmor och där kan man hitta det mesta man saknar. Och inte saknar. Jag fattar inte var hon har fått tag på besticken som fanns där. Var kommer de ifrån?! Grannen?
Håller på med mitt projektarbete som är att lära Betty gå fint med sin matte. Det går bra så här långt, d v s vi kan gå fint nere i Färjestadens hamn bland turisterna om vi har mycket godis med oss. Men, det är en bit kvar innan vi är färdiga.

I helgen var det dags för rasspecial i Köping. Eftersom Arwen löper tänkte jag lämna henne hemma av hänsyn till grabbar Aragon, Bernie och Cesar men när Bernie och Cesar inte skulle med så blev det ändrade planer. Arwen fick hänga på. Maken hade precis kommit hem från sin utflykt till andra sidan jordklotet och fick agera hundvakt till Hoss, Cariña och Ozzy (hans husse och matte är bortresta en vecka).
Tre bilar fullpackade med utrustning, folk och Arwen, Bambi, Betty, Cinzia, Aragon och Cemi lättade mot Fårbo för att låta bil nr fyra med Chicko hänga på. Vi hade hyrt stugor på trevliga Herrfallet, knappt en halvtimmes resa från utställningsplatsen. God mat och dryck tillsammans med trevliga människor gjorde att det blev en härlig kväll.
Utställningen blev, som jag ser det, en succé för Arwen-Akhiro-kullen. Challenge blev bästa valp före de äldre valparna och före Cinzia. Cinzia hade bara en äldre tik före sig i finalen. Och i syskonklassen vann de och Chicko före tre juniorer. Det bådar gott inför kommande avelsklass och uppfödargrupp när de blivit lite äldre. Men, man vet aldrig hur de utvecklas, de är dock bara fem månader. Idag ser de bra ut och den här domaren gillade dem skarpt. Nästa gång kanske det är tumme ner, det vet man aldrig. Däremot är jag säker på att flera ur kullen kommer att dyka upp på tävlingsbanan i framtiden. Som helhet känns detta som en väldigt lyckad kull som tillför rasen positiva sidor, såväl exteriört som mentalt.
Aragon gillade inte att morfar Barec morrade och skällde bakom oss. Aragon lyssnade bra men han är ju trots allt en potent hanhund i sina bästa år och då tar man inte vilka provokationer som helst, även om det är morfar som provocerar. När Aragon slutade morra och vi sprang i ringen var han trots allt en glad kille och då kom de där glada skallen medan vi sprang. Aragon var så nöjd med att få vara med igen i ringen så, tja, det bara kom. Men så får man inte göra om man är championhane... Nåja, hellre en glad hund i ringen än en ledsen eller kuvad som får bättre placering. Det optimala är givetvis glad och bra placering. Nu hade jag inte väntat mig någon mer framskjuten placering för Aragon med tanke på konkurrensen så jag är nöjd med att vi inte var sist i championklassen.
Öppentikarna var väldans många. Kul att se alla dessa tikar i ringen. Rickard visade Bambi och kusinmake Peter Betty. Bambi skötte sig som hon skulle, den lilla nippertippan. Hon är otroligt söt och näpen med ett hjärta av guld men har humör när det behövs. (Just nu leker hon med Cinzia och Ozzy i trädgården. De får jaga henne fram och tillbaka och med jämna mellanrum stannar de och hoppar i poolen jag köpte när algblomningen slog till i slutet av juni. Våta, smutsiga och glada är de, alla tre. ) En slät etta och ingen placering, det är inget att säga om, det var många snygga och fina tikar med.
Betty skötte sig kanon. Ända till det var dags för domaren att titta på tänderna och känna över henne. Ingen av oss, allra minst Peter, var förberedda på att hon tänkte minsann inte låta en främmad människa ta på henne. Lilla Betty, hon har fortfarande en ryggsäck och riktigt vad som finns i den får vi aldrig veta. Hon är en öppen och glad hund som gillar att hälsa på människor så det blev en total överraskning när hon blånekade domaren att göra sitt jobb. Det som trots allt var positivt var att det fanns inte minsta tendens till att vara aggressiv, morra eller nafsa. Och domaren lät det bero efter ett par försök, det blev en KEP. Kritiken hon fick var bra och visar att det inte är några exteriöra fel på henne, det blir till att träna mer möten. Vi har ju tre veckor på oss till Ronneby. Husse Pelle blev så bekymrad att han övervägde att försöka visa henne själv, om det skulle hjälpa, trots att han inte är i skick att springa. Vi får se hur vi löser handlerfrågan.
Arwen var på ett sprudlande humör, pilsk som attan. Precis när det var vår tur började regnet att strila ner. Liksom sin mamma tycker hon inte att regn är så trevligt men när hon nu ÄNTLIGEN fick vara med igen på en utställning så bortsåg hon från det. Och det tackade jag för, jag vet hur jävlig hon kan vara när hon har bestämt sig för att INTE. Om jag hade vetat att hon var på så bra humör som hon var hade Peter eller Rickard fått visa henne. De kan springa mycket bättre än vad jag kan och Arwen behöver visa sig med fart. Mina skraltiga knän håller knappt ihop, det säger "klånk, klånk" för varje steg jag springer och inte går det fort heller. Undrar just om det blir bättre efter en knäledsplastik?
Bra kritik, ck och tredje bästa championtik är godkänt efter lång frånvaro från ringen. I Bästa tikklass var det hur många hundar som helst och vi blev oplacerade.
Parklass med Aragon och Betty, vad ska man säga mer än att vi hade behövt träna innan... och uppfödargrupp blev det ingen efter Bettys KEP. Vilken tur att jag inte hade tagit med Cariña till en avelsklass!
Trötta och nöjda for vi hemåt. Cinzia sov som en stock ända tills bilen stannade här hemma. Då for hon ut och började att leka med Ozzy... och jag fick rädda vad som räddas kunde i ett översvämmat stall. Det hade regnat med besked i lördags.
Igår morse satt jag på balkongen och drack mitt morgonkaffe. Då får jag syn på min bil, eller rättare sagt bakdäcket. Platt som en pannkaka. Någon däruppe måste ha tyckt att jag var värd att komma hem utan att stå i mörkret på landsvägen med en fullastad bil (tre hundar och packning) och byta däck.
Idag, tisdag, har jag rejäl träningsvärk i benen efter allt kutande och jag kan inte bestämma mig för vilket knä som värker mest. Ryggen känns sned och tröttheten värker i hela kroppen. Måste ta sats inför morgondagen och göra en insats i stallet där det fortfarande dryper av väta. Efter det kommer kroppen att värka ännu mer.
Nåja, det går över till Ronneby! Det ska bli kul att åka till den vackra parken igen. Kanske man skulle åka ner dagen innan och sova på Ronneby brunn och ta det lite lugnt? Det tål att tänka på! Undrar hur många som kommer dit?

Cinzia omdöpt/Cinzia is re-named

2009-06-18T21:29:00.002+02:00

Lilla charmtrollet och sötnosen Cinzia kallas numera för "Killer". För övrigt har vi nu en höna mindre i hönsgården.
Our little charming girl and sweety Cinzia is re-named, she is now called "Killer". By the way, we've now got one hen less.

Skäms på mig/Shame on me

2009-06-01T20:07:00.002+02:00

Det var väldigt länge sedan jag skrev på bloggen, väldigt länge sedan. Har helt enkelt inte hunnit, andra saker har prioriterats före.
Om vi tar det från där vi slutade senast.
Larv. Även i år blev det boende i Falköping. Allt hade varit frid och fröjd om inte Love och Bernie hastigt och lustigt kom på att de, som delar rum på jobbet på dagarna, inte längre tyckte om varandra. Ny miljö, nytt revir och, pang, vi gillar inte varandra, GRRRR. Inte mycket sömn den natten!
På utställningen skötte sig Bambi och Love bra, vi kom runt i ringen utan större missöden och åkte hem med släta ettor.
På hemvägen hälsade vi på hos Nadine (tack för hjälpen i Larv!!), Linus och Saiko. Riktig snygging, den lille Saiko.
Kinka svettades på U23-EM (inget toppresultat), mellanlandade hemma en dag innan hon for till Kina och Grand Prix-tävlingen där. Inget toppresultat där heller men hon är klar för EM i juli!
De kommande veckorna präglades av sjukdom och dödsfall i släkten, vilket la sordi på vårstämningen.
En helg med instruktörsutbildningen flöt förbi.
Sedan var det dags för sex dagar i Ungern och Balatonsjön. Varmt och skönt, sol och bad, god mat och dryck och trevliga vänner. Och lite fäktning. När maken inte lyckas försvara sin EM-titel klev en annan av vännerna fram och knep den åtråvärda guldmedaljen. Roligt, roligt och vansinnigt spännande, framför allt i semifinalen. Humöret var på topp och vi firade ordentligt.
Hemma igen kom det tråkiga beskedet att Love har fått blodblåsor över större delen av nosryggen efter något som ser ut som insektsangrepp. Stackars Love har en enda stor sårskorpa över halva nosryggen och ner på sidorna. Pigg och glad är han men det ser riktigt otrevligt ut. Och därmed sket sig Vänersborg och Norrköping. Jag tror inte han är klar för utställning igen förrän i bästa fall rasspecialen. Tidigast. Eftersom det är domarbyte i både Vänersborg och Norrköping drar jag mig ur dessa utställningar även med Bambi.
Igår var det Mors Dags-utställnig i Saxnäs på Öland. Inte så många hundar med men bra träning. Cinzia och Chicko ställde upp i valpklassen och blev BIR och BIM med kanonfin kritik. Cinzia har hamnat i lite spökålder och jag bävade för hur hon skulle reagera men det gick kalas. Arwen och Cesar fick också väldigt bra kritik och blev BIR och BIM i den öppna klassen.
Efter grundbedömningen gick vi åt sidan och släppte Cinzia, Chicko och Corleone tillsammans med Arwen. Här kan vi snacka race!! Bilder kommer. Arwen är en gasell och valparna gjorde sitt bästa för att hänga med mamma. Uj, vad det gick.
Inför finalpasset hade jag anmält Chicko och Cinzia till parklassen. Jag ska ALDRIG mer klaga på att Love är jobbig att visa... Efteråt kom folk fram och tackade för att vi hade varit med och bjudit på denna show, att valparna var SÅ söta, att det var så mycket glädje, att detta var dagens stora behållning, etc. Chicko och Cinzia hade bara en sak i de små huvudena; B U S. De hade ju inte setts på två månader och detta skulle repareras. Du milde himmel vad de for omkring, mer vilda än tama. Ibland låg de ner och brottades, ibland tog de några steg. Misstänker att konkurrenterna var lite irriterade på oss men man kan ju inte släpa två lyckliga valpar i kopplet. Efter den pärsen somnade Cinzia som en stock.
Arwen dansade omkring och var lycklig över att vara i ringen igen. Hon fick en tredjeplats i gruppen.
Så blev det dags för BIS-valpfinalen. Cinzia sov. Jag försökte väcka henne. Hon lyfte på ett öga. Jag puffade på henne. Hon lyfte det andra ögat också. Jag försökte få henne att resa sig. Hon la ner huvudet igen.Jag lockade med godis. Hon somnade. I det läget, när alla andra 15 valpar redan var i ringen, återstod en sak att göra, jag lyfte upp henne i famnen och gick in i ringen, intog vår plats och ställde ner en yrvaken bebis. Vadå springa?? Sova... Efter intensiv övertalning sprang hon i alla fall vid sidan av mig. Efter första gallringen var det sju kvar och vi var fortfarande med. Två till försvann och vi var placerade. Slutligen landade vi på en fjärde plats! Så duktig hon var, lilla Cinzia, 4 månader och två dagar ung! Men det blev en väldigt lugn kväll...
Sammanfattningsvis var det en härlig Mors Dag i strålande solsken!

Bilder kommer!

9 maj

2009-05-09T10:16:00.002+02:00

Solen skiner, Östersjön glittrar och det blåser. Öland är klädd i sin vackraste vårskrud, en färgsprakande och väldoftande blomsterprakt.
På balkongen ligger Love, Bambi och Arwen och sover förmiddag, Cinzia ligger under sängen. Hoss och Cariña har tillbringat natten hos mormor och morfar för att det skulle bli lite lugnare här hemma med Love också i huset.
Cowboy flyttade till Ekerö för en vecka sedan. Ibland är världen väldigt liten, det är en av mina gamla elever som har köpt honom. Maria hade inte aning om att det var till sin gamla klassföreståndare hon ringde för tre veckor sedan, för att höra sig för om valpar som fanns till salu. Jag är övertygade om att Cowboy har fått ett fantastiskt hem hos Maria och hennes familj. Extra roligt är det att de är på Öland ibland och att det kommer att finnas gott om tillfällen att få träffa honom.
Corleone har också fått en familj. Han kommer att flytta definitivt hem till dem då deras semester börjar. Tills vidare är han hos dem så ofta det går och eftersom de bor i Kalmar och älskar sin lille kille är han där ofta. Det är jättekul att se Corleones glädje när Daniel och Maria kommer för att hämta honom.
Cinzia är kvar hemma tills vidare. Hon är en liten diva men vi börjar få ordning på saker och ting.
Gå fint i koppel fungerar och vi jobbar på sitt och ligg och stanna kvar. I förrgår fick hon prova spår och det gick bra. Det är nästan rörande att se hur Hoss och Cariña tar hand om yngsta flockmedlemmen och hur den lilla älskar sin mormor och morfar. Arwen kan koppla av valpstadiet nu.
Corleone är hos sin familj sedan i onsdags och då fick Cinzia flytta in i sovrummet på natten. Vilken lycka! För både henne och mig! Hon gosar ihop sig och sover gott och låter mig få sovmorgon. Jag behöver inte upp vid kl 5 längre för att släppa ut hundar. Om det är dags att gå upp före sju måste hon väckas. Och jag är helt övertygad om att det är de stora hundarnas förtjänst, de är nämligen väldigt morgontrötta och Cinzia gör ju som de gör.
Om ett par timmar bär det av mot Larv med Bambi och Love. Peter coachar på Militära EM eller VM (intresset på topp?) och Kinka är i Ungern för att fäkta U23-EM (håller alla tummar!!!!). Det betyder att sonen Rickard med familj är inkallade som hund- coh hästvakter.
Hämtade Love igår, han var nyduschad och snygg. Efter en repa på stranden igår kväll var han inte lika ren men väldans glad. Love är en otroligt mysig hund att ha och göra med, utom de tillfällen han dummar sig i ringen, men här är han en ängel. Lugn, snäll, lyhörd för kommandon, kelgris, bussig mot de andra hundarna, osv. Efter morgonens repa på stranden har jag insett att jag har en hund att bada innan avfärd... Bambi schamponerade jag igår kväll och hon är ju en liten ängel att tvätta. Tänkte vi skulle vara i badkaret men hon valde duschen istället. Puffade helt sonika upp duschdörren och gick in och ställde sig på plats. Står alldeles stilla och flytttar sig när man säger till henne. Jag behövde inte ens byta kläder efter det att vi var klara. Nu är det väl risk att vi får ta en "halvdusch" igen innan vi åker, även hon har ju busat på stranden.
Arwen är lite bekymrad, hon är ju inte duschad. Jag är säker på att hon har förstått att hon inte får följa med bara på grund av det. Men snart så! Arwen och Cinzia är anmälda till den inofficiella utställningen i Saxnäs på Mors Dag. Då är Cinzia 4 månader och 2 dagar och då får hon vara med. Och Arwen har kanske hunnit få tillbaka lite päls, annars är hon i väldigt bra trim efter valparna. Men, innan dess, Larv imorgon med Bambi och Love!
Har funderat mycket på om det var rätt att avvakta med Bambis parning. Är helt övertygad nu om att det var rätt. Det är en otrolig massa kullar på gång de närmaste månaderna. Jag tror att det är stor risk att flera uppfödare blir sittande med valpar i flera månader, marknaden är rätt stilla just nu. Har prata med uppfödare av andra raser och de säger samma sak.
Vad är det för hundar som efterfrågas av köparna? De jag har haft kontakt med vill ha a) familjehund b) hund att ställa ut och att träna med c) vakthund (ska helst morra åt människor på 50 m håll...) . De allra flesta har varit mycket noga med att höra sig för om HD/AD och genetiska sjukdomar. Sammanfattningsvis vill man ha en trevlig allroundhund. Otaliga är de som inleder ett mail eller ett telefonsamtal med att fråga efter priset. Få är de som avslutar med det men det är de som har köpt mina valpar. Människor som är intresserade av valpen och rasen. Jag känner en stor tillförsikt med att även C-kullen har fått riktigt bra hem i kärleksfulla familjer som kommer att utveckla dem till härliga vita herdehundar och goda representanter för rasen.
Dags för badrummet!

Ändrade planer/Change of plans!

2009-04-25T21:36:00.002+02:00

Efter mycket vånda och många tankar hit och dit bestämde jag mig igår för att inte para Bambi i nästa vecka.
Marknaden med valpar är och kommer att bli ännu mer mättad de kommande månaderna, med tanke på alla kullar som är på gång, och det känns en smula oansvarigt att satsa på ytterligare en kull i detta läge. Vill också lägga kraft och energi på att jobba lite med mina hundar efter ett långt uppehåll. Cinzia är en härlig tjej som ska ha sin valpträning och så länge jag har valpar kvar till salu ska dessa socialiseras och miljötränas. Alltså, inga fler valpar i år!
Parningen blir dock av, om två löp och fortfarande med Vallgårdens Monsieur Aragon. Räknar alltså med Bambi-valpar våren 2010.
Beroende på hur Arwens kull utvecklas kan det bli aktuellt med en ny kull med henne nästa vår också. Eller så blir det Världsutställningen i Danmark i juni 2010.
Cariña och jag har något gemensamt. Vi trivs båda med att vara mormor/farmor, vi tycker båda att de små är jättegosiga och härliga att pussa på. När de blir stökiga eller bebisen skriker får mammorna och papporna ta över. Passar oss båda utmärkt och så får det förbli för Niñas del.

Nu ska jag ta mig en funderare på hur resten av året ska planeras med träning, tävling och utställning. Beslutet att inte para Bambi gör att saker och ting kommer i ett annat läge.
Arwen är förhoppningsvis i showform igen i juli. Cinzia gör debut den 31 maj i Saxnäs Mors Dagsutställning och hon kommer att vara med på rasspecialen. Vad som blir däremellan vet jag inte ännu. Bambi och Love åker till Larv och efter det får vi se. Aragon ska visas vid några tillfällen också. Och Betty dyker upp på rasspecialen och kanske något mer. Kursdagar på instruktörs-utbildningen sätter käppar i hjulet för Hässleholm, Norrköping och Avesta. Maken har satt stopp för Österbybruk. Han tycker jag ska döma veteran-EM i fäktning i Ungern då. Eftersom resa och hotell är bokat kommer jag inte undan. Nåväl, jag släpar med honom på ett jippo utomlands lite senare, hihi. Men vi kommer att synas i såväl utställningsringen som på lydnads- och agilityplan. Förhoppningsvis blir det också apellspår med minst en hund. Om vi kommer med... Hur ska vi hinna allt detta!!???
Hallå Aragon, har matte fått någon bebis ännu?

Change of plans. I have decided not to mate Bambi next week. There are a number of expected litters coming up in the nearby future and I believe it would not be very responsible to put another litter forward. So Bambi has to wait until spring 2010 to meet Vallgårdens Monsieur Aragon.
This means I will have to reconsider the plans for the rest of the year. I will take some of the dogs to shows and will hopefully compete in obedience, agility and perhaps tracking. I hope there is time enough to do all these projects!

Yeaahhhh! Gold medal!!

2009-04-19T20:53:00.002+02:00

SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!! SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!!!!!!!
Idag vann Kinka Svenska Mästerskapen i värjfäktning individuellt efter kanonfin fäktning!
SM-GULD, SM-GULD...
http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2777623

Den här helgen har jag varit på kurs. Jag har efter många överväganden påbörjat en utbildning till hundinstruktör inom ramen för IMMI och den här helgen var första kurstillfället.
Efter två mastiga dagar är huvudet lite tungt men själen inspirerad. Det här ska bli kul!
Arwen har varit med båda dagarna och idag fick även valparna vara med. Alla har skött sig kanon och den enda som var ledsen var Cariña som var kvar hemma.

Today Kinka won the gold medal in the Swedish Championship in epee fencing!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

This weekend I have been to an education. I have decided to begin an education to become an instructor according to the IMMI and this weekend was the first time to meet.
After two filled days the head is a little bit heavy but the soul is indeed inspired. This will a great fun!
Arwen has come with me both days and today I also brought the puppies. Everybody behaved very well and the only one to be sad was Cariña who was left behind at home.

Here we go!

2009-04-14T20:50:00.002+02:00

Ja, jag vet, är dålig på uppdatering. Lägger tiden på annat istället. Tre valpar har hitintills flyttat till nya hem och det har gått jättebra. En ny annonsrunda har gett en del svar, vi får se vart det bär.

Idag blev det kungjort här på hemsidan. Bambi ska paras. Trots att hon har en AD1 på ena sidan har jag valt att använda henne på en kull. Beslutet är noga övervägt men jag tycker att Bambi är en väldigt bra hund sett till helheten och min uppfattning är att hon kan tillföra rasen positiva egenskaper, såväl mentalt som exteriört.
Att hon är exteriört bra är det inte så mycket att diskutera kring. Att hennes höfter är kanon är inte heller så mycket att diskutera. Hennes mentalitet, hennes karaktär och hennes arbetsförmåga är lysande, hon är en underbar hund och det kan inte ses på några papper, mh i all ära. Få hundar är så bra som Bambi sett till alla tänkbara aspekter. Det vore fel att inte låta henne gå i avel om man kan matcha det med en stabil AD-hane.

Yes , I know, I am a very bad up-dater. I use the time for other things instead. Three puppies have moved this far and they are all doing very well in their knew homes. Som new advertising has given answers. We will see what happens the coming days!

Today it was announced on the home page. Bambi is going to be mated. Although she has an ED 1 on one side, I have chosen to use her for one litter. This decision is well considered but I think Bambi is such a good dog that she will contribute to the breed with positive traits, both to the exterior and to the mentality.
It should not be any discussion neither about the exterior nor about the hips. Her mentality, her character and her working capacity is brilliant, she is a marvellous dog which cannot be seen in any papers, although she is mentally described. Few dogs are as good as Bambi from the point of view of all perspectives together and that is why I think it would be wrong not to use her in breeding matched with a male with excellent elbows.
So, here we go!

Ujujuj

2009-03-30T22:31:00.006+02:00

Så fort jag försöker uppdatera hemsidan låser programmet och allt står still. Och de få gånger de möjligen fungerar i fem minuter blir jag avbruten.

Igår kväll t ex hade jag precis slagit mig ner med datorn igång och plockat fram kameran för att föra över bilder. Då ringer telefonen. "Mamma, kan du komma och hämta Niño, det är dags." Niño är sonens pappishane. "Det är dags" = du ska bli farmor nu, vi ska till BB.

Jag stängde inte ens av datorn, jag störtade ut till bilen samtidigt som maken fick en snabb instruktion om allt som inte var gjort. "Puppisarna har inte fått kvällsmat, hästarna är klara, ..."

Efter en stund hemma hos ungdomarna fick de skjuts till BB och den 30 mars kl 02.51 föddes lilla Elin. Ett välskapt litet underverk på 3,2 kg.

Jag har alltså blivit farmor. FARMOR. Farmor. Farmor. Hmm, jag måste smaka på den nya titeln, har inte vant mig ännu.

12 timmar ung fick Elin besök av farfar och farmor. Jaa, hon är jättesöt, har lååånga tår, ljuvliga små fingrar, fjunigt hår. Hon kommer nog att se ut som Elin i "Drömmen om Elin".

Det här skulle ha handlat om valpar, valpbus, valpköpare, Svensk Vinnare 09 men det får vara. Inte idag. Idag är Rickards, Tinas och Elins dag. Och jag har blivit FARMOR!

After having had constant problems with the home page program lately I was about to update the page yesterday evening. This time I was interrupted by my son who informed me "Come and get Niño, it's time". It was time for his and his girlfriends baby to be born! The labours had started.

I rushed into Kalmar and spent a while with them before I drove them to the hospital. 02.51 this night little Elin, my first grand-daughter was born. A healthy little girl. So now I am a Grandma. "Granny".

Today Peter and I said hallo to the new little Barvestad. YES, she is cute!

Today's blog was supposed to tell about puppies, puppy buyers, Swedish Winner 09 and other things. But not today. This day's blog belongs to and is dedicated to Rickard, Tina and Elin.

I have become GRANNY !

Cesar

2009-03-13T15:17:00.002+01:00

Cesar behövde av olika anledningar byta hem och av den anledningen lyckades uppfödare Ulla och jag med gemensamma ansträngningar få en tid för HD/AD-röntgen i måndags. Svaret har idag kommit och det är glädjande HD A/A och AD ua!
Cesar är den förste av Aragons avkommor som är röntgad, fyra dagar efter 1-årsdagen.
Under de senaste veckorna har vi jobbat för att hitta ett nytt och bra hem till slyngeln och det har blivit napp! Ställde frågan till Catrine och Henrik som har Bella om de var intresserade och efter att ha träffat Cesar i Kalmar den 24 februari var det ingen tvekan. De var intresserade! Eftersom 1-årsdagen var så nära beslöt vi alla att Cesar skulle HD/AD-röntgas innan ett eventuellt övertagande och för 1,5 timme sedan blev det klart med resultatet. Just nu är det en bil på väg från Vånevik till världens ände Holmsjö för att hämta den nye familjemedlemmen!
Jag är så glad att Cesar fick HD A/A och AD ua och att han kommer till just Catrine och Henke. Han kommer att få det jättebra! Det som "oroar" mig är att Cesar är en jäkla snygg hund och att konkurrensen på utställningarna framöver kommer att hårdna markant. Och samtidigt är jag jätteglad för just det eftersom det är en av Aragons avkommor. Jag kommer att få svårt att känna att det är konkurrens för han är ju lite "min" också.
Imorgon kommer Cesars syrra Selda på besök. Ska bli kul att se om hon fortfarande är lika lik faster Arwen som hon var senast!

Nytt från valplådan är att Cinzia och Chicko har rest varsitt öra. Andra örat är på väg också. Och det ser ut som om alla sex blir långhåriga!
Vi har börjat gå "promenad", d v s vi går ca 75 m på vår lilla åkerväg. Idag har vi gått 200 m bort och det var så kul och läskigt. Nu sover alla de utmattades djupa sömn.
Tänk vad fort det går! Om två veckor har de första flyttat.

Filmsnuttar!/Videos!

2009-03-10T15:31:00.004+01:00

Här ovan och nedan finns ett par filmklipp från dagens lek i trädgården!

A short summary of the last week

2009-03-06T20:47:00.002+01:00

This week (week 10) is normally my absolutely worst week at work. Then the conference with approximately 250 people attending/working is taking place and my job is to prepare, organize and run everything with the help of some of my students and fellow teachers. This is the week of year when sickness or abscence are words you do not find in the vocabulary.
What happens? Well, after a nice weekend with nice people coming to see the puppies (they are gorgeous!!) Monday was the first day of week. I came home a quarter before midnight, fell into deep sleep before I landed in my bed and then woke up with a shoulder that was not in order. Something had happened during the night, the left shoulder was aching like a very hot place were it is said nasty people will come to after death. Two pain killers saved the day and the conference started with opening ceremony, etc. But I finished my part of it early evening and went home to get some sleep and more pain killers.
I woke up in the middle of the night. The pain was totally out of control. ?? . Found some real hard pain killers in the medicine box, took them and almost fell asleep again.
Six o'clock, time to get up! But no, the pain was so hard that I fainted when I tried to go to the bathroom. What to do? I can't stay at home these days! Lying on a bed I tried to figure out what to do. Pain killers were not enough, but what the hell had happened in my shoulder?! My Peter refused to drive me to school, just asking "and what do you think YOU are going to do there today? You can't even sit up" . He had got a point in that... Well, to make a long (full day) story short it ended up in the hospital with X-ray and a nice orthopedist.
At the show in Stockholm in December I fell with Love in the ring. Is there anybody who does not remember that? And I admitted it hurt, yes I did. Well, my shoulder was broken and the muscels around was torn apart. Lucky I didn't know that in Stockholm, then the pains would have been even worse at that time. The X-ray showed that I had had a fracture which was OK now, the muscels had not recovered. The nice doctor couldn't explain why I got so much pain now but probably it had something to do with this fracture.
She put a local anasthetic in the shoulder to give some relieve (didn't help...) and gave me three different pain killers to take.
Instead of running a conference with 250 people involved I have been spending the last days in bed, mostly sleeping. The best of all is that the conference has been running smoothly without me. That means that the preparations and planning was good and that other people at school could solve the problems that occurred with the help of a phone call to me. No-one is impossible to replace!
The worst is that my shoulder still aches.
My family has forbidden me to show dogs in Malmö due to this. Well, I am actually not jumping around for the moment. So now we are on plan B, someone else is going to show Love. This "someone" is now being educated how to show a (wild) White Swiss Shepherd. "Someone" will come here tomorrow to practise with Cariña and Arwen and then with Love the coming week.This will be very interesting!
Perhaps I will be able to show Betty myself, don't tell my family about that plan... Anyway, we will be five people for four dogs so the dogs will be shown!

As soon as I will be able to use my left arm/hand a little bit more I will take new pics of the puppies! Time for medicine...

Aragons son Cesar!

2009-02-24T21:27:00.003+01:00

Stilstudie på Cesar!

Likheter med Aragon?

Cesar har blivit en väldigt snygg junior, synnerligen välväxt för sina 11 månader. Det är en vit hane med bra pigment och mörka ögon. Det bästa från Aragon och Cemi har kommit fram i den här långhårige killen!

Spännande dag!

2009-02-20T18:27:00.003+01:00

Idag har dotter Kinka återigen fäktat en Grand Prix-världscup, denna gång i Paris. Organisatören har en utmärkt hemsida med direkt resultatrapportering. Jag har alltså ägnat dagen åt en världscup. Framför datorn.
När man är på en tävlingsplats kan man flytta sig mellan pisterna och se det man vill se. När man sitter framför datorn får man se det som läggs ut i den takt det läggs ut. Det är en pina att glo på en skärm och l å n g s a m t se siffrorna dyka upp upp på skärmen, en siffra i taget. När det sedan är väldigt positiva siffror som dyker upp, i sakta mak, tänjs mitt tålamod till bristningsgränsen. Till sist var det en oerhört positiv sifferrad vid Kinkas namn MEN i sammanräkningen var det helt andra siffror. Så frustrerande att inte vet vilket som är rätt. Till sist visade det positiva sig vara det som stämde, TJOHO! Resultatet var så bra att det fanns en chans att Kinka var direktkvalificerad till morgondagens direktutslagning. Annars skulle hon behöva fäkta en kvalmatch med vinna eller försvinna. Då vidtog en ännu mer nervös väntan, det var bara halva startfältet som hade tävlat än så länge. I 2,5 timme satt jag klistrad framför skärmen och uppdaterade ca en gång i halvminuten. Och för varje uppdatering så steg spänningen, skulle resultatet räcka? Det kunde gå men skulle bli på det berömda hårstrået. Det gick. Kände hur luften fullständigt gick ur mig.
Nu kom nästa pärs. Skulle de andra svenska tjejerna klara sina kval och vem får Kinka möta imorgon? Ytterligare 1,5 timme framför datorn och nu är det klart. Alla fyra svenska tjejerna är bland de 64 som får tävla vidare imorgon. Kinka möter en italienska (det finns inga dåliga italienskor...) och den tjejen har en del riktigt bra meriter. 9.50 börjar de och då blir det till att sitta framför datorn igen.
Efter anspänningen framför datorn fick det bli en tur med hundarna. Försökte få igång snöscootern. Tänkte det kunde vara käckt med en tur ner över fälten. Eländet startade inte. Promenad istället. Bambi drog framåt, Hoss stretade bakåt (ville lukta överallt), Arwen flamsade omkring och Cariña gick tätt intill mig. Det var skönt i alla fall men ryggen hade tagit stryk efter alla timmar framför datorn. Tillbaka igen gav jag scootern en sista chans och då gick det, den spann igång. I samma sekund som den gick igång kom jag på att jag vet inte hur man stänger av den... strunt i det, det fick bli ett senare problem. Hoss fick till sin stora förtrytelse stanna hemma och damerna stod på språng. Då gällde det att få i växeln "Framåt". Visste vilken spak jag skulle dra i och efter lite trixande började vi åka framåt.
Efter 10 m kände jag att allt inte var som det skulle, jag befann mig inte vinkelrätt mot marken, jag hade en 45-gradig lutning i sidled och höll krampaktigt i mig för att inte falla till backen. Insåg att hela ekipaget höll på att välta och slängde mig snabbt av. Får skylla på att det bara är andra gången jag sitter på scootern. Klurade ut hur jag skulle räta upp det hela och sedan bar det av i lugn takt. Damerna sprang lyckliga bakom mig när vi tuffade ner längs lilla vägen. Då springer det upp en harpalt. Jag vet att husse körde ifatt damerna när de var på harjakt igår så då tänkte jag att då gör jag väl det också. Då dog motoreländet. Tvärdog. Där stod jag en km hemifrån med en scooter och ser hare och hundar försvinna i fjärran. Fan. Förra gången den dog när någon var ute fick vi spänna för Kalle (hästen) och låta honom dra den hem. Scootereländet väger ton! Hur det var fick jag igång motorn igen och tog upp jakten på den skingrade flocken. Haren kom lugnt skuttande tillbaka, den hade fintat bort damerna på ett tidigt stadium, och jag hittade tre virrhönor plumsandes i djup snö några hundra meter längre bort.
Vi fortsatten ytterligare en bit innan vi vände hem. Då körde jag fast när jag skulle över en passage mellan två fält. Jag såg på spåren att Peter hade kört där tidigare men han hade nog högra fart än vad jag hade. Scootern kom varken framåt eller bakåt och inte hittade jag backväxeln. Det fick bli ett styrkepass och till sist hade jag lyft/baxat ut scootern så pass att jag fick tillräckligt med fart för att komma fram. Sedan blev det race hem och så var då problemet en realitet. Hur stänger man av motorn??? Kom mig inte för att ringa Peter som är på träningsläger och fråga "Hur stänger man av motorn på din scooter?" och inte heller vill jag ringa Kinka i Paris och ställa frågan. Men problem är ju till för att lösas och det blev en Charlottiansk variant denna gång... Nu står scootern parkerad med motorn avslagen= ej igång! Nu återstår bara att klura ut hur jag ska få reda på hur man egentligen ska göra utan att avslöja att jag inte vet.
Det var en härlig pärs, denna scooterfärd. Genomsvettig med lagom puls och adrenalinhalt och nöjda hundar. Den ende som inte var nöjd var Hoss.

Valparna växer som attan. Alla väger runt 2200 g och de är 22 dagar. B-kullen vägde runt 1100g på dag 19 ... De går i valplådan, busar, skäller, kommer fram, vill bli upplyfta och är synnerligen pigga krabater. Första avmaskningen är gjord och imorgon ska de få smaka kalvfärs.

Snö, snö, snö/ Snow, snow, snow

2009-02-17T20:32:00.010+01:00

Snömannen Hoss/The Snow man Hoss:

Det har snöat. Mycket. Detta är vad som kom inatt. Observera Cariña som har fått synpå kameran!

/It has been snowing here. Very much. This is what dropped down last night. Note Cariña who has noticed the camera!

Fyrhjulsdrift för att ta sig fram/4-wheel-drive needed

The dogs love the snow! Peter goes with the scooter and the dogs run with him. Hoss refuses to stay at home so Peter has to go twice, one short run in a slow tempo with Hoss and then another one with the ladies.

Hoss in the sunshine

Cariña

Corleone and Esset

Playing in the snow

Come on, what are you waiting for?

Svar på Petras kommentar till inlägg 13/2 -09

2009-02-16T10:29:00.003+01:00

Hej Petra!
För att inte behöva begränsa mig för mycket i svaret till dig väljer jag att göra det som ett inlägg. Kul och nyttigt att det har blivit debatt!

Det verkar som om vi tycker samma sak om de anonyma inläggen. Jag kommer att radera allt som är anonymt. Kan inte du också göra det så kanske vi kan få dessa nissar att skriva under med sitt namn?

I mitt inlägg tar jag upp ett exempel på en tik som har avelsspärr men det var ju inte det som var essensen i det hela. Det var ju en eventuell inmönstring av denna tiks avkommor som jag tog som exempel på hundar som inte ska få mönstras in, inget annat. Eftersom tikens avkommor är vita schäfrar anser jag exemplet vara relevant.
Sedan håller jag med dig i det du skriver om att det finns tikar som går i avel/kommer att gå i avel som absolut inte borde göra det p g a dålig mentalitet. Både inom VH och VS. Där har uppfödarna ett stort ansvar, som man ju kan känna inte alltid tas. Tyvärr. För många räcker det med att man har en snygg hund, och ibland inte ens det, och vips så ska man ha en kull med valpar.
Jag tror ändå att synsättet med att ta en kull valpar och sälja för att tjäna pengar är mer utbrett inom vit schäfer än inom vit herde. Hur kan man annars förklara alla dessa kullar med VS som annonseras på Blocket? Nu är det en s k uppfödare som har två kullar ute, några är vita och några tecknade. Hör man av sig och vill ha bekräftat vem pappan är och frågar om hans HD/AD och om föräldrarna har gjort mh blir man så snäsigt bemött att man känner att man inte bara har trampat på en öm tå utan att det måste vara en värkande liktorn. Jag har pratat med två som har hört av sig dit och det var samma reaktion till båda.
En annan som tycks ha heltidsindustri på produktion av VS annonserar återigen i lokal-tidningarna här. Har tappat räkningen på vilken kull det är för i år som kommer från honom.
Det går ju, som du vet, att räkna upp ett antal exempel ytterligare. MEN vi får inte glömma att det finns de inom VS som försöker att bedriva ett seriöst avelsarbete också, tyvärr kommer de i skymundan av de andra. Tycker det vore idé att försöka sanera "uppfödarstammen" inom VS för att ge VS ett bättre rykte.
Vill fortsätta att driva frågan om varför man inte mönstrar in föräldradjuren till VH, så blir ju avkommorna med automatik VH. Då uppstår ju inte problemet med mönstring. Eller är man "rädd för" den kontroll som SKK-systemet har för att rensa bort de som är oseriösa/ enbart penninghungriga? Avlar man på bra hundar kostar det. Det kostar skjortan att importera hundar, det vet ju du som har gjort det. Jag har inte haft pengar till det utan har valt att använda utländska hanar till mina två senaste kullar istället. Det kostar massor att meritera hundarna och i parningsavgifter. Mycket av detta slipper VS-uppfödare. Alltså kan man tjäna pengar där genom att gödsla marknaden med små gulliga ulltussar efter undermåliga föräldrar till okunniga köpare som sedan himlar med ögonen och höjer "sin" uppfödare till skyarna för att man har fått köpa denna söta lilla varelse.
Som du vet började jag ju själv med en VH och en VS. Jag valde VH-vägen, d v s jag mönstrade in både gamle Hoss och avkommorna Arwen och Aragon, allt för att slippa det jag kallar onödigt tjafs. Och det har sedan kostat mig MASSOR med pengar att meritera dem på olika sätt. Men jag insåg att det inte gick att stå med ett ben i vardera lägret och jag tror fortfarande att det är så. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
Min uppfattning är att de som försöker att bedriva en seriös avel tar sitt ansvar. Det är de andra som den här debatten handlar om.

Kära alla anonyma! Och alla andra!

2009-02-15T21:52:00.002+01:00

Fascinerande!! Det må jag säga, FASCINERANDE! Eller tragiskt? Ja, kanske det. Rentav både och... Att underteckna inlägg på forum, bloggar och liknande med ”anonym”, ”anonymus” och liknande är svagt. Kan man inte stå för vad man tycker, varför då skriva alls?

Varför namge en hund och inte underteckna med sitt namn? Känns väl kanske tryggt att skriva från de osynligas land men då är man också icke-existerande. I mina ögon visar det nivån man vill ha på debatten, och inte bara vill, snarare den nivå man möjligen klarar av att föra debatten på.
För två dagar sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen som en kommentar till ett inlägg på White Ice Wolfs blogg. I kommentarerna på WIW:s blogg är det både före och efter detta en eller flera som skriver anonymt. En av dessa namger dessutom en hund. Intressant.

I veckan som gick hade jag flera fall på mitt arbete där ungdomar hade kränkt varandra på nätet utan att egentligen vara medvetna om att man kränkte varandra. Naturligtvis skedde kränkningarna anonymt. Många tårar fälldes. Och förvåningen var inte liten över att vi hade pejl på vilka som hade skrivit i anonymitetens skugga. ”Hur kan ni veta...”
Ett annat gissel är bloggar där ungdomar viker ut sig totalt till publikt beskådande.
Ungdomar har uttryckt stor förvåning över att LÄRARE har hittat till deras bloggar samtidigt som det i nästa andetag konstateras att ”min blogg har 100 träffar varje dag, vilka är ni alla som läser det jag skriver”. Jag avskyr att bli underskattad. Tror de att de är anonyma för att de skriver på nätet? Varför i helsicke skulle inte jag hitta mina elevers bloggar? För att jag är lärare och därmed inte förväntas besitta kunskapen hur jag tar mig fram på nätet? Om jag inte hade försökt att uttrycka mig lite nyanserat här så vet de som känner mig att jag förmodligen hade sagt något i stil med att det kan man väl för fan räkna ut med arslet och en krita att även lärare hittar på internet. Och så hade jag muttrat något om mindre begåvade idioter, fega uslingar och underskattning.
Förra helgen fick jag ett sms med ett något ekivokt innehåll, utan avsändare. Tre minuter senare kom en ursäkt, man spelade Sanning eller konsekvens och någon hade lånat mobilen och skickat meddelandet. Även ursäkten var utan avsändare. Hitta.se visade att telefonen tillhörde en av mina elever. Måndag fm redde vi ut vad som hade hänt, dvs jag fångade in telefonägaren och klargjorde med tydliga ord vad jag tycker om anonyma meddelanden och gav budskapet att jag förväntade mig att sms-författaren skulle söka upp mig. Telefonägaren var lika röd som en pion i högblomning och och efter en kort stund dök en djupt ångerfull sms-författare upp. Heder åt denne som vågade stå för det som var gjort! Ursäkten är accepterad och vi har lagt denna incident bakom oss. Min respekt ökade för dessa ungdomar som visade mod att stå för vad de hade gjort.
Jag vet inte vad som har hänt och vad som händer. Internet är i många avseenden en välsignelse men också ett träsks värsta bakgård.
En välsignelse där man snabbt kan hitta alla möjliga och omöjliga upplysningar av allehanda slag men också en bakgård där stinkande skithögar trängs. Skithögar som i skuggan av anonymitet tycker att man kan haspla ur sig vad som helst riktat till vem som helst, när som helst. För man ser ju inte den det drabbar och man syns inte själv.
Anonymitet har under mänsklighetens historia dolt de värst övergrepp man kan tänka sig genom att man avsäger sig sin identitet och därmed inte känner att man är personligt ansvarig. Detta har bevisats i flera psykologiska experiment.
Samma mekanism kan man se i krig där vapenutvecklingen har lett till att man inte längre ser sin fiende när man dödar denne. Under första världskriget slogs man fortfarande i mångt och mycket man mot man, nu trycker man på en knapp och vips har man raderat ut flera hundra, kanske tusen människors liv många kilometrar bort och sover sedan gott på natten.
Likheterna med att skriva anonymt på nätet är slående med undantaget att i krig är det något man blir beordrad till, på internet skriver man alldeles av sig själv. Vilket är snäppet värre.
Vart är vi på väg?? Varför är det så svårt att visa respekt genom att skriva ut sitt namn?

Demokrati betyder att majoriteten beslutar.
Demokrati betyder att man kan vara med och försöka få andra att tycka som man själv gör. Demokrati betyder att alla inte kan få sin vilja fram.
Demokrati betyder att några sannolikt blir besvikna.
Demokrati betyder att man ska visa respekt för de som inte tycker lika som man själv gör. Demokrati bygger på öppenhet och ansvar.
Demokrati är jobbigt då det kräver tanke och aktivitet.
Men baske mig att demokrati betyder att man ska gömma sig bakom att vara anonym för ”det får man vara i en demokrati”.

Om det inte har framgått var jag står i frågan vill jag klargöra att eventuellt anonyma kommentarer på denna blogg kommer att raderas omgående, oavsett vilken inställning de uttrycker.

Mönstring till vit herdehund

2009-02-13T21:31:00.002+01:00

Läste på White Ice Wolfes blogg om synpunkter på mönstring.
Jag håller inte med.
Vita herdehundarna uppstod som ras år 2000. Sedan dess har man kunnat mönstra vita schäfrar till vita herdehundar om hundarna uppfyller vissa krav.
Jag har själv tidigare varit, och är i viss mån fortfarande, kritisk till SKK som organisation. En sak har jag dock kommit till insikt om och det är att SKK gör ett seriöst försök att styra upp aveln till att omfatta bra och friska hundar och att man som uppfödare har ett himla ansvar vilket SKK har en kontrollfunktion över.
SKK kan fatta beslut om att belägga en viss hund med avelsspärr och tävlingsförbud om den visar sig vara olämplig, sett ur SKK:s perspektiv, för just avel och tävling. Det kan t ex vara att hunden inte beter sig korrekt (aggressiv, flyr ringen, etc) på minst två utställningar. Det kan finnas olika orsaker till att en hund inte beter sig korrekt, ibland är det betingat av den speciella situationen vid just den utställningen, ibland är det andra orsaker. Beter sig hunden oacceptabelt på minst två utställningar är det sannolikt inte en tillfällighet och därför bör hunden inte användas i avel förrän det är utrett vad beteendet beror på. Detta är inget konstigt i mina ögon.
Om då en vit herdehundstik med avelsspärr trots allt får valpar och dessa registreras i Vita Schäferhundsklubben (ej SKK), ska då dessa kunna mönstras in och bli registrerade i SKK? Om detta skulle ske är det enbart ett sätt att kringå avelsspärren och denna skulle då bli helt verkningslös.
Jag vill betona att i det fall som finns, är min uppfattning att det inte någonsin skulle vara aktuellt att mönstra någon av dessa valpar eftersom uppfödaren försöker att göra ett seriöst arbete och naturligtvis vet vad som gäller. Så ovanstående exempel är inget problem, bara just ett exempel.
En annan situation som kan uppstå där mönstring nekas borde vara om man är osäker på vilka föräldrarna är. Det finns ett flertal raser som uppvisar likheter med de vita herdehundarna, t ex samojed och vit älghund.
Om det då råder minsta osäkerhet om vilka föräldradjuren är skulle det rent hypotetiskt kunna finnas andra raser i den mönstrade hunden och vi skulle då få in blandrashundar i de vita herdehundarna vilket ju naturligtvis inte är önskvärt.
Ovanstående är ju självklara exempel på när mönstring ska nekas.
Det jag vidare reagerar på är att de som föder upp vita schäfrar med automatik ska kunna mönstra dessa till vita herdar. Varför mönstrar man då inte föräldradjuren och avlar på vita herdar direkt? Håller föräldradjuren inte måttet? Är man inte tillräckligt noga med vem som paras med vem? Ibland kan det bli lyckade kombinationer, och det finns uppfödare av vita schäfrar som är mycket seriösa, men många av dessa parningar verkar i mina ögon ske med första bästa hund.
Jag blev själv kontaktad av en ägare till en nyinköpt vit schäfertik på tre år (som hade haft valpar hos en massproducerande vit schäferuppfödare) och som ville låna en hanhund av mig. Tiken hade C-höfter, AD-fel, var exteriört undermålig och inte särskilt trevlig att möta. Jag nekade givetvis och rekommenderade att inte använda tiken i avel. Denna tik har haft minst två kullar med valpar efter detta med en för mig okänd hanhund.

För inte så väldigt länge sedan blev en veterinär ombedd att testa tillgängligheten på en vit schäfer. Veterinären kunde konstatera att det var en hygglig och trevlig hund som tillät att en främmad tittade på tänderna. Samma dag som detta gjordes kunde man läsa på en hemsida att hunden nu var mentaltestad med resultat utmärkt. Det kan ju vara så att hunden faktiskt har genomgått ett mentaltest och att hunden fick ett utmärkt resultat MEN om det inte var så utan att det var veterinärens möte med hunden som refereras som mentaltest, då vet i katten om det är så seriöst. Där kan jag känna att ett kontrollerande SKK med offentliga testresultat är att föredra.

Kan räkna upp fler exempel på detta som jag betraktar som oseriöst och oseriös avel där vita schäfrar är huvudrollsinnehavare. Ska det då vara en rättighet att mönstra dessa till vita herdehundar? Nej, det tycker inte jag!
Vidare tycker jag att det är en smula förmätet att kritisera importhundarna så som det görs. Importhundarna har fört in mycket gott i vår avelsbas likväl som det har kommit in en del skit. Men nog överväger det positiva i importerna det andra.
Vad jag aldrig har förstått är vad som så otroligt fantastiskt med den svenska stammen. Tycker nog att detta uttrycks en smula okritiskt från många håll. I ärlighetens namn finns det väl dålig mentalitet att spåra i vissa linjer av den svenska stammen? Kanske också lite HD på sina håll? Lite tråkig exteriör här och där? Pigment? Likaväl som det finns bra egenskaper som vi definitivt bör ta tillvara i avel. Men som i all avel gäller det att välja föräldradjuren med omsorg, oavsett om det är svenska eller importerade hundar, vita herdehundar eller vita schäfrar.
Var hade vi stått idag om vi inte hade haft importerna? Svensk Vinnare de senare åren har varit importhundar, vår förste Svenske Lydnadschampion bland vita herdarna är import för att ta ett par exempel.
Nej, låt oss avla med förnuft på de, sett ur ett helhetsperspektiv, bästa hundarna vi har! Finns det bra vita schäfrar med nya spännande linjer, mönstra in dem så att vi kan bredda avelsbasen med dem. Och glöm inte att det är SKK som till syvende och sist godkänner registreringen! Inte Vita Herdehundklubben. Skjut inte pianisten!

Underbara valpar!/ Wonderful puppies!

2009-02-13T20:15:00.003+01:00

Dagarna rusar iväg och jag får ingenting gjort. Sitter långa stunder och tittar på och kelar med de små. Helt plötsligt har ytterligare en timme av mitt liv rusat iväg utan att jag har märkt det. Men vad gör det!?
Arwen äter kopiöst och valparna växer så att jag vet inte vad. Imorgon måste jag kontrollväga dem på en annan våg för att se att vikterna stämmer.
Valparnas personligheter börjar visa sig. Den lugnaste är den omärkta hanen. Den blåa och svarta hanen är de livligaste. Den blåa tillsammans med den gule hanen visar mest humör. allihop är helt underbara! När den lille gule ylar för att han inte hittar till maten tillräckligt snabbt, ja, vad ska man säga? Charmplutt.
Cariña har blivit insläppt i skötseln, hon har nu fått titlen 1:e Nanny och hon trivs väldigt bra med det. Både Arwen och 1:e Nanny är överens om att Bambi inte är tillräckligt mogen att få vara med i hela skötseln men Bambi får ibland lov att tvätta huvudena på de små. Och hon iakttar och lär!
I veckan var jag på uppfödarträff. Kennlarna på Öland har ett nätverk där vi träffas ca en gång i månaden hemma hos någon av oss, fikar och snackar hund. Om det är möjligt träffas vi hos någon som har valpar och får lära oss lite om den rasen. I onsdags var det tibetansk terrier hos Nivels kennel. Jättetrevligt och en stor förmån att få ta del av all den kunskap som dessa erfarna uppfödare har! Skönt att ha dessa människor att kunna rådfråga om allt som har med uppfödning att göra. Och tibbevalpar är ursöta... nästa träff blir här när valparna är sex veckor.

The days pass by and I get nothing done. I sit for long times and stare at and fondle with the little ones. All of a sudden another hour of my life has vanished without me noticing it. But what does it matter!?
Arwen eats enormous amounts of food and the puppies grow. Tomorrow I have to check their weights on another scale to control that their weights are correct.
The personality of the puppies are beginning to appear. The most calm of them is the male without marks.The blue and the black males are the most lively. The blue one together with the yellow are showing the most temper. All of them are absolutely wonderful! When the little yellow one howls because he does not find his way to the food fast enough, well, I don't know what to say? Charming guy.
Cariña is allowed to take part in the caring, she has now gained the title 1st Nanny and she is very pleased with that. Both Arwen and 1st Nanny agree on that Bambi is not mature enough to take fully part in the caring but sometimes Bambi is allowed to lick the heads of the little ones. And she is watching and learning!
This week I was on an appointment for breeders. The kennels on Öland have an informal network where we meet about once a month at a kennel, have a cup of coffee and talk about dogs. If possible we go to someone who has puppies and then we get to learn a little about that breed. This time it was Tibetan Terrier at Nivel's Kennel. A vey nice evening and a benefit to be able to listen to these experienced breeders with all their knowledge. It's good to have these people around to ask about everything and nothing that has to do with breeding. And Tibetans puppies are sooo cute... next time will be here when the puppies are six weeks old.

Väldigt mycket har hänt/Very much has happened

2009-02-04T21:26:00.003+01:00

Väldigt mycket har hänt sedan sist. Sex alldeles underbara och ljuvliga valpar har sett dagens ljus. Nåja, kommit till världen i alla fall, de har ju inte öppnat ögonen ännu.
Efter att första valpen kommit ut gick det enkelt med de övriga fem. Arwen såg något förvånad ut när första valpen hamnade hos henne men det var äkta kärlek och glädje på en gång. Hon är jätteduktig mamma på alla sätt och vis.
De små är väldigt vita, det kommer inte att bli mycket färg på dem. Utom på nosen och trampdynorna, de har superpigment. Några hade till och med mörka trampdynor när de föddes.
Lilla tiken var den som vägde minst, 380 g. Med det hade hon varit näst störst i B-kullen. De andra vägde mellan 430 och 490 gram. Idag, på dygn 6, har alla gått upp i vikt och är över 900 g. Arwen har gott om mat och de små låter sig väl smaka. Magarna är som små spärrballonger och uttrycket att "lisa buk" har fått en ny innebörd när man ser de små, mätta och belåtna, ligga med magen i vädret och just lisa buk.
Tycker att de tar sig fram förvånansvärt bra med tanke på hur små de är. De gläfser och grymtar och några försöker att skälla lite ibland. Det är liv i luckan!
Cariña är lite bekymrad över tilltaget att någon annan skulle få valpar här men accepterar de små helt och hållet. Hon har nog egentligen planer på att försöka ta över om det ges ett tillfälle. Men det gör det INTE. Arwen håller lika mycket koll på Cariña som på valparna. Om Niña kommer för nära motas hon vänligt men bestämt bort. Och Cariña accepterar detta.
Bambi var närmast chockad över förändringen i valprummet. Läskigt värre! Det luktade konstigt och det låter. Och Arwen var tvärsur "du som är så liten vet inte vad det här är". Bambi fick i lugn och ro hälsa på en av valparna men hon var fortfarande misstänksam. I förrgår vid fotograferingen smög hon in mitt i smeten, nyfikenheten tog överhanden och helt plötsligt låg hon i soffan med en liten hos sig. Den putsades och nosades på. Bra träning inför hennes egen kull!
Gamle morfar Hoss, som hitintills alltid har avskytt valparna när de är nyfödda, bestämde sig plötsligt för att avlägga artighetsvisit i valprummet. Arwen mötte honom innanför dörren med onda ögat blixtrande och högg efter sin stackars pappa så det small i luften. "Jahöpp", sa Hoss och vände, "jag gjorde ett försök i alla fall. Då får man vara i fred nu då". Och på det planet är det.

Very much has happened since last time. Six wonderful puppies have been born.
After the first puppy was born the rest of them came out smoothly. Arwen looked a bit astonished when the first puppy arrived at her side but it was true love and happiness from the first moment. She is a very good mummy in all aspects.
The little ones are very white, not much colour there! They all have super pigment. The little bitch weighed 380 g and was the "little sister". In the B-litter she would have been the second heaviest with her 380 g. The rest of the puppies weighed between 430 and 490 g. Today, on day six, they have passed 900 g! Arwen has a lot of food and they eat willingly. Their bellies are like balloons.
I think they move around very well considering their low age. They are talking a lot and some of them even try to bark.
Cariña is a little bit concerned about the fact that someone else has puppies, but she is accepting it. I do believe she is looking for a chance to take over the litter if there will be an opportunity. But here will be NO opportunity. Arwen has everything under total control, both puppies and mummy. If Niña gets to close Arwen is kindly pushing her away. And Cariña accepts this.
Bambi was chocked about what happened in the puppies' room. The smell and the sounds. Brrrr. And Arwen is irritated "You, little one, does not understand what this is all about". We gave Bambi a chance to say hallo to one of the puppies but she kept on being suspicious. The day before yesterday, while taking the photos, Bambi all of a sudden was in the sofa together with a little one. She made it clean and kissed it. Good practising until she will get her own litter.
Old Grandpa Hoss, who never has liked little puppies, all of a sudden decided to pay a visit to the puppies' room. Arwen met him, the evil eye flashed and her teeth smashed in the air not far away from her poor Dad. "Well", Hoss said, "at least I tried. So now I will not have to deal with the puppies any more."
Love, Peace and Understanding!

Onsdag mitt på dagen/Wednesday mid-day

2009-01-28T13:19:00.002+01:00

Inget är som väntans tider. Arwens temp sjönk igår kväll ner till under 37 grader och sedan dess har det varit mycket hässjande och bäddande. Den senaste timmen har intensiteten i allt ökat något även om hon för tillfället ligger lugnt i soffan.
Cariña ligger också i soffan. Det ser ut som om hon 1) håller Arwen sällskap 2) kollar att det är lugnt kring Arwen. Helt klart har Cariña en lugnande effekt på Arwen. När mamma ligger i närheten kan hon koppla av lättare. Och när något händer i närheten håller Cariña koll. Stackars Bambi som kom farande som en pil för att berätta att husse hade kommit hem... hon är numera utanför valprummet och ser inte ut att ha några planer på att komma in här igen den närmaste tiden.
Vi väntar!

Nothing is like waiting.
Arwen's temperature decreased below 37 degrees yesterday evening and ever since it has been a lot of heavy breathing and making the bed. The intensity in everything has increased the last hour even though she for the moment is relaxing in the sofa.
Cariña is also in the sofa. It look's like as she 1) keeps Arwen company 2) check that everything around Arwen is quiet. Cariña obviously has a relaxing effect on Arwen. When Mami is close it's easier for Arwen to relax. And when something is happening around Cariña is in charge. Poor Bambi came dashing to tell thet Master is at home... she is from now on outside the room and she does not seem to have any plans to get in here again the coming hours.
We are waiting!

Fortfarande allt lugnt/Everything is still calm

2009-01-27T18:04:00.002+01:00

Allt lugnt. Tempen ligger kring 37,7, har för säkerhets skull dubbelkollat med ytterligare en termometer. Kontrollbehov?
Igår kväll när det var dags att gå till sängs flyttade Arwen in i valplådan. Istället för att som vanligt gå och lägga sig i sin korg vid min säng gick hon in i valprummet och sträckte med stort välbehag ut sig i den gosiga valplådan. Det var bara att gå och hämta kudde och täcke och krypa ner i bäddsoffan bredvid valplådan. Arwen såg lugn och nöjd ut och allt blev stilla. Då kommer Cariña och kollar läget och Hoss som kände god löpdoft hängde på. Det slutade med att jag fick ta in Cariña till valprummet och Hoss fick stanna på utsidan. Äntligen lugnt. Nänä. Cariña spände ögonen i mig och jag kände hennes vibbar "Du hade väl inte tänkt att jag skulle sova på GOLVET? Det finns plats vid dina fötter, jag lägger mig där.". Sammanfattningsvis låg jag som i ett skruvstäd med benen hela natten. Cariña tog den plats hon behövde och sov så gott. Det var ju skönt att någon gjorde det...
Ikväll ska jag vara bättre förberedd, då ska en korg in i rummet. Och den ska Cariña ligga i, annars blir det golvet.

Arwen

2009-01-25T22:04:00.002+01:00

Arwens temp har gått ner. Har idag tempat henne tre gånger hitintills och tempen har legat på 37,6 , 37,8 och 37,7 . Detta indikerar att det börjar närma sig. Nåja, allt är förberett så de små är välkomna!

Arwen's temperature has decreased. Today I have checked it three times this far and the temp has been 37.6 , 37. 8 and 37.7 . This is indicating that it's getting closer. Well, everything is prepared so the little ones are welcome!

Vad har jag gjort!?/What have I done!?

2009-01-24T21:49:00.002+01:00

Saturday evening again.
I sit here with one eye on the TV (some strange film...) and the other eye on my home page. Checking the text under "Our dogs". Hoss is OK, Aragon is OK even though he he does not like other boys (except for his daddy), but Big Boss/Love... what have I done!?
Is he calm??? Is he cool??? Is his motto "Never get excited if not necessary"? "Love is a big, very happy and very calm little brother". Huh??? My God, why did I write that???? What have I done???
OK, he is very nice and very cool. BUT NOT AT SHOWS. Some of you may have seen and heard him. At shows he is mostly a savage, barking and jumping and trying to get to Bernie or to get out of the ring. He every now and then gets extremely excited in the ring. I suppose that is what's meant with "necessary"?

But luckily "The Show Love" is not the same as "The Love at home". At home he is like a big teddy bear, believe it or not. That sometimes uncontrolled white thing which dashes around the ring, making the handler (me) fall, is like a lamb at home. Or like a cat. Or a hamster. Or... he is a a wonderful family dog, loving his pack. Big, happy and calm/cool. It is just hard to remember that when he is fooling around with you in the ring. And that fooling around was what was kept in my mind when I read my own words. And then I thought "What have I written??" But giving it a second thought I remembered he is a lovely dog that I mostly love very much.

I am looking forward to the day when he has matured and behaves as he does at home when he is with me at shows. Love you, Love! Big kiss!

Kinka has been competing in Doha today. She had enough victories from the first round to be qualified to the tableau of 64. She is ranked 48 and will meet an Hungarian girl tomorrow.

At the home page of the competition 10 pics from todays fencing has been displayed. Nine of them are showing fencers from Quatar, the tenth shows my daughter in action... http://www.qatarfencing.org/2009/index.htm "gallery" "Individual event - Day 2" .

When Kinka got to know she was qualified for this competition I said I would arrange with a bhurka or a chador for her. That was half a joke and half serious. Now, the Swedish Federation has instructed the ladies to wear proper clothes and to cover arms and legs. I find that good, it is important to adopt to and pay respect to the culture you are visiting.

But looking at some of the pics that "joke" is not far away. Isn't the picture to the right with the four athletes and that woman in black absolutely fabulous!? That is what sport is all about, never mind where you come from or who you are, we are all equal!

Now I have made a mistake again, I wrote this in English. Just because I wrote the last part of the headline, the one in English, after the Swedish I just continued writing in English. Sorry folks, I will not translate this into Swedish this time either! And hold on Chrillan and the rest of you that complain when I write in English, this is good practise, hihi!

The nervous break-down was close

2009-01-22T21:24:00.004+01:00

Arwen is growing (even though she does not have much appetite), Bambi is sad and Hoss and Cariña are doing fine, not so much exciteness around the season. Is the old man old?
Cariña has started to take care of Arwen, to groom her and be extra nice to her. A while ago Arwen was in the sofa and Cariña went to her and slowly licked her eyes and her head. Arwen enjoyed every second.
Kinka is on her way to Quatar. She made a good competition in Budapest and fought good in the team competition. She won a number of bouts over top world ranked fencers.
And now she is on her way to Quatar. Left from home early this morning, train to Kastrup and first leg to Istanbul. All of a sudden at 18.15 she phoned. The others that she was going to meet in Istanbul weren't there. And the flight for Doha was about to leave in 30 minutes.
Internet is fantastic! Within some minutes we had checked, from our little village on eastern Öland, that Turkish Airlines flight from Stockholm was delayed at departure but it had landed 18.35 local time in Istanbul. The Atatürk Airport has an excellent webpage. But the team weren't there and such things make me nervous. Very nervous. Was it the correct gate?? After some confusion Kinka shouted "I think I can see them coming" and I could relax. It's not the best of situations to have your daughter alone in Istanbul on her way to Doha, lost at the airport.
Good luck to her tomorrow!

Lördag kväll igen/Saturday evening again

2009-01-17T22:49:00.003+01:00

Ännu en vecka har passerat i rasande fart och valpningen närmar sig med stormsteg. Det känns som om det mesta är fokuserat kring helgen den 31/1 - 1/2, då valpningen är planerad.
Arwen mår bra och växer för varje dag. Undrar just hur många puppisar det blir... Måltiderna är uppdelade på fyra till fem tillfällen per dag och ett extra ägg från hönsen uppskattas väldigt mycket.
Nu börjar det bli problem när Arwen försöker krypa under foderhyllan på loftet för att leta 1) ägg 2) möss. Hon har svårt att ta sig ut igen från prånget, det är för trångt.
Cariña har återtagit den ledande positionen i jakten på möss. Undrar just hur länge musen i Essets box klarar sig? Cariña kan stå helt stilla i en timme och spana. Tur att det inte är kallare!
Bambi är lite upprörd, hennes matte glömde ta med henne i onsdags när hon åkte med sin stora väska igen. Kinka är i Budapest med landslaget i fäktning och tävlar Världscup Grand Prix, både individuellt och lag. Motståndet är absolut världselit men när fäktningen stämmer har min lilla tös häng på de bästa. Imorgon fäktar hon i laget för Sverige och kommer att gå "sistaturen", d v s hon fäktar sista matchen i laget i en form av stafett. Ja, det är en stolt mor!
Imorgon natt mellanlandar hon här hemma på Öland innan det bär iväg till Quatar och Doha i slutet av nästa vecka. Stackars Bambi, vad besviken hon blir igen.
Om det nu är någon som tror att Kinka kommer att få se mycket måste jag göra er besvikna. Ankomst resdagen (från Kastrup) på kvällen, fäktning tre dagar i streck och hemresa på natten några timmar efter sista tävlingsdagen. Tight resschema, ingen semester precis.
Om ett par dagar brakar det lös igen. Cariña löper och Hoss har vaknat ur sin gammelmansrytm. Hormonerna gör honom ung på nytt, han nästan flyger fram igen. Och snart börjar den intensiva uppvaktningen av den sköna damen och vi här hemma är nära ett nervsammanbrott. Jag ser inte fram mot det. Kan naturligtvis lämna bort gubben några dagar men han visar alltid så tydligt att han vantrivs borta och vill vara hemma istället att jag har inte hjärta att lämna iväg honom. Tur att huset är stort.
Om allt klaffar ska det börja dyka upp annonser på den här sidan. Enligt informationen ska det vara "relevanta annonser". Klicka gärna på dem! Det sägs att det ska ge mig en skärv för varje klick. Klicka minst 25 gånger och kom sedan och hälsa på så bjuder jag på fika.
Såg på Annickas blogg att där fanns annons om bröstförstoring. Var den relevant? Har den med hundar och kennel att göra? Jag kände mig inte i behov av att klicka på den i alla fall. Gode tid, vad har jag gett mig in på? Ingen kontroll har man över vad som kommer att poppa upp så skyll inte på mig om det dyker upp något konstigt som penisförlängning eller mirakelmedel som gör dig yngre. Fråga inte, bara klicka på dem!

Another week has passed in a high speed and "puppy time" is getting closer and closer. All focus is on the weekend 31st and 1st of February.
Arwen is doing well and is growing every day. I wonder how many puppies that are hiding in there? The meals are given four or five times a day and an extra egg from our hens is very appreciated.
It has become more difficult for Arwen to go after the mice. She is too big for the small spaces where the mice are hiding.
Cariña is back on top of "the mice challenge". She can stand for one hour staring for the mouse that lives in Esset's box. I wonder for how long that mouse will survive.
Bambi is a bit upset. Her Mistress forgot her again. Kinka left with her bag and "forgot" Bambi. Kinka is in Budapest competing (fencing) in the Swedish national team in the World cup Grand Prix. The world's best are there but when Kinka is fencing well she is at the same level as they are. Tomorrow she will fence in the team and make the "last round" in a kind of relay competition. It's a proud mum writing this!
Late tomorrow night she will be back on Öland again just to make Bambi very upset and unhappy again at the end of next week. Then Kinka will go to Quatar and Doha for another World Cup.
The schedule is tight, travelling, fencing, fencing, fencing and then directly to the airport. No time for vacation or sight-seeing.
In a couple of days I will be close to a nervous break down. Cariña has her season and Hoss is a young guy again. The hormones are affecting him strongly. He forgets he is an elderly gentleman and behaves like a teenager. Luckily our house is big. Big enough to keep to excited (=horney) dogs apart...
In the nearby future advertisments will start to show up on this page. Click on them at least 25 times and then come by for a cup of coffee. Every click will give me half a penny. The information says "relevant ads" will be shown but a couple of days ago I saw an ad on Annicka's page, an ad about enlarging your tits. Hmm, how relevant is that for dogs and kennels? So, now, do not blame me please, when you find ads about prolonging penises or pills to become younger. Don't ask, just click on them!

Lördagkväll i soffan/Saturday evening

2009-01-10T21:09:00.004+01:00

Satt och fixade med hemsidan igår kväll. Höll på att lägga in fler länkar och då hände det. Sidan blev helt vit=raderad. ??? . Fattar inte vad som hände men humöret rasade i botten och det blev till att börja om jobbet från början. Har hunnit en bit på väg men mycket återstår.

Idag säger vi här på Öland ett JÄTTEGRATTIS till svägerska Annicka och Barvestads kennel. På valputställningen i Nyköping blev syskongruppen med valpar efter söta Bianca BIS 1! Helt fantastiskt och härligt, både för Annicka och rasen. Det var ordentlig konkurrens från andra raser så det var inte bara att promenera hem segern. Och låt oss nu kalla det för BIS 1 och inget annnat! Grattis igen, Annicka!

Nu har lugnet lägrat sig här hemma. Arwen gör inte mycket väsen av sig för tillfället, bara vid matbordet och matskålarna. Hon som ALDRIG tigger annars. När jag hade lämnat min stol vid middagsbordet för en stund sedan, klättrade hon helt sonika upp och satte sig på den vid bordet bredvid Lena. Som om det var den självklaraste sak i världen! Mums med bläckfiskgryta!!Arwen har aldrig någonsin gjort något liknande tidigare. Hon är personlighetsförändrad, min annars rätt så väluppfostrade tjej. Hela familjen (för ovanlighetens skull samlad) bara glodde på Arwen där hon satt occh såg viktig och hungrig ut. Det fick bli ett extra mål mat (vanlig hundmat) på ordinarie plats i köket.

Nu har lugnet lägrat sig, Lena och Cariña har somnat så gott i soffan. Hoss drömmer söta drömmar om hur han jagar haren över fältet, Bambi ockuperar en fåtölj och Arwen sover i sängen. Bortskämda hundar...?

Yesterday it happened. I was working with the home page, with the links, and all of a sudden the page was just white. I do not no how or why but it was all gone. Now I have done the Swedish breeders again, be patient!

Today we say CONGRATULATIONS to sister-in-law Annicka, who has been to Nykoping for a puppy show. Three offsprings from sweety Bianca became BIS 1 in the siblings group! This is a success both for Annicka and her kennel Barvestad's and for the breed!

Congratulations again!!

Now it is Saturday evening and everything is calm. We do not see very much of Arwen nowadays, except for at the meals at the table. She normally NEVER asks for food from the table. Tonight, when I had left my chair at the table, Arwen climbed my chair and sat down on it, next to Lena. Just as it was a very normal thing to do. Yummy, octopus mix made by Master Peter!! Arwen has never, ever done anything like that before. Her personality is different, she is normally behaving very well. The whole family just stared at her while she was looking very important and hungry. She got an extra meal. Dog's food. In the kitchen.

Now everybody seems to be asleep. Lena and Cariña are sleeping in the sofa, Hoss in the world of dreams hunting rabbits, Bambi is in the armchair and Arwen is asleep in the bed. Do we have spoiled dogs...?

Arwen röntgad/Arwen X-rayed today

2009-01-07T23:53:00.004+01:00

Idag var vi hos veterinären och röntgade Arwen.
DET SYNTES INGA VALPAR, BARA EN FÖRSTORAD LIVMODER.
Då var paniken nära. Pyometra?? Vår snälla vette rusade efter ultraljudsutrustningen och strax kunde vi andas ut. Där låg de, en hel bunt med små kryp som rörde på sig. Arwen har alltså inte hunnit så långt i dräktigheten att skeletten syns på röntgen ännu. Troligen var det parning nr 2 den 27 november som "tog" men inte samma dag utan en eller ett par dagar senare. Vettens uppskattning var att Arwen befinner sig på dag 39 eller 40. Man kunde med god vilja skönja ett litet "fiskben", väldigt svagt på röntgen men det var det enda samtidigt som det var full rulle där inne. Ny beräknad nedkomst blir alltså kring den 1 februari. Och det blir inte två eller tre puppisar, det blir ett helt gäng. Tipset låg på åtminstone åtta stycken. Nu håller vi tummarna för att allt går bra!

Today Arwen has been X-rayed.
WE COULD NOT SEE ANY PUPPIES, ONLY A BIG UTERUS.
Panic was just around the corner. Pyometre? Our nice vet picked up the equipment for ultra sound and we could take a deep breath of relief. There they were, a bunch with little creatures moving around. Arwen is obviously not as far in the pregnancy as we have thought. It is still not possible to see the bones on X-ray.
Probably Arwen is on day 39 or 40, new time table says that delievery will be approximately February 1st. And it will be not just two or three puppies, more likely at least eight. Now we cross our fingers for everything to go well.

Kort rapport!

2009-01-07T23:15:00.003+01:00

Nu verkar hemsidan vara polare med mig igen. Har uppdaterat det mest väsentliga som hänt de senaste dagarna, d v s My Dog och Arwen.

Efter Stora Stockholm och fram till My Dog har det varit lugnt. Armen har tagit fyra veckor på sig att läka till efter vurpan i ringen och nu är det rätt OK igen.
Arwen har haft en period med aptitlöshet vilken nu har ersatts av något som liknar bulimi utan kräkningar. Hon äter med glupande aptit, minst tre måltider om dagen.

I helgen var vi i Göteborg med Love och Cariña. Bernie, Bella och Beach Boy fanns också på plats.
Om vi sammanfattar det lite snabbt så fick Bella tvåor båda dagarna. Färg och hög svans sänkte betyget.
Beach Boy fick etta första dagen och tvåa på söndagen. Lite gul och hög svans...Han gillar inte andra pojkar och blev jättestressad av att vara inomhus på en stor utställning, lille plutten. Han lät som det värsta monster stundtals men är ju en snäll kille med alla människor. Har diskuterat "åtgärdsplan" med matte för att det ska fungera att ta honom till utställningar utan att han får spelet. Jaha, nu försökte jag lägga in en bild på Beach Boy men det gick inte... Kanske att grabben dyker upp i Malmö i mars.
Love gav mig, som vanligt, en hård fight på lördagen. När jag stod i ringen och väntade på att de andra skulle bedömas var jag nästan på väg att gå därifrån alternativt betala för att bli av med hundrackaren. Vid uppställningen framför domaren tillämpade jag en ny taktik, jag flyttade inte om några ben utan höll bara en bit köttbulle framför nosen på honom. Det fungerade rätt så bra och pulsen hann ner på arbetspuls igen från att ha varit på max innan. 1:a i kvalitet och i konkurrensen blev vi 2:a efter Bernie med ett hp. Dock en notering i protokollet om "behöver mer ringdisciplin". Var det en nyhet!?!?!?
På söndagen var det helt plötsligt en annan hund, han skällde nästan inte alls och drog inte särskilt mycket. Han var kontaktbar och var noga med att hålla koll på mig. ? . Var det månne kelstunden i sängen kvällen innan som gjorde att han mjuknade? Han smög upp i sängen vid sidan av mig och borrade in huvudet vid halsen på mig och där låg han och mös. Cariña låg vid fötterna på mig och själv hade jag knappt någon plats alls. Eller hade Cariña på hundspråk talat om för honom att man inte får bete sig så som han gjorde? Inte vet jag, men det var en betydligt mer samarbetsvillig Love på söndagen. Och jag matade honom med köttbullar i parti och minut.
Resultatet blev etta i kvalitet och etta med ck i konkurrensen. Eftersom ingen annan hanhund förutom Eski (champion på lördagen, GRATTIS!!!) och Love fick ck så blev det också cert! Tjoho! Första certet!! Han var nu inte längre till salu.
Bernie och Camilla har fått fjutt på sina uppvisningar. Snyggt och prydligt ser det ut även om det kan slipas på det. På lördagen landade det på ett ck och på söndagen på ett hp. Riktigt bra!
Cariña fick vara med i avelsklass bara för att hon älskar att vara på utställning. Vår lilla julkorv är väldigt gul efter rävskabben för snart två år sedan och de pigmentförändringarna går aldrig tillbaka. Därför kommer hon heller aldrig att ställas individuellt utan bara möjligen i avelsklasser. Avelsklassen fick etta på lördagen och etta med hp på söndagen. Och Cariña var lycklig...
Uppfödargruppen fick hp båda dagarna. På lördagen vann Barvestads över oss (tur det var familjen. Grattis , Annicka!) och på söndagen var det bara vi.
Sammanfattningsvis: Jättenöjd! Ett ck, ett cert och fem hp. Nu tar vi sats för Malmö!

Trubbel med hemsidan!

2009-01-07T22:03:00.006+01:00

Vill lägga en blänkare om att jag har trubbel med uppdateringen av hemsidan sedan ett par dagar! Datorn buggar så fort jag går in för att redigeera. Jobbar på det!

Stora Stockholm

2008-12-07T21:36:00.003+01:00

Hemma igen efter en utflykt till Stora Stockholm med Love och Bernie.
Dessa glada gossar, slynglar, älskade charmtroll! Stora kroppar och små inombords.
Love och jag sov över hos svägerska Annicka. För första gången var Love med mig borta över natten vilket var jättenyttigt för vår relation. Vi hade jättemysigt hos Annicka och hennes tre damer, tack för denna gång, Annicka! Alltid lika kul att komma till dig!
Utställningen då. Det var ovanligt bra kontroll på Love och han var för första gången den lugnare av de två. Men han är en vilde och buse att springa med och idag blev första gången han lyckades fälla mig i ringen. Det blev en "Maria" (Bellinas matte Maria ramlade i ringen på deras första utställning). Jag stöp som en fura och Love fortsatte glad i hågen utan mig. När jag kravlat mig upp från betonggolvet hade domaren fångat in rymlingen och vi kunde fortsätta. Nu har jag ett knä som är STORT och en arm som jag inte kan lyfta. Har ju mina gamla skador att ta hänsyn till och att slå pladask på ett hårt golv ingår inte i de övningar som gagnar min hälsa. Natten kommer att bli smärtsam.
Kritiken på gossarna blev väldigt bra. Det var mycket excellent och very good med ett påpekande om att Love är outvecklad. Visst, det är han, instämmer. Summa summarum, släta ettor vilket jag och Camilla var mycket nöjda med.
Nu blir det till att träna mera med Love, både muskler, hjärna och beteende.

Back home again after this weekend's trip to Stockholm with Love and Bernie and the show there.
Happy, charming guys. Huge bodies but very little in the behaviour.
Love and I stayed at sister-in-law Annicka's place. This was the first time Love was with me more than a day, staying over night, which was very good for our relation. We had a very pleasant and nice stay with Annicka and her three ladies. Thanks for all, Annicka!
To the show. For the first time Love was calmer than Bernie and I managed to control him better than ever before. That does not necessarily mean he was controlled... Love is a savage to run with and today was the first time he succeeded in making me fall in the ring. I made a "Maria" (Bellina's mistress fell in the ring the first time they went to a show) I fell as an old tree and Love happily continued running without me. After crawling up on my feet again the judge brought back the run-awayer to me and we could continue. Now I have a knee which is HUGE and an arm I cannot lift up. It was no good deal for my old injuries to fall on a hard concrete floor. The coming night will be painful.
The critics for the two boys were very good. There were a lot of excellents and very goods and pointing out that Love is not developed. Which he is not, that's correct. To summarize the critics, both got Very Good which both Camilla and I are very pleased with.
Now I will have to continue the training with Love, muscels as well as brain and behavior.

Ändrade planer - Change of plans

2008-12-03T22:53:00.003+01:00

Anmälningstiden för My Dog har gått ut och endast Love är anmäld, förutom Bernie, Bella, Bellina och Beach Boy. Men Bambi får stanna hemma. Detta beror på att jag inte vill riskera att dra in någon smitta i huset om Arwen är dräktig. My Dog är endast tre veckor innan beräknad valpning och jag vill inte ta några risker.
Dessutom är jag av uppfattningen att anmälningsavgifterna på My Dog är alldeles för höga. Oförskämt höga, för att tala klartext. Argumentet från arrangören att man får en ringkatalog biter inte på mig. Det är fullständigt ointressant om jag får ringkatalog eller inte om jag anmäler tre hundar. Vad ska jag med tre kataloger till??
Ett annat argument som framförts är att ringarnas storlek anpassas efter hundarnas storlek. ? Jaha, hur skulle det påverka anmälningsavgiften? Aha, det kanske kostar att tänka! Tax - liten ring, schäfer - stor ring, eller måste en dyr konsult anlitas för detta uppdrag? Grooming-områden i alla hallarna, ? . Ska det kosta extra?
Nej, det känns som om arrangörerna börjar mjölka utställarna på mer och mer pengar. Minns med fasa förra året på My Dog när vi stod i kö i över en halvtimme för att komma fram till en av de få serveringar som finns och när vi äntligen kom fram var det mesta slut. Det som fanns kvar var INTE billigt och INTE av bättre kvalitet. Skitmat och dyrt, med andra ord.
Varför accepterar vi detta??
Nu till helgen väntar Stora Stockholm. Fasar redan för var jag ska hitta parkering denna gång och vad det ska kosta i parkeringsavgift. Nu ska vi ju inte vara i ringen förrän som nr 38 och 39 och då kanske vi slipper köa in till parkeringen. Jag fattar inte varför det ska vara kö in på parkeringarna och köer till parkeringsautomaterna på ett mässområde som rimligen måste vara byggt för att sluka tusentals bilar och människor. I somras vid World Dog Show var det en total skandal med köerna. Det kunde man ju ha räknat ut med arslet och en krita (uttryck stulet av en god vän) att det skulle bli köer om man inte hade ordentliga hänvisningar ända fram till entrén. Och varför i jisse namn bakar man inte in p-avgiften i anmälningsavgiften alternativt låter de som samåker till en utställning få stå gratis? Det är alldeles för mycket slentrian i arrangemangen, för mycket mjölkande av pengar från beskedliga utställare och för lite nytänkande och utveckling av helheten kring utställningarna!
Någon gång de kommande dagarna ska jag skriva ett protestbrev till organisationen av My Dog med kopia till SKK. Detta brev kommer jag också att skicka ut till hundbekanta och hoppas på att de i sin tur skickar detta brev till My Dog och SKK. Dags att bilda opinion eller är det bara jag som tycker så här?

Last day for signing up for My Dog has elapsed and I have signed only Love up. Bernie, Bella, Bellina and Beach Boy are also signed up but not Bambi. I have had second thoughts and do not want to take the risc to get any infections into the house if Arwen is pregnant. My Dog is only three weeks before delievery and that is too close.
Another reason not to bring Bambi (or Betty) is that the entry fees are much too high. The organizer brings several reasons to the high fees but it's just blaha. Getting a catalogue for the ring may be a reason if you have only one dog. If I bring three dogs I am not interested in having three catalogues. The size of the ring is depending of the size of the dog. Yeah, so what? That does not cost a lot of extra money, does it? Or that grooming areas will be prepared in every hall.
The organisers try to get more and more money out from every person showing up. The food is a good example. Last year it was miserable at My Dog, expensive and real bad.
Why do we accept all this?
The coming weekend we will go to Stockholm and Älvsjö. Where will we find a place for the car this time? And how much will it cost? And why on earth does it have to be a queue to the parking area and the ticket machine??? An area built for thousands of cars and people. The chaos at the World Dog Show was a total disaster for the organisation.
I will in the nearby future write a letter to the My Dog organisation with a copy to the SKK. This letter will also be sent out to friends who I hope also will send it to the My Dog organisation and SKK. It's time to do something about it or is it only me with this opinion?

WOW - WHAT A DOG!!

2008-11-29T20:52:00.016+01:00

Hemma igen efter några dagars besök hos Akhiro i Leipzig!

Resan gick bra trots taskigt väglag på resan ner. Den nya bilen gick perfekt, var skön att åka i och härlig att köra. Arwen hade hela bagageutrymmet till sitt förfogande på nerresan. Hemåt var det trängre efter alla inköp.

Det var ju julmarknadstider i både Leipzig och Dresden.

Julmarknad och glühwein i Leipzig

Akhiro och Grit (matte) tog emot oss med mycket gästfrihet. Akhiro, ja han var mest intresserad av Arwen förstås, hade gärna sett att vi hade stannat längre. Han och Arwen hittade varandra och lekte intensivt mellan "varven".

Två parningar gjordes, den 25:e och 27:e.
Akhiro var en väldigt komplett hund och hade exakt de egenskaper jag har letat efter. Kritvit, tät och härlig pälskvalitet, riktigt mörka ögon och bra pigment. Exteriört var det ingen tvekan om varför den här killen var tysk champion. Det var nog tur för toppgänget på Världs-utställningen att Akhiro inte var med där, han hade definitivt varit bland de främsta. Vet egentligen inte vilken svenskägd hanhund som skulle slå honom i nuläget, Akhiro är otroligt snygg!

Temperamentsmässigt var han också precis så som jag hade önskat mig för Arwen. Nu håller jag tummarna för att

1) jag har rätt i vad jag tror blir bäst i kombination med Arwen

2) det blir valpar.

Det blir ultraljud i julveckan eller möjligen, om allt tyder på dräktighet ändå, röntgen i början av januari.

"Who was Martin Luther?" Utflykt till Dresden

Trångt på hemvägen. Hamnplanen i Rostock.

Back again after some days in Leipzig, where we met Akhiro and his nice family!

Akhiro had absolutely everything that I wanted for Arwen. Blended white, perfect coat, very dark eyes and good pigmentation, everything. Lucky for the top dogs at the World Dog Show that Akhiro wasn't there. I do not know which Swedish dog that is better than Akhiro now.

Akhiro's temperament was exactly what I had been looking for, too. I believe he is the perfect dog for Arwen! There was nothing more I could have asked for with this dog.

Two matings were done and now I cross all my fingers for puppies to be born around the 26th of January. Ultra sound will be done in Christmas week or, if there is reason to believe Arwen is pregnant, x-ray in early January.

Bellina och Beach Boy

2008-11-21T23:15:00.002+01:00

Har ikväll pratat med Bellinas och Beach Boys mattar. Båda vovvarna mår bra, är pigga och glada och trevliga. Beach Boy har varit på en del inofficiella utställningar och fått mycket bra kritik. Roligt!!!
Och det roligaste av allt är att förmodligen kommer både Bellina och Beach Boy till My Dog. Det blir rena valpträffen där! Love, Bambi, Bernie?, Bellina och Beach Boy. Kanske vi rentav ser Bella där också, Catrine? Hade det inte varit så förbaskat dyr anmälningsavgift hade jag tagit med Betty. Men om alla dessa anmäls blir det möjlighet till uppfödargrupp och avelsklass och då kanske morsan=Strandkungens drottning= Cariña följer med också. Lilla mamsen älskar ju att visa upp sig på utställningar så, varför inte?

Tonight I have spoken to Bellina's and Beach Boy's families. Both dogs are doing well from all aspects, nice dogs. Beach Boy has been to some unofficial shows and has achieved very good critics. Nice to hear!
And what's even more nice is that most likely both Beach Boy and Bellina will come to My Dog in Gothenburg. It's going to be a puppies' meeting there! Love, Bambi, Bernie?, Bellina and Beach Boy. Perhaps we will see Bella there, too, Catrine? If the fee hadn't been that expensive I would have brought Betty. But if all these dogs from Strandkungens will be signed up we will have the possibility to a breeder's group and a progenity group and in that case perhaps Mum=The Queen of Strandkungens=Cariña will come along, too. Little Mami loves to show herself in the ring so, why not?

Busy days!

2008-11-20T21:04:00.003+01:00

Busy days, ja, det är en sammanfattning av läget. Ända sedan Växjö har det varit toppspinn på det mesta.
Växjöutställningen blev en nervpirrande historia. Av fyra unghundar fick endast en 1:a i kvalitet, det var Love. I hans kritik står bl a "bra bett" och det var värt mycket efter det oväntade nedslaget på att han skulle ha ett felaktigt bett på Världsutställningen. Växjödomaren är ytterst noggrann och tuff och när han skriver "bra bett" i kritiken vet man att det är så.
Dino var enda hanen med ck.
Arwen tog ett ck och vann championklassen. I matchen om bästa tik blev hon trea efter Opal och Cemi. Roligt att Aragons första tik att para gick så bra! Och Opal var en snygg tjej!
Dino blev BIR och Opal BIM, Grattis till er båda!
Jag är nöjd med Love och Arwens bedömningar. Love for som en ostyrig valp stundtals och Arwen accepterade denna gång domaren (det var honom hon inte gillade på Gotland). Med tanke på att domaren är rätt så snål är jag nöjd med utdelningen. Nu när det var så många hundar såg man en tydlig linje i vad domaren ville ha. Aragon är inte hans typ, precis som vi har känt på oss. Kanske att Bambi hade gått till tikfinalen, hon är mer domarens typ.
Efter Växjö är det intensiv träning med Love. Nu jäklar ska det bli ordning på torpet, han ska visa sig snyggt och inte som en vilde. I skrivande stund har vi kommit en bit på väg. Målet är att jag inte ska behöva kämpa för att vi ska vara kvar i ringen vid Stora Stockholm. Till Göteborg ska det vara en bra uppvisning för att i Malmö vara snyggt och prydligt. Imorgon ska vi ta en dust igen, den sista innan Tysklandsäventyret.
I fredags och lördags var jag och Kinka i Göteborg på en fäkttävling. Det blev till att återuppliva gamla minnen. Militärförläggning, logement och allt det som hör ungdomen och inte medelåldern till. Göteborgs Fäktklubb där man har svettats många liter och har många minne från. Olskrokstorget med de härliga skaldjuren (jodå, några åkte med hem). Och sedan efter en otroligt tight och spännande tävling full rulle hem till Öland och Idrottsgalan i Borgholm där Kinka skulle agera prisutdelare. Efter en hysterisk omklädning och sminkning i bilen under färd anlände vi springande, precis i tid till det absolut sista priset. Kinka föstes upp på scenen för intervju, priset delades ut, fotografering och sedan var det klart. http://www.olandsbladet.se/index.php?placid=&placid_text=20&id=10985&PHPSESSID=6509e211323195e90fa8760d1931b55d Det blev någon form av antiklimax på en omtumlande lördag.
Bambi har varit i höglöp i vad som känns som en evighet och Arwen närmar sig höglöp. Tappre Hoss har tagit det bra hitintills. Han är genast fem år yngre i allt han företar sig. Det blir bra att åka iväg med Arwen under höglöp så att saker och ting kan lugna ner sig här hemma. Annars kanske Hoss hade regredierat till valpstadiet igen.
Idag har jag varit på kurs i Växjö på universitetet. Vägbeskrivningen dit var något bristfällig men efter att ha frågat tre personer kom jag till sist rätt. Värre var det när jag skulle hem igen. Jag hade ju irrat omkring för att hitta rätt hus och totalt tappat orienteringen. Inte sjutton hittade jag till parkeringen, än mindre bilen. Efter 40 minuters letande i kylan och mörkret blev en ung student min räddning. På min tafatta beskrivning av en skylt med "Handelsträdgård" och ett hus utan ingång löste han elegant problemet. Jag hittade rätt parkering. Nu gällde det bara att hitta rätt bil (skolans bil). Gick omkring och blippade med nyckeln tills jag hittade en bil som tändes och släcktes i takt med blippandet. 45 sen, ilsk som ett bi, satte jag mig i bilen och körde hemåt på ishala vägar. Annars var dagen bra...

The days now are "Busy days". There has been extremely much to do since the show in Växjö.
I was pleased with our results in Växjö. Love was the only youth male that achieved a Very Good. In his critics it was written "good bite" which was important for me after the WDS. The judge is very thourough and examined the bite and teeth and no complaints!! But Love is not behaving in the ring. Our outside. Lately I have borrowed him from his family twice a week for training and, well, things are proceeding. The aim is to not be pushed out of the ring in Stockholm, make a good presentation in Gothenburg and a very good and nice presentation in Malmö. Love is a very nice and beautiful dog but for the moment he is most of all a teenager.
Arwen accpeted the judge in Växjö, the same one as she did NOT accept on Gotland, and got en excellent. She became third best bitch with good critics.
Last weekend Kinka and I were in Gothenburg for a fencing competition. Old memories came alive again. After the competition we had to hurry back to Öland for a Sports Gala in Borgholm where Kinka was handing out one of the prizes. http://www.olandsbladet.se/index.php?placid=&placid_text=20&id=10985&PHPSESSID=6509e211323195e90fa8760d1931b55d
Bambi is having her high season and our brave and old Hoss is all of a sudden five years younger again. Luckily we will be away with Arwen next week, otherwise Hoss would perhaps regrediated to puppy stage again.
Today I have been to Växjö for an education. The description of the way wasn't very good and it took me a long time to find the way. At the end of the day I didn't find my way back to the car... It took me 45 minutes to solve problem no 1=find the parking place (thanks to a nice student). Problem no 2 was to find the car, the school's car. I went around blipping the key until I found a car that lightened every time I blipped. I was furious...

Stor nyhet! Big News!

2008-11-17T00:11:00.002+01:00

Stora nyheten att annonsera är att vi åker till Leipzig om en vecka. Arwen löper, äntligen. Massor att förbereda för en veckas bortavaro från en familj där alla sällan är hemma. Ska dock försöka att få till lite ytterligare på hemsidan innan avfärd.

Our breaking news is that we will go to Leipzig within a week. Arwen is having her season, finally. There are a number of things to prepare to be able to be away for a week. I will try to do some more work on the home page before departure.

Akhiro, here we come!

Akut! Utmanad!

2008-11-16T18:19:00.002+01:00

Hmm, har blivit utmanad och jag kommer också att utmana.

De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

1) Jag är en jäkel på att organisera och entusiasmera folk
2) Är jättebra på att sy
3) Älskar att gå ensam i Gamla Stan i Stockholm på de mindre gatorna och drömma om hur det var där på 1600-talet
4) Har alltid drömt om att få bo på landet och ha en massa djur
5) Får kväljningar av köttsoppa med klimp
6) Drabbas alltid av beslutsångest i viktiga situationer
7) Avskyr att sova i varma rum

Och därmed utmanar jag följande:
Cissi www.onthemon.blogspot.com
Monica http://www.hjartatskennel.com/
Malin www.sunnantorp.se
Catrine mimmi346@hotmail.com
Chrillan http://www.cookies-koja.se/
Karin www.casiopeja9.blogspot.com
Nadine www.workingangels.tk

Återkommer snart med STORA nyheter!

Betty's mental description/Bettys mh

2008-11-03T21:30:00.002+01:00

I will write only a short summary in English and a "full text version" in Swedish.
Betty behaved very well but I believe the describer wasn't fully fair with the points. During the "Activity" (me standing passive for three minutes) Betty sniffed around and, with about a minute left, laid down still observing but very calm. For that she recieved a 4 which means increased acitivity. That was contradictory to what happened.
I do not agree with the remaining fears either and this is one part of my critics to mental descriptions. It is too much subjective opinions in it. And the validity, well, I could write a full essay about that.
Anyway, Betty had, due to my opinion no remaining fears. She was curious and sniffed very thouroughly on the overall at the first passage, then she ignored it and passed without hesitation or bows. At the noise she jumped up on to the noise and walked there at the first passage. How could it possibly be a remaining fear of that????
There is no chance of appealing because it is the describer's interpretation of the dog's reaction, otherwise I would have appealed. And it is the first dog I haven't filmed so I do not have any evidence. I didn't have time to bring the camera because they phoned from the club and asked me to come instantly since dogs hadn't shown up. I have tried to phone the SBK, the national association, but they have been closed for education. There is nothing to do, unfortunately.
End of the English part!

Så tar vi det då på svenska.
Betty var duktig. Hon lät sig snällt hälsas på och följde med testledaren utan vidare. Däremot var hon inte sugen på att låta sig klämmas och kännas på så där utan vidare. Men jämför man med hur hon var i februari när hon kom hem igen så är det en enorm skillnad i öppenhet mot nya människor.
Hyfs kul att leka men inte att komma tillbaka med trasan. Inte kul att kampa, trasan är inte hennes grej.
Det var lite kul att springa efter den där saken i gräset men bita i den var onödigt.
Så kom då första oenigheten med beskrivaren. Under aktiviteten nosade Betty runt i gräset och kollade in publiken. Så la hon sig ner när det återstod ca en minut, drog en suck, tittade på mig och tittade därefter runt omkring sig. På detta får hon en fyra som betyder ökad aktivitet. Vad ökad aktivitet? Jag är medveten om att en hund kan öka aktiviteten liggande men hon gick ner i varv. Mycket märkligt, må jag säga.
Avståndsleken var inte så kul men hon gick utan vidare spisning fram till figgen.
Dags för Dumpe. När overallen flög upp hoppade Betty bak och tittade storögt på det som hade dykt upp. Jag såg henne i ögonvrån till vänster om mig, utan att vrida huvudet. 5, flydde mer än 5 m. Hmm, vi hade inte samma måttstock, beskrivaren och jag. När jag stod vid overallen gick Betty lugnt fram och nosade på den. Vid första passagen var lilla damen vansinnigt nyfiken på det där som hängde där och stannade och nosade noga och sedan var hon klar med det. Gick glatt förbi, vi vände och gick tillbaka lugnt och fint, inga bågar eller tveksamheter. Samma sak andra gången. Då får hon en trea på kvarvarande rädsla. Där fattar jag absolut ingenting, absolut INGENTING.
Vid oljudet stannade hon och hukade och gick sedan direkt fram själv. Vid första passagen stannade hon och tittade över kanten i två sekunder och sedan var det bra med det. På tillbakavägengjorde hon en båge men den gick inte från plåten utan FRAM TILL PLÅTEN. Där hoppade hon upp på plåten och promenerade lugnt på den på tillbakavägen. En viss munterhet uppstod och jag vände mig till beskrivaren och konstaterade att "jaha, där var det ingen kvarvarande rädsla". Andra passagen var Betty helt ointresserad av plåt och skrammel och hon gjorde definitivt inga bågar. Vad får hon på det???? En tvåa. Tvåa???? Inte heller här fattar jag någonting.
Spökena var lite läskiga och det skälldes friskt framför mig innan Betty till sist ställde sig bakom mig. När jag stod framme vid spöke 1 tog Betty själv kontakt, såg att det var en människa och så var det bra med det. Vid spöke 2 var det samma sak, Betty tog själv kontakt och så var det klart. Stämmer inte riktigt med poängen hon fick.
Efter det fick vi kliva ut i terrängen för att leka igen. I en alldeles underbar terräng där det hade passerat både hundar och vilt. Vad gör Betty då? Jo, hon vill nosa av området, dels därför att hon är stressad av det hon har varit med om och låter nosandet bli en överslagshandling men också för att det nosade så förbaskat spännande i utkanten av området där vi skulle vara. Leken blev underordnad för henne, naturligtvis. Hon hade samlat på sig men spårhunden i henne hittade härliga dofter och jag trodde för en sekund att hon skulle dra iväg i ett spår. Jag hoppade och studsade och tjoade och tjimmade och försökte på alla sätt göra mig rolig men det gick inte. Jag är/var en tråkmåns. Och trasan hade ju inte blivit roligare. När första skottet gick av hoppade hon till och tittade på mig och sedan efter husse som stod i publiken. Vid skott nr 2 gick hon helt sonika bort och satte sig hos husse. Sedan fick husse stå bredvid mig men efter skott tre bröt beskrivaren, Betty var helt klart berörd och att bränna av ytterligare ett skott hade inte gjort varken till eller från. Det höll jag med om fullständigt. Notabelt är dock att dagen innan hade Betty inte reagerat alls på hagelsvärmarna som hade avlossats hemma på gården i testsyfte. Då gick hon fram för att kolla vad det var som small.
I beskrivarens sammanfattning höll hon sig till vad som hände vid spökena och leken i allmänhet. Hon tyckte Betty var en trevlig hund med många bra kvaliteter, värd att satsa på. Hon föreslog till och med att vi skulle göra en riktig mentaltest men det får man väl inte göra utan godkända skott, såvitt jag känner till. Inne i klubbstugan igen åkte glasögonen på och jag kunde för första gången titta på protokollet. Det var då jag upptäckte tossigheterna. Jag övergav min icke påbörjade kopp med kaffe och rusade ut för att få tag på beskrivaren för kommentarer men då var hon redan igång med nästa hund...
Hem med Betty och vidare för att plocka upp ligan hemma i Möckleby och så in till Kalmar igen. Än en gång hade beskrivaren precis börjat med en ny hund så det var bara att lägga ner projektet med kommentarer.
Hela det här bara bekräftar min inställning att det är alldeles för mycket subjektivitet i mh. Och vad mäter det? I det här fallet är banan i ett område med otroligt mycket vilt, framför allt rådjur. Rena drömmen för ett luktfreak till hund. Banan på Öland är inte alls lika exponerad för vilt. Usch, jag blir irriterad bara av att tänka på det här.
Vidare är frågan vilka slutsatser man kan dra av ett mh. För några veckor sedan var jag på en föreläsning med etologiprofessorn Per Jensen. Jag frågade honom om hans inställning till mh. Svaret var glasklart. Man kan inte dra några som helst slutsatser av vad enskilda individer uppnår, möjligen kan man använda resultatet för en ras (genomsnittet) och titta på det. Ingenting annat, beroende på subjektiviteten i bedömningen och att de yttre förutsättningarna är så olika på olika banor och vid olika tillfällen. Skönt när en etablerad professor och forskare uttrycker exakt det man själv tycker.
Mer problematiskt är att det sitter gott om folk i hundsverige och dömer hundar efter deras mh och att dessa personer gärna uttrycker sig väldigt kategoriskt om andras hundar. Jensen berättade om försök som hade gjorts på Hundskolan i Sollefteå där man lät skötarna uttala sig om vad de trodde respektive hund var lämplig till för uppgift, t ex ledarhund, polishund, etc. Sedan genomförde man de olika testerna på hundarna och gjorde en bedömning utifrån det. Vilket stämde bäst med verkligheten? Skötarnas bedömning var det som stämde, testerna var mycket tveksamma. Då ska vi ha i minnet att dagen mh har utvecklats från testerna man använde på Hundskolan.
Jag kan hålla med om att vissa retningar vad det gäller aggressivitet kan vara bra att testa som vid mh. Bambi, som är en jättegullig dam, visade en helt ny sida när spökena dök upp. Jag hade anat att det fanns något under ytan men just vid spökena visade hon en viss skärpa som inte märkts tidigare. Däremot gav det inget nytt vad det gällde Betty. Förföljandet är bara larvigt att genomföra på en hund som har fått lära sig att man inte sticker när matte står bredvid. Arwen har en etta på det men jäklar vad hararna får springa fort här hemma.
Idag var jag på lite illbattigt humör och lyckades provocera en elev rätt rejält genom att bara krasst konstatera att "det är inte mitt problem att du har skolkat så mycket att du inte har fått godkänt på någon kurs på hela året". Eleven rusade till rektor och kallade denne för nazist när det inte blev medhåll i klagosången. Hade vi alla varit på annat humör hade vi kanske reagerat annorlunda.
Nej, skriv ner betydelsen av mh:t för den enskilda hunden. Det är faktiskt bara vad hunden visar just den dagen, på det humöret, på den banan, med just de figgarna. Vi har alla såväl bra som dåliga dagar, både hundarna och vi människor.
Slut för ikväll!